Vården som utförs på intensivvårdsavdelningar präglas av övervakningsutrustning vilket kan medföra svårigheter för de närstående att komma nära den som vårdas. De gånger när livsuppehållande behandling inte räcker till tar vården en annan riktning och övergår till palliativ vård på IVA. Som omvårdnadsansvarig för patienten befinner sig intensivvårdsjuksköterskan ofta nära de närstående. För att kunna främja mötet med närstående behövs en förmåga att kunna sätta sig in i de närståendes livsvärld. Studiens syfte var att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att möta närstående till patienter där livsuppehållande behandling avvecklats och övergår till palliativ vård på IVA. För att besvara studiens syfte har sex intensivvårdssjuksköterskor intervjuats. För att genomföra intervjuerna tillämpades en intervjuguide med öppna frågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys, vilket resulterade i åtta subkategorier och tre kategorier. Studiens resultat visar att interaktionen mellan närstående och intensivvårdssjuksköterskan påverkas av övervakningsutrustningen samt om mötet sker på flerbäddsrum. Att ha en relation med de närstående och att vara delaktig i brytpunktsamtalet upplevdes som viktiga faktorer för intensivvårdssjuksköterskans bemötande med närstående. En förutsättning för att kunna balansera närvaro med distans i mötet med de närstående är att intensivvårdsjuksköterskan har en förmåga att själv reflektera över existentiella frågor. Vidare framkommer det att intensivvårdssjuksköterskan upplever sig vägleda de närstående genom ett svårt skede i livet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård