Under hösten 2023 framförde regeringen att det finns vetenskaplig forskning som visar att skärmar bidrar till sämre lärande hos barnen. De menar att skärmar bland annat missgynnar barns läs- och skrivkunnighet och att förskolemiljön därför bör vara skärmfri. Regeringen föreslår därmed att det inte längre ska vara ett krav i förskolans läroplan att använda digitala verktyg (Regeringen, 2 oktober 2023). Det är ett förslag som har väckt debatt i samhället, både bland forskare och inom förskolans profession. I denna studie belyser vi forskning som visar att digitala verktyg gynnar barns utveckling och lärande i relation till språk, då syftet är att synliggöra förskollärares erfarenheter av medierande artefakter i form av digitala verktyg i syfte att stimulera barns språkutveckling. Studien har sin utgångspunkt i två teoretiska perspektiv, det sociokulturella och det socialsemiotiska multimodala. Dessa har valts då språket utgör en central del i sociokulturella perspektivet, där människor lär sig i samspel och tillsammans med artefakter (Säljö, 2017). Det socialsemiotiska, multimodala perspektivet tillämpas då det bidrar till en bredare syn på språk och litteracitet (Selander & Kress, 2017; Elm Fristorp & Lindstrand, 2012). I studien används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Fem förskollärare har medverkat, data som genererats i intervjuerna har bearbetats och analyserats utifrån en tematisk analys. Studiens resultat visar att digitala verktyg används inom förskolans utbildning för att stötta barnen i deras språkutveckling. Förskollärarna som intervjuats är eniga om att digitala verktyg gynnar barns språkutveckling eftersom det skapar fler möjligheter för samspel och för barnen att kunna uttrycka sig på olika sätt, där undervisningen bör anpassas efter barnens behov och nivå. Vidare synliggör studien att förskollärarnas kompetens, förhållningssätt och intresse påverkar möjligheterna med digitala verktyg, vilket har stor betydelse för om de används på lärorika och språkfrämjande sätt eller inte. Resultatet visar även att det socialsemiotiska, multimodala perspektivet, där det vidgade textbegreppet ingår, skapar goda förutsättningar att främja barns språk och litteracitet. Dessa är aspekter som även diskuteras i resultatdiskussionen.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur sagan bidrar till att främja språkutvecklingen. Samt vilka metoder som finns för att arbeta med sagor i klassrummet. Denna litteraturstudie bygger på sex artiklar och en avhandling som ligger till grund för studiens resultat. Denna studies analysdel har använt en tematisk analys som resulterat i olika huvudteman. Huvudteman som behandlas är följande: språkutveckling, metoder för att jobba med sagor i klassrummet och motivation.  I analysdelen framkommer det att användningen av olika undervisningsmetoder med sagan i klassrummet främjar elevernas språkutveckling. Det framkommer även att eleverna finner motivation kring sagans intressanta värld och karaktärer i sagan. Sagan bidrar även med ett centralt tema som eleverna finner intresse kring, samt ett målande bildspråk.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare i sin yrkesroll beskriver sitt arbetssätt och vad de gör för att utveckla barns språk och kommunikation i vardagliga situationer som sker på förskolan. Hade förskollärare en medvetenhet kring vilka arbetssätt som kunde användas i vardagssituationer för att främja språkutvecklingen? Undersökningen grundade sig i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på kommunikation och samspel. En kvantitativ forskningsansats användes då datainsamlingen för denna studie skedde genom att 52 förskollärare besvarade en webbenkät. Förskollärares svar utifrån webbenkäten visade att de hade en medvetenhet kring språkutveckling i vardagliga situationer såsom hall- och måltidssituationer. Svaren visade även att förskollärare använde kommunikativa verktyg för att förstärka språket samt att de benämnde och bekräftade det barn kommunicerade om. Vår slutsats är att förskollärare i den här studien är medvetna i sin yrkesroll och använder sig av olika kommunikativa verktyg i vardagssituationer för att främja barns språkutveckling.

