No description available.

Extra anpassningar måste erbjudas och utvärderas för att bemöta elevers olika behov i Sverige. Tidigare forskning visar däremot att kunskap är begränsad om hur extra anpassningar implementeras, utvärderas och upplevs av gymnasielärare i Sverige. Föreliggande studiens syfte är att öka kunskap om extra anpassningar eftersom det har blivit ettstort dilemma inom skolvärlden idag. Med stöd av policy enactment teori och reflexiv tematisk analysmetod undersökslärares upplevelser kring extra anpassningar i en skola med en överrepresentation av elever som har diverse behov. Studien bygger på individuella semi-strukturerade intervjuer med sex gymnasielärare som har genomfört och dokumenterat extra anpassningar de senaste åren. Fem huvudteman kom fram från analysen. Dessa var kommunikation, stöd, arbetsbelastning, extra anpassningars genomförbarhet och effekter av extra anpassningar på eleverna. Studiens resultat visar att alla deltagare upplever en mycket hög arbetsbelastning och brist i kommunikationen med EHT och skolledningen under hela implementeringsprocessen samt en stor saknad av stöd gör det svårare för dem att möta elevers olika behov. De flesta deltagarna var överens om att det finns en del anpassningar som går att genomföra i klassrummet särskilt om det handlar om gruppanpassningar eller mycket enkla åtgärder men vad det gäller att erbjuda elever individuell hjälp blir det mycket svårare. Studien visar också att det blir svårt för lärarna att med säkerhet uttala sig om effekten som anpassningar har på eleverna ändå upplever de att många anpassningar ger effekt enligt vad de ser i klassrummet men att hjälpa eleverna för mycket kan också föra med sig negativa konsekvenser med tanke på att eleverna läser högskoleförberedande program. Slutligen upplever deltagarna att det som bestäms på organisationsnivå inte går att implementera i praktiken med de förutsättningarna de har. Studien avslutas med en diskussion av resultat och val av metod.

Det här arbetet är en litteraturstudie som syftar till att sammanfatta gymnasieelevers svårigheter med det matematiska området kombinatorik och undervisningsstrategier för att undvika dessa. Studien visar att elever har flera svårigheter inom området kombinatorik. Eleverna har främst svårt med att skilja på när de ska använda sig av formler för permutationer eller formler för kombinationer samt svårighet att lista antalet utfall vid försök i kombinatoriska problem. Det förekom dock även andra svårigheter, som att eleverna hade problem med att förstå frågan, svårighet med att generalisera fram svar, svårt med omskrivningar av de kombinatoriska formlerna samt att använda multiplikation och addition på ett korrekt sätt. De strategier för att undvika svårigheter som lyfts i är ”märkningsstrategin” och ”småproblemstrategin”. ”Märkningsstrategin” är en strategi som löser kombinatoriska problem utan användning av begreppen permutation och kombination då de orsakade svårigheter för eleverna. ”Småproblemstrategin” används främst vid stora kombinatoriska problem för att undvika svårigheter som ”överräkning” och för att hitta mönster. Vetskapen om dessa svårigheter och strategier kan bidra till att lärare använder sig av mer framgångsrika sätt att bedriva undervisningen på för att minska risken för elevers svårigheter. / This study is a literature study which summarizes Upper secondary students’ difficulties regarding the mathematical field of combinatorics, and teaching strategies to avoid those. The study shows that the students’ have multiple difficulties within the field of combinatorics. The students’ main difficulties are to distinguish between which formula to use regarding permutation or combination, and also difficulties listing the number of outcomes when trying to solve a combinatorial problem. Other difficulties also occurred like students’ struggling to understand the question, difficulties generalizing answers, difficulties with paraphrases of combinatorial formulas as well as to use multiplication and addition in a correct way. The strategies mentioned in the articles, to avoid these difficulties, are “the labeling strategy” and “the strategy of using smaller problems”. “The labeling strategy” is a strategy which solves combinatorial problems without the use of the concepts permutation and combination since they cause difficulties for the students. “The strategy of using smaller problems” are especially used in big combinatorial problems to avoid difficulties like overcounting and finding patterns. The knowledge of these difficulties and strategies to avoid them can contribute to teachers using more successful ways of teaching and to reduce the risk of students having difficulties.

Den aktuella studien handlar om att hur pedagogerna tänker och arbetar kring barn i behov av särskilt stöd samt hur dem tolkar barn i behov av särskilt stöd. Jag har använt av mig kvalitativ metod i form av strukturerad intervjua sedan har jag analyserat med hjälp av sociokulturella perspektivet.  Resultatet i min studie visar att brist på kommunikation., socialt samspel blir de vanliga svårigheter hos barnen. Pedagogerna använder sig av olika artefakter för att stödja deras kommunikation. I mina intervjuar och i tidigare forskning benämns vikten av specialpedagogernas roll och hur dem samarbetar med förskolan. Med hjälp av specialpedagogernas stöd vidtar pedagogerna åtgärder.

