Att handleda specialistsjuksköterskestudenter ställer höga krav på handledaren eftersom de handleder en sjuksköterska med yrkeserfarenhet. Studenten har hamnat i ett helt nytt sammanhang och befinner sig återigen på novisstadiet. Handledningen kan utmanas på flera sätt, både positivt och negativt, i den unika intensivvårdsmiljön. Syftet var att beskriva faktorer av betydelse för studenter och handledare vid handledningen under den verksamhetsförlagda utbildningen i specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning intensivvård. Litteraturstudien består av 8 kvalitativa artiklar som analyserats utifrån syftet och mynnat ut i två huvudteman: handledning - faktorer av betydelse för studenterna samt handledning - faktorer av betydelse för handledarna. Resultatet visade att tidigare kunskaper och förmågor inte kunde appliceras inom intensivvård men att utmaningar och ansvar som anpassades efter förmåga fick studenten att växa. Socialisering in i teamet var betydelsefull för utvecklingen. Handledarna upplevde rollen som viktig och betydelsefull men erfor att tidsbrist och bristande stöd från teamet innebar ett hinder. Handledaren tillsammans med övriga teamet har ett stort ansvar i att möjliggöra en gynnsam lärandemiljö. Det är viktigt med motiverade handledare som är tillgängliga för studenten och reflekterande i sitt förhållningssätt. Det magra sökresultatet i denna litteraturstudie indikerar att fortsatta studier om handledning av specialistsjuksköterskestudenter inom intensivvård behövs. En empirisk studie kunde undersöka möjligheter och hinder i handledningsprocessen. Dessutom vore det intressant att utforska hur övriga teamet upplever handledningen av specialistsjuksköterskestudenter inom intensivvård. / Precepting postgraduate nursing students is a high demanding task, the   student is a registered nurse with her own experiences. Furthermore, the   students have found themselves in a new context, again a novice nurse. The   precepting can face several challenges, positive and negative, in the unique   setting of the critical care unit. For that reason, the aim was to describe   significant factors for students and preceptors during the clinical education   of the postgraduate critical care nurse education program. This review   consists of 8 qualitative articles, analyzed according to the purpose, and   resulted in two main themes: significant factors for the students and significant   factors for the preceptors. The findings revealed that prior knowledge   and skills was not applicable in the critical care unit, but student progress   was made possible by appropriate challenges and responsibilities. The   socialization and to be a part of the team was important for student   progress. The preceptors found their role important and meaningful, but lack   of time and support could be an obstacle. To be reflective, motivated and   available was important characteristics. Preceptors, and members of the team,   are responsible of provide a positive learning environment. The few articles   in this review indicate that further studies needs to be conducted to explore   the conditions and the process of precepting postgraduate nursing students in   the critical care unit. Furthermore would it be interesting to exam how the   other team members experience the precepting process.

Peer learning är en handledningsmetod, som tydliggör anknytningen mellan teoretisk och praktisk kunskap samtidigt som ett större antal studenter kan erbjudas verksamhetsförlagd utbildning. Därför vore det av intresse att undersöka om det är en tillämpar metod i specialistsjuksköterskeutbildningen mot intensivvård. Syftet med studien var att undersöka peer learning som handledningsmetod inom specialistsjuksköterskeutbildningen mot intensivvård utifrån handledares perspektiv. Studien utfördes genom fokusgruppsintervju med en beskrivande design med induktiv ansats där data analyserades med manifest kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom sex kategorier och fyra underkategorier. Interaktionen mellan studenterna ansågs utveckla förmågan till kommunikation och samarbete. Studenterna kunde fortsätta att bygga på befintlig kunskap, betraktades mer som jämbördiga och frångick en hämmande studentroll. Patient och anhöriga upplevdes inte misstycka till studenternas resonemang utan uttryckte snarare att de tog lärdom av det. Det unika sättet att tillvarata studenternas kunskaper och färdigheter på ledde till en tidig vidareutveckling av deras befintliga kunskaper. Den tidiga träningen i kommunikation och samarbete kan ses fördelaktigt eftersom brister i dessa genererar flest avvikelser idag. Slutsatsen är att peer learning är lämplig som handledningsmetod inom specialistsjuksköterskeutbildningen mot intensivvård. Fortsatt forskning om peer learning inom specialistsjuksköterskeutbildningar samt patienters och anhörigas upplevelser av studenternas resonemang är av stort intresse. / Peer learning is a precepting method that clarifies the link between theoretical knowledge and practical skills, and at the same time enables more students to be offered placement for clinical education. Therefore, it would be of interest to explore if the precepting strategy can be appropriate in the postgraduate nursing education in critical care. The purpose of the study was to explore peer learning as a precepting method in the postgraduate nursing education in critical care in preceptors’ point of view. The study was conducted by a focus group interview with a descriptive design with an inductive approach and data was analysed with manifest content analysis. The study revealed six categories and four subcategories. The interaction between the students was considered to develop the ability of communication and cooperation. The students could build on their former knowledge, considered as equals, and went from an inhibitive role as students. The patient and the relatives were not perceived to resent the student reasoning, they rather expressed they learned from it. The unique way to preserve students' knowledge and skills led to an early development of their already existing knowledge. The early training in communication and cooperation can be considered beneficial because deficiencies in these areas generate the most common incidents in healthcare today. The conclusion is that peer learning can be applied as a precepting method in the postgraduate nursing education in critical care. Further research of peer learning in postgraduate nursing educations is needed and also how the patient and family members experience the students' reasoning, are of great interest.