Undersökningens syfte var att undersöka hur förskollärare arbetar med hjälp av fysiska och psykologiska verktyg för att främja barns språkutveckling. Det sociokulturella perspektivet och tidigare forskning var undersökningens utgångspunkt. En kvalitativ forskningsansats som inkluderade semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta förskollärare. Resultatet i slutsatsen visade på att förskollärarna främjar barns språkutveckling med hjälp av fysiska verktyg och psykiska redskap i samband med interaktionen som sker under barnens vardag. I resultatet framkommer det även att interaktionen mellan barn och dessa artefakter ökade barns lust till kommunikation med varandra. Det resulterade i slutsatsen att leken som agent, högläsning, alternativ kompletterande kommunikation (AKK) och digitala verktyg främjar barns språkliga utveckling.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare planerar och utformar inomhusmiljön för att stimulera barns språkutveckling. Studien bestod av två delstudier. Delstudie I intervju och delstudie II observation. Insamlingsmetoden för delstudie I intervju var semistrukturerade intervjuer och fem förskollärare intervjuades. Insamlingsmetoden för delstudie II observation utgick ifrån samma fem förskolor. Delstudierna fokuserade på att synliggöra skillnader och likheter mellan hur fem förskolor med och utan särskild pedagogisk inriktning utformar inomhusmiljön för barns språkutveckling. Förskolorna som deltog i studien var en Waldorfförskola, en Montessoriförskola, en Reggio Emilia inspirerad förskola, samt två kommunala förskolor. För att granska och analysera den insamlade dataempirin från de båda delstudierna användes metoden tematisk analys. Studien baserades på den sociokulturella teorin då det som undersöktes var hur miljön och förskollärarens förhållningsätt kan vara stimulerande faktorer för att utveckla barns språk- och litteracitetsprocessser.   I förhållande till tidigare forskning kan vi se likheter kopplat till vår egen studie där miljön får en stor betydelse för barns språkutveckling. I relation till vår egen studies resultat kan vi se att resultatet bekräftar den tidigare forskningen. De huvudsakliga resultaten som synliggjordes var hur språket hade en central plats i alla aktiviteter på förskolorna. Det framkom även att miljöestetiken hade en betydande roll för att möjliggöra hur barnen kunde utveckla sina språkkunskaper vidare. Ur empirin kunde vi urskilja att förskolorna arbetade med varierande språkverktyg där vi kunde se både likheter och skillnader mellan förskolorna. Den största skiljelinjen som framträdde var mellan förskolorna med pedagogisk inriktning. Det framkom att Waldorfförskolan arbetade mycket med att inspirera barns föreställningsförmåga och fantasi för att utveckla barns språkutveckling. Materialet och miljön kunde användas och formas utefter barnets egna tankar och upplevelser. Montessoriförskolan arbetade utifrån ett mer styrt material som fokuserade på att barnen skulle få möjlighet till att utveckla färdigheter och tillägna sig skolförberedande kunskaper. Det fanns specifikt framtagna redskap för att utveckla barns språkutveckling. Den Reggio Emilia inspirerade förskolan och de två kommunala förskolorna arbetade mycket med lekstationer där språkfrämjande aktiviteter skedde genom leken i samspel med andra. En slutsats som framkom var att alla förskolor ifrån studien arbetade med liknande språkmaterial och använde sig av leken som ett centralt redskap för att utveckla barns språk- och litteracitetskunskap. En slutsats som kan dras är att förskollärarna vill anpassa miljöerna så att de är utformade och inredda efter barnens behov och intressen för att stödja dem vidare i sin språkprocess.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur förskollärarebeskriver sitt arbete med högläsning för att främja barnsspråkutveckling i förskolan. Valet av ämne har grundats avobservationer vid övningsförskolor när högläsning skett. Det haruppmärksammats att högläsning inte sker så ofta vilket vi ser somproblematiskt då högläsning enligt forskning kan bidra till ökadspråkutveckling. Studien utgår från en kvalitativ forskningsdesign därvi använt semistrukturerade intervjuer med förskollärare för att samlain data. Intervjuerna har genomförts antingen digitalt eller fysiskt,beroende på deltagarnas preferenser. Resultaten av denna studie kanbidra till en bättre förståelse av högläsningens roll i språkutvecklingenhos små barn, och kan informera om utvecklingen av effektivastrategier för att främja språkutveckling. Intervjufrågorna som haranvänts under intervjuerna är framtagna av studenterna somgenomfört studien. Intervjuerna har spelats in och transkriberats föranalys. Studien är förankrad i ett sociokulturellt perspektiv ochforskningsfrågorna har besvarats med hjälp av vetenskapliga artiklar,intervjuer och relevant kurslitteratur. Resultatet visar på attförskollärarna är medvetna om vikten av högläsningens betydelse förbarns språkutveckling. Enligt förskollärarna sker lässtunden oftastspontant efter barnens önskemål. Förskollärarna uppger att intressetför böcker och läsning är stort bland barnen och då böckerna ärtillgängliga i de flesta rum hämtar barnen dem själva.

