Långvarig ländryggssmärta är ett vanligt hälsoproblem som innebär omfattande negativa konsekvenser för den som drabbas. Faktorer som tilltro till den egna förmågan (self-efficacy) och copingstrategier anses ha en väsentlig betydelse vid hantering av långvarig smärta. Syfte: Att undersöka sambandet mellan skattad smärta, self-efficacy och copingstrategier hos en grupp patienter med långvarig ländryggssmärta. Metod : 53 patienter i åldern 18-65 år med ländryggssmärta mer än 3 månader besvarade frågeformulär gällande bakgrundsdata, self-efficacy (Self-Efficacy Scale), copingstrategier (Coping Strategies Questionnaire) och smärtintensitet (VAS-skalan). Samband beräknades med Pearsons produktmoment korrelationsmetod. Envägs variansanalys Anova användes för beräkning av skillnader mellan åldersgrupperna. Resultat: Ett negativt samband visades mellan self-efficacy och copingstrategierna avleda  r = -0.36 (p = 0.025), öka beteendeaktiviteter  r = -0.43 (p = 0.006) och smärtbeteende  r = -0.47 (p = 0.003) och ett positivt samband mellan katastroftankar och skattad smärta r = 0.37 (p = 0.022). Hos män sågs ett negativt samband  mellan self-efficacy och  copingstrategierna katastroftankar  r = -0.63 ( p = 0.003), avleda uppmärksamhet  r = -0.55 (p = 0.001), ökande aktivitet  r = -0.58 ( p = 0.007) och smärtbeteende  r = -0.50 ( p = 0.025) samt ett positivt samband mellan self-efficacy och copingstrategin ignorera smärtupplevelser  r = 0.51 (p =0.021). Ålderskillnader framkom där åldersgruppen 18-30 år i högre grad använde copingstrategin be och hoppas (p = 0.049). Konklusion: Det förelåg samband mellan skattad smärta, self-efficacy och copingstrategier hos denna grupp av patienter med långvarig ländryggssmärta . Även könsskillnader samt skillnader mellan åldersgrupperna visades. Resultatet stöder vikten av kunskap om hur smärta, self-efficacy och copingstrategier samvarierar, och vikten av att tidigt identifiera låg grad av self-efficacy och katastroftankar hos patienter med ländryggssmärta.

Denna forskning har två syften.Dels att undersöka grad på motivationsfaktorerien arbetsmiljö och eventuellakorrelationermellan motivationsfaktorerna.Enkäten baseradespå frågor från QPSNordic,Lockeoch Lathams (1990) frågeformuläroch occupational self-efficacy scale (OSES).Totalt hundra anställda (n = 100) deltog iundersökningen. Andra delen var att undersökachefers motivationsstrategier somanvänds för att motivera sinaanställda. I detta sammanhanghar anställdes uppfattning av destrategier somanvänds av cheferna också undersökts.Det skapades två struktureradefrågeformulär med öppnafrågor, en för cheferoch en för deanställda. Resultatenfrån enkätstudien visar attflesta motivations-faktorer låg på en medelgrad,utom motivationsfaktorn feedbackoch delfaktorn yttre belöningsom liggerpå en låg grad i denundersökta arbetsmiljön. Resultatet visarflera signifikantakorrelationer mellan motivationsfaktorerna.Frånde struktureradefrågeformulären visar resultatetatt alla chefer motiverar sina anställda ochchefer har både lika och olikamotivationsstrategier i sinarbetsplats. Resultatet visar att fåanställda som deltog i studien upplever chefens motivationsstrategier, för attunderlätta fler eventuella upplevda motivationsstrategierfrån chefer till arbetstagaren,görs antagandetatt detta kan åtgärdas genom att chefen ökar sin närvaro bland personal. / This research had two objectives. First, to investigate the level of the motivational factors in the workplace and the possible relationships between the motivational factors. The questionnaire was based on questions from QPSNordic, Locke and Latham's (1990) questionnaire and occupational self-efficacy scale (OSES). Total of one hundred workers (n=100) participated in the survey. Second, to examine the strategies managers used to motivate their employees. In this context, employee’s perception of the strategies used by the managers was also investigated. Two structured questionnaire with open ended questions were created, one for the managers and one for the employees. The results from the survey study shows that almost all motivating factors lay on a medium level, except the motivating factor feedback and the part factor external reward lies on a low level in the investigated workplace. The result shows several significant correlations between the motivational factors. From the structured questionnaire the result shows that all managers are motivating their employee´s and the managers have both equal and different motivating strategies in their workplace. The results showed that few employees experienced manager’s motivation strategies, in order to facilitate more any perceived motivational strategies from managers to employee´s; the assumption is this can be corrected by increasing the manager's presence.

