Syftet med uppsatsen var att undersöka hur förskolepedagoger berättar om hur de bemöter barn som inte är med och leker och vilka förutsättningar och möjligheter skapar pedagogerna för att barnen ska få sin rätt till att leka tillsammans med andra barn. Metoden som används i studien är en kvalitativ intervjumetod som inriktar sig till det semistrukturella med spontana följdfrågor. Resultatet visade att det behövs olika faktorer för att få barn att leka tillsammans med andra.

Studiens syfte var att undersöka hur åtta förskollärare uttrycker att de använder sig av digitala verktyg i sin undervisning, för att stödja barnen i deras utveckling och lärande. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer fick vi fram det empiriska datamaterialet som ligger till grund för studien. Datamaterialet tematiserades genom färgkodning, vilket resulterade i tre olika teman som sedan analyserades genom den sociokulturella teorin. Resultatet visar att digitala verktyg används i skilda syften, där dokumentation är framträdande. Resultatet visar också att förskollärarna använder sig av olika appar och projektorer för att stödja barnen i deras utveckling och lärande. Studiens slutsats påvisar att förskollärarna värdesätter kollegialt lärande, där de interagerar med varandra för att utveckla sina egna kunskaper kring digitala verktyg och genom dessa skapa en utvecklande lärmiljö för barnen.

Det är vida belagt att boksamtal under högläsning gynnar barns språkutveckling och bidrar till utökat ordförråd. Syftet med denna undersökning är att se om boksamtal praktiseras under läsvilan inom förskolan samt hur förskollärarna upplever att de arbetar med boksamtal. Vi har även undersökt om valet av litteratur görs medvetet eller lämnas åt slumpen.  Den teori som legat till grund för undersökningen är den sociokulturella teorin som bygger på att barn utvecklas och lär i samspel och dialog med en vuxen eller en kunnigare kompis. Det som framkom efter analyser av intervjuer och observationer av förskollärare var att boksamtal genomfördes i tre av fyra förskolor och att litteraturen valdes medvetet av samtliga förskollärare.

Syftet med kunskapsöversikten är att undersöka vad forskningen säger om språkutvecklandearbetssätt i samhällsorienterade ämnen. I vårt arbete har vi valt att fokusera på årskurserna 6–9. Vad säger forskning om språkutvecklande undervisning i samhällsorienterande ämnen i den svenska skolan? Vidare så undersöks det i arbetet vad forskning säger om språkutvecklande arbetssätt i den svenska skolan. Den svenska skolan är inte likadan som den har varit. Klassrummet idag präglas av en stor mångfald. Det gäller inte minst elevernas språkliga bakgrund men även dess kulturella bakgrund. En sökmetod har genomförts för att leta fram relevant litteratur till vårt arbete. Några av de slutsatser som har gjorts är att interaktion mellan elever är en central del i språkutvecklingen. Genom interaktion så kan man föras in i ämnesspråket med hjälp av olika språkliga aktiviteter.

No description available.

Den här studien syftar till att undersöka förskollärares arbetssätt för att främja barns delaktighet i förskolan. Studiens forskningsansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med förskollärare som datainsamlingsmetod. Det insamlade materialet analyserades utifrån Vygotskys sociokulturella teori för att undersöka hur delaktighet kan främjas. Studiens resultat synliggör att förskollärarna har en samsyn på vad begreppet delaktighet i förskolan innebär. Det synliggörs även hur de genom sitt arbetssätt främjar barns delaktighet. Studiens slutsats är för att skapa delaktighet måste förskollärarna tänka på sitt förhållningssätt där barnen ges möjlighet att uttrycka intresse, tankar och idéer.

Studien eftersträvar efter att få en ökad förståelse av förskollärares berättelser om arbetet med digitala verktyg samt huruvida digitala verktyg kan bidra till en likvärdig utbildning. Vårt syfte med studien var att undersöka hur förskollärare beskriver och förhåller sig till digitala verktyg i förskolans undervisning och vilken betydelse detta har för barns lärande, samt hur förskollärare resonerar kring sin kompetens för att kunna bedriva undervisning med digitala verktyg. Det insamlade materialet har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet genom kvalitativa intervjuer. De huvudsakliga resultaten visade utifrån förskollärares beskrivningar att det varierar i hur stor del digitala verktyg tas upp i verksamheten men också vilka digitala verktyg som finns i förskolorna. Förskollärares egna kunskaper och intresse för att använda digitala verktyg gör att barn får olika förutsättningar till lärande och utveckling inom området. Resultatet visade även att de flesta av förskollärarna hade en positiv inställning till digitala verktyg och att det fungerade som ett komplement till det analoga. Studiens resultat visade också att en del av förskollärarna har en negativ inställning till digitaliseringen. En del förskollärare uttryckte en osäkerhet kring användandet av digitala verktyg i verksamheten, där workshops sågs som önskvärt. Slutligen visades det att förskollärarna värdesätter ett kollegialt lärande, där de approprierade kunskaper av varandra i arbetet med digitala verktyg för att ge barnen en utvecklande och lärande miljö. I resultatet framgick det att digitala verktyg skulle användas i ett lärande syfte.