Syftet för studien är att utforska och analysera vilka metoder pedagoger använder för att främja barns språkutveckling. Vi har utgått från frågeställningarna: Hur arbetar förskolor i områden med högt socioekonomiskt index för att främja barns språkutveckling i svenska så att de inte hamnar efter vid skolstart? Har personalen den kompetens som behövs för att främja barns språkutveckling? Studien kommer att utgå från en kvalitativ ansats i form av strukturerade intervjuer. Vår empiri har transkriberats och sammanfattats utifrån våra frågeställningar. Vi kommer att utgå från den sociokulturella teorin när vi analyserar vår insamlade data eftersom språk är en central del i barns utveckling och teorin fäster sitt avseende vid det språkliga lärandet då den grundar sig i att barnets kommunikation är väsentligt för dess utveckling och lärande. Resultaten som har redogjorts är att pedagogerna var överensstämmande om att språkets utveckling ligger till grund för all undervisning och att de behöver arbeta kontinuerligt med att stimulera barnens språk i områden med högt socioekonomiskt index. Språkfrämjande metoder och material som pedagogerna använder samt pedagogernas reflektion av bristen på material och resurser för att utöka professionen klargörs. Slutsatser som vi dragit är bland annat att den tidigare forskningen som belyser att högläsning inte förekommer som en strukturerad aktivitet stämmer inte överens med vårt resultat av studien. En annan slutsats som vi kom fram till är att pedagogerna efterfrågar mer möjligheter, gärna tillsammans med andra förskolor, för att få utveckla sina metoder i arbetet med att främja barns språkutveckling.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare planerar och genomför det pedagogiska arbetet för att främja barnens flerspråkiga kompetenser i förskolan. Studien undersöker även utmaningar som förskollärarna möter i det pedagogiska arbetet samt samverkan mellan förkollärare, vårdnadshavare och flerspråkiga barn. Metoden som studien bygger på är kvalitativ ansats. Det innebär att sju förskollärare med erfarenhet inom mångkullturella förskolor har deltagit i studien genom semistrukturerade och personliga intervjuer. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av det sociokullturella perspektivet och tidigare forskning. I resultatet framkommer det att stimulans på barnets förstaspråk anses vara grunden för barnens flerspråkutveckling samt att pedagogernas medvetenhet och förhållningssätt främjar flerspråkigheten. Resultatet synliggjorde även de olika strategier som förskollärarna använder sig av i sitt arbete för att främja barnens flerspråkiga kompetenser. Strategierna som framkom som mest relevanta för samtliga förskollärarna är TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation), bildstöd och appen Poyglutt.

TAKK är ett verktyg som ofta används inom förskolan för att stötta barn med språkliga svårigheter av olika slag. Inom förskolans språkutvecklande arbete med alla barn är TAKK dock ett relativt nytt fenomen som är på uppgång och syftet med uppsatsen är därför att beskriva och utveckla kunskap om hur pedagoger arbetar med TAKK för att stödja samtliga barns språkliga och kommunikativa förmågor, hur barnen svarar på pedagogernas användning av TAKK samt om barnen på eget initiativ använder sig av TAKK i kommunikation med sin omgivning. För att insamla empiri har etnografiska observationer av pedagogers arbete med barn, 1–3 år, genomförts på två olika förskolor i Stockholms kommun. Dessa observationer har sedan bearbetats genom tematisk analysmetod och resultatet analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv med tillhörande centrala begrepp. Studien visar att pedagogers användning av TAKK till stor del är kontext- och personbunden och att de behov som finns på den specifika förskolan tillsammans med pedagogernas intressen, kunskaper och förhållningssätt avgör hur och i vilken utsträckning TAKK används, vilket i sin tur får betydelse för hur barnen svarar på och själva använder sig av TAKK.

Bakgrund: Denna studie bygger på förskollärares tankar och attityder kring högläsning i förskolan. Vi är intresserade av att belysa och diskutera högläsningens betydelse för barns språkliga och sociala utveckling.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka förskollärares erfarenheter av högläsning och deras pedagogiska strategier kring högläsningen.Teoretiskt perspektiv: För att analysera förskollärares svar har vi valt att utgå från det sociokulturella perspektivet då språket är en central del och lärande sker i samspel med andra. Metod: För att kunna ta del av och undersöka förskollärares tankar och erfarenheter valde vi att utgå från en kvalitativ metod med intervjufrågor. Vi intervjuade åtta förskollärare på sammanlagt sju avdelningar på fyra förskolor.  Resultat: I resultatet framgår det att samtliga förskollärare är eniga om att högläsning är viktigt för barns språkutveckling. Föreställningsförmåga, turtagning och att lyssna på andra är ytterligare några aspekter som högläsningen tillför. Dessa aspekter ses även som anledning till att de läser för barnen. Förskollärarna beskriver att den planerade och spontana högläsningen sker på olika sätt. De försöker däremot alltid se till att läsa böckerna med inlevelse för att fånga barnens intresse. De talar även om olika svårigheter som kan uppstå i samband med högläsningssituationerna. Det kan bland annat handla om gruppkonstellationer. Förskollärarna beskriver att digitala verktyg kan användas för att det kan upplevas som en utmaning att läsa högt för större barngrupper. Flera beskriver att barn är beroende av förskollärarens kompetens när det kommer till språkutvecklingen och att göra barnen delaktiga.