Syfte med studien är att undersöka hur den kommunikativa miljön inom den pedagogiska verksamheten bidrar till barnens språkutveckling. Den metod som används i studien är både kvantitativ och kvalitativ. En enkät sändes ut till tre förskolor för att besvara den kvantitativa undersökningen. Den kvalitativa undersökningen i form av en gruppintervju, besvarades av en förskola och tre förskollärare.  Med utgångspunkt i de teoretiska begreppen språkmiljö, språkbarriärer, inkludering, barnperspektiv, deltagande samt språkliga hinder analyseras resultatet. Den kommunikativa miljöns betydelse för barnens språkutveckling beskrivs i resultatet. Barnets pedagogiska miljö är enligt förskollärarna väsentlig för den språkliga utvecklingen. Kommunikation i förskolan bidrar till barnets förståelse för sig själv och sin omvärld. Genom kommunikation får barnet tilltro till sin egen förmåga och vågar ta nya initiativ som leder till nya möten. Pedagogens roll är att stötta barnet i hens språkkunskaper, genom att bekräfta och synliggöra bidrar pedagogen till barnets ökade självförtroende. Det är viktigt att barnet får möjlighet att språka på sitt sätt, att möta barnet där det befinner sig. Allt språk är inte verbalt och alla barn kommunicerar på sitt sätt. Genom att pedagogerna arbetar med inkludering i lärmiljön får barnet möjlighet att känna sig delaktiga både i den yttre och inre dialogen. Inkludering och samspel bidrar till barnets förmåga att uttrycka sig och sätta ord på upplevelser och känslor. I samspelet och genom kommunikation skapas en mening och ett sammanhang. Förskolans miljö bidrar till kommunikation och samspel, i samspelet utvecklas språkförståelsen. Språkmiljön behöver vara av inkluderande natur så att alla barn, även barn med språkliga hinder får det stöd de behöver för att utvecklas. Förskollärarna använder sig av pedagogiska verktyg för att stötta barnets språkutveckling. Tecken som stöd används av pedagoger för att stötta barn som är i behov av särskilt stöd. Teckenstöd bidrar till att förstärka det talade språket och är enligt pedagogerna ett effektivt pedagogiskt verktyg i barnets språkutveckling.

Sammanfattning Lek och språk är centrala aspekter för barns utveckling i förskolan. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi uppmärksammat att lek och språkutveckling tolkas olika på olika förskolor. Skolverket (2021) erbjuder stöd för förskolor i hela nationen, för att stärka det språkutvecklande arbetet i verksamheten, vilket synliggör vikten av arbetet med språk i förskolan. Barnkonventionens (2009) artikel 31 bejakar barnens rätt till lek, vila och fritid. I förskolans senaste läroplan, Läroplan för förskolan 2018, Lpfö18 (Skolverket 2018) markeras leken ytterligare som en viktig del för barnens utveckling och lärande jämfört med tidigare upplagor. Pramling och Wallerstedt (2019, s. 10) menar att det finns en osäkerhet hos pedagogerna hur de ska förhålla sig i leken. Samtidigt som förskollärarna har ett uppdrag att stötta barnen i sin språkutveckling behöver barnen få tid att leka spontant utan att pedagogerna integrerar, vilket är en utmaning för pedagogerna att finna balans i. Syfte Syftet är att skapa större kunskap om lek och språkutveckling ur ett didaktiskt perspektiv. Syftet till studiens ämnesområde konkretiseras genom frågeställningarna: Vad anser verksamma pedagoger i förskolan är betydelsefullt för att utveckla barnens språk i olika leksituationer? Hur arbetar olika förskolor kring detta? Varför anser pedagogerna arbetssättet är viktigt? Metod Den här uppsatsen är en kvalitativ intervjustudie som har utgångspunkt i ett utvecklingspedagogiskt perspektiv. Elva pedagoger från två kommuner och i fyra olika förskolor deltog i studien. De medverkande förskolorna var inspirerade av olika pedagogiska inriktningar. Deltagarna intervjuades med semistrukturerade frågor via ljudinspelning. Etisk hänsyn togs dels under urvalet av deltagare och dels under analys och bearbetarbetning av datamaterialet, i syfte att inkludera all personal på förskolan med pedagogisk utbildning samt intresse för ämnesområdet och lyfta samtliga deltagares perspektiv, för att skapa ett fylligt och rättvist resultat. Resultat I resultatet identifierades tre huvudkategorier: Den fysiska miljön, den sociala miljön samt den kulturella miljön, vilka pedagogerna i förskolan tycker är betydelsefulla för barnens språkutveckling i olika leksituationer

