En stadskärnas närhet till naturliga vattenmassor tillför staden särskilt utmärkande egenskaper. Vattenkontakten utgör en direkt övergång från byggd miljö till naturlandskap mitt i staden. Däremot har hamnområden, vägar och parkeringar fått övertag på vattenfronten i många svenska kuststäder - vilket innebär att städerna går miste om offentliga stadsmiljöer med höga skönhetsvärden. Dessa områden är därmed särskilt intressanta för stadsutveckling som främjar människors användning. I det här arbetet undersöks hur den fysiska miljön intill en vattenfront kan utformas för att främja människors användning av det offentliga rummet. Genom en fallstudie av Trossö vattenfront i Karlskrona samt användning av metoderna platsanalys och kvalitativ textanalys, tas strategier fram för arbetets gestaltningsförslag. I arbetet presenteras sex olika gestaltningsförslag för ökad användning av offentliga rum intill Trossö vattenfront. Av studiens resultat framgår att det i huvudsak finns fyra huvudmål som behöver uppfyllas för att främja användningen av offentliga rum intill en vattenfront: det behövs en blandning av funktioner och aktiviteter, mötesplatser som passar alla, tillvaratagande av vattenkontakten samt god fotgängarvänlighet.

Arkitekturcentralen var ett sätt för oss tre att undersöka behovet av, och förutsättningarna för, en ny institution för arkitektur i Stockholm, samt utveckla nya former och arenor för hur man kommunicerar arkitektur. Det kommer ur en djupt känd förvirring och frustration över situationen i Stockholm vad gäller det offentliga samtalet om arkitektur och staden, och de rådande förhållandena inom vår bransch, där kortsiktig spekulativ ekonomi får styra alltmer över vad som byggs. Vi undersökte detta genom att starta Arkitekturcentralen, att undersöka genom att vara, och att vara genom att göra. Vi har under perioden för examensarbetet arrangerat en rad aktiviteter på vårt kontor på skolan, gått på väldigt många samtal, intervjuat en mängd personer och berörda aktörer inom serien "Månadens Trauma", där vi genom några specifika fall lyft fram och diskuterat olika typer av förändringar i staden och processerna kring dessa. Vi har även producerat två broschyrer; en karta om var och hur det förs samtal om arkitektur och staden i Stockholm och en plansch som beskriver detaljplaneprocessen, de relevanta men ibland svåra ord som förekommer i den, samt hur och när man som medborgare kan påverka. Det mesta vi gjort finns på vår hemsida www.arkitekturcentralen.se. Terminen avslutades med ett samtal med juryn om vårt arbete, om arkitektens roll och om arkitektur och staden. Arkitekturcentralen är tänkt att leva vidare. / Through Arkitekturcentralen, we have examined the need of and the conditions for a new institution of architecture in Stockholm. We were also interested in developing new forms and forums for communicating architecture. It comes out of a deeply felt confusion and frustration over the situation in Stockholm, the public discourse on architecture and the city and the prevailing conditions in the building industry, where short-term speculative economy more and more decides what is being built and how. We investigated this by starting Arkitekturcenralen - by searching by being and being by doing. During the period of the thesis we organized a series of activities in our office at the school, visited many events such as debates, seminars and talks, interviewed a variety of people and stakeholders within the series "The Trauma of the month", where we highlighted and discussed various types of changes in the city and the processes around them trough some specific cases. We have also produced two brochures; a map of where and how the conversation about architecture and the city in Stockholm is held and a poster describing the zoning process, the relevant but sometimes difficult words that appear in it and how and when the citizens can take part in the process. Most of our work is presented on our website www.arkitekturcentralen.se. The semester ended with a conversation with the jury about our work, about the role of the architect and the architecture and the city.  The work with Arkitekturcentralen will continue after the end of this thesis project.

