This study is a qualitative enquiry into family therapists’ experiences of working with young people who self-harm and their families. To date, in spite of self-harm being a serious public health concern, there is relatively little exploration of the subject in family therapy literature. The study attempts to describe, understand and illuminate family therapists’ experiences: the therapeutic issues encountered, the stances adopted in response to the issues encountered, and the emotional impact on the therapist of working with this client group. A total of nine experienced family therapists participated in semi-structured interviews. The study employed a grounded theory method for data analysis. The analysis yielded a theory of therapists’ experiences that included a Core Category and three Main Categories. The Core Category that emerged was: •Cultivating the Practice of Hope – Withstanding the Pull to Hopelessness. The three Main Categories were: •Making the Situation Safe •Conversing Therapeutically – The Practice of Hope •Team and Organisational Processes: Supporting Therapists. The Core Category is the central feature of this theory. It proposes that the central concern for the therapist is how to stay engaged with the family and the young person in the context of serious risk of self-harm and in situations where change is difficult to achieve and hopelessness can pervade. The therapist has to try to understand and make sense of family members’ distress, and be touched by and open to their feelings of despair and hopelessness without becoming overwhelmed and despairing themselves. The therapist response to this dilemma is the stance of hopefulness. It is both a therapeutic stance and orientation, and is enacted in practice through finding ways to cultivate hope in the therapeutic encounter. While the Core Category is the central ‘story’ the three Main Categories are linked to the Core Category. The Main Category, Making the Situation Safe describes the initial stage of the work, with its focus on ensuring the safety of the young person. The Main Category, Conversing Therapeutically – the Practice of Hope describes how the therapists enacted the ‘practice of hope’. The Main Category, Team and Organisational Processes: Supporting Therapists describes how the context in which the therapists work, the nature of relationships, the team and organisational structures, play a critical role in supporting therapist hope, so that they can withstand the pull to hopelessness. This study aims to make a contribution towards articulating a framework for family therapy with adolescents who self-harm and introduces a new vocabulary – the language of hope and hopelessness.

Background: Deliberate self-harm is when an individual deliberately exposes themselves to an act that directly damage the individual's body. Many of those who intentionally injure themselves do so to deal with anxiety and the behavior is thus used as a kind of distraction from their feelings. Today's social outlook on self-injurious behavior is in general judgmental. To have an attitude is to be emotionally preset to a situation, person or an object. Patients who self-harm currently perceive care as negative, despite existing recommendations on how to care for the group of patients. The general nurse encounters this group of patients in many places, such as the emergency room and in health centers.   Aim: The aim of the study was to examine the nurse’s attitude towards patients who self-harm.   Method: General literature review based on ten articles where six were of quantitative design, one was qualitative and three were mixed method. Through critical review and selection criteria, the articles that responded to the purpose of the literature review were selected for further analysis.   Results: Three themes were extracted: The nurse’s preunderstanding, individual factors affecting the attitude and working conditions and its impact on the attitude.    Discussion: The results discussion the authors discusses education, stigma in the healthcare sector and the importance of reflecting attitudes. The authors themselves reflects on how the quality of the nurse and patient’s relationship could be more nursing in the future. Discussions are supported partly by Katie Eriksson's concept of "care suffering" as well as relevant studies and literature. / Bakgrund: Självskadebeteende är när en individ avsiktligt utsätter sig för handlingar som gör direkt skada på individens kropp. Många av de som avsiktligt skadar sig själva gör det för att hantera ångest. Dagens samhällssyn på självskadebeteende är överlag dömande. Att ha en attityd är att vara känslomässigt förinställd till en situation, person eller ett ting. Patienter med självskadebeteende uppfattar i dagsläget vården negativt, trots befintliga rekommendationer för bemötande. Allmänsjuksköterskan kommer i kontakt med denna patientgrupp på bland annat på akuten och vårdcentraler.   Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskans attityd gentemot patienter med självskadebeteende.   Metod: En litteraturöversikt grundad på tio artiklar där sex var av kvantitativ design, en var kvalitativ och tre var mixed-method. Genom kritisk granskning samt urvalskriterier valdes de artiklar som svarade på litteraturöversiktens syfte ut för att analyseras vidare.   Resultat: Resultatet synliggjordes i tre huvudteman: Sjuksköterskans förförståelse, individuella faktorer som påverkar attityden samt arbetsförhållanden och dess påverkan på attityden.   Diskussion: I resultatdiskussionen diskuteras utbildning, stigmatisering i vårdsektorn samt vikten av att reflektera kring attityder. Författarna reflekterar över hur kvaliteten i sjuksköterske- och patientrelationen ska kunna bli mer vårdande i framtiden. Diskussionen stödjs delvis av Katie Erikssons teoribegrepp ”vårdlidande” samt relevanta studier och litteratur.

