I Sverige är tidsbegränsade uppehållstillstånd huvudregeln för personer som bedöms vara skyddsbehövande och därför beviljas flyktingstatusförklaring eller alternativ skyddsstatusförklaring. Statusförklaringen är inte tidsbegränsad men kan återkallas om behovet av skydd upphör. Om inget skyddsbehov finns försvinner även grunden för uppehållstillståndet och den tidigare skyddsbehövande riskerar att utvisas. Syftet med uppsatsen är att utreda om det föreligger en risk att det sker ett brott mot tidigare skyddsbehövandes rätt till privat- och familjeliv när de riskerar att utvisas till följd av att deras statusförklaring återkallas samt hur en sådan risk kan förebyggas.  I uppsatsen finns en översikt över reglerna för beviljande och återkallande av statusförklaring. Vidare redogörs för rätten till privat- och familjeliv och hur de rättigheterna kan påverkas av att en persons statusförklaring återkallas. Uppsatsen går också igenom förutsättningarna för tidigare skyddsbehövande att beviljas uppehållstillstånd på annan grund, främst anknytning och synnerligen ömmande omständigheter. Därefter analyseras relationen mellan bestämmelserna om återkallande av statusförklaring, utvisning, möjligheten att beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen eller särskilt ömmande omständigheter samt rätten till privat- och familjeliv. Slutligen analyseras om det finns någon lösning som bättre än de bestämmelser som finns idag skulle skydda rätten till privat- och familjelivet för personer vars statusförklaring återkallas.