Den här studien har framkommit då vi sett en problematik om att barn blir avvisade av sina kamrater i förskolan. Det har lett till att de inte fått samma möjlighet att utveckla sina sociala och kommunikativa förmågor. Detta har gjort att vi vill undersöka hur förskollärare själva talar om samspel och om det är en lika viktig aspekt i förskolan som i forskningen. Syftet med studien är att identifiera olika diskurser som framkommer när förskollärare talar om barns samspel med hjälp av fokusgruppsamtal. Forskningsfrågorna som vi utgått ifrån är: Vilka diskurser skapas när förskollärare talar om barns samspel i förskolan? Hur resonerar förskollärare kring barns samspel i förskolan? Studien vilar på socialkonstruktionistisk teoribildning med en diskurspsykologisk metodologisk utgångspunkt. Studien har genomförts som en kvalitativ studie där fokusgruppsamtal med sex förskollärare genomförts i södra Sverige. Slutsatsen som vi kom fram till var att kommunikation är grunden till ett fungerande samspel, vad gäller både vuxna och barn. En annan slutsats som framkom var att samspel var avgörande för hur barn ska klara framtida relationer i livet och behövde därför goda kunskaper inom verbal och icke-verbal kommunikation.