The purpose of this study was to examine the effects social media can have on people who self-harm. Based on ten research articles published between 2009-20019, which we selected through a systematic search in six databases. An interactive literature review was made and thematic analysis used. Four themes were identified, the social media-based community for self-harming, the reasons individuals publish material of self-harm, the negative and positive aspects of self-harm content. Our findings show that these individuals experience a sense of community, understanding, support, and companionship on social media. In turn, support on social media can trigger further self-harm, complicate recovery, and encourage individuals not to seek professional help. The reason they contribute to the self-harm community is, among other things, to be a part of the community, maintain a self-harm ritual, to increase understanding in society, or as an artistic expression. / Syftet med denna uppsats var att skapa en överblick av forskning, mellan 2009 och 2019, kring sociala mediers påverkan på personer med sjävskadebeteende. Metod: Integrativ litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar selekterades genom en systematisk sökning på sex databaser. Artiklarna granskades och analyserades tematiskt. Resultatet redovisades under fyra teman, gemenskapen på de sociala medier som riktar sig till personer med självskadebeteende, orsaker till att publicera material på sociala medier, negativa aspekter och positiva aspekter av självskadebeteende på sociala medier. Slutsats: Dessa individer upplever gemenskap på sociala medier, känner sig förstådda, samt får stöd och kamratskap. Material av självskadebeteende kan fungera triggande, försvåra tillfrisknande, stödet på sociala medier kan bidra till att individerna inte söker professionell hjälp. Orsaken till inlägg på sociala medier är bland annat för att känna sig som fullvärdiga medlemmar, som en del av en självskaderitual, öka förståelsen i samhället eller som konstnärligt uttryck.

<p>The purpose of the study was to describe how women with deliberate self-harm behaviour experience they have been treated when conducting health care. The study has a qualitative and descriptive approach and data was collected with snowball sampling. Data was analysed with content analysis and ended up in three theme “Feeling of violation of integrity and autonomy”, “health care staff don´t have the courage to step in and take responsibility” and “ Personal confirmation and validation of feelings”. The results showed that many women with deliberate self-harm behavior feel that they have been badly treated when they conducting health care. Furthermore, the women in this study have experienced that their integrity and autonomy have been violated. In their opinion it was difficult to get adequate treatment. The women also felt that the health care staff had difficulties taking responsibility. On the occasions the women with deliberate self-harm felt that they have been treated satisfactorily, they experienced personal confirmation and a validation of feelings. In other words they felt respectfully treated and in their opinion the health care staff took time to listen. The women in this study consider adequate treatment of proffesionell personell of importance. The conclusion is that many of the women who cut themselves, get unsatisfactorily treated when they conduct health care and that the health care staff need knowledge concerning how to treat women with deliberate self-harm. In addition this study showed that more research is needed regarding how women with deliberate self-harm experience they are treated when conducting health care.</p> / <p>Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Studien var kvalitativ med deskriptiv design. Materialet till studien samlades in via nominerat urval. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De teman som framkom vid innehållsanalysen var ”Känsla av kränkning av integritet och autonomi”, ” Personal vågar ej kliva in och ta ansvar”, och ” Personlig bekräftelse samt validering av känslor”. Resultatet visade att många kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Kvinnorna hade en upplevelse av kränkning av integritet och autonomi. De ansåg att det var svårt att få adekvat vård. Kvinnorna upplevde att hälso- och sjukvårdens personal inte vågade kliva in och ta ansvar. Vid de tillfällen som kvinnorna med självskadebeteende upplevde att de blev bra bemötta, upplevde de en personlig bekräftelse samt validering av sina känslor. Att de blev respektfullt bemötta och att hälso- och sjukvårdens personal tog sig tid att lyssna. Att få adekvat hjälp av professionell personal ansågs viktigt. Slutsatser från föreliggande studie är att många av de kvinnor som skär sig själva, blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Att hälso- och sjukvårdens personal behöver kunskaper i bemötande av kvinnor med självskadebeteende, samt att mer forskning på hur självskadande kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal behövs.</p>

