Bakgrund: Fotboll är en sport som präglas av knäskador, muskelbristningar och stukningar. Mycket fokus ligger kring hur man på bästa sätt kan undvika och förebygga att ens främsta resurs, spelarna, undviker att bli skadade och på bästa sätt kan producera resultat för klubben de tillhör. Studier har visat på att skadeprevalens är något som ökar i och med en ökad träningsmängd och att många skador är en följd av både muskelsvaghet och fel sorts träning. Många av dessa undersökningar menar på att man i dagsläget tränar fel och att träningen mer måste fokuseras på de fysiska krav som ställs inom den idrott man utövar, i detta fall fotboll. Syfte: Syftet med denna undersökning har varit att se om det finns någon korrelation mellan typ av träning, träningsmängd och skadeprevalens inom herrfotboll. Metod: Studiens syfte har besvarats med hjälp av en strukturerad enkät som skickats ut via en web-länk till aktivt fotbollspelande män. Undersökningen har involverat 100 respondenter från olika divisioner. All data som samlats in har analyserats i statistikprogrammet SPSS. Resultat: Resultatet som framkom visade på att det enbart fanns en signifikant korrelation mellan hur mycket respondenterna tränade styrketräning på egen hand och hur ofta de var skadade (P = 0,02). Diskussion/Slutsats: Det spelar ingen roll hur mycket man tränar kollektivt samt hur pass mycket man tränar kondition på egen hand när det handlar om skadeprevention. Det som visade sig signifikant var att skadeprevalensen minskade linjärt med en förhöjd individuell styrketräningsdos. / Background: Soccer is a sport that´s characterized by knee-injuries, muscle-strains and sprains. There´s a lot of time and energy being spent on preventing your most important resource, the players, from being injured and keeping them on the field, so that they can produce results for the club.  Previous studies have shown that injuries occur more often due to an increased training-dosage and that most of the injuries occur due to muscle-weakness and improper training. Many of these studies are arguing that teams need to change how they conduct their training and that they need to be more specific to the sport, in this case soccer. Objective: The purpose of this survey was to see if there´s a correlation between what you´re training, how much you´re training and the prevalence of injury in male soccer. Method: This has been done using a structured questionnaire (survey) that’s been shared using a web-link that’s been sent out to active soccer-playing men. The study has consisted of 100 soccer-players from different divisions. All the data has been processed in the statistical program SPSS. Results: The results only showed significant correlations between how often the players trained individual strength-training and the prevalence of injury (P = 0,02). Discussion/conclusion: The results showed that there wasn’t any significant correlation between how often you train collectively ore how often you train cardio by yourself. The only significant result showed that there was a linear correlation between the prevalence of injury and how often you do individual resistance training.

Intresset för styrketräning och användandet av kosttillskott har ökat de senaste åren. Försäljningen av prestationshöjande produkter har ökat markant. Produkterna inom kategorin prestationshöjande preparat innehåller ofta blandningar av ämnen som koffein, kreatin och beta-ananin. Produkter som Craze, Bliss och Jacked Power är prestationshöjande preparat som förbjudits på marknaden efter analyser som visat att produkterna innehåller amfetaminliknande substanser.Syftet med studien är att undersöka några av orsakerna till användandet av pre-workout preparat hos styrketränande individer. Undersökningen utgår ifrån variablerna ålder, kön, huvudsakliga informationskälla samt utbildningsnivå.I vilken utsträckning brukas pre-workout preparat av styrketränande individer?Påverkas valet av bruk av individernas huvudsakliga informationskälla samt utbildningsnivå?Studien bygger på en kvantitativ ansats i form av en enkätstudie med 101 insamlade enkäter.Analysen av enkäterna genomfördes i statistik programmet SPSS, där Chi-två-test samt Envägs-ANOVA genomfördes. Resultatet visar att 51,5% av samtliga 101 respondenter använder någon form avvänder pre-workout preparat. Studien visar att skillnaden mellan män (51,7%) och kvinnor (51.2%) är minimal. Inom variabeln ålder visar resultatet inte på någon signifikant skillnad mellan de olika grupperna.Resultatet av variabeln utbildningsnivå visar att gruppen högutbildade stod för ett signifikant lägre bruk av pre-workout preparat än lågutbildade. Av de högutbildade respondenterna är det 41,2% som använde någon form av pre-workout preparat. För gruppen lågutbildade är siffran 62,0%.Inom variabeln informationskälla visar resultatet på signifikant skillnad mellan grupperna. De respondenter som valt alternativet vetenskaplig litteratur, brukar pre-workout preparat till 34,1%. Av dem som använder pre-workout producenternas marknadsföring som huvudsaklig informationskälla, använder 68,2% något av dessa preparat.