Syftet med detta arbete är få en ökad förståelse kring vilka verktyg och strategier pedagoger arbetar med i förskoleverksamhet gällande flerspråkiga barns språkutveckling. Studien baseras på sex olika kvalitativa intervjuer med enskilda pedagoger på fyra olika förskoleverksamheter i två olika kommuner. Två utav förskolorna var privata och resterande var kommunala förskolor. I detta examensarbete har vi förhållit oss till det sociokulturella perspektivet, där vi betonar olika begrepp som den proximala utvecklingszonen och mediering. Vi kommer även benämna begreppen kultur och identitet. I läroplanen Lpfö 18 står det att ”förskolan och utbildning lägger grunden till barnets förståelse kring olika kulturer, språk och de nationella minoritetsspråken” (Skolverket 2018, s.6). I studien säger pedagogerna att barn som är kunniga inom flera språk har viljan till att lära sig nya språk och har förståelse för olikheter. Pedagogerna berättar även att gemenskap leder till att barnet kan känna sig tryggare i sitt påbrå och identitet. Pedagogerna säger att det är viktigt att visa barn bekräftelse för språk och kultur eftersom det skapar större trygghet för barnet. De strategierna och verktyg som pedagogerna arbetar med är bildstöd (TAKK), teckenspråk (AKK) och kroppsspråk. Konkreta föremål som böcker, leksaker och bilder används av pedagogerna i förskolan för att underlätta barnets språkinlärning. Pedagogerna påpekar att detta leder till att det flerspråkiga barnet känner sig hörd och sedd i olika aspekter. I studien förekommer upplevelser bland pedagoger med erfarenhet och kunskap om flerspråkiga barn. Pedagogerna har förståelse och är lyhörda mot alla barn i verksamheten. Studien omfattar även olika aspekter om hur barnet får använda sig av sitt modersmål för att socialisera med andra inom verksamheten.

AbstractDorai Jacobsson, L & Romero Larsson, C (2008). Barns lek med artefakter. Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola. Syftet med examensarbetet har varit att undersöka hur barn på två förskolor leker med artefakter och vad dessa har för betydelse för deras samspel och kommunikation. Vi har utgått från sociokulturell teori där människan ses som formad av sin miljö men också själv är med och förändrar den. Centralt är bruket och utvecklandet av artefakter som människan använder för att upprätthålla olika aktiviteter, skapa nya saker och kommunicera. För att få svar på vårt syfte har vi haft följande frågeställningar: Hur leker barnen med olika artefakter? Hur samspelar och kommunicerar barnen med varandra genom artefakterna? Är leken lustfylld? De metoder som använts för att besvara frågeställningarna är observationer med videokamera och dagboksanteckningar. Resultatet pekar på att barnen med artefakterna varierar sina lekar och genom fantasi skapar nya lekar. Undersökningen visar också att det kring artefakterna genereras mycket kommunikation: både tal och icke verbal kommunikation, samspel, lustfylldhet och konflikt. Det har också kommit fram att barn leker olika saker i olika rum. Slutsatsen är att artefakter har stor betydelse för barns kommunikation då de hjälper barnen att uttrycka sig och visa sina avsikter. Utifrån detta är det viktigt hur lärare utformar förskolans miljö och vilka artefakter som skaffas. Nyckelord: Lek, artefakter, förskola, sociokulturell, kommunikation, fantasi, lustfylldhet.

Syftet med studien är att jämföra hur populärkulturen kommer till uttryck i barns lek samt få en insyn i hur pedagoger reflekterar kring populärkulturen i Reggio Emilia respektive Waldorfförskolor. Vi har sedan brutit ner syftet i två frågeställningar: Hur kommer barns intresse för populärkultur till uttryck i leken på förskolan? Hur ser pedagoger inom förskolan på populärkultur? Vår teoretiska ansats bygger på Säljös sociokulturella teori och Vygotskijs fantasiteori. Vi har använt oss av kvalitativ metod med deltagande observationer och kvalitativa intervjuer som insamlingsmetod. Resultatet av vår studie visar att barnen inom Waldorf och Reggio Emilia uttrycker populärkulturen på liknande sätt med hjälp av erfarenheter från TV och film. Resultatet visar även att pedagogerna inom Reggio Emilia och Waldorf har liknande syn på populärkulturen, pedagogerna är förhållandevis negativa till populärkulturella inslag på förskolan.