Small group leadership self-efficacy is conceptualized as an individual’s degree of confidence in his/her ability to successfully assume a leadership role in a small group. The task specificity of self-efficacy and the conceptualization of leadership as context bound informs the need for a small group leadership self-efficacy measure that is a superior operationalization of the specified construct than extant measures of leadership self-efficacy in the context of small group leadership. Consequently, the purposes of this study were: (a) to develop a psychometrically sound self-report measure of small group leadership self-efficacy and establish its underlying structure through factor analytic procedures, and (b) to present preliminary validity evidence for the measure. In order to develop a representative item pool for the posited small group leadership self-efficacy dimensions, relevant theory was reviewed and extant literature was surveyed, with special attention to factor analytic studies. Using the data of 568 undergraduate students collected online, Study 1 investigated the factor structure of the initial 101-item measure. This resulted in the refinement and reduction of the initial measure to a 32-item measure, consisting of 5 dimensions. However, in Study 2, factor analyzing data collected from 296 undergraduate students who completed only the 32 items retained in Study 1 and the item-to-category sorts of 7 independent judges resulted in the confirmation of a second-order small group leadership self-efficacy factor structure with 2 dimensions (initiating structure and consideration) consisting of 23 items that best captured the content domain of the construct. The final 23-item measure of small group leadership self-efficacy was embedded into a nomological network where its relationships with four variables of interest was tested and results revealed that previous small group leadership experience, valence of previous small group leadership experience, and subjective vitality are correlates of small group leadership self-efficacy. The results of the present work have both theoretical and practical implications. An outcome of this study is a psychometrically sound measure of small group leadership self-efficacy which has the potential for high utility in both applied and scientific settings. These implications as well as possible directions for future research are identified and discussed.

Bakgrund: Fall hos äldre är vanligt förekommande. Regelbunden balansträning krävs för att bibehålla och förbättra balansförmågan. En persons self-efficacy och utfallsförväntningar spelar roll för om träningen blir av eller inte då många äldre inte tränar på grund av att de inte tror sig få ut något av det. Nintendo Wii Fit är ett modernt sätt att träna balansförmågan på. Syfte: Syftet var att undersöka om Nintendo Wii Fit har effekt på balansförmågan, self-efficacy till balansförmågan i hemmet, utfallsförväntningar på balansförmågan av balansträningen samt fallrelaterad self-efficacy hos tre hemmaboende personer över 70 år under och efter tre veckor interventionsperiod. Metod: Experimentell single-case design A-B-A2 användes. Interventionen bestod av balansträning med Nintendo Wii Fit tre gånger i veckan under tre veckor. Kontinuerliga skattningar av personernas self-efficacy till balansförmågan och utfallsförväntningar för balansträning pågick genom A-B-A2. Andra variabler som utvärderades var balansförmåga (Bergs balansskala) och fallrelaterad self-efficacy (FES(S)). Resultat: Resultatet visade tendenser på att balansträning med Nintendo Wii Fit hade en positiv påverkan balansförmågan, fallrelaterad self-efficacy, self-efficacy för balansförmågan i hemmet samt utfallsförväntningar på balansförmågan av balansträningen. Slutsats: Mer forskning inom området behövs innan några säkra slutsatser om effekten på balansförmågan av Nintendo Wii Fit på individnivå kan göras. / Background: Elderly people relatively often fall. Regular balance training is required to maintain and improve balance ability. A person's self-efficacy and outcome expectations may affect whether he or she perform the exercises or not. Many older persons do not exercise because of lack of confidence. Nintendo Wii Fit can be a modern way to increase confidence and balance ability. Objective: The objective was to investigate whether the Nintendo Wii Fit has an effect on the balance ability, the person's self-efficacy in their balance ability in a home environment, a person's outcome expectations of balance ability from balance training with the Nintendo Wii Fit and fall-related self-efficacy of three individuals ages over 70 years at their homes. The study was conducted during and after a three-week long intervention period. Method: An experimental single-case design A-B-A2 was used. The intervention included balance training with Nintendo Wii Fit three times a week over a three-week long period. Continuous monitoring of the participants self-efficacy in balance ability and outcome expectations of the balance training was performed at all phases. Other evaluated variables were balance (Berg balance scale) and fall-related self-efficacy (FES (S)). Results: The results shows tendencies that balance training with Nintendo Wii Fit has a positive effect for the three participants regarding balance ability, fall-related self-efficacy, self-efficacy for balance ability in the home and outcome expectations of balance ability by balance training. Conclusion: More research is needed in this area before any firm conclusions about the effect on individual level regarding balance ability by balance training with the Nintendo Wii Fit can be made.