Med denna kvalitativa forskningsstudie vill vi bidra med kunskap om mellanstadieelevers syn på sin egen och andras styrketräning, samt vad som uppstår elever emellan när styrketräning genomförs.Vi vill också bidra med kunskap om vilka genusaspekter som gör sig gällande vid styrketräning bland mellanstadieelever. Det här görs med frågeställningar om elevers erfarenhet om styrketräning, det sociala samspelet när barn styrketränar tillsammans, barns inställning till styrkträning på gym och med genusaspekter som grund. I bakgrunden till studien presenteras hur synen på styrketräning bland barn har förändrats över tid, samt vad styrkträning är. I den tidigare forskningen presenteras gymkultur, gymtyper och styrketräning med genusaspekter i fokus. För att bidra med kunskap om syftet för studien valde vi att se på resultatet utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv. Genom två observationer och en intervju i fokusgrupp samlades data in genom att använda en etnografisk ansats, vilket resulterade i tre underrubriker stämning, styrka och status. Materialet analyserades och visade att styrketräning är och kommer att spela en central roll i barns idrottande och fysiska aktiviteter. Det konstaterades att killar tar större plats i styrketräningssammanhang både bland barn och vuxna och sociala medier och förebilder påverkar hur barn ser på styrketräning

<p>Many everyday tasks and also many sports require good grip and forearm strength. Everything from carrying boxes and lifting a child to grab the arms and legs in various martial arts, or holding a tennis racket involving the hand and forearm muscles in various ways. It is therefore important to train these muscles to prevent injuries and congestion and to perform well in sport. A well known way to train functional strength in the hand and forearm muscles is weight training with thick handles. The purpose of this study was to investigate the differences in muscle activity in the upper arm and forearm muscles as well as the deltoids between two bars of different diameter (28mm and 57mm) in two different weight training exercises using electromyography (EMG). The weight training exercises consisted of a pulling exercise in the form of a bench row and a pressing exercise in the form of close-grip bench press. The study also examines whether there is a connection between hand strength and muscle activity, and if there is any connection between hand size and muscle activity. Results show that muscle activity between the thick bars remained unchanged in the close-grip bench press. In the bench row exercise, however, significant increases were seen in the forearm flexors and m. biceps brachii while lifting the thicker bar. The forearm extensors showed an indication of muscle activity increases while lifting the thicker bar. However, there was no connection between hand strength and muscle activity and no correlation between hand size and muscle activity. The conclusion is that the pulling exercise with the thicker bar results in higher muscle activity in comparison to a standard Olympic bar in several muscles involved, not just those directly affected by the thicker bar.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><strong><em>Syfte och frågeställningar</em></strong></p><p>Syftet med denna studie är att undersöka vilka rekommendationer samt inställning svenska idrottsförbund har till styrketräning för barn.</p><p><strong>Frågeställningar:</strong></p><p>1. Vilken policy har utvalda svenska idrottsförbunden vad gäller styrketräning för barn?</p><p>2. Vilka styrketräningsrekommendationer ger idrottsförbunden för barn i åldrarna 7-12 år?</p><p>3. Hur många av idrottsförbunden är positivt inställda till  styrketräning för barn i åldrarna 7-12 år?