Sammanfattning Vid intervjuer i februari 2006 med pedagoger på ett föräldrakooperativ framkom att deras läromedel inte räckte till för att täcka deras barns olika behov. Varken deras egentillverkade eller köpta material var tillräckligt funktionellt.      Syftet med detta examensarbete har varit att utforma bildmaterial till föräldrakooperativet. Med målsättningen att ta fram ett språkfrämjande och målgruppsanpassat material till dem. För att kunna göra det har jag använt mig av två metoder, enkätundersökning och aktionsforskning.      Enkätundersökning - För att få en bild av hur språkfrämjande arbetsmaterial ser ut på olika förskolor. Genom undersökningen fick jag reda på hur de främjar sina barns språk, vilka arbetsmaterial de använder samt vilka egenskaper ett språkfrämjande material bör ha.      Aktionsforskning - För att i ett nära samarbete med pedagoger undersöka hur ett mer anpassat bildmaterial kan utformas till deras barns olika behov. Det är främst genom att ha varit med under hela processen och sett vad som skett under arbetets gång jag lärt mig hur arbetsmaterial kan anpassas till målgruppen.        När jag analyserade befintligt bildmaterial och utformade nytt utgick jag från teorierna i informationsdesign. När jag tillverkade mina bilder tillämpade jag dessa i praktiken.

Elever med svenska som andraspråk uppnår sämre resultat i matematik än i andra skolämnen.Syftet med denna studie har varit att analysera hur andraspråkselever själva, respektivematematiklärare, upplever matematikundervisning för andraspråkselever, samt att ta reda på vadeleverna och lärarna har för tankar om hur man bör lägga upp undervisningen så att den på bästasätt gynnar andraspråkselever. Studien är baserad på kvalitativa intervjuer med åttaandraspråkselever i årskurs 4 och tre matematiklärare i årskurs 1-3. Studien har analyserats medutgångspunkt i aktuella forskningsrön och vedertagna teorier, vilka säger att andraspråkseleverska mötas av en elevcentrerad, språkutvecklande ämnesundervisning med utmaningar och högaförväntningar. Intervjuerna visar att eleverna inte upplever språket som något större hinder, ochatt de tycker att det går relativt bra för dem i matematik. Resultatet tyder på att de lär sig bäst närde får ta del av en varierad undervisning med höga förväntningar och rikliga möjligheter tillinteraktion och kommunikation. Lärarna har en positiv hållning och ser inga större hinder i att haandraspråkselever i undervisningsgruppen. Tvärtom är de inställda på att anpassa sinundervisning så att den passar alla elever, vilket är positivt ur specialpedagogisk synvinkel. Detycker att andraspråkselevernas medverkan gör att de måste vara extra tydliga, vilket gynnar allaelever.Nyckelord:

Detta examensarbete grundar sig i två frågeställningar där syftet är att undersöka det språkutvecklande arbetssättet på en skola. Det som undersökts är vad lärarna menar är viktigt att tänka på när det gäller elevernas språkutveckling i svenska i det flerspråkiga klassrummet. Vidare har jag undersökt vad som är utmärkande för lärarnas undervisningmetoder. Teorin som har använts är det sociokulturella perspektivet på lärande med utgångpunkt i att kunskap och lärande är något som sker i samspel med andra där kommunikation är en grundläggande faktor. Undersökningsmetoderna som jag har använt är två kvalitativa metoder, semistrukturerade intervjuer och observationer. I intervjuerna har det varit fokus på lärarnas perspektiv på en språkutvecklande undervisning. I observationerna har det varit fokus på hur detta görs i SO-undervisningen. Resultatet visar att lärarna arbetar målfokuserat med gemensamma strukturer. Detta är något som lärarna tycker bidrar till en medvetenhet om det egna lärandet hos eleverna. Samtliga lärare arbetar med bildstöd, samarbetsinriktat lärande och tematisk undervisning som ska bidra till språkutveckling.

