Prokrastinering är ett mycket allvarligt men också relativt vanligt uppskjutarbeteende, särskilt bland studenter, som kopplas till bland annat stress och dåliga betyg. På senare år har dock forskare argumenterat för existensen av ett gynnsamt uppskjutarbeteende, känt som strategisk förskjutning. Syftet med denna studie var att utforska hur personer som strategiskt förskjuter upplever och hanterar stress i vardagslivet. Detta begrundas i att det saknas forskning om strategisk förskjutning och dess potentiella negativa effekter, vilket behövs eftersom strategisk förskjutning anses vara en gynnsam studiestrategi för studenter. Studiens två frågeställningar var (i) om det fanns det ett signifikant samband mellan strategisk förskjutning och upplevd stress, samt (ii) hur stor del av variansen i upplevd stress kunde förklaras av strategisk förskjutning? För att besvara frågeställningarna delades pappersenkäter ut till studenter på Karlstads universitet. Enkäten bestod av New Active Procrastination scale (mätte strategisk förskjutning), Perceived Stress Scale 10 (mätte upplevd stress), samt bakgrundsfrågor. Resultaten från dataanalysen visade att strategisk förskjutning korrelerade signifikant, medelstarkt och negativt med upplevd stress (r[99] = -0,314, p<0,001). Strategisk förskjutning förklarade 8,9 procent av variansen i upplevd stress. ANOVA-resultatet visade att den förklarade variansen var signifikant (F[1,97] = 10,612, p<0,002). Det fanns en del metodologiska problem med denna studie. Det allvarligaste problemet var översättningen av NAPS, vilket på många sätt inte var adekvat vilket skadade instrumentets liksom studiens reliabilitet och validitet. Studiens resultat bör därför tolkas med försiktighet. / Procrastination is a serious but prevalent type of behavioral delay, especially among college students, associated with negative outcomes like stress and poor grades. Recently however, researchers have proposed the existence of a type of behavioral delay that is beneficial, called strategic delay. The purpose of this study was to explore how people who strategically delay experience and deal with stress in their daily lives. This was rooted in the lack of research exploring the potentially negative effects of strategic behavior, which is needed since strategic delay is considered to be a beneficial study strategy. This study sought out to answer two questions: (i) was there a significant correlation between strategic delay and perceived stress, and (ii) how much of the variance in perceived stress could be explained by strategic delay. To answer the two questions a paper survey study was conducted. The survey consisted of New Procrastination Scale (measured perceived stress), Perceived Stress Scale 10 (measured perceived stress), and background questions. The results from the data analysis showed that strategic delay correlates significantly, moderately and negatively with perceived stress (r[99] = -0,314, p<0,001). Strategic delay explained 8.9 percent of the variance in perceived stress. An ANOVA showed that the explained variance was significant (F[1,97] = 10,612, p<0,002). There were quite a few methodological issues with study. The most serious one was the translation of NAPS, which was in many ways far from well executed. This hurt the scale’s as well as the study’s reliability and validity. The results from this study should therefore be interpreted carefully.