Norrköping är en stad vars historia har haft en stor inverkan på stadens utveckling. Mest framträdande är dess storhetstid som en industristad. När en av stadens mest attraktiva områden blir tillgängliga genom omlokalisering av den inre hamnens aktiviteter, ser jag en möjlighet att fördjupa stadens karaktär som en industristad, genom att förankra ett nytt lager av stadens historia. Den norra delen av Inre hamnen kommer att vara en delvis nybyggd stadsdel i anknytning till innerstaden, men med en genomträngande karaktär av den tidigare hamnen. Spår av den tidigare industriverksamheten kommer att synas i både byggnader och gaturum. Utvalda byggnader kommer att bevaras och ett noggrant arbete med byggprocessen, kommer att bli en två av de viktigaste verktygen i processen för att fördjupa stadens karaktär. Detta historiska lager är det andra planerade bevarandet av ett arkitektoniskt lager i stadens historia, och det är en inbjudan till att ytterligare lager läggs till i framtiden. Allt i syfte att bibehålla stadens karaktär och ta med den med stolthet in i framtiden. / Norrköping is a city with a history which has had a strong impact on the city’s development. Most prominent is its heydays as an industrial city. When one of the city's most attractive areas becomes available through the relocation of the inner harbour activities, I see the opportunity to deepen the city’s character as an industrial city, by adding a new layer of historical impact. The North part of the Inner harbour will be a partly newly built neighbourhood related to the inner city but with a penetrating character of the former harbour. Traces of the past industrial activity will be visible in both the buildings and the street rooms. Specific buildings will be kept and a careful work with the building process, will be a two of the important tools in the process to deepen the city’s character. This historical layer is the second architectural layer planned in the city’s history, and it’s an invitation for further layers to be added in the future. All with the intention to maintain the city’s character and bring it with pride into the future.

För att främja hållbar byggande har det nu i drygt 20 år funnits olika certifieringssystem där byggnaders funktion och utforming betygssatts enligt olika hållbarhetsaspekter. På senare år har detta utvecklats till nya certifieringssystem som tar ett mer övergripande perspektiv och tittar på hur planeringen av hela stadsdelar är gjord. Ett av dessa certifingssystem för stadsdelar är BREEAM Communities som har utvecklats i England men som håller på att anpassas för svenska förhållanden. Som ett steg i processen för att genomföra svenskanpassning har Sweden Green Building Council (SGBC) genomfört ett tjugotal workshopar där olika svenska stadsutveckingsprojekt har testats mot den brittiska versionen för att se vilka problem och skiljelinjer som uppstår när ett brittiskt certyfieringssystem appliceras på svenska sammanhang. Med syfte att öka kunskapen om varför kommuner ska intressera sig för att certifiera planeringen av en stadsdel enligt BREEAM Communities presenterar denna uppsats resultatet av samtal med personer som medverkat vid, och analys av dokumentationen från dessa workshopar.   Utifrån detta har tre stora kategorier av mervärden kunnat identifieras, vila ställer väl överens med de som tidigare liknande forskning hittat. För det första ger en certifiering en möjlighet att markandsföra både själva området som planeras men också kommunen i stort för att kunna konkurera med andra kommuner om att locka till sig företag och innvånare. För det andra utgör certifieringssystemet en slags checklista för vad som ska behandlas när i planprocessen vilket ger stöd till den enskilda planeraren som känner att man gör rätt sak vid rätt tidpunkt. Checklistan ger dessutom stöd i argumentationen om att hållbarhetsaspekter som tidigare inte beaktats borde göra det. Detta leder sedan till det tredje mervärdet då fler aspekter blir beaktade gör att stadsdelen blir mer hållbar enligt den definition av hållbarhet som BREEAM Communities ställer upp. Hur stora merkostnader som detta innebär är oklart men de flesta som samtal förts med och också workshoparna pekade på att de flesta utredningar som krävs görs ändå och storleken på merkostnaderna därför handlar mycket om hur svenskanpassningen genomförs. En annan oro kring merkostnaderna var också hur mycket extra arbete som dokumentationen av processen skulle kräva.   För att främja hållbar stadsplanering gäller det att BREEAM Communities i framtiden hamnar på en bra balans mellan dessa mervärden och merkostnader. Som diskusteras i slutet på denna uppsats behöver processen i sig alltså checklistan bli det intressanta mervärdet. Detta då det ger en situation där certifieringsysstemets innehåll kan ifrågasättas på ett annat sätt än om marknadsföringsvärdet med certifieringsystemet anses vara det stora mervärdet. Samtidigt måste också certifieringsystemet innebära lite merkostnader för att driva utvecklingen så att det krävs något mer än det som redan görs idag för att följa systemets krav. / In over 20 years there have existed assessment methods promote sustainable buildings. In recent years this has developed into several assessment methods of communities, which leads to bigger and more holistic perspectives on urban planning. One of these assessment methods is BREEAM Communities which is developed by English researchers for an English context. Now however, Sweden Green Buidling Council, is adapting BREEAM Communities to the Swedish context. As a part of the adapting process, just over 20 workshops have been held where the differences between Swedish planning practice and the English assessment method were discussed. With the purpose of understanding why municipalities should use BREEAM Communities when planning urban communities this thesis presents the results of interviews with participants and also analyses of the documentation from these workshops.   