AbstractSyftet med denna studie var att genom en kvalitativ intervjumetod belysa hur pedagoger på tre förskolor varav två språkförskolor och en språkavdelning använder TAKK (Tecken som Alternativ Kompletterande Kommunikation). På båda förskolorna används TAKK som hjälpmetod för att stödja barn som har en språkstörning. Hur ser pedagogerna på användningen av TAKK i sitt arbete med språkstörda barn? Mina frågeställningar är:Vilka barn menar pedagogerna att TAKK kan användas med?Hur använder pedagogerna TAKK, och när?Hur upplever pedagogerna att TAKK stöttar barnen i sin utveckling?Jag använder mig av ett kognitivt perspektiv för att kunna tolka och analysera mitt material. Resultatet visar att de intervjuade pedagogerna anser att TAKK gynnar kommunikationen mellan pedagoger och barn men även barnen emellan. Pedagogerna kan se en tydlig skillnad i barnens självkänsla och självförtroende tack vare användningen av TAKK. Min slutsats visar att pedagoger på två språkförskolor och en språkavdelning anser att TAKK-metodens resultat eller effekt är individuell men att den kan ge bra resultat för barnets språkliga kommunikativa utveckling. Sökord: alternativ, kommunikation, kompletterande, språkstörda, språkutveckling, TAKK, tecken