Bakgrund: Arbetsgivare kan stödja de anställdas hälsa genom att erbjuda friskvårdsbidrag. Flera faktorer påverkar individer till att välja hälsorelaterade beteenden. Self-efficacy är en sådan faktor vilket innebär individens tilltro sin egen förmåga att klara en uppgift. Syfte: Studiens syfte var att undersöka relationen mellan self-efficacy och nyttjande av friskvårdsbidrag. Vidare undersöktes fysisk aktivitetsnivå och upplevt hälsotillstånd relaterat till dessa två faktorer. Metod: Undersökningen genomfördes med en enkät som skickades ut genom ett tillverkningsföretags intern-epost.  Korrelationsanalyser, chitvå-test och t-test användes för att utforska relationen mellan variablerna. Resultat: Enkäten skickades till 2019 anställda varav 1022 besvarade enkäten. Mellan self-efficacy och nyttjande av friskvårdsbidrag kunde inget signifikant samband påvisas. Self-efficacy och nyttjande av friskvårdsbidrag var båda korrelerade till både fysisk aktivitetsnivå och upplevt hälsotillstånd. Slutsats: Genom att initiera interventioner på arbetsplatser som fokuserar på att höja self-efficacy och öka nyttjande av friskvårdsbidrag kan anställdas fysiska aktivitetsnivå och upplevda hälsotillstånd förbättras. / Background: The employer can support their employees by proving work site wellness programs. “Friskvårdsbidrag[E1] ” is a wellness subsidy that many work sites in Sweden provides. Whether an individual will choose to engage in a health related behavior may be affected by different factors. Self-efficacy is one of these factors and implies the individual’s confidence in his own ability to complete a task. Aim: The aim of this study was to examine the relationship between self-efficacy and the use of “friskvårdsbidrag”. Further was physical activity level and perceived health status also examined. Method: The study was carried out by sending out a questionnaire using a manufacturing company’s internal email. Correlation analyzes chi-square tests and t-tests were used to explore the relationships between the variables. Results: The questionnaire was sent to 2019 employees and 1022 of these were answered. Self-efficacy and the use of “friskvårdsbidrag” were not correlated. Both self-efficacy and the use of “friskvårdsbidrag” were correlated with physical activity level and perceived health status. Conclusion: By initiating interventions in the work sites that are focusing on enhancing self-efficacy and the use of “friskvårdsbidrag”, the employee´s level of physical activity and perceived health status can be increased.

Tidigare forskning inom studentliv och studenternas framgång är ett väl undersökt område. Könsskillnader, känsla av sammanhang (KASAM) och socialt stöd är några av de faktorer som har visats påverka studenternas akademiska self-efficacy. Studiens syfte var att undersöka relationen mellan kön, KASAM, socialt stöd och studenternas akademiska self-efficacy. 124 högskolestudenter i Mellansverige deltog genom att svara på en enkät bestående av College Academic Self-efficacy Scale, Social Support Questionnaire 6 (SSQ6) samt Sense of Coherence scale (SOC-13). Materialet analyserades med Pearsonkorrelation, regressionsanalys och t-test. 14.3% av variansen i studenternas akademiska self-efficacy förklarades av samtliga prediktorer (kön, KASAM och socialt stöd). Män visade sig ha högre akademisk self-efficacy än kvinnor. Ett positivt samband hittades mellan KASAM och akademisk self-efficacy, samt socialt stöd och akademisk self-efficacy. Studien har bidragit med ytterligare kunskap om studenternas situation. Detta kan leda till förbättrad skolmiljö som ökar studenternas akademiska self-efficacy.

