Bakgrund: Rökning är en av de mest kända riskfaktorerna för att utveckla ohälsa och långvarig rökning kan leda till allvarlig sjukdom. Vistelse på sjukhus kan ses som ett värdefullt tillfälle att hjälpa patienter att bli rökfria. Känslan av att själv kunna ta kontroll och påverka har fundamental betydelse för hur individen upplever sin situation och sin hälsa. Då blir individen mer benägen att vidta egenvårdsåtgärder. Syfte: Att belysa vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans rökavvänjningsarbete inom slutenvården. Metod: En systematisk litteraturstudie där aktuell forskning söktes i databaserna Cinahl, PsychINFO och PubMed. Det resulterade i åtta kvantitativa och två kvalitativa artiklar som kvalitetsgranskades. Analys genomfördes med både latent och manifest innehållsanalys. Resultat: Sex huvudgrupper identifierades; osäkerhet, ansvar, utbildning, sjuksköterskans rökning, policys och prioritering. Resultatet diskuterades utifrån Dorothy Orems egenvårdsteori. Slutsats: Trots att sjuksköterskor anser att det är viktigt med hälsofrämjande arbete prioriteras inte rökavvänjningsinsatser. För att rökavvänjningsarbetet ska utvecklas krävs att ledningen är tydlig med att det är en prioriterad uppgift och att utbildning är viktig. Genom fördjupade kunskaper ökar motivationen och självförtroendet hos sjuksköterskorna i det hälsofrämjande arbetet vilket på sikt ger en värdefull vinst. Rökfria sjuksköterskor prioriterar rökavvänjning mer än sjuksköterskor som röker.