Bakgrund: Ett stort antal människor i världen begår årligen självmord. Detta ses som ett globalt problem där sjuksköterskor ofta agerar nyckelaktörer inom den självmordspreventiva vården. Bemötandet beskrivs vara en viktig del inom vården för självmordsbenägna patienter och är avgörande för huruvida patienten väljer att dela sina tankar och känslor med vårdpersonal. Sjuksköterskor upplever en stor ansvarsbörda som inte matchar den utbildning och det stöd som arbetet kräver. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att sammanställa sjuksköterskors upplevelser av att bemöta självmordsbenägna patienter. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga originalartiklar vars dataanalys följde Fribergs (2017) metod. Resultat: Fyra kategorier med tillhörande underkategorier framkom i denna litteraturöversikt. Första kategorin var oro med underkategorier osäkerhet och rädsla. Andra kategorin var otillräcklighet med underkategorier tidsbrist och brist på utbildnings- och kompetensnivå. Tredje kategorin var trygghet med underkategorier riktlinjer och erfarenhet. Fjärde och sista kategorin var öppenhet med underkategorier reflekterande samtal samt tillit och kommunikation. Slutsatser: Sjuksköterskor upplever att bemötandet av självmordsbenägna patienter är en komplex arbetsuppgift som föranleder svårhanterliga känslor. Detta kan underlättas genom utökad utbildning, minskad arbetsbelastning och reflekterande samtal med kollegor.

Bakgrund: Självmord har länge varit ett tabubelagt ämne i samhällen. Att skapa en relation till självmordsbenägna patienter är en viktig del i sjuksköterskans omvårdnad och kan vara direkt avgörande för patientens återtagande av hälsa. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter vid omvårdnad av självmordsbenägna patienter. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats och kritisk granskning av tio vetenskapliga artiklar utfördes. Resultatet: I resultatet framkom tre kategorier: Sjuksköterskors erfarna känslor, Sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnadsrelationen samt Sjuksköterskors erfarna behov av stöd. Resultatet visade att omvårdnad av självmordsbenägna patienter framkallade känslor som kunde vara svåra att hantera för sjuksköterskor. Känslorna som sjuksköterskorna angav var: hjälplöshet, skuld, rädsla, oro och ilska. Erfarenheter av att skapa en god relation lyftes även fram i resultatet där de viktigaste delarna var att sjuksköterskorna var uppmärksamma, lyhörda samt förmedlade trygghet till patienterna. Resultatet visade även att sjuksköterskor brister i sin kompetens och därför önskade mer utbildning inom suicidalitet. Det visade även brister i organisatoriskt stöd gällande mer personal och mindre överbeläggningar som kan påverka tiden och kontinuiteten som ges till patienterna. Slutsats: Mer utbildning inom suicidalitet kan bidra till att sjuksköterskor och kommande sjuksköterskor blir bättre förberedda och självsäkra i att möta dessa patienter. Studien kan bidra till att sjuksköterskans svåra och emotionellt krävande arbete uppmärksammas mer inom all hälso- och sjukvård. Förslag på vidare forskning är att studera sambandet mellan kompetensbrist och omvårdnadskvalitet och hur förbättrad kompetens kan påverka omvårdnaden. / Background: Suicide has for a long time been a taboo subject among societies. It is important to create a relationship with suicidal patients in nursing care and can be crucial part in the patients reclaiming of health. Purpose: The study aims to explore nurses’ experiences in nursing care for suicidal patients. Method: The method used was a literature study with an inductive structure based on ten scientific articles. Result: The result showed three categories: Nurses experienced feelings, Nurses experiences from the nursing relation and nurses experienced need of support. The result showed that nursing care of suicidal patients induced emotions that could be difficult to handle for nurses. The feelings the nurses indicated were: helplessness, guilt, fear, anxiety and anger. Experiences of creating a good relationship were also highlighted in the result, where the most important parts were that the nurses were attentive, responsive and conveyed security to the patients. The result also showed that nurses lacked in their competence and therefore wanted more education in suicidality. It also showed lack of support from the organizations about more staff and minor overcrowding that can affect the time and continuity given to the patients. Conclusion: More education in suicidality can help nurses and future nurses to be better prepared and confident in meeting these patients. The study can help to ensure that the nurse's difficult and emotionally demanding work gets more attention in all health care. Proposals for further research are to study the correlation between lack of competence and nursing care quality and how improved competence can affect nursing care.