Crona, Lovisa (2009). Problembaserat lärande – ett alternativ till förmedlingpedagogik? (Problem Based Learning – an Alternative to Traditional Teaching?) Skolutveckling och ledarskap, SÄL III:4, Lärarutbildningen, Malmö Högskola. Jag har i denna studie jämfört hur en grupp elever upplever PBL i förhållande till traditionell förmedlingspedagogik samt hur väl eleverna uppnår kursmålen genom respektive arbetssätt. Undersökningen har genomförts med hjälp av två grupper vuxenstuderande på omvårdnadsprogrammet. Grupperna har läst samma kurs genom olika arbetssätt, PBL och förmedlingspedagogik. Efter avslutad kurs har provresultaten av de båda grupperna jämförts för att utvärdera om några markanta skillnader kan ses. Dessutom har elever, med olika typer av svårigheter, från grupperna intervjuats om hur de upplevde arbetssätten eftersom jag vill bli bättre på att anpassa min pedagogik till elever med olika svårigheter. Resultaten av studien visar att elever med svårigheter föredrar PBL framför förmedlingspedagogik, eftersom de upplever att de har lättare att lära sig när de aktivt jobbar tillsammans i små grupper. De upplever också att PBL ger dem mer motivation att vilja lära sig och bidrar till att de utvecklar kunskaper som de har nytta av i framtiden. Undersökningen visar dessutom att elever med svårigheter uppnår kursmålen bättre genom PBL än genom förmedlingspedagogik.

I detta examensarbete var syftet att undersöka vilka uppfattningar som finns kring dyskalkyli bland några verksamma pedagoger och hur dessa uppfattningar förhåller sig till forskning inom området dyskalkyli. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet ligger i de kognitiva teorierna och i förhållningssätt till dyskalkyli som finns i forskningen.Datainsamlingen har bestått av kvalitativa forskningsintervjuer med sex pedagoger; fyra matematiklärare och två specialpedagoger, där deras uppfattningar av dyskalkyli har undersökts.Det som framkom i resultatet är att få av pedagogerna har kommit i kontakt med någon elev som diagnostiserats med dyskalkyli och kunskapen om begreppet dyskalkyli var generellt bristfällig bland pedagogerna. Dock hade specialpedagogerna mer kunskap om dyskalkyli än matematiklärarna. Förhållningssättet till dyskalkyli varierade bland pedagogerna. En del av pedagogerna ansåg att många elever kunde passa in på kriterierna för dyskalkyli där de såg fördelar med att använda dyskalkyli som en diagnos, eftersom den kunde användas för att få mer resurser. Däremot såg de andra pedagogerna en risk i att man fastnade i att diagnosen gällde svårigheter inom matematiken och kunde förbise att svårigheterna även påverkar andra ämnen.Slutsatser som kunde dras av studien är att pedagogerna hade svårt att skilja på dyskalkyli och generella matematiksvårigheter, vilket även tidigare forskning visar på. De flesta pedagogerna ställde sig kritiskt till dyskalkyli eftersom att det fortfarande saknas en tydlig definition av begreppet. Därför kan värdet av att använda dyskalkyli som en diagnos ifrågasättas eftersom det inte är meningsfullt att sätta en diagnos om det inte finns en tydlig bild av dels vad dyskalkyli är och dels vilka arbetsmetoder och material som förespråkas gällande elever med dyskalkyli.

Syftet med vårt arbete är att beskriva hur fyra förskollärare ser på och arbetar med barnens språk i samlingen, hur de uppfattar den egna rollen och hur de ser på barngruppens betydelse för barnens språkutveckling. Syftet är också att beskriva de språkliga svårigheter som kan förekomma i samlingen och på vilket eller vilka sätt pedagogerna ser på och löser dessa. Frågorna som vi utgick från var följande: Vilka aktiviteter och rutiner använder sig förskollärarna av under samlingen som de anser gynnar barnens språk? Vilken roll anser förskollärarna att de spelar för barns språkliga framsteg? På vilket eller vilka sätt anser förskollärarna att gruppen är viktig för barns lärande? Vad menar förskollärarna att det finns för språkliga svårigheter i samlingen och hur agerar de vid dessa? Det problemområde vi berör i vår studie är om förskollärare prioriterar och stimulerar barns språkutveckling i den dagliga samlingen och hur de löser problemet med att barn lär sig språk på olika sätt. Studien genomfördes i en storstad i södra Skåne och metoderna som vi använde var kvalitativ intervju och videoobservation. Vi observerade fyra förskollärare när de genomförde en samling och intervjuade sedan samtliga utifrån den observerade samlingen samt vårt syfte och våra frågeställningar. Resultatet av studien visade att samlingen är komplex och består av flera delar som alla är viktiga för att stödja barns språk, gruppsammansättningen, samlingsaktiviteterna, rutinerna och pedagogen. Vi anser att det sammanfattande resultatet av vår undersökning är att samlingen är gynnsam för barns språkliga framsteg.