<p>Syftet med arbetet var att belysa omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende samt vården av dem. Arbetet hade en beskrivande design, 21 sjuksköterskor och skötare/undersköterskor från somatisk och psykiatrisk akutmottagning deltog i arbetet. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i form av tre kategorier som bildades utifrån följande koder. Kategorin ”emotionella problem” bildades utifrån koderna frustration, irritation, sympati, manipulation, vanmakt över onåbara patienter, maktlöshet, oro och beskriver omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende. Patienter med självskadande beteende väcker mycket emotioner, både positiva och negativa. I arbetet framkom mest negativa emotioner omkring den här patientkategorin. Kategorin ”omvårdnadsproblem” framkom ur koderna hjälplöshet angående vården, tidsbrist, resursbrist, patienten vill inte ha hjälp, kroniskt beteende och beskriver upplevelsen av vården av patienter med självskadande beteende. Vården av en självskadande patient beskrivs av omvårdnadspersonalen som krävande och otillräcklig. Kategorin ”kompetensbrist” har växt fram ur koderna behov av riktlinjer och strikta ramar, förståelse för patienten, otillräcklig kunskap, negativa attityder, splittring inom arbetsgruppen och beskriver också vården av patienter med självskadande beteende. Omvårdnadspersonalen berättade att de saknar tillräcklig kunskap för att ge en optimal vård. På grund av kunskapsbrist uppstår många problem och oförståelse för patientens beteende som även påverkar vården av dem.</p> / <p>The aim of this study was to describe the experiences of psychiatric healthcare workers in regards to their meeting and treatment of patients with self-destructive behavior. This study had a descriptive design and 21 registered nurses and practical nurses participated, from both somatic and psychiatric emergency wards. Data was collected via semi-structured interviews and analyzed from a qualitative content analysis. The results are presented from the categories that were formed by fallowing codes. The category “emotional difficulties” come from the codes: frustration, irritation, sympathy, manipulation, powerlessness over uncommunicative patients, powerlessness, anxiety, and describes the healthcare workers’ experiences of these selfdestructive patients. Self-destructive patients elicit very strong emotions amongst others, both positive and negative. The predominant feeling shown in this study concerning this category of patient was negative. The category “nursing difficulties” was drawn from the codes: helplessness in regards to the care, lack of time, lack of resources, the patient not wanting help, chronic behavior, and describes the experiences of caring for self-destructive patients. Caring for self-destructive patients is described by healthcare personnel as demanding and inadequate. The category “lack of skills” has emerged from the codes: the need for guidelines and strict rules, understanding the patient, inadequate knowledge, negative attitudes, divisions in the workgroup, and describes the care of self-destructive patients. Healthcare personnel said that they lacked the necessary training needed to give optimal care. Many problems and misunderstandings of self-destructive patients’ behavior arise on account of this lack of education/information and this affects the quality of care that they receive.</p>

<p><strong>Bakgrund: </strong>Att skada sig själv är ingen ny företeelse utan tvärtom ett gammalt fenomen. I Sverige är det svårt att uppskatta antalet personer som skadar sig eftersom det finns få studier gjorda och för att det finns ett stort mörkertal som aldrig uppmärksammas. Att skära sig i huden är förmodligen det vanligaste sättet att skada sig på och orsakerna till självskadebeteendet varierar. <strong>Syfte</strong>: Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnad av patienter med självskadebeteende. <strong>Metod</strong>: Studien är baserad på 10 vetenskapliga artiklar. <strong>Resultat</strong>: Resultatet presenteras ur två olika perspektiv, omvårdnad ur patientperspektiv och omvårdnad ur personalperspektiv. Patienterna ville bli behandlade med värdighet, och att någon fanns till hands upplevdes betydelsefullt. Personalen försökte se människan bakom skadan och menade att grunden till en god omvårdnad byggde på empati där förförståelsen skulle läggas åt sidan. <strong>Diskussion</strong>: Det mest betydelsefulla var att se patienten som en människa och inte bara som en person med problem. Om personalen var empatisk uppnåddes tillit och förtroende.