Bedömningsportfölj, en studie om elevers reflektioner över ämnet musik i årskurs5 och 6, behandlar mellanstadieelevers arbete med portföljer under en period iskolan. Syftet är att studera hur elevernas reflekterande förmåga kan utvecklas närde skriver en bedömningsportfölj. För att göra detta har elever fått föraportföljanteckningar under varje vecka projektet pågått. Till studien hör ocksåfokusgrupper som arrangerats i slutet av perioden, för att ge en mer allmän inblicki elevernas upplevelse av att arbeta med portföljer. Resultatet visar på djupareförståelse hos eleverna för sitt musikaliska arbete och på förmågor att identifieraoch lösa problem. De kan även formulera förbättringsområden hos sig själva och igruppen, samt föreslå förbättringar. Dessutom kan eleverna identifiera det som deuppskattar i sina arbeten. Vikten av det sociala samspelet mellan eleverna och hurdet kunde påverka lärandet kom också fram i studien. Portföljerna ger en brainblick i elevernas tankegångar och kompletterar det som hörs och syns pålektionerna.

Fritidshemmet är en social arena där människor möts och tar del av varandras tankar, känslor och erfarenheter, vilka bidrar till att olika typer av relationer skapas och upprätthålls. Studiens syfte var att söka kunskap om vad barn beskriver viktigt för att skapa och upprätthålla relationer med kamrater och pedagoger på fritidshem. I studien fokuseras följande forskningsfrågor; Hur beskriver barn trygghet? Vad beskriver barn är viktigt för att bygga och bibehålla trygga samt förtroendefulla relationer med fritidslärarna och andra barn? Hur arbetar fritidslärarna för att främja trygga och förtroendefulla relationer med barn och mellan barn på fritidshem? Teoretiska utgångspunkter i den här studien är sociokulturell teori och Vygotskijs tankar om lärande och utveckling. Studien genomfördes med kvalitativ forskningsmetod genom en etnometodologisk ansats. Vid analysen skapades följande teman: Trygghet och att vara tillsammans, Vänskap och intressen, Att förhålla sig till regler och normer, En bra pedagog.   Resultatet visar att trygghet och att vara tillsammans innebär att ha någon nära, det kan vara en vän med ett gemensamt intresse eller en pedagog som finns till hands.

Skolan är den institution genom vilken vi alla ska fostras och bildas för att kunna bli en del av dagens globaliserade kunskapssamhälle. Skolan ska utgöra den plattform där vi tillägnar oss den kunskap som ska förbereda oss för livet. Språket i tal och skrift är det viktigaste verktyget för denna kunskapsförmedling och blir genom skolan en förutsättning för lärande och utveckling. Det blir på detta vis tydligt hur viktigt läs- och skrivkunnighet blir för att individen ska kunna deltaga men också uppleva sig vara inkluderad och accepterad inte bara i skolan utan också i samhället. Genom semistrukturerade intervjuer med sex lärare i två olika skolor i en medelstor kommun i mellan Sverige, undersöktes lärares upplevelser om deras roll gällande att upptäcka, förebygga och åtgärda läs- och skrivsvårigheter i en tidig ålder. Förhoppningen var kunna bidra med mer kunskap om hur lärares arbete kring läs- och skrivsvårigheter kan belysas och förbättras. Resultatet visade att det inte finns någon enhetlig definition av vad läs- och skrivsvårigheter är. Det finns en utbredd medvetenhet kring läs- och skrivsvårigheters betydelse för elevers fortsatta skolgång och att åtgärder och insatser bör verkställs fortast möjligast. Dessa insatser och åtgärder skiljer sig något åt mellan skolorna men dock inte själva metoden som består i intensivsatsningar i läsning och skrivning under en kortare period. Resultatet av intensivsatsningarna är uteslutande av positiv karaktär. Men trots åtgärder och insatser visar bland annat internationella kunskapstester att elever till följd av bristande läs- och skrivkunskaper i stor utsträckning presterar undermåligt. En diskussion om ansvar blir här aktuell. Skolan kan ses som den institution som genom sitt uppdrag, via Skollagen och Läroplanen, kan och bör definiera läs- och skrivsvårighet för att vidare i ett ännu tidigare skede kan utföra kartläggningar i syfte att upptäcka och åtgärda en eventuell problematik. Det blir också en diskussion om obalans mellan behov av stöd och åtgärder, och obefintliga resurser. Att få tillgång till de åtgärder och resurser eleven är i behov av är inte en självklarhet vilket blir en fråga om jämlikhet, rättvishet och slutligen en fråga om demokrati. / <p>Godkännande datum: 2017-06-02</p>