AbstractProblem The recent large influx of refugees to Sweden has contributed to major societal challenges. One of these challenges is a refugee child's multicultural background and lack of Swedish language skills. Preschools in Sweden have during a short period of time received a large number of children coming to take part in the activities with an absence of the Swedish language. Whether there are preparations for this and if adequate methods are implemented will be the central focus of this study, based on nine preschool teacher’s perceptions of their knowledge of handling the challenges faced, when dealing with the language development of refugee children. TheoryMy hypothesis is that the preschool teacher’s perceives it difficult to create sufficient conditions for refugee children to acquire the Swedish language. These difficulties may involve lack of both teacher’s experience and knowledge of difficulties and obstacles during the refugee child’s initial period in a new country, as well as resources. In order to examine the relevance of this hypothesis, theories of language development and learning are used, along with previous research studies related to the area. As a theoretical base, Vygotskij’s theory of language, culture and learning is chosen.Method To acquire answers to my questions, I chose to distribute a questionnaire with eleven questions to ten preschool teachers in four kindergartens in southern Sweden, which was combined with a brief dialogue with each respondent answering the questionnaire.

I vår undersökning Skönlitteratur som en kunskapskälla i so-ämnen kommer vi att beskriva hur pedagoger ställer sig till användandet av skönlitteratur som en kunskapskälla i deras so-undervisning. Vidare beskriver vi hur pedagogerna tar tillvara de möjligheter och dessutom överkommer de svårigheter som kan uppkomma vid användandet av skönlitteratur i undervisningen. Syftet med vår undersökning är att ta del av hur skönlitteratur kan fungera som en källa för att utveckla elevers kunskaper inom so-ämnen. För att få svar på syftet med vår undersökning valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer med 10 stycken pedagoger, verksamma i grundskolans tidiga år. För att få en variation i vårt resultat har vi medvetet valt pedagoger med varierande användningsgrad av skönlitteratur i sin so-undervisning. För att förstå vilka kunskaper eleverna kan utveckla med hjälp av skönlitteraturen i so- undervisningen har vi analyserat vårt empiriska material utifrån Aristoteles kunskapssyn. Resultatet visar att eleverna utvecklar förståelse för historiska händelser, geografiska platser, levnadsvillkor och etiska ställningstaganden, vilket skedde i tematiska former. Slutsatsen av vår undersökning är att förståelse för andra, som en kunskap, genomsyrar det arbete som har skönlitteratur som en utgångspunkt, då det ger eleverna möjlighet till inlevelse och identifiering med andra. Vidare skapar skönlitteraturen även kunskap i ett sammanhang, som i sin tur gör att eleverna får en fördjupad förståelse för arbetsområdet.

Hartnor, Ing-Marie & Lelinge, Balli (2005). Detta var min sista chans! Elever medsocioemotionella svårigheter berättar om sina upplevelser av den segregerade skoltiden(This was my last chance! Pupils with social and emotional difficulties relate theirexperiences of the segregated school system). Syfte:Denna studie har som övergripande syfte att försöka förstå elevens upplevelse av skoltidenföre, under och efter segregeringen samt att undersöka hur lärarens förhållningssättpåverkar elevens inre (emotionella) och yttre (sociala) utveckling.Metod:För att få svar på våra frågor har vi använt oss av intervju som metod. Målgruppenutgjordes av 15 elever med socioemotionella svårigheter, varav nio elever kom från en s.k.halvsegregerad skolform, vilket innebar att delar av skoldagen (och även en del efterskoltid) var förlagd till en särskild undervisningsgrupp. Resterande sex elever hade sinsenare del av grundskoletiden förlagd till ett skoldaghem, i en s.k. helsegregerad skolform.För att kartlägga elevernas minnen och upplevelser från den segregerade skoltiden, har vianvänt oss av nutida, retrospektiva och framtida frågeställningar. Elevernas ålder var vidintervjutillfället mellan 17 – 26 år.Resultat:Vårt resultat visar entydigt att eleverna inte upplevde några hinder eller problem med densegregerade skolformen, utan snarare såg möjligheter att få hjälp med sina svårigheter. Dethar i studien framkommit att yrkeskompetens, förhållningssätt, metoder och lärarnasinställning har spelat en avgörande roll för elevernas utveckling. Brister i nämnda faktorerhar visat sig bidra till att behovet av segregering har uppkommit. Enligt vår undersökninghar ingen av eleverna sagt att den segregerade skoltiden varit negativ eller stigmatiserande,tvärtom uttrycker alla att utan den segregerade tiden, hade inte deras liv varit lika positivtsom det är i dag. De segregerade skolformerna har endast upplevts ge positiva möjligheter.Nyckelord: elever med socioemotionella svårigheter, lärarnas förhållningssätt, möjligheteroch hinder, segregerade skolformer.Balli Lelinge Ing-Marie Hartnor Handledare: Ingrid SandénExaminator: Lars Berglund