Huvudräkning är den av de matematiska förmågorna vi lär oss i skolan som vi sedan oftast använder utanför och efter skolan. Därför är det ur ett samhällsperspektiv viktigt att alla skolelever får lära sig huvudräkning. Studiens syfte är att undersöka hur elever i åk 8 gör när de löser additions- och subtraktionsuppgifter med huvudräkning samt hur de kommunicerar om sitt arbete med huvudräkningen. Empiriska data samlades in genom intervjuer med 11 elever där eleverna fick lösa 11 huvudräkningsuppgifter och svara på frågor om hur de upplevde arbetet med att lösa uppgifterna. Huvudräkningsuppgifter kan lösas med hjälp av talfakta, uppräkning, visualiserad uppställning eller en sekvens av åtgärder, ofta kallat att använda strategier. Flexibel huvudräkning består av talfakta, förmåga, förståelse och attityd. Intervjudata sorterades och analyserades utifrån dessa fyra komponenter. Resultaten från studien visar att alla eleverna har tillräckligt god kunskap om talfakta för att lösa uppgifterna under intervjun. Förmåga består av kunskap om metoder och procedurer samt kommunikativ förmåga. Eleverna visade olika grad av procedurförmåga. De använde mellan fem och nio olika strategier för att lösa de 11 uppgifterna. Den kommunikativa förmågan var avsevärt lägre än procedurförmågan hos alla elever. Det märktes inte minst av att eleverna hade svårt att hitta rätt begrepp när de skulle berätta om sina lösningar. Förståelse har i det här arbetet brutits ner i taluppfattning, flexibelt eller mekaniskt val av strategi, mentala bilder och medvetenhet i val av strategi. Vissa elever väljer strategi efter talens beskaffenhet och numeriska relationer, medan andra i möjligaste mån håller sig till de bäst inövade strategierna oavsett talen i uppgiften. Under intervjuerna framkom att de flesta eleverna hade någon form av mentala bilder till hjälp när de räknade. Ingen av eleverna förklarade hur de gjorde när de bestämde vilken strategi de skulle använda, vilket tolkats som att de valde strategi undermedvetet. I komponenten attityd ingår tillit till sin egen förmåga och hur ansträngande huvudräkningsuppgifterna i intervjun upplevdes. Ansträngningen skattades av eleverna på en skala 1-10 och svaren varierade mellan 1-8. Flera elever uppgav en skattning för själva arbetet att räkna och en högre skattning när momentet att förklara sina beräkningar inkluderades. Ett problem ur ett samhällsperspektiv är att drygt två tredjedelar av eleverna i studien har så låg tillit till sin förmåga att räkna huvudräkning. Komponenten attityd befanns vara den svagaste delen i elevernas huvudräkning, följt av förståelse. För att stärka elevernas självförtroende är det viktigt att de får känna att de lyckas. Ett sätt att uppnå det är att arbeta mer med muntlig kommunikation, så att idéer får prövas och tankar utvecklas. / Arithmetic is one of the mathematical skills we learn in school, which we most frequently use outside and in our grown up life. Therefore, from a societal perspective, it is important that all school students learn arithmetic. The purpose of the study is to investigate how students in year 8 do when they solve addition and subtraction problems with mental arithmetic and how they communicate about their work with mental arithmetic. Empirical data were collected through interviews with 11 students where the students had to solve 11 mental arithmetic problems and answer questions about how they experienced the work of solving the problems. Mental arithmetic can be done using number facts, counting, a mental representation of a written procedure or by constructing a sequence of transformations, often called using strategies. Flexible mental arithmetic consists of four components: number facts, ability, understanding and attitude. The interview data were sorted and analyzed based on these four components. The results from the study show that all students have sufficient knowledge of number facts to solve the problems presented at the interview. Ability consists of knowledge of methods and procedures as well as communicative ability. The students showed different degrees of procedural ability. They used between five and nine different strategies to solve the 11 problems. The communicative ability was significantly lower than the procedural ability of all students. It was not least noticed that the students had difficulty finding the right concepts when they had to talk about their solutions. Understanding has here been broken down into number perception, flexible or instrumental choice of strategy, mental images and awareness in choice of strategy. Some students choose strategy according to the nature of the numbers and numerical relations, while others, as far as possible, stick to the best practiced strategies regardless of the numbers in the problem. During the interviews, it emerged that most students had some form of mental pictures to help when they calculated. None of the students explained how they did when deciding which strategy to use, which was interpreted as them choosing strategy subconsciously. The attitude component includes confidence in one's own abilities and how strenuous the interview tasks were experienced. The effort was rated by the students on a scale of 1-10 and the answers varied between 1-8. Several students stated one estimate for the actual work of calculating and a higher estimate when the element of explaining their calculations was included. A problem from a societal perspective is that just over two thirds of the students in the study have such low confidence in their ability to do mental arithmetic. The attitude component was found to be the weakest part of students' mental arithmetic, followed by comprehension. To strengthen students' self-confidence, it is important that they feel that they are succeeding. One way to achieve this is to work more with oral communication, so that ideas can be tested and thoughts developed.