Språket är en viktig pusselbit för att förstå och bearbeta omvärlden. Arbetet med språkutvecklande arbetssätt i skolan gynnar inte enbart elevers lärande utan även kollegialt lärande. Språkutvecklande arbetssätt är en variation av metoder, aktiviteter och verktyg för att möjliggöra för eleverna att ta till sig kunskaper och utvecklas, ett verktyg är högläsning. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur lärare arbetar för att främja elevers språkutveckling genom språkutvecklande arbetssätt med fokus på högläsning för och med elever i årskurs F-3. Studien är en kvalitativ forskningsmetod där semi-strukturerade intervjuer har genomförts med fem lärare i F-3 samt en speciallärare. Resultatet visar att lärarna använder språkutvecklande arbetssätt som en del i den dagliga undervisningen genom exempelvis högläsning och EPA-modellen. Det visar även en osäkerhet kring undervisning i svenska som andraspråk. Slutsatsen är att det är en utmaning att skapa förståelse hos alla elever i klassrummet, men att arbeta med språkutvecklande arbetssätt gynnar alla elever om än på olika sätt och samt att flerspråkighet ska ses som en resurs, inte som en brist.

Denna studie syftar till att ta reda på hur ett antal förskollärare använder sig av språkutvecklande arbetssätt i undervisningen samt vilka utmaningar de upplever att de konfronteras med i samband med detta arbete. Undersökningen grundar sig på empiriskt material som samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer med fem verksamma förskollärare. Empirin analyserades tematiskt utifrån Vygotskijs sociokulturellt perspektiv på lärande.  Resultatet i denna studie visar att de intervjuade förskollärare tillämpar en betydlig variation av arbetssätt i den språkutvecklande undervisningen. Deltagarna uppger att de använder sig av vuxeninitierad lek, högläsning med frågestund, språklekar, bildstöd, berättelseskapande och diskussioner kring innehållet i sagor. Förskollärarna intar rollen som språklig förebild framför barnen och eftersträvar tydlighet i kommunikationen med dem. Vidare uppmuntras barnen att uttrycka sig och säga sina åsikter. I fråga om utmaningar menade förskollärarna att barngrupperna är stora och heterogena. Detta medför att det blir svårt att nå ut till alla barn. Andra utmaningar som nämndes var tidsbristen, bristen på ekonomiska resurser och begränsade möjligheter till vidareutbildning.

Denna studie har som syfte att undersöka hur ett antal förskollärare arbetar för att skapa språkutvecklande undervisning samt vilka förutsättningar och förhinder de anser att de har när de använder språkutvecklande arbetssätt. Studiens teoretiska utgångspunkt är Vygotskijs (1978) sociokulturella teorin om lärande, som används för att analysera tematiskt det empiriska materialet. Datan samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer, som genomfördes med tio olika förskollärare.Studiens resultat visar att förskollärarna använder sig av en variation av arbetssätt för att skapa en undervisning som främjar barnens språkutveckling. Respondenterna uppger att de använder sig mest av högläsning, som i många fall följs av boksamtal, där barnen har möjlighet att uttrycka vad de tänker. Förutom detta använder förskollärarna också sånger och språklekar för att utveckla barnens ordförråd och uttal samt fri lek och teaterövning, som främjar social interaktion mellan barnen. Förskollärarna berättar att de använder dessa arbetssätt i syfte att utveckla barnens språk.Förskollärarna beskriver att de möter utmaningar i sin strävan efter att skapa en språkutvecklande undervisning. Pedagogerna upplever att det är svårt att hitta en rimlig balans mellan strukturerade aktiviteter och fri lek. Samtidigt är det en utmaning att anpassa undervisningen till barns olika språkliga nivåer. En annan utmaning som de möter är att förskolorna där de arbetar på erbjuder dem inga möjligheter för vidareutbildning.