</p><p><strong><em></em></strong></p><p><strong><em>Metod</em></strong></p><p>Den kvantitativa studien genomfördes på ett antal specialidrottsförbund (41 st.), 32 besvarade enkäten, samtliga är anslutna till Riksidrottsförbundet (RF). Specialidrottsförbunden besvarade en enkät om styrketräning för barn som vi tillsammans med vår handledare konstruerat.</p><p><strong><em></em></strong></p><p><strong><em>Resultat</em></strong></p><p>Flertalet av de undersökta idrottsförbunden hade inte någon uttalad policy angående styrketräning för barn, men däremot hade de flesta idrottsförbunden rekommendationer. På frågan om respektive idrottsförbund är positivt inställda till styrketräning för barn svarade;   Ja (65 %), Nej (16 %), Till viss del (13 %) samt  Vet ej (6%).<strong><em> </em></strong>Resultaten visar att en majoritet av de svenska idrottsförbunden är positivt inställda till styrketräning för barn i åldrarna 7-12 år. En majoritet av idrottsförbunden rekommenderar att barnen ska använda den egna kroppen som belastning, att belastningen ska vara lätt eller medellätt samt att den ska bedrivas 1-2 pass per vecka. Samtliga undersökta idrottsförbund anser att styrketräningen ska utformas på samma sätt för pojkar respektive flickor i unga åldrar. <strong><em></em></strong></p><p><strong><em></em></strong></p><p><strong><em>Slutsats</em></strong></p><p>Slutsatsen är att inställningen till styrketräning för barn är på väg att förändras jämfört med hur inställningen såg ut från 1980-talet och framåt i Sverige, då man ansåg att styrketräning inte bör utföras förrän skelettet är färdigväxt. Idag är 65 procent av utvalda idrottsförbund positivt inställda till styrketräning för barn i åldrarna 7-12 år, enligt vår studie. Samtliga undersökta idrottsförbund är enade om att barnen ska utöva styrketräning med lätt belastning (1-2 pass per vecka) och ingen tung belastning med risk för överbelastningsskador.</p>

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka vilka rekommendationer samt inställning svenska idrottsförbund har till styrketräning för barn. Frågeställningar: 1. Vilken policy har utvalda svenska idrottsförbunden vad gäller styrketräning för barn? 2. Vilka styrketräningsrekommendationer ger idrottsförbunden för barn i åldrarna 7-12 år? 3. Hur många av idrottsförbunden är positivt inställda till  styrketräning för barn i åldrarna 7-12 år? Metod Den kvantitativa studien genomfördes på ett antal specialidrottsförbund (41 st.), 32 besvarade enkäten, samtliga är anslutna till Riksidrottsförbundet (RF). Specialidrottsförbunden besvarade en enkät om styrketräning för barn som vi tillsammans med vår handledare konstruerat. Resultat Flertalet av de undersökta idrottsförbunden hade inte någon uttalad policy angående styrketräning för barn, men däremot hade de flesta idrottsförbunden rekommendationer. På frågan om respektive idrottsförbund är positivt inställda till styrketräning för barn svarade;   Ja (65 %), Nej (16 %), Till viss del (13 %) samt  Vet ej (6%). Resultaten visar att en majoritet av de svenska idrottsförbunden är positivt inställda till styrketräning för barn i åldrarna 7-12 år. En majoritet av idrottsförbunden rekommenderar att barnen ska använda den egna kroppen som belastning, att belastningen ska vara lätt eller medellätt samt att den ska bedrivas 1-2 pass per vecka. Samtliga undersökta idrottsförbund anser att styrketräningen ska utformas på samma sätt för pojkar respektive flickor i unga åldrar. Slutsats Slutsatsen är att inställningen till styrketräning för barn är på väg att förändras jämfört med hur inställningen såg ut från 1980-talet och framåt i Sverige, då man ansåg att styrketräning inte bör utföras förrän skelettet är färdigväxt. Idag är 65 procent av utvalda idrottsförbund positivt inställda till styrketräning för barn i åldrarna 7-12 år, enligt vår studie. Samtliga undersökta idrottsförbund är enade om att barnen ska utöva styrketräning med lätt belastning (1-2 pass per vecka) och ingen tung belastning med risk för överbelastningsskador.