</p><p> </p> / <p> </p><p><strong>Background: </strong>Self-harm is not a new problem, it´s rather an old phenomenon. In Sweden, it is difficult to estimate the number of people who harm themselves. There are few studies done and there is a large dark figure that is difficult to estimate. To cut the skin is probably the most common way to inflict self-harm and the causes varies. <strong>Purpose: </strong>The purpose of the literature study was to describe nursing care of patients with self-injury behaviour. <strong>Method: </strong>The study is based on 10 scientific articles. <strong>Result</strong><strong>: </strong>The result is presented from two perspectives; nursing care from the patient perspective and from the nursing staff perspective. Patients wishes to be treated with dignity, and that someone being available was important. The staff tried to see the person behind the injury, and the caring was based on empathy, where the understanding of the behaviour should be set aside. <strong>Discussion</strong>: The most important objective was to see the patient as a person and not just as a person with problems. If the staff were empathetic, trust and confidence was achieved.</p><p> </p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> Självskadebeteendet betraktas som ett folkhälsoproblem vilket har uppmärksammats mer på senare tid. Vårdpersonal möter denna patientgrupp inom olika vårdenheter då patienter med självskadebeteende kommer in på akutmottagningar för skador de vållat själv. <strong>Syftet </strong>var att beskriva faktorer som påverkar vårdpersonalens attityder gentemot patienter med självskadebeteende. <strong>Metod:</strong> Studien gjordes som en litteraturstudie där datainsamling genomfördes i databaserna Cinahl och PsycINFO. En granskning gjordes av sju artiklar som svarade på studiens syfte. <strong>Resultat:</strong> Betydande faktorer visade att vårdpersonalen yttrar olika emotionella uttryck så som frustration och medkänsla i kontakt med patienter med ett självskadebeteende, och andra avgörande faktorer som påverkar vårdpersonalens attityder, vilket kunde vara brist på tid och otillräcklig kompetens. <strong>Diskussion:</strong> För att kunna förstå denna patientgrupp bör underliggande faktorer belysas, vilket kan då påverka vårdpersonalens attityder gentemot patienter med självskadebeteende. <strong>Slutsats:</strong> Det finns ett behov av att identifiera faktorer som skapar negativa attityder inom sjukvården. Studier bekräftar att vårdpersonalen önskar ökad kompetensutbildning.</p> / <p> </p><p><strong>Background: </strong>Self-injury regarded as a public health problem which has attracted attention more recently. Caregivers face this group of patients in different care units where patients with self-injury come into the emergency room for injuries they caused themselves. <strong>Aim: </strong>The aim was to describe factors that affect nursing staff attitudes to patients with self-injury. <strong>Method: </strong>The study was done as a literature in which data collection was conducted in the databases Cinahl and PsycINFO. An examination was made of seven articles that responded to the study purpose. <strong>Results: </strong>Significant factors revealed that caregivers respond different emotional expressions as frustration and compassion in contact with patients with a self-injury, and other crucial factors that influence health professionals' attitudes, which could be a shortage of time and insufficient skills. <strong>Discussion: </strong>In order to understand this population should be highlighted underlying factors, which may then affect the health professionals' attitudes towards patients with self-injury. Conclusion: There is a need to identify factors that create negative attitudes in health care. Studies confirm that nursing staff would increase skills training.</p><p> </p>

Bakgrund: Självskadebeteendet betraktas som ett folkhälsoproblem vilket har uppmärksammats mer på senare tid. Vårdpersonal möter denna patientgrupp inom olika vårdenheter då patienter med självskadebeteende kommer in på akutmottagningar för skador de vållat själv. Syftet var att beskriva faktorer som påverkar vårdpersonalens attityder gentemot patienter med självskadebeteende. Metod: Studien gjordes som en litteraturstudie där datainsamling genomfördes i databaserna Cinahl och PsycINFO. En granskning gjordes av sju artiklar som svarade på studiens syfte. Resultat: Betydande faktorer visade att vårdpersonalen yttrar olika emotionella uttryck så som frustration och medkänsla i kontakt med patienter med ett självskadebeteende, och andra avgörande faktorer som påverkar