<p>Syftet med undersökningen är att få kunskap om hur lärare i några olika skolor med flerspråkiga elever, utformar sin svenskundervisning, samt vilka arbetssätt lärarna menar att de har för att forma den enskilde elevens språkutveckling. Jag kom fram till att skolornas organisation av ämnet svenska samt lärarnas val av arbetssätt konstruerade en enspråkig språkmiljö. Modersmålsundervisning betonades inte nämnvärt inom verksamheterna. Den språkliga normen sattes främst av läraren där skolspråk blev normen, vilket medförde att undervisningen skiljde sig från de flesta av elevernas språkmiljö på fritiden. Att lärarna använde monolog vid interaktion med eleverna förstärkte även den konstruerade enspråkiga språkmiljön.Lärarnas val av arbetssätt utformades främst utifrån målen i den nationella kursplanen i svenska som andraspråk, och utifrån det nationella provet i svenska år 9.Ett hinder för elevernas språkutveckling i svenskundervisningen, enligt både elever och lärare, var avsaknaden av en naturlig, svensk språkmiljö.Lärarens interaktion med eleverna var en kombination av uppfostran och en uppmuntran till den enskilde elevens språkutveckling.</p>

<p>Uppsatsen handlar om begreppet flerstämmighet och syftet med studien är att undersöka hur lärare ser på begreppet flerstämmighet och hur denna flerstämmighet kan visa sig i teori och praktik. Empirin har bestått av intervjuer med fem lärare som undervisar i de tidiga åldrarna på samma skola. Resultatet visar att begreppet flerstämmighet kan ses utifrån tre utgångspunkter, dels som en miljöbeskrivning, ur ett lärarperspektiv och utifrån ett elevperspektiv. Kännetecken för flerstämmighet som lyfts fram är ett tillåtande klimat, att det finns mottagare och ett mottagande för elevernas arbete och att eleverna upplever delaktighet. Det muntliga språkandet står i centrum men att skrivprocessarbete förekommer för att kommunicera med. Respons framkommer som lättare och snabbare att utföra i en idrottshall än i ett klassrum. En slutsats, med bakgrund av resultatet, är möjligheten med att se begreppet flerstämmighet utifrån ett högre perspektiv än enbart utifrån en klassrumsmiljö för att skapa förutsättningar till flerstämmighet i alla ämnen i skolans värld.</p>

Syftet med undersökningen är att få kunskap om hur lärare i några olika skolor med flerspråkiga elever, utformar sin svenskundervisning, samt vilka arbetssätt lärarna menar att de har för att forma den enskilde elevens språkutveckling. Jag kom fram till att skolornas organisation av ämnet svenska samt lärarnas val av arbetssätt konstruerade en enspråkig språkmiljö. Modersmålsundervisning betonades inte nämnvärt inom verksamheterna. Den språkliga normen sattes främst av läraren där skolspråk blev normen, vilket medförde att undervisningen skiljde sig från de flesta av elevernas språkmiljö på fritiden. Att lärarna använde monolog vid interaktion med eleverna förstärkte även den konstruerade enspråkiga språkmiljön.Lärarnas val av arbetssätt utformades främst utifrån målen i den nationella kursplanen i svenska som andraspråk, och utifrån det nationella provet i svenska år 9.Ett hinder för elevernas språkutveckling i svenskundervisningen, enligt både elever och lärare, var avsaknaden av en naturlig, svensk språkmiljö.Lärarens interaktion med eleverna var en kombination av uppfostran och en uppmuntran till den enskilde elevens språkutveckling.

Uppsatsen handlar om begreppet flerstämmighet och syftet med studien är att undersöka hur lärare ser på begreppet flerstämmighet och hur denna flerstämmighet kan visa sig i teori och praktik. Empirin har bestått av intervjuer med fem lärare som undervisar i de tidiga åldrarna på samma skola. Resultatet visar att begreppet flerstämmighet kan ses utifrån tre utgångspunkter, dels som en miljöbeskrivning, ur ett lärarperspektiv och utifrån ett elevperspektiv. Kännetecken för flerstämmighet som lyfts fram är ett tillåtande klimat, att det finns mottagare och ett mottagande för elevernas arbete och att eleverna upplever delaktighet. Det muntliga språkandet står i centrum men att skrivprocessarbete förekommer för att kommunicera med. Respons framkommer som lättare och snabbare att utföra i en idrottshall än i ett klassrum. En slutsats, med bakgrund av resultatet, är möjligheten med att se begreppet flerstämmighet utifrån ett högre perspektiv än enbart utifrån en klassrumsmiljö för att skapa förutsättningar till flerstämmighet i alla ämnen i skolans värld.