Den stora ökningen av nyanlända barn under de senaste åren har inneburit stora utmaningar för skolan. Syftet i studien är att skapa kunskap om hur fritidslärare beskriver sitt arbete med integration av nyanlända barn i fritidshemmets verksamhet. Hur beskriver fritidslärare det första mötet med det nyanlända barnet? Hur beskriver fritidslärare att de förbereder sig för att ta emot nyanlända barn? Hur beskriver fritidslärare vilka resurser de har tillgång till på fritidshemmet för integration av de nyanlända barnen? Ett sociokulturellt perspektiv på lärande, språk och utveckling har tillämpats i studien. Studien bygger på en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har använts som metod. I resultatet framkommer det att det första mötet med ett nyanlänt barn har stor betydelse. Den största svårigheten som beskrivs är kommunikationen i mötet med nyanlända barn och vårdnadshavare. Ytterligare resultat som framkommit i studien är att resurser såsom modersmålslärare ska finnas tillgängligt i fritidshemsverksamheten för att stödja det nyanlända barnets språkutveckling.

Syftet med denna studie var att undersöka hur dessa förskollärare arbetar när de vill få in barnens kultur och modersmål i verksamheten. Vad för aktiviteter har de och vad för material använder de sig av för att uppnå detta. Semistrukturerad intervju var den intervjuform som användes i denna studie, där all data analyserades sedan med tematiskt analys. Resultaten visade att dessa förskollärare inte hade några större svårigheter med att inkludera barnens modersmål och kultur i verksamheten. De hade olika aktiviteter och material som gjorde det möjligt för dem. Slutsatsen visar att förskollärare kan skapa en miljö där barnen kan utvecklas i sitt modersmål samt dela med sig av sin kultur. För att uppnå detta så behöver de få kunskaper om flerspråkighet, samt visa barnen att de är intresserade av deras kultur och modersmål.

Forskning och egna erfarenheter tyder på att högpresterande elever inte utmanas tillräckligt. Syftet är att undersöka hur lärare differentierar svenskundervisningen med högpresterande elever i åtanke, och vilka förutsättningar som krävs för att genomföra en sådan undervisning. Frågeställningarna är: 1) Hur beskriver lärare i årskurs 4–6 att de differentierar svenskundervisningen med högpresterande elever i åtanke? och 2) Vilka förutsättningar anser lärare i årskurs 4–6 är viktiga för att de ska kunna differentiera svenskundervisningen med högpresterande elever i åtanke? Studiens inriktning är kvalitativ med kvantitativa inslag. En enkätundersökning gav resultat som analyserades utifrån begreppen berikning, acceleration, scaffolding och proximal utvecklingszon respektive ramfaktorteorin. Resultatet visar att lärarna använder olika differentieringsstrategier, framför allt berikning, och flertalet differentieringsmetoder, såsom att erbjuda valfrihet eller utmana genom fördjupning eller svårighetsgrader. Därtill är framför allt tillräckligt mycket tid och lärarkompetens förutsättningar för att kunna differentiera undervisningen för högpresterande elever.

Abstract Detta examensarbete undersöker förskollärares erfarenhet och tankar om användning av icke-verbal kommunikation som verktyg för att stärka barns kommunikation och samspel i förskolan. Syftet är att få veta mer om hur väl rustade förskollärarna känner att de är när det gäller icke-verbal kommunikation. Upplever förskollärarna att de har den kunskap de behöver för att kunna använda icke-verbal kommunikation som verktyg? Vår teoretiska utgångspunkt har vi tagit i det sociokulturella perspektivet och Roger Säljös tolkningar av grundaren till den sociokulturella traditionen, Lev Vygotskij.  Materialet till undersökningen har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med  sju  utbildade förskollärare. Studiens resultat visar att förskollärare efterfrågar mer kunskap inom icke-verbal kommunikation. I dagsläget upplever förskollärarna att det är ett viktigt ämne men att det saknas en medvetenhet i hur den icke-verbala kommunikationen används i förskolan.