vårdpersonalens attityder, vilket kunde vara brist på tid och otillräcklig kompetens. Diskussion: För att kunna förstå denna patientgrupp bör underliggande faktorer belysas, vilket kan då påverka vårdpersonalens attityder gentemot patienter med självskadebeteende. Slutsats: Det finns ett behov av att identifiera faktorer som skapar negativa attityder inom sjukvården. Studier bekräftar att vårdpersonalen önskar ökad kompetensutbildning. / Background: Self-injury regarded as a public health problem which has attracted attention more recently. Caregivers face this group of patients in different care units where patients with self-injury come into the emergency room for injuries they caused themselves. Aim: The aim was to describe factors that affect nursing staff attitudes to patients with self-injury. Method: The study was done as a literature in which data collection was conducted in the databases Cinahl and PsycINFO. An examination was made of seven articles that responded to the study purpose. Results: Significant factors revealed that caregivers respond different emotional expressions as frustration and compassion in contact with patients with a self-injury, and other crucial factors that influence health professionals' attitudes, which could be a shortage of time and insufficient skills. Discussion: In order to understand this population should be highlighted underlying factors, which may then affect the health professionals' attitudes towards patients with self-injury. Conclusion: There is a need to identify factors that create negative attitudes in health care. Studies confirm that nursing staff would increase skills training.

The purpose of the study was to describe how women with deliberate self-harm behaviour experience they have been treated when conducting health care. The study has a qualitative and descriptive approach and data was collected with snowball sampling. Data was analysed with content analysis and ended up in three theme “Feeling of violation of integrity and autonomy”, “health care staff don´t have the courage to step in and take responsibility” and “ Personal confirmation and validation of feelings”. The results showed that many women with deliberate self-harm behavior feel that they have been badly treated when they conducting health care. Furthermore, the women in this study have experienced that their integrity and autonomy have been violated. In their opinion it was difficult to get adequate treatment. The women also felt that the health care staff had difficulties taking responsibility. On the occasions the women with deliberate self-harm felt that they have been treated satisfactorily, they experienced personal confirmation and a validation of feelings. In other words they felt respectfully treated and in their opinion the health care staff took time to listen. The women in this study consider adequate treatment of proffesionell personell of importance. The conclusion is that many of the women who cut themselves, get unsatisfactorily treated when they conduct health care and that the health care staff need knowledge concerning how to treat women with deliberate self-harm. In addition this study showed that more research is needed regarding how women with deliberate self-harm experience they are treated when conducting health care. / Syftet med studien var att beskriva hur kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Studien var kvalitativ med deskriptiv design. Materialet till studien samlades in via nominerat urval. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De teman som framkom vid innehållsanalysen var ”Känsla av kränkning av integritet och autonomi”, ” Personal vågar ej kliva in och ta ansvar”, och ” Personlig bekräftelse samt validering av känslor”. Resultatet visade att många kvinnor med självskadebeteende upplever att de blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Kvinnorna hade en upplevelse av kränkning av integritet och autonomi. De ansåg att det var svårt att få adekvat vård. Kvinnorna upplevde att hälso- och sjukvårdens personal inte vågade kliva in och ta ansvar. Vid de tillfällen som kvinnorna med självskadebeteende upplevde att de blev bra bemötta, upplevde de en personlig bekräftelse samt validering av sina känslor. Att de blev respektfullt bemötta och att hälso- och sjukvårdens personal tog sig tid att lyssna. Att få adekvat hjälp av professionell personal ansågs viktigt. Slutsatser från föreliggande studie är att många av de kvinnor som skär sig själva, blir illa bemötta då de söker hälso- och sjukvård. Att hälso- och sjukvårdens personal behöver kunskaper i bemötande av kvinnor med självskadebeteende, samt att mer forskning på hur självskadande kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdspersonal behövs.