Syftet med föreliggande litteraturstudie är att undersöka hur ett urval av tidigare forskning visar hur den dialogiska högläsningen påverkar elevers läsförståelse. Studien är inriktad på att undersöka den dialogiska högläsningens påverkan för elevers språkutveckling och vilka arbetsmetoder som påverkar elevers kognitiva förmågor. Målgruppen för studien är lärare i årskurs F-3 inom ämnet svenska. Utifrån de analyserade vetenskapliga artiklarna konstaterades det att lärare arbetar med dialogisk högläsning på olika sätt och i olika utsträckning, men den tar mindre plats i undervisningen i jämförelse med traditionell högläsning. Det leder till att det påverkar elevers möjligheter till att utveckla samtal om text med resonemang och egna reflektioner. Dialogisk högläsning influerar elevers utveckling av sina kognitiva förmågor men för att elever ska kunna utvecklas behöver lärare tänka på hur undervisningen är planerad. Slutsatsen som kan dras av litteraturstudien är att planerad dialogisk högläsning har en positiv effekt på elevers språkutveckling, inklusive deras läsförståelse. Den dialogiska högläsningen kan utföras på olika sätt för att främja elevers utveckling.

Studien handlar om lärares högläsningsstrategier som de använder i klassrummet. Målet med dessa strategier är för att gynna elevernas läsförståelse, ordförråd och motivation till läsning. Syftet med denna studie har varit att undersöka högläsningen i klassrummet för att ta reda på de strategierna som lärarna använder. Syftet med dessa strategier är att utveckla elevernas språkförmåga och språkinlärning. I denna studie användes en kvalitativ metod i form av intervjuer där sex lärare från tre olika skolor deltog i studien. Studiens resultat visar att lärarna använder språk och kunskapsutvecklande arbetssätt under högläsningen, som anses vara gynnsamma för elevernas utveckling. Resultatet visar att boksamtal, variation av bokval och repetition ökar elevernas läsförståelse och motivation. Det finns dock också vissa utmaningar som påverkar högläsningen i klassrummet, till exempel tidsbristen hos lärarna, variation i språkutvecklingen i svenska språket hos eleverna, som till exempel brist på ordförrådet. Dessa utmaningar kan vara en orsak till att elevernas läsförståelse påverkas.

Syftet med vår uppsats är att få en djupare inblick i hur pedagoger beskriver arbetet med språkutveckling och hur de kan stötta barnens språkutveckling. Vi har genomfört åtta semistrukturerade intervjuer för att få undersöka vad förskollärarna gör för att hjälpa barnen att utveckla sitt språk. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys för att undersöka mönster och skapa teman. För att hitta likheterna i svaren använde vi våra begreppsliga glasögon hämtade från den sociokulturella teorin. Det vi kom fram till var att högläsning till stor del används med språkutveckling som syfte, samt användandet av bildstöd och alternativ kommunikation. Något som dock genomsyrade allas svar var hur viktigt de tycker språkutveckling är i förskolan. / <p>Betyg i Ladok 240319.</p>

No description available.

Vi är två specialpedagogstudenter som är verksamma förskollärare och upplever att leken behöver få en mer medveten roll inom förskolan, för att kunna användas mer funktionellt. Därmed är syftet med denna studie att undersöka hur förskollärare använder leken som ett verktyg för att främja barns sociala interaktion samt relationer, oavsett barnens olika språk. Studiens teoretiska utgångspunkt är hämtad utifrån sociokulturell teori samt kommunikationsteorin med fokus utifrån Batesons lekteori. Studien är genomförd med en kvalitativ metod och induktiv ansats, studien innefattar tio semistrukturerade intervjuer med verksamma förskollärare. Resultatet visar att relationerna mellan barn och pedagoger är av största vikt för att kunna ge barn den stöttning de behöver för att utveckla sin kommunikativa förmåga. Vidare visar resultatet att leken är en stor del av förskolans vardag men att många pedagoger inom förskolan inte är medvetna om hur den kan användas i undervisningssituationer. Majoriteten av informanterna menar även att det är lättare att inkludera barn när undervisningarna och leken sker inomhus, eftersom utomhus är det större ytor, vilket gör det svårare att se alla barn. Slutsatsen som vi kan dra utifrån denna studie är bland annat att våra informanter, som är verksamma inom förskolan, inte har reflekterat så mycket kring lekens användning, före vår studie.

