Bokstaveringar i teckenspråk är lån från skrivna språk, vilka skapas genom användande av ett handalfabet, där varje bokstav representeras av en specifik handform. Det svenska handalfabetet skapades av Pär Aron Borg i början av 1800-talet och sedan dess har det varit möjligt att låna ord från det svenska skriftspråket. Syftet med denna studie är att undersöka vilka typer av lån, i form av bokstaveringar, som görs från skriven svenska till svenskt teckenspråk och från vilka ordklasser inom det svenska språket dessa lån härstammar. Det material som används i studien kommer från Svensk teckenspråkskorpus, vilket den 5 november 2012 innehöll totalt 1 975 förekomster och 304 olika typer av bokstaveringar. De bokstaveringar som analyseras inom ramen för denna uppsats är sådana som förekommer mer än två gånger i korpusmaterialet. Analysresultatet jämförs sedan med liknande forskning inom främst amerikanskt teckenspråk. Sammantaget visar resultaten från studien att de bokstaverade lånen härstammar från nästintill samtliga ordklasser inom det svenska språket, men att majoriteten, ca 63 % av samtliga bokstaveringar, härstammar från ordklassen substantiv inklusive underkategorin egennamn. Detta stämmer väl överens med forskning inom amerikanskt teckenspråk. Utöver substantiven har interjektionerna, som bland annat innehåller bokstaveringen JA@b, vars funktion främst tycks vara en uppbackningssignal, ha flest förekomster med ca 40 % av det sammantagna materialet.