In this thesis, three different types of potential added value are identified for municipalities when using BREEAM Communities. Firstly, certifying the planning of an area gives opportunities for the marketing of the area as well as the municipality as a whole. Secondly, the assessment method is also a checklist stating what should be done when in the planning process. This gives the planers confident in what they are doing and helps them arguing for important sustainability aspects which had not been considered otherwhise. This leads to the third added value which is that the community which the planning considers will be a more sustainable one, using the definition of sustainability which BREEAM Communities implies. However, there are also added costs connected to using BREEAM Communities. These costs are related to the investigations, documentation of the process and so on which the assessment method demands. How big these costs are have been difficult to quantify and is quite dependent on the result of the ongoing adaptaion.   The important point which is discussed in the end of this thesis is what these added values and cost means potential of BREEAM Communities to drive the change of sustainable urban planning in Sweden. In this discussion it is clear that the added values for the process and the checklist have to become more interesting than the opportunities for marketing since such situation makes a discussion possible about what should be considered and not in Swedish urban planning. At the same time the BREEAM Communities also has to demand more from the planning process than what is usually done in order to drive the development of more sutainable urban planning.

Hållbar stadsutveckling diskuteras och utövas flitigt inom stadsbyggnads-branschen och utbildningsväsendet. Dock anses det vara svårt att beskriva hur kommunal plan-, mark- och exploateringsverksamhet kan främja den sociala delen av hållbar stadsutveckling. Syftet med uppsatsen är att ta fram konkreta förslag till hur kommuner, genom stadsbyggnadsåtgärder och urban design, kan skapa en socialt hållbar stad. Det undersökts genom en litteraturstudie där teorier kring social hållbarhet beskrivs samt genom en fallstudie på Nacka kommun. Fokus ligger dels på att hitta indikatorer och verktyg som kan användas av kommuner generellt, och dels att ge utvecklingsförslag kring Nacka kommuns verksamhet för att förbättra deras arbete med social hållbarhet. Sex konkreta verktyg för att understödja arbetet med social hållbarhet sammanställs och diskuteras i uppsatsen. Dessa är Blandning och variation Trygghetsskapande åtgärder Mötesplatser Ihopkopplande och sammanhållen stad Identitetsskapande åtgärder Inflytande och samverkan Fallstudien på Nacka kommun har genom intervjuer med tjänstemän och politiker samt granskning av styrdokument visat att kommunens stadsutvecklingsverksamhet kan gynna social hållbarhet, främst på grund av en tydlig översiktsplan som bland annat framhäver vikten av blandning, mötesplatser och en sammankopplande stadsstruktur. Uppsatsen visar dock att kommunen idag saknar ett samlat arbete om social hållbarhet i deras stadsbyggnadsprocess och att vissa kommundelar har större inflytande i stadsplaneringen än andra. Utifrån undersökningen görs även anda iakttagelser kring ansvarsförhållanden samt möjligheten och betydelsen av att arbeta med social hållbarhet. Uppsatsen argumenterar för att ansvaret för skapandet av en socialt hållbar stad bör ligga på kommunen och att det kan vara svårt att skapa en önskad blandning av människor utan någon typ av bostadskvotering. / Sustainable development has been discussed and practiced within urban development sector for a long time, but mostly about the ecological part. How the city can be developed to increase the social part of sustainability is still hard to explain, especially for Swedish municipalities. The purpose of this study is to give clear tools for municipalities to increase the social sustainability within the city. That has been done through a literature study and a case study of Nacka municipality. Six groups of tools have been put together to match urban development departments in municipalities Hosing/function mix and variation Security Meeting places Urban cohesion Identity Influence and democracy The case study of Municipality of Nacka has through interviews with officials and politicians as well as a review of policy documents revealed that the municipality's urban development strategies could promote social sustainability. Mainly because of a strong comprehensive plan that, among other things, highlights the importance of housing/function mix, meeting places and a urban structure that connect different parts of the municipality. However, the paper shows that the municipality currently lacks a cohesive cooperation between the departments and a comprehensive policy about social sustainability. The study also shows that some neighborhoods within Nacka municipality might have more influence in the municipality’s urban development than other neighborhoods. Based on the survey, observations about the accountability and the possibility and importance of working with social sustainability have been done. The essay argues that the responsibility to support and create a socially sustainable city lies with the municipality and that it may be difficult to generate a desired mix of people without any type of social housing.