Det är en naturlig och aktuell del i lärarens yrke idag att anpassa undervisningen utifrån elevernas olika förutsättningar och behov. Svenska UNESCO-rådet (2006) och Skolverket (2022) betonar betydelsen av att läraren anpassar undervisningen. Vi har identifierat att det är brist på forskning om huruvida läraren ska anpassa undervisningen för att inte exkludera elever i klassrummet samt att den anpassade undervisningen tillför okunskap och utmaningar i lärarrollen. Därför är det angeläget att undersöka anpassningsstrategier i relation till språkutveckling och inkludering i undervisningen. Studien syftar till att undersöka verksamma lärares beskrivningar av anpassningsstrategier som kan identifieras i tidigare forskning såsom: 1. Varierad undervisning 2. Kompensatoriska hjälpmedel 3. Uppmuntran och individuella inslag 4. Anpassat läromedel. Vi har även i fokus att undersöka huruvida anpassningsstrategierna kan kopplas till språkutveckling och inkludering i undervisningen. Vi har genomfört en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Studiens empiriska material består av intervjuer med fyra grundskolelärare som arbetar mellan förskoleklass och upp till åk 2. Studiens resultat visar på att de fyra strategierna används av samtliga lärare och förefaller bidra till inkludering och språkutveckling i klassrummet, enligt lärares beskrivningar i vår studie. En varierad undervisning används av samtliga lärare i studien genom att eleverna får arbeta enskilt, parvis eller gruppvis. Den andra strategin som berör kompensatoriska hjälpmedel används av samtliga lärare på flera sätt, exempelvis använder en lärare inläsningstjänster. Den tredje strategin som handlar om uppmuntran och individuella inslag i undervisningen, används av samtliga lärare. Den sista strategin för anpassad undervisning är anpassat läromedel, som används av alla lärare i studien genom anpassat läromedel eller uppgifter. Studien visar även genom det empiriska materialet en koppling som anpassningsstrategierna har till inkludering och språkutvecklingen.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt språkutvecklande arbete på utvalda förskolor. Studien som tar avstamp i Kvalitetsrapport 2023 från Uppsala kommun analyserar hur förskollärare beskriver sitt arbete med att främja barns språkutveckling med fokus på språkförmågorna muntligt och skriftligt.  Det empiriska datamaterialet för delstudierna har samlats in genom intervjuer med fyra förskollärare från olika kommunala förskolor i Uppsala kommun. Studien består av två delstudier som båda innefattar kvalitativa intervjuer. I delstudie ett undersöktes den pedagogiska praxis som förskollärare tillämpar för att främja det muntliga språket i förskolan. I delstudie två fokuserades i stället på hur förskollärare arbetar med det skriftliga språket i förskolan. Det teoretiska ramverket utgörs av det sociokulturella perspektivet som beskriver lärande och utveckling som något som sker i samspel med andra människor.     Resultatet av studien visar att de intervjuade förskollärarna använder liknande metoder för att främja barnens språkliga utveckling, vilket återspeglas i deras beskrivningar av arbetsmetoderna. De betraktar sig själva som språkliga förebilder och resurser för barnens språkutveckling. I studien bekräftas det att förskollärarnas förhållningssätt och arbetssätt spelar en central roll i barns utveckling inom skriv- och läsämnen. Förskollärarnas engagemang och förmåga att vara uppmuntrande och empatiska samt möta varje barns individuella behov skapar en trygg och positiv miljö som främjar barns motivation och vilja att lära sig. Studien visar att böcker används som en viktig resurs för att stötta barns språkutveckling, fonologisk medvetenhet och läskunnighet. Boksamtal och högläsning bidrar till barnens ordförråd och sociala samspel. Förskollärarna beskriver användning av verktyget TAKK för att skapa inkludering och möjliggöra kommunikation för alla barn. Det framgår att förskollärarna har en medveten inriktning mot lärande och en djup förståelse för sitt arbete och dess betydelse.

Den här litteraturöversikten redogör för forskning kopplad till språkutveckling samt språkinlärning genom dialogisk högläsning. Syftet med litteraturstudien är att ge ett kunskapsbidrag om hur lärare kan arbeta med dialogisk högläsning som aktivitet för att främja flerspråkiga elevers kunskaper i det svenska språket. För att uppnå syftet kommer följande frågeställningar att besvaras: Hur kan dialogisk högläsning bidra till flerspråkiga elevers språkutveckling? och Hur kan dialogisk högläsning planeras och genomföras, i årskurs F-3, för att skapa förutsättningar för flerspråkiga elevers språkutveckling? Metoden för detta arbete är en litteraturstudie, som inkluderar tio vetenskapliga artiklar, där både internationell och nationell forskning inom området har analyserats. Det övergripande resultatet visar att lärares kunskaper och inställning till att inkludera eleverna samt flera språk i högläsningen, tillsammans med elevers motivation, är avgörande för hur dialogisk högläsning används i relation till flerspråkiga elever.