Bakgrund: Artros är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen i Sverige. Totalt har mellan 7-800 000 personer i Sverige artros. Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket som leder till bristande funktion, stelhet och smärta i leden. Med motion så kan man både förebygga sjukdomen och minska symptomen. Studier har visat att motion ger lika bra smärtlindring som smärtstillande, vid lätt till måttlig artros. Att träna upp sin känsla av sammanhang och copingfärdigheter kan vara ett sätt att öka sin känsla av egen förmåga och på så sätt lära sig hantera smärta och sjukdom. Syfte: Att undersöka hur styrketräning påverkar personer med artros vad det gäller smärta och rörlighet. Metod: En litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar inkluderades och granskades, för att sedan jämföras och sammanställas i ett resultat. Resultat: Styrketräning ger stora fördelar för personer med artros. Vilken sorts träning det handlar om verkar inte spela någon större roll. Huvudsaken är att man stärker upp musklerna för att avlasta leden, vilket leder till minskad smärta och större rörlighet. Slutsats: Styrketräning påverkar personer med artros på ett positivt sätt både vad det gäller styrka och rörlighet. I studierna som granskades visades en signifikant skillnad i grupper där styrketräning användes som behandling. / Background: Osteoarthritis is the most common rheumatic arthritis in Sweden. In total, between 7 to 800,000 people in Sweden suffering for osteoarthritis. Osteoarthritis involves an imbalance between the formation and degradation of articular cartilage that leads to loss of function, stiffness and pain in the joint. With exercise, you can both prevent disease and reduce symptoms. Studies have shown that exercise gives equally good pain relief as pain relievers, in mild to moderate osteoarthritis. To practice the sense of connection and coping abilities can be a way to increase the sense of self-efficacy and a way to learn to deal with pain and illness. Aim: To investigate how strength training affects people with osteoarthritis in terms of pain and mobility. Method: A literature review where ten scientific articles were included and examined, and then compared and combined in a result. Results: Strength training provides great advantages for people with osteoarthritis. What kind of training does not seem to play any major role. The main thing is that it strengthens the muscles to relieve the joint, resulting in reduced pain and greater mobility. Conclusion: Strength training affects people with osteoarthritis in a positive way in terms of both strength and flexibility. In the studies reviewed was a significant difference in the groups where strength is used as a treatment.

Abstract Aim: This study aims to evaluate the physiological effect of periodized specific strength training on young Swedish division 2 basketball players.   Method: 13 male basketball players of 14-21 years of age were assessed before and after a six week specific training intervention of squats, plyometrics and repeated shuttle sprints. The test battery was made up of jump and sprint tests. The jump tests included the Squat jump (SJ), Counter movement jump (CMJa), Drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, five jump for distance test (5JT), weighted jump squats (JS) with 50, 100, 200 % of body weight. Run test battery consisted of the T-test, repeat shuttle sprint ability test (RSSA) and the Yo-Yo intermittent recovery test level 1 (YY IR1). Seven of the subjects made up the intervention group (IG) and six made up the control group (CG). Both groups participated in their regular sports practice, additionally the IG performed two weekly sessions incorporating specific training.   Results: The IG improved significantly in SJ, CMJa, DJ 20, T-test, RSSA and the YY IR1 (p &lt; 0,05). The CG results decreased in all test parameters except in JS and T-test although the increases in the test results were not found to be significant.   Conclusions: The conclusion to the study was that an intervention of specific training yields positive results in young basketball players. The results garnered from the intervention verify that this type of training may influence in season progress as well as being a time effective training tool for strength and conditioning specialists. / Sammanfattning Syfte: Syftet med studien är att utvärdera de fysiologiska effekterna av en specifik periodiserad styrketräning på unga svenska basketspelare i division 2. Metod: 13 manliga basketspelare mellan 14-21 år gamla testades före och efter en sex veckor lång träningsintervention bestående av knäböj, plyometriska övningar och upprepade sprinter. Testbatteriet bestod av hopp och sprinttester. Hopptesterna bestod av squat jumps (SJ), counter movement jump (CMJa), drop jump (DJ) 20, 40, 60 cm, fem horisontella hopp (5JT), belastad jump squat (JS) med 50, 100, 200 % av kroppens vikt. Testbatteri för sprinterna bestod av T-testet, repeated shuttle sprint ability (RSSA) och Yo-Yo intermittent recovery test nivå 1 (YY IR1). Interventionsgruppen (IG) bestod av sju spelare och kontrollgruppen (CG) utgjordes av sex spelare. Deltagarna i båda grupperna deltog i sina vanliga basketträningar. IG genomförde utöver den vanliga basketträningen två träningar i veckan av specifik träning. Resultat: IG gjorde signifikanta förbättringar (p &lt;0,05) i SJ, CMJa, DJ 20, T-Test, RSSA och YY IR1 mellan för och eftertest. CG resultat minskade i alla testparametrar förutom JS och T-test där förbättringar ej funnits vara signifikanta. Slutsatser: Slutsatsen av studien var att en intervention bestående av specifik träning ger positiva resultat på unga basketspelare. Resultaten från träningsinterventionen verifierar att denna typ av träning kan påverka träningsresultaten positivt under säsongen samt vara ett tidseffektivt träningsredskap för styrke och konditionsspecialister.