Denna studie utforskar fotgängares möjligheter att orientera sig och ta sig fram i stadsmiljöer. Orienterbarhet kan förväntas få en allt större betydelse i samband med att gångtrafiken får en viktigare roll i städers transportsystem. Samtidigt vistas allt fler människor i omgivningar de är sämre förtrogna med, till följd av den ökade mobiliteten som globaliseringen har medfört. Uppgiften för denna studie är därför att utforska orienterbarhetens betydelse för staden och dess invånare, att kartlägga orienteringssituationen i Stockholm och att undersöka hur den kan förbättras. Studien inleds med en genomgång av teorier och resonemang gällande orienterbarhet, vil- ken fungerar som en teoretisk bakgrund till de efterföljande delarna. Orienterbarhet definieras här som en egenskap som beskriver svårighetsgraden att bestämma sin position och planera sin rörelse i en stadsmiljö. Hur själva orienteringen går till beskrivs som en process där hjärnan strukturerar sinnesintrycken i en kognitiv representation av verkligheten; en mental karta eller bild. Om denna process underlättas av god orienterbarhet kan staden gynnas inom fyra identifierade huvudområden; stadens gångvänlighet, individens välbefinnande, tillgänglighet till stadens funktioner samt besökarvänlighet. Förbättrad orienterbarhet kan inom dessa områden väntas ge ekonomiska, sociala och ekologiska vinster. Stockholms orienteringssituation kartläggs sedan med ett brett tillvägagångssätt. Orienterbarhetens betydelse i planeringen undersöks, liksom viktiga aktörers arbetssätt och synsätt. Grundförutsättningarna för orientering bedöms med hjälp av rumsliga analyser, och en undersökning av hur fotgängare upplever stadens orienterbarhet görs. Av undersökningarna framgår det att grundförutsättningarna för orientering är relativt goda i Stockholm som helhet, men att Cityområdet innehåller ett flertal brister. Det finns med andra ord ett behov av åtgärder för förbättrad orienterbarhet. Det tredje kapitlet presenterar tre informationssystem för fotgängare, hämtade från tre andra europeiska städer av varierande storlek och karaktär. De tre projekten illustrerar hur orienterbarheten kan förbättras med hjälp av orienteringsinformation. Även om grundförutsättningarna för orientering är förhållandevis goda, visar projekten att det kan finnas starka incitament för att stödja fotgängares orientering. Informationssystem för fotgängare krävs när stadsmiljön i sig inte räcker till, men är också av nytta när grundförutsättningarna är tillräckliga. Studien avslutas med en diskussion kring de slutsatser som gjorts, och vilken innebörd de kan tänkas ha för Stockholm som ”promenadstad”. Det konstateras att de utländska projektens tillvägagångssätt i viss mån även skulle kunna tillämpas i Stockholm. Slutligen ges ett antal rekommendationer av åtgärder som kan förbättra orienteringssituationen. Dessa innefattar utveckling och planering av ett informationssystem för fotgängare, som till en början omfattar Cityområdet. / This master thesis explores the conditions under which pedestrians navigate in urban environments. The importance of urban navigability is likely to increase, as walking becomes a more prioritised transport mode. There is also a tendency of more pedestrians moving beyond their accustomed bounds, as a result of the increased mobility of a more globalised world. The task of this thesis is to explore the effects of urban navigability on the city and its inhabitants, as well as to examine the wayfinding situation in Stockholm and possible ways to improve it. The thesis begins with a review of theories and reasonings concerning urban navigability, which forms the theoretical framework for the following parts. Urban navigability is defined as a property determining the ease, at which orientation and movement is possible in an urban environment. The pedestrian capability of reading the environment is described as a process where sensory impressions form a cognitive representation; a mental map or