Den här studien syftar till att tillföra ny kunskap om pedagogiskt ledarskap i förskola. Den behandlar hur förskolechefer uttrycker sig om kontextens betydelse för ett pedagogiskt ledarskap, hur interaktion kan leda till ett förändrat kunnande och olika verktygs betydelse för att nå ett sådant kunnande. Studien har genomförts med individuella kvalitativa intervjuer. Studiens resultat visar att möten, relationer, tillåtande atmosfär, olikheters värde, vikten av att vara påläst, organisationens betydelse och att leda som förebild är grundläggande faktorer för pedagogiskt ledarskap i de olika kontexterna. Studiens resultat indikerar att interaktion kan leda till förändrat kunnande. Studien påvisar också att artefakter såsom: samtal, olika nätverksformer, kompetensutveckling, lekdagar, majoritetsbeslut, pedagogisk dokumentation, loggböcker, Årsplan, Läroplan för förskolan, vetenskaplig litteratur och forskning, internet, Skolverkets hemsida och IT teknik är viktiga för att ett pedagogiskt ledarskap som är förenligt med förskolans styrdokument och lagar ska kunna utövas. Det skulle vara relevant att utifrån den här studiens resultat fortsätta forska omkring vilka uppfattningar förskollärare har om förskolechefers betydelse för det pedagogiska ledarskapet och det skulle även kunna vara av intresse att vidare undersöka på vilket sätt distribuerat ledarskap påverkar den pedagogiska verksamheten.

I takt med att samhället utvecklas så utvecklas även förskolläraryrket, i och med det ska barnen enligt läroplanen få en adekvat digital kompetens. Denna studie syftar till att studera vilka kunskaper och kompetenser pedagogerna i förskolan har inom digitala verktyg och synliggöra uppfattningar och inställningar pedagogerna har inom detta ämne. Vi undersöker även hur pedagoger ser på barnens involvering i användandet av de digitala verktygen i förskolan. Studien bygger på kvalitativa intervjuer där vi gör en respondentundersökning för att få en ökad förståelse för vilka upplevelser pedagoger i förskolan har i arbetet med digitala verktyg. Studien genomförs i Uppsala kommun, med fyra pedagoger från tre olika förskolor. En förskolelärare och en barnskötare från två olika kommunala förskolor och en förskollärare och en barnskötare från en privat montessori inspirerad förskola. Denna studie har sin utgångspunkt från den sociokulturella teorin och studiens resultat analyseras efter denna teori. Resultaten av studien visar att pedagogerna upplever vissa begränsningar för användandet av digitala verktyg på grund av otillräckliga kunskaper hos sig själva, men de visar positiva inställningar till fortbildningar inom digitalisering i förskolan. Studien visar därmed att pedagogerna skapar en stimulerande, lärorik och meningsskapande miljö med hjälp av digital teknik i undervisningen på förskolan. Det sker även ett samspel mellan barn och barn samt barn och vuxna, där pedagogerna stöttar barnen i deras digitala lärande, men de låter även barnen uppleva digitala verktygen på egen hand. En central aspekt som pedagogerna uttrycker är hur viktigt det är med arbetslagets samarbete, genom det skapar dem ett pedagogiskt syfte för användandet av digitala verktyg.    Tack   Först vill vi tillkännage vår handledare Farzaneh Moinian samt tacka för allt stöd och förtroende vi fått under hela arbetet. Vidare vill vi tacka de medverkande pedagoger som hjälpt till att möjliggöra våra samtalsintervjuer. Vi vill även tacka varandra för att vi gjort ett utmärkt arbete under hela skrivprocessen och för det stödet vi gett till varandra. Arbetet under denna skrivprocessen har varit krävande, men samtidigt har det varit en lärorik och rolig resa.

Engelska har påverkat det svenska språket sedan 1200-talet och har med tiden fått en större del i både det svenska samhället och skolväsendet. Syftet med denna studie är att undersöka vad lärare anser påverkar deras beslut att börja med engelskundervisning i årskurs 1 och hur de genomför denna undervisning. Genom semistrukturerade intervjuer, där frågorna har sin utgångspunkt i Vygotskijs sociokulturella teori, har lärare själva fått beskriva och reflektera över engelskundervisningen och sin roll i klassrummet, och detta analyserades sedan utifrån teman. Resultatet visar på att de faktorer lärare beskriver påverkar beslutet gällande engelskundervisning i årskurs 1 är timplanen, mer tid till att tillägna sig engelska och att barn har lättare för att lära sig språk. Det visar också på att den här tidiga undervisningen genomförs med fokus på repetition, enkla ord och fraser, och kreativa inslag som ramsor och sånger.