Studiens syfte var att undersöka sannolikheten för ensamstående föräldrar att bli utsatt för brott och hur andra faktorer hos den ensamstående föräldern påverkar sannolikheten. Den offentliga samhällsdebatten ändrade riktning i förklaringsmodeller för brottslighet, från att handla om gärningspersonens utsatta situation till att handla mer om brottsoffren. Strukturella ojämlikheter och fattigdom under uppväxten har negativa konsekvenser för individers framtid, vilket påverkar de att bli utsatta för brott. Tidigare forskning om utsatthet för brott har rapporterat att kvinnor blir mer utsatta för brott mot person än män. Studiens teoretiska ramverk bygger på fyra perspektiv. Social desorganisationsteori utgår från att kriminalitet förklaras av samhällets brist i att kontrollera deras invånare på grund av segregering. Ekonomisk kapital är ekonomiska resurser inom Bourdieus kapitalteori, som förklarar hur socio-ekonomiska skillnader ger ojämlika ekonomiska fördelningar. Habitus förklarar hur individers handlingar och livsstil är byggt utifrån deras uppväxt. Genusperspektiv utgår utifrån kritiska synpunkter kring genusbegreppet och hur definitioner för vad som är ”manligt” respektive ”kvinnligt” normaliseras. Data är inhämtat från Levnadsnivåundersökning 2010 (LNU 2010), och urvalet består av ensamstående föräldrar mellan 18-75 år. Studien har fem beroende variabler: ”Utsatt för stöld”, ”Våld med kroppskada”, Våld utan kroppskada”, ”Utsatt för skadegörelse” och ”Allvarliga hot”. Kontrollvariabler är fördelad i olika grupper om individers bakgrund på individnivå, familjeförhållande under uppväxt, bostadsförhållande och ekonomiska resurser. Materialet analyserade genom logistiska regressionsmodeller. Resultatet visade att förutom för utsatthet för skadegörelse så finns det en större sannolikhet för ensamstående föräldrar att bli utsatta till dessa brott jämfört med par med hemmavarande barn. Att leva i bostadsområden med missgynnande bostadsförhållande ökar sannolikheten för utsatthet, däremot så skiljer det sig beroende på vilket brott de blir utsatt för. Sannolikheten för utsatthet minskar för ju äldre individen är, särskilt inom åldern 40-59 år.