Various scales have previously been developed to measure coping strategies (Taylor & Stanton, 2007; Devonport & Lane, 2006; Stapelberg, 1999) or self–efficacy (Carroll et al., 2005; Chen et al., 2001; Tipton & Worthington, 1984); and some of them have been validated in a South African context, but the validation of a coping self–efficacy scale as a single measurement has not been conducted in an African context. Therefore, the aim of this study was to validate Chesney et al.’s 2006 Coping Self–Efficacy Scale (CSE) in an African context. A multicultural convenience sample of 2 214 South African adolescents and adults, including both male and female participants, participated in this study. Measuring instruments such as the Coping Self–Efficacy Scale (CSE) (Chesney, Neilands, Chambers, Taylor & Folkman, 2006), the Mental Health Continuum - Short Form for adults (MHC–SF) (Keyes et al., 2008), the New General Self–Efficacy Scale (NGSE) (Chen, Gully & Eden, 2001; 2004), the Fortitude Questionnaire (FORQ) (Pretorius, 1998), the Patient Health Questionnaire: Depression Symptoms (PHQ–9) (Kroenke, Spitzer & Williams, 2001) and the General Health Questionnaire (GHQ) (Goldberg & Hillier, 1979) were used in this study. Criterion–related validity of the CSE was established. Construct validity was determined by conducting confirmatory and exploratory factor analyses as well as SEM on the CSE. Results indicated a Cronbach alpha reliability coefficient of 0.87 and satisfactory inter–item correlations ranging from 0.19–0.21. Criterion–related validity was satisfactory. Confirmatory analysis indicated a good fit and exploratory factor analysis confirmed the three major factors similar to Chesney et al.’s (2006) findings. Construct validity was further supported by SEM analysis, which confirmed the three–factor structure. The CSE can be viewed as reliable and valid for use in further research in the African context. Future studies should validate this scale in various population groups, with translated versions of the scale and with randomly selected groups. / Thesis (M.A. (Research Psychology))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

Various scales have previously been developed to measure coping strategies (Taylor & Stanton, 2007; Devonport & Lane, 2006; Stapelberg, 1999) or self–efficacy (Carroll et al., 2005; Chen et al., 2001; Tipton & Worthington, 1984); and some of them have been validated in a South African context, but the validation of a coping self–efficacy scale as a single measurement has not been conducted in an African context. Therefore, the aim of this study was to validate Chesney et al.’s 2006 Coping Self–Efficacy Scale (CSE) in an African context. A multicultural convenience sample of 2 214 South African adolescents and adults, including both male and female participants, participated in this study. Measuring instruments such as the Coping Self–Efficacy Scale (CSE) (Chesney, Neilands, Chambers, Taylor & Folkman, 2006), the Mental Health Continuum - Short Form for adults (MHC–SF) (Keyes et al., 2008), the New General Self–Efficacy Scale (NGSE) (Chen, Gully & Eden, 2001; 2004), the Fortitude Questionnaire (FORQ) (Pretorius, 1998), the Patient Health Questionnaire: Depression Symptoms (PHQ–9) (Kroenke, Spitzer & Williams, 2001) and the General Health Questionnaire (GHQ) (Goldberg & Hillier, 1979) were used in this study. Criterion–related validity of the CSE was established. Construct validity was determined by conducting confirmatory and exploratory factor analyses as well as SEM on the CSE. Results indicated a Cronbach alpha reliability coefficient of 0.87 and satisfactory inter–item correlations ranging from 0.19–0.21. Criterion–related validity was satisfactory. Confirmatory analysis indicated a good fit and exploratory factor analysis confirmed the three major factors similar to Chesney et al.’s (2006) findings. Construct validity was further supported by SEM analysis, which confirmed the three–factor structure. The CSE can be viewed as reliable and valid for use in further research in the African context. Future studies should validate this scale in various population groups, with translated versions of the scale and with randomly selected groups. / Thesis (M.A. (Research Psychology))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