image. If this process is facilitated by the urban navigability, gains can be made in four main fields; urban walkability, individual wellbeing, accessibility and visitor friendliness. This is expected to bring economical, social and environmental benefits. The wayfinding situation is subsequently examined with a wide approach. The presence of wayfinding issues is examined in planning documents and among organisations engaged with city development. The physical conditions for pedestrian wayfinding are assessed with different methods of spatial analysis. In addition, a pedestrian survey is carried out to examine how people in general experience wayfinding in Stockholm. The studies reveal that the physical conditions for wayfinding are fairly good in Stockholm as a whole, while some weaknesses still can be found in the ‘City’ district. This implies a need of improvement; at least in the innermost part of the city. The third chapter presents three pedestrian wayfinding systems, selected from three other european cities. The three projects show how urban navigability can be improved by means of spatial information. Even in cases where physical conditions for wayfinding are acceptable, there may be strong incentives to facilitate pedestrian wayfinding. Wayfinding systems are needed when the environment lacks legibility in itself, but they are also profitable in cases where the physical conditions are ‘sufficient’. The thesis ends with a discussion about the findings and their possible meanings for Stockholm as a walkable city. It is suggested that some of the previously presented approaches are applicable in Stockholm as well. Finally some recommendations are given regarding improvements of the current wayfinding situation. These include the development of a pedestrian wayfinding system, which initially would cover the ‘City’ district of Stockholm.

Urban planning and transportation planning through an integrated process? On perspectives and communicative processes in urban development During the last couple of years the need for a better coordination of urban and transportation planning in Sweden has been highlighted at several occasions. In response to this need, the project “The Attractive City” (Den Goda Staden) has been initiated, emphasizing collaboration and communicative processes between actors involved in urban and transportation planning as a means to enhance the potential for an integrated planning. In this study the discussions taking place under the umbrella of The Attractive City are examined in order to illuminate the circumstances enhancing or obstructing the potential for integrated planning processes. The aim is to contribute to the knowledge of the conditions for an integrated planning of transportation systems and cities based on dialogue and collaboration. Through three case studies central challenges for cross-sectoral coordination are identified and used as a basis for a discussion on the potential for consensus based planning processes. It is concluded that much of the discussions in The Attractive City take a starting point in the ambition for planning to be holistic, an ambition associated with the risk of shadowing a range of underlying tensions between different perspectives among actors involved in the planning processes. The influence of these differences in perspectives on the potential for coordination of parallel planning activities is discussed. With reference to communicative planning theory and the experiences from The Attractive City, it is argued that communicative processes can play a role in sharpening the awareness about the procedural problems that need to be addressed in a planning process. Although consensus, in terms of agreement on solutions, may well be the result of communicative processes, increased understanding of different actors’ motives and conditions to act is seen as the main benefit from this kind of communicative processes, creating a resource to draw upon in future situations.