Syftet med arbetet var att belysa omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende samt vården av dem. Arbetet hade en beskrivande design, 21 sjuksköterskor och skötare/undersköterskor från somatisk och psykiatrisk akutmottagning deltog i arbetet. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i form av tre kategorier som bildades utifrån följande koder. Kategorin ”emotionella problem” bildades utifrån koderna frustration, irritation, sympati, manipulation, vanmakt över onåbara patienter, maktlöshet, oro och beskriver omvårdnadspersonalens upplevelser av patienter med självskadande beteende. Patienter med självskadande beteende väcker mycket emotioner, både positiva och negativa. I arbetet framkom mest negativa emotioner omkring den här patientkategorin. Kategorin ”omvårdnadsproblem” framkom ur koderna hjälplöshet angående vården, tidsbrist, resursbrist, patienten vill inte ha hjälp, kroniskt beteende och beskriver upplevelsen av vården av patienter med självskadande beteende. Vården av en självskadande patient beskrivs av omvårdnadspersonalen som krävande och otillräcklig. Kategorin ”kompetensbrist” har växt fram ur koderna behov av riktlinjer och strikta ramar, förståelse för patienten, otillräcklig kunskap, negativa attityder, splittring inom arbetsgruppen och beskriver också vården av patienter med självskadande beteende. Omvårdnadspersonalen berättade att de saknar tillräcklig kunskap för att ge en optimal vård. På grund av kunskapsbrist uppstår många problem och oförståelse för patientens beteende som även påverkar vården av dem. / The aim of this study was to describe the experiences of psychiatric healthcare workers in regards to their meeting and treatment of patients with self-destructive behavior. This study had a descriptive design and 21 registered nurses and practical nurses participated, from both somatic and psychiatric emergency wards. Data was collected via semi-structured interviews and analyzed from a qualitative content analysis. The results are presented from the categories that were formed by fallowing codes. The category “emotional difficulties” come from the codes: frustration, irritation, sympathy, manipulation, powerlessness over uncommunicative patients, powerlessness, anxiety, and describes the healthcare workers’ experiences of these selfdestructive patients. Self-destructive patients elicit very strong emotions amongst others, both positive and negative. The predominant feeling shown in this study concerning this category of patient was negative. The category “nursing difficulties” was drawn from the codes: helplessness in regards to the care, lack of time, lack of resources, the patient not wanting help, chronic behavior, and describes the experiences of caring for self-destructive patients. Caring for self-destructive patients is described by healthcare personnel as demanding and inadequate. The category “lack of skills” has emerged from the codes: the need for guidelines and strict rules, understanding the patient, inadequate knowledge, negative attitudes, divisions in the workgroup, and describes the care of self-destructive patients. Healthcare personnel said that they lacked the necessary training needed to give optimal care. Many problems and misunderstandings of self-destructive patients’ behavior arise on account of this lack of education/information and this affects the quality of care that they receive.