Studien syftar till att undersöka barns självständiga rörelse i urbana miljöer, detta då den idag är begränsad. Det gjordes genom att ta del av föräldrars åsikter i intervjuer och via enkät, om vilka hindrande faktorer de ser för deras barns självständighet i staden. I studien lyfts även ett planerarperspektiv. Det genom kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner, där det pågående arbetet med barnrättsfrågor och barns självständiga rörelse diskuterades. Metoderna syftade till att kartlägga faktorer samt belysa utmaningar som idag finns vid barns självständiga rörelse i urbana miljöer. Resultatet visar att föräldrars uppfattning är att trafik samt deras rädsla för främlingar var de främsta anledningarna till att deras barns självständiga rörelse begränsades. Detta förklarades genom en uppfattad inkompetens, ofta åldersrelaterad hos deras barn att bemöta utmaningar som faktorerna kan innebära. Tjänstepersonerna klargjorde de utmaningar som finns i att planera för barn i högt exploaterade och på många sätt färdig byggda miljöer. Med bakgrund i resultatet lyftes och diskuteras Stockholms framtidsgator och Barcelonas superblocks som två exempel på åtgärder för att möjliggöra barns självständiga rörelse genom att skapa mer barnvänliga och säkra miljöer.