Background: Practical blood flow restriction (pBFR) combined with resistance training has been proven to facilitate muscle strength despite training at low intensity. However, research investigating the effects of long-term pBFR-training and its periodization with strength training (ST) at a higher intensity is lacking, as well as the effects of occlusion training on blood lactate levels (BLL) over time. Purpose: To compare the effects of 2 weeks of pBFR training followed by 2 weeks of ST (BFR-ST) with 2 weeks of ST followed by 2 weeks of pBFR training (ST-BFR) on anaerobic performace and BLL. Method: 5 adults (age 23 ± 2 years) with a minimum of 1 year of ST experience were recruited and randomized into BFR-ST (n=2) or ST-BFR (n=3). Anaerobic performance was measured using a 30-s Wingate-test and BLL samples were collected &lt;1 and 5 minutes post-Wingate. Data and samples were collected before the intervention and after the 2 protocols. Results: No differences were seen between groups in anaerobic output or BLL after 4 weeks of training (p&gt;0,1 for all values). A decrease in time to peak power (tPP) were seen in both groups with an advantage for BFR-ST (-37 ± 8 %) over ST-BFR (-27 ± 22 %). BLL decreased after 2 weeks of pBFR (-14 ± 26 % at &lt;1 min and -7 ± 14 % at 5 min) and increased after 2 weeks of ST (+26 ± 45 % at &lt;1 min and +8 ± 20 % at 5 min). Conclusion: The results of this study suggests that occlusion training in conjunction with resistance training can reduce tPP, that BFR-ST has greater impact on this quality compared to ST-BFR and that pBFR-training seems to lower post-Wingate BLL. Thus pBFR-training combined with ST could be an interesting alternative to a traditional periodized resistance training program.

Syfte Syftet med studien var att hos äldre undersöka en rad olika fysiologiska parametrar före och efter en 8-veckors styrketräningsperiod med relativt tung styrketräning vid tre tillfällen per vecka för att ta reda på om denna metod fungerar hälsofrämjande. Frågeställningarna i arbetet gällde inverkan av relativt tung styrketräning på diverse styrketester samt på ett glukostoleranstest. Metod 20 testpersoner (TP), i åldern 66 – 79, slumpades in i en träningsgrupp (n = 11) och en kontrollgrupp (n = 9). Av dessa var 11 kvinnor och 9 män. Vid urvalet togs hänsyn till ett par medicinska tillstånd, däribland fick ingen TP ha uttalad diabetes typ-2, men även fysisk aktivitetsnivå som ej fick vara alltför högt samt möjlighet att delta. Båda grupper utförde förtest vid två tillfällen samt ett eftertest som alla innefattade olika styrketester av uthållighetskaraktär för rygg-, buk-, ben-, arm- och skuldermuskulatur samt några korta funktionella styrketest. Därutöver genomfördes ett oralt glukostoleranstest (OGTT) vid ett förtest och ett eftertest. Träningsgruppen fick genomgå en ledarledd styrketräningsperiod på 8 veckor med en intensitet på 80 procent av 1 RM, dosering 3 set á 12 repetitioner samt frekvens 3 gånger i veckan, följt av eftertest. Samtliga test och träning skedde i Gymnastik och idrottshögskolans lokaler. Resultat Samtliga styrketester av uthållighetskaraktär samt ett kort funktionellt styrketest (Femuppresningar från stol) visade på signifikanta förbättringar för Träningsgruppen efter att träningsperioden avslutats. Vid OGTT sågs en positiv trend, även om den inte var signifikant, för Träningsgruppen. För Kontrollgruppen sågs försämringar i samtliga test förutom vid två enskilda testparametrar som ej var signifikanta. Slutsatser Relativt tung styrketräning för äldre ger påtagliga styrkeökningar samt visar en positiv trend när det kommer till förbättringar av kroppens förmåga att ta hand om blodglukos. I arbetet jämförs här framtagna resultat med de från tidigare studier som ett klargörande till att denna metod fungerar hälsofrämjande. För samhället i stort samt för den enskilda individens hälsa finns här många fördelar med att lyfta fram vikten av styrketräning som en fungerande metod för att stärka det redan friska.