I städer runt om i världen omvandlas körfält och parkeringsplatser till ytor för gående och rekreation. Bilens och vägtrafikens dominans ifrågasätts och människan till fots tillåts ta plats. Gående fyller en avgörande roll i den levande och hållbara staden. För att skapa rum för gående krävs dock en utformning som lockar till vistelse och rekreation genom trivsamma miljöer. Vid omvandlingen av trafikmiljöer till trivsamma vistelsemiljöer behöver trafiknätet i staden anpassas till en mer bilfri livsstil och trafikens utmaningar behöver lösas på andra sätt. Varje plats har sina egna förutsättningar vilket påverkar resultatet.  Götgatan på Södermalm i Stockholm är en huvudgata och ett viktigt stråk mellan norr och söder. Gatan har en lång historia och har förändrats flera gånger. Dagens gata har stora flöden av gående men samtidigt tar bilarna en stor plats i gaturummet. Denna rapport syftar till att undersöka i vilket utsträckning gatan kan göras mer trivsam för gående genom att ta bort biltrafiken från gatan. Kriterier för trivsamma gaturum och bilfri trafikplanering har studerats och lett fram till insikten att ytorna behöver omgestaltats för att skapa den miljö som krävs. Platsinventering av södra Götgatan och intervju med en tjänsteman från Stockholms stad ger underlag för att bedöma vad som är möjligt att göra på platsen.  Analysen visar att en fullskalig gågata från Folkungagatan till Ringvägen är svår att genomföra utan att negativa effekter kommer drabba resten av stadsdelen. Gatans bredd och längd gör det svårt att motivera en gågata. Slutsatsen är att mindre omfattade åtgärder kan tillföra de värden som behövs och att säsongsmässiga gågator kan vara ett alternativ som inte i för stor utsträckning påverkar tillgängligheten negativt. / In cities around the world, lanes and parking lots are being converted into areas for walking and recreation. The dominance of the car and road traffic is questioned and life on foot is allowed to take over. Walking has crucial role in the vibrant and sustainable city. To create space for pedestrians, however, a design is required that attracts visit and recreation through pleasant environments. When transforming traffic environments into pleasant living environments, the traffic network in the city needs to be adapted to a more car-free lifestyle and the challenges of traffic need to be solved in other ways. Each place has its own conditions, which affects the result. Götgatan on Södermalm in Stockholm is a main street and an important link between north and south. The street has a long history and has changed several times. Today's street has large flows of pedestrians, but at the same time the cars take up a large part in the street space. This report aims to investigate the extent to which the street can be made more pleasant for pedestrians by removing car traffic. Criteria for pleasant street spaces and car-free traffic planning have been studied and led to the realization that the surfaces need to be redesigned for the purpose. Site inventory of southern Götgatan and an interview with an official from the city of Stockholm provide a basis for assessing what is possible to do on the location. The analysis shows that a full-scale pedestrian street from Folkungagatan to Ringvägen is difficult to implement without negative effects distressing the rest of the district. The width and length of the street make it difficult to motivate a pedestrian street. The conclusion is that less extensive measures can add the values needed and that seasonal pedestrian streets can be an alternative that does not have too much negative effect on accessibility.

I dagens samhälle fortsätter inflyttningen till städer att växa och Stockholmsregionen fortsätter att förtätas. Detta medför att nya stadsdelar måste inkorporeras i redan befintliga. Arenastaden är en ny stadsdel som utvecklas i Solna som är en tätort i Nordvästra Stockholm. Att skapa nya stadsdelar för människan är viktigt för att uppnå en social hållbarhet. Det är även viktigt att ta hänsyn till omgivningens åsikter när nya stadsdelar inkorporeras i redan befintliga. För att uppnå en god stadsutveckling är en viktig faktor att det finns ett fungerade samarbete mellan de inblandade aktörerna. För att undersöka Arenastadens utveckling ur ett stadsplanerings- och samarbetes perspektiv har följande utförts. Med social hållbarhet i fokus vid stadsplanering har en jämförelse mellan Vällingby, som utvecklades på 1950-talet, och den nya stadsdelen Arenastaden utförts. För att undersöka omgivningens åsikter på att Arenastaden utvecklas har intervjuer utförts. Dessutom har intervjuer genomförts med nyckelpersoner från de inblandade aktörerna. Detta för att ta reda på samarbetets funktion i Arenastaden. BREEAM Communities, ett nytt certifieringssystem för hållbar stadsutveckling, har undersökts huruvida denna skulle haft en positiv inverkan på Arenastadens utveckling. Efter genomförda undersökningar har följande slutsatser kunnat