<p>Syftet med uppsatsen är att beskriva hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän skulle kunna utgöra bas i en paketlösning för turism, dvs. upplevelser att besöka olika platser där industrin fanns i kombination med att få hjälp med transporter, övernattningar, lokal mat etc. För att uppnå detta syfte har jag formulerat frågeställningarna om det finns förutsättningar för att utveckla detta koncept, dvs. om det finns intresse hos lokala aktörer (företag, organisationer och myndigheter) samt hur ett sådant utvecklingsprojekt skulle kunna genomföras. Som metod har jag valt Fallstudien, eftersom den rymmer möjligheten att på djupet studera en avgränsad aspekt av ett problem under en begränsad tidsrymd. De datainsamlingstekniker som jag har valt för att besvara mina frågeställningar och uppfylla mitt syfte är Analys av dokument samt Intervjuer. För att erhålla en så hög reliabilitet och validitet som möjligt har jag intervjuat personer med god kunskap inom området och dessutom formulerat intervjufrågorna utifrån litteraturen.</p><p> </p><p>Betydelsen av industriminnen som kulturturism framhålls på flera sätt i litteraturen. Exempel finns på framgångsrika satsningar såväl utomlands som i Sverige. Stenhuggarepoken mellan i huvudsak 1842 – 1977 utgör en viktig del av den svenska industrihistorien även om den inte fått samma uppmärksamhet som andra industriminnen inom landet. Även om stenindustrin fått en kraftig återhämtning under senare år är det främst stenhuggarepoken, som denna uppsats behandlar. Det finns gott om minnen av rester från brytning i småbrott men den huvudsakliga stenbrytningen ägde rum i Krokstrand, Hunnebostrand, på Bohus-Malmön samt i Rixö.<strong></strong></p><p> </p><p>En analys av innehållet i de teoretiska utgångspunkterna beträffande industriminnen som kulturturism visar att detta kan vara attraktivt för besökare. En analys av innehållet i intervjuerna i denna uppsats visar på en positiv syn på att utveckla kulturarvet stenhuggarepoken som kulturturism. Vid intervjuerna framkom dessutom flera kreativa idéer i samband med att en sådan utveckling sker. Utifrån analysen presenteras i uppsatsen en SWOT-analys över styrkor, svagheter, möjligheter och hot över vad utveckling av stenhuggarepokens historia som kulturturism skulle kunna innebära.</p><p> </p><p>I uppsatsen ges förslag på hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän kan användas som kulturturism. Dessa handlar om att vidareutveckla aktiviteter som redan pågår och som avser att lyfta fram verksamheter inom stenindustrin, yrkesroller, arbetsförhållanden, den sociala miljön samt aktiviteter såsom ”prova på” och teateruppsättningar.</p><p><strong> </strong></p><p>Utifrån den teoretiska bakgrunden, befintliga aktiviteter och projekt kring stenindustrin samt resultaten från intervjuerna drar jag slutsatsen att det bör finnas goda förutsättningar för att utveckla och vidareutveckla kulturarvet stenhuggarepoken i Norra Bohuslän för kulturturism. Intresset är stort hos olika aktörer och mycket arbete pågår i företag och föreningar inte minst ideellt. En framgångsfaktor för att lyckas torde vara möjligheten till samverkan både beträffande olika aktörer och mellan de berörda kommunerna.</p>

Syftet med uppsatsen är att beskriva hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän skulle kunna utgöra bas i en paketlösning för turism, dvs. upplevelser att besöka olika platser där industrin fanns i kombination med att få hjälp med transporter, övernattningar, lokal mat etc. För att uppnå detta syfte har jag formulerat frågeställningarna om det finns förutsättningar för att utveckla detta koncept, dvs. om det finns intresse hos lokala aktörer (företag, organisationer och myndigheter) samt hur ett sådant utvecklingsprojekt skulle kunna genomföras. Som metod har jag valt Fallstudien, eftersom den rymmer möjligheten att på djupet studera en avgränsad aspekt av ett problem under en begränsad tidsrymd. De datainsamlingstekniker som jag har valt för att besvara mina frågeställningar och uppfylla mitt syfte är Analys av dokument samt Intervjuer. För att erhålla en så hög reliabilitet och validitet som möjligt har jag intervjuat personer med god kunskap inom området och dessutom formulerat intervjufrågorna utifrån litteraturen.   Betydelsen av industriminnen som kulturturism framhålls på flera sätt i litteraturen. Exempel finns på framgångsrika satsningar såväl utomlands som i Sverige. Stenhuggarepoken mellan i huvudsak 1842 – 1977 utgör en viktig del av den svenska industrihistorien även om den inte fått samma uppmärksamhet som andra industriminnen inom landet. Även om stenindustrin fått en kraftig återhämtning under senare år är det främst stenhuggarepoken, som denna uppsats behandlar. Det finns gott om minnen av rester från brytning i småbrott men den huvudsakliga stenbrytningen ägde rum i Krokstrand, Hunnebostrand, på Bohus-Malmön samt i Rixö.   En analys av innehållet i de teoretiska utgångspunkterna beträffande industriminnen som kulturturism visar att detta kan vara attraktivt för besökare. En analys av innehållet i intervjuerna i denna uppsats visar på en positiv syn på att utveckla kulturarvet stenhuggarepoken som kulturturism. Vid intervjuerna framkom dessutom flera kreativa idéer i samband med att en sådan utveckling sker. Utifrån analysen presenteras i uppsatsen en SWOT-analys över styrkor, svagheter, möjligheter och hot över vad utveckling av stenhuggarepokens historia som kulturturism skulle kunna innebära.   I uppsatsen ges förslag på hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän kan användas som kulturturism. Dessa handlar om att vidareutveckla aktiviteter som redan pågår och som avser att lyfta fram verksamheter inom stenindustrin, yrkesroller, arbetsförhållanden, den sociala miljön samt aktiviteter såsom ”prova på” och teateruppsättningar.   Utifrån den teoretiska bakgrunden, befintliga aktiviteter och projekt kring stenindustrin samt resultaten från intervjuerna drar jag slutsatsen att det bör finnas goda förutsättningar för att utveckla och vidareutveckla kulturarvet stenhuggarepoken i Norra Bohuslän för kulturturism. Intresset är stort hos olika aktörer och mycket arbete pågår i företag och föreningar inte minst ideellt. En framgångsfaktor för att lyckas torde vara möjligheten till samverkan både beträffande olika aktörer och mellan de berörda kommunerna.