Abstract [sv] Titel: Revisorns självförtroende vid förhandling Nivå: C-uppsats i ämnet företagsekonomi. Författare: Henrik Alvin Rydén. Handledare: Jan Svanberg. Datum: 2015-05 Syfte: Syftet med den här studien är att beskriva vilka faktorer av transformellt ledarskap, identifikation och förhandlingsbeteende som kan ha ett samband med revisorns upplevda self-efficacy i en förhandlingskontext. Metod: Uppsatsen har ett deduktivt förhållande till teori och utvecklar flera hypoteser som sedan testas. Datainsamlingen sker med hjälp av en enkätundersökning. Urvalet består av 3 300 revisorer i Sverige, auktoriserade och godkända. Analysen av insamlad data sker med hjälp av datorprogrammet SPSS och statistiska metoder som Principalkomponentanalys (PCA), korrelationsanalys och multipel linjär regression. Resultat och slutsats: Distributivt förhandlingsbeteende har ett delvis negativt samband med self-efficacy. Resultaten är dock inte entydiga och ger inte tillräckligt stöd för att motivera ett accepterande av hypotesen. För de övriga hypoteserna finns inget samband i detta urval. Förslag till fortsatt forskning: Ansträngningar bör göras för att förbättra urvalet med hjälp av slumpmässiga principer istället för det bekvämlighetsurval som används nu. Utöver urvalet kan det även vara på sin plats att titta närmare på ett av de använda måtten. Det råder oklarheter kring validiteten för ett av måtten som mäter transformellt ledarskap. Detta bör i första hand vara nästa steg för att se om resultaten av den här studien även gäller utanför det befintliga urvalet. Uppsatsens bidrag: Det här är en av de första studierna som görs om self-efficacy med revisorn och förhandlingar som utgångspunkter. Den kan därför ses som en studie som kan peka på intressanta områden för fortsatt forskning. / Abstract [en] Title: The auditors self-confidence in negotiation Level: Final assignment for Bachelor Degree in Business Administration Author: Henrik Alvin Rydén Supervisor: Jan Svanberg Date: 2015-05 Aim: The main thesis of this study is to describe what the relationship is between a number of factors that might be associated with self-efficacy in negotiation. These factors are transformational leadership, organizational identification, professional identification and distributive and integrative negotiation behavior. Method: The essay has a deductive approach to theory and develops several hypotheses which are then tested. The data collection is done by using questionnaires. The sample is based on 3 300 auditors in Sweden. The analysis of collected data is done using the computer program SPSS and several statistical tools: principal component analysis (PCA), correlation analysis and multiple linear regression. Result & Conclusions: Distributive negotiation behavior has, in part, a negative association with self-efficacy. The results thereby give some support for one the hypothesis even though it is not enough to provide an answer that would lead to an acceptance of the hypothesis. No findings within this sample suggest that the other constructs is associated with self-efficacy. Suggestions for future research: Efforts should be made to improve the sample using random principles instead of the convenience sample used now. In addition to the sample, there is uncertainty about the validity of one of the measurements of transformational leadership. This should primarily be the next step to see if the results from this study also are applicable outside the existing sample. Contribution of the thesis: This is one of the first studies made about self-efficacy with the auditor and negotiations as starting points. For that reason it should be viewed as a study that might point out directions for further investigations within the fields of self-efficacy and auditor and client negotiations.

Bakgrund: Balansförmågan är komplex och bygger på att flera förmågor samspelar väl för att vara fungerande. Smärta, rörelserädsla och tilltro till egen förmåga är variabler som enligt studier har en inverkan på en individs funktionsförmåga. Hur dessa variabler påverkar utfallet i ett balanstest, är fortfarande ett område med kunskapsluckor. Syfte: Undersöka eventuella samband mellan smärta, rörelserädsla, tilltro till egen förmåga och balans hos en grupp personer med muskuloskeletal smärta från columna vertebralis. Metod: Studien var en observationsstudie med korrelerande design. Studiegruppen bestod av 18 personer, 9 män och 9 kvinnor med medelåldern 32 år. Där samtliga hade muskuloskeletal smärta härledd från columna vertebralis och valdes ut via ett bekvämlighetsurval. Självskattad smärta, rörelserädsla och tilltro till egen förmåga studerades var för sig, i förhållande till uppmätt balans. Data samlades in genom Numerical Rating Scale-självskattningsformulär, Tampa Scale of Kinesiophobia och Mini-BESTest, varpå Spearman ́s rangkorrelationskoefficient applicerades för att analysera samband. Resultat: Inga signifikanta samband kunde påvisas mellan självskattad smärta och uppmätt balans, självskattad rörelserädsla och uppmätt balans respektive tilltro till egen förmåga (självskattad balans) och uppmätt balans. Konklusion: I den undersökta gruppen kunde inga samband påvisas mellan smärta, rörelserädsla, tilltro till egen förmåga och balans. / Background: Balance capacity is a complex notion. It relies upon several abilities interacting well with each other in order to be functioning. Pain, kinesiophobia and Self-Efficacy are factors that according to studies do have an impact on the individual ́s functional capacity. Although within the area of how such variables specifically affects a balance test there are still gaps of knowledge. Objective: Examine possible correlations between pain, kinesiophobia, Self-Efficacy and balance in a population of people with musculoskeletal pain from columna vertebralis. Methods: The study was one of correlating design. The study group consisted of 18 people, 9 men and 9 women with an average age of 32 years. All of them had musculoskeletal pain from columna vertebralis and were selected through a convenience sample. Self-assessed pain, kinesiophobia, Self- Efficacy were studied separately relative to measured balance. Data was collected through Numerical Rating Scale-self assesment questionaires, Tampa Scale of Kinesiophobia and Mini- BESTest, whereon Spearman's rank correlation was applied in order to analyse correlations. Results: No significant correlations were found between self-assessed pain and measured balance, self-assessed kinesiophobia and measured balance or Self-Efficacy (self-assessed balance) and measured balance. Conclusion: In the studied group no significant correlations between pain, balance and kinesiophobia could be detected.