dras. Det visade sig att Vällingby har bättre förutsättningar för att uppnå en social hållbarhet än vad Arenastaden kommer att ha. Den närliggande omgivningen till Arenastaden har främst visat sig ha en positiv syn på dess utveckling. I Arenastaden har samarbetet mellan aktörerna fungerat bra eftersom de har inkluderat många av de grundläggande delarna som krävs för ett gott samarbete. BREEAM Communities hade kunnat tillföra Arenastaden en del fördelar i dess planeringsprocess och stadsutveckling. / The urbanization is growing in the communities today and the region of Stockholm keeps on densifying. This cause that new districts must be incorporated into existing. Arenastaden is a new developing community in Solna, which is an urban in the Northwest of Stockholm. It is important to create new communities for the human being and to achieve social sustainability. The opinions of the neighborhood is important to consider while a new community is incorporated into an existing. It is significant to have a functioning cooperation between the participants of the urban development. To investigate the development of Arenastaden with a perspective on urban planning and cooperation, has following been done. With social sustainability in focus in urban planning, a comparison has been performed between Vällingby, which was developed in the 1950s, and the new district Arenastaden. Interviews has been done with the neighborhood to investigate their opinion about that Arenastaden is being incorporated into Solna. To figure out how the cooperation is functioning in Arenastaden, interviews has been done with the most significant participants of the development. A study of BREEAM Communities, a new certification system for sustainable urban development, has been done. This has been done to find out if it would have give some positive effects on the development of Arenastaden. The study of Arenastaden have given the following conclusions. It turned out that Vällingby has better conditions to achieve social sustainability than Arenastaden will have. The neighborhood of Arenastaden have mostly a positive opinion about the urban development. The participants in the development of Arenastaden have a successful cooperation between each other. They have included the basic components that a good cooperation needs. BREEAM Communities could have contributed some positive effects to the planning process and the urban development of Arenastaden.

Med denna text vill vi utforska stadens förmåga att hantera samhällets mest utsatta grupper avpersoner, i detta fall hemlösa. Genom att redogöra för hur relationen mellan individ och stadfungerar hoppas vi kunna visa hur hemlösa och andra exkluderade gruppers livsmöjligheterskiljer sig från allmänhetens. Vad exkludering innebär och tar för form beror mycket på vemsom exkluderas och hur. Därför specificerar vi hur vi tänker och hur vi använder termen iolika sammanhang. Även termen hemlöshet och dess innebörd är i sig själv något somdiskuteras. Definitionen har förändrats parallellt med samhällets utveckling och är ett resultatav värderingar, snarare än en absolut definition fri från påverkan av samtid och miljö. Tillskillnad från förr är hemlöshet idag starkt kopplad till bostadsfrågan. På grund av att vi iSverige har en snabbt växande befolkning samt ett bostadsbyggande som halkat efter. Somlösning på hemlösheten är därför målsättningen att erbjuda bostäder. Samtidigt finns det ettuttryck för mer ‘okonventionella’ sätt att leva och bo på. Utöver de utmaningar somhemlösheten innefattar i sig själv, förekommer exkludering som verkar i skuggan av till synesprogressiva projekt. Vi ser en konflikt mellan ideal, makt och intressen inom staden somleder till denna problematik. Med människor utan pengar och en etablerad plats i samhälletyttrar sig en obalans mellan välfärdssystem och stadens kommersiella intressen. Vi serexempel på exkludering i fysisk form och planering som tar sig uttryck i stadsmöblerna.Bänkar som inte går att sova på, staket som separerar människor, vassa föremål i marken påplatser som annars hade fungerat som regn- och vindskydd. Det finns idag en ökaduppmärksamhet för detta fenomen, som egentligen inte är något nytt. Mer än den aktivaexkluderingen som sker i stadens allmänna ytor, är också samhällets beroende avstadsstrukturen en orsak till underliggande problem. Nybyggda lägenheter innebär visserligenen lättnad för bostadsmarknaden, samtidigt som priserna blir för höga för många människorför att de ska kunna välja bostad fritt. Svensk bygglagstiftning skapar problem genom desshöga standarder, strikta regler och utdragna ansöknings- och anmälningsfrister. Det skapar ett 3behov och en önskan av alternativa levnadssätt, där möjligheten till att leva hållbart, fritt ochnärmare naturen erbjuds. Behov som idag inte kan möjliggöras i staden. Genom att titta påhur de mest utsatta exkluderas vill vi visa att orsaken till hemlöshet är ett övergripandesamhällsproblem som påverkar alla.