Bakgrund: De flesta som drabbas av svårläkta sår är äldre än 65 år. Såren manifesteras vanligen på ben och fötter och skapar ett lidande för de drabbade i form av fysisk, psykisk och social smärta. Bakomliggande sjukdomar orsakar sårens uppkomst och såret kan förutsättas läka om dessa behandlas primärt. Vid behandling och omvårdnad av svårläkta sår har sjuksköterskan ett ansvar att inneha specifik kunskap om bakomliggande sjukdom, sårläkningsprocess, såromläggning, och om förbandens olika egenskaper. Dessutom bör frågan om levnadsvanor lyftas då dessa kan påverka sårläkning negativt. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av sitt professionella ansvar vid omvårdnad och behandling av svårläkta sår så patienten inte åsamkas onödigt vårdlidande. Metod: En deskriptiv kvalitativ intervjustudie genomfördes. Nio sjuksköterskor intervjuades om sina upplevelser vid behandling och omvårdnad av svårläkta sår. Dataanalysen utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån sjuksköterskornas berättelser formades ett resultat där tio subkategorier identifierades. Ur dessa framträdde tre huvudfynd: Säker vård - sjuksköterskorna uttryckte åsikter och tankar om kunskapens betydelse för att kunna bedriva säker vård, Göra-gott - sjuksköterskorna berättade om tankar och reflektioner som påverkar och utvecklar det egna professionella ansvaret, Utmaningar - sjuksköterskorna återgav vårdsituationer som upplevs betydelsefulla men ibland svåra att hantera. Fynden beskriver sjuksköterskans upplevelse av sitt professionella ansvar ur olika perspektiv. Slutsats: Svårläkta sår är ett komplext ämne och kan upplevas som en omvårdnadsutmaning av sjuksköterskorna. Viss osäkerhet om behandlingsprinciper upplevdes och fördjupad kunskap om sårvård efterfrågades. För att säkra kunskapen och bedriva säker vård bör sjuksköterskeutbildningar utöka kursdelen om behandling och omvårdnad av svårläkta sår.

Patienter med svårläkta sår utgör idag en stor grupp i samhället och de förväntas att öka. De vårdas till stor del av sjuksköterskor i hemsjukvård och det är en resurskrävande vård både i tid och pengar. Den vårdvetenskapliga förankringen för studien kopplas till vårdandets grundmotiv, vårdrelationen och lidandet. Tidigare forskning finns då det gäller patienters upplevelse av att ha sår, kvantitativa studier om svårläkta sår, vårdrelationen i olika kontext samt sjuksköterskors syn på sin kompetens i relation till sårvård. Forskning saknas dock när det gäller ett sjuksköterskeperspektiv på vården av patienter med svårläkta sår. Detta motiverar till föreliggande studie. I studien tillämpas en fenomenologisk livsvärldsansats. Fenomenet är ”att vårda patienter med svårläkta sår, såsom det erfars av sjuksköterskor i hemsjukvård”.Sju sjuksköterskor inom hemsjukvård intervjuas. Intervjuerna analyseras enligt Dahlberg, Dahlberg och Nyströms (2008) modell där materialet går från helhet till delar och slutligen redovisas till en ny helhet. Resultatet presenteras som essensen: ett berikande och betungande vårdande. Därefter följer sex innebördselement vilka belyser variationer av fenomenet. Den använda metoden samt andra alternativ diskuteras utifrån styrkor och svagheter. Delar av resultatet lyfts upp och jämförs med andra studier och forskning. Likheter och olikheter syns när det gäller essensen, hur lidandet berör, sättet att hantera ett betungande vårdande, vårdrelationen, det karaktäristiska med patientgruppen samt patienters följsamhet till vården. Uppsatsen avslutas med vad som kan ha betydelse för vårdandet samt förslag på vidare forskning. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Patienter med svårläkta sår är en stor patientgrupp inom hemsjukvården. Distriktssköterskor möter dessa patienter ibland under flera år. För dem som lever med svårläkta sår blir livsvärlden påverkad av lidandet som visar sig som sjukdoms- , vård- och livslidande. Livskvaliteten kan störas av bandaget, lukten och vätskande sår. Samarbete med olika professioner krävs för att vården skall bli optimal och det är viktigt att skapa en god relation i mötet mellan vårdpersonal och patient. Distriktssköterskans arbete lyfts också fram i bakgrunden då det är den vidareutbildning som valts och författarna vill beskriva distriktssköterskans roll i hemsjukvården.Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av hemsjukvård i samband med svårläkta sår. Studien har en kvalitativ metod med induktiv ansats och datainsamlingen görs med livsvärldsintervjuer. Nio intervjuer utfördes och analyserades. Urvalet var svensktalande patienter som var inskrivna hemsjukvården med svårläkt sår och som var villiga att berätta om sina upplevelser. Resultatet presenteras i fyra teman: bemötandets betydelse, känslan av trygghet och otrygghet, smärtupplevelser vid sårbehandling och begränsning och anpassning till dagligt liv. Den använda metoden diskuteras och resultatet belyses vilket visar att de är dels nöjda med vården men även att det finns svagheter i vården som man kan förbättra för denna patientgrupp. Uppsatsen avslutas med förslag på fortsatt forskning. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Bakgrund: Distriktssköterskor har en viktig och ansvarsfull roll i omvårdnaden gällande sårvård, och en betydande del av det självständiga arbetet går åt till att behandla patienter med svårläkta sår. Syfte: Att studera hur distriktssköterskor arbetar med svårläkta sår genom att ta del av deras erfarenheter och upplevelser. Vidare var syftet att undersöka varför de handlar som de gör vid olika situationer och vad grundar de sina beslut på. Metod: Studien har en kvalitativ deskriptiv ansats. Ett strategiskt urval gjordes med inklusionskriteriet att informanterna arbetade som distriktssköterskor i primärvården/vårdcentraler i Norduppland. Tio informanter intervjuades och en strukturerad fråge guide användes. Studien analyserades med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Resultatet i denna studie visar att informanterna anser att praktisk erfarenhet väger tyngre än formell erfarenhet. Den formella erfarenheten anses vara bristfällig när det gäller sårvård, men lång praktisk erfarenhet anses ge högre sårvårdskompetens. Beslut och bedömningar bygger på ”oskrivna riktlinjer”. Alla informanter arbetar på liknande sätt, men utan att lokala riktlinjer finns nedskrivna på vårdcentralerna. Även den centrala upphandlingen av sårvårdsmaterial påverkar beslutet då bedömningen kan leda till att de vill använda ett annat material än de som är upphandlat. Det framkom i studien att informanterna anser att sårläkning främjas allra bäst genom att få patienter delaktig i sin vård. Slutsats: Då distriktssköterskan i sin profession har ett egenansvar samt en skyldighet att hålla sig uppdaterad med ny evidens, så är slutsatsen att behovet och ansvaret behöver belysas. Förslag till vidare forskning är att efter implementerade riktlinjer studera hur de följs. / Background: Nurses have an important and responsible role in the care regarding wound care, and a significant part of the independent work is used to treat patients with chronic wounds. Purpuse: Study how nurse is working with chronic wounds by taking part of their experiences. A further aim was to examine why they act as they do in different situations and what they based their decisions on. Method: The study was a qualitative descriptive approach. A strategic choice was made with that the informants worked as nurses in primary care / medical centers in Northern Uppland. Ten informants interviewed and a structured query guide used. The study was analyzed with a qualitative manifest content analysis. Results: The results of this study show that the practical experience outweighs formal qualification. The formal experience is considered deficient when it comes to wound care, but long practical experience is considered to provide a higher wound care expertise. Decisions and judgments based on "unwritten guidelines". All informants working in a similar way, but without the local guidelines. Although the central procurement of wound care materials affect the decision on which assessment to use. The informants believe that healing is promoted at its best by getting patients involved in their care. Conclusion:The nurse has own responsibility in their profession to keep themselves updated with new evidence. The conclusion is that the need and responsibility has to be clarified. Suggestions for further research are that after the guidelines implemented, study how this are followed.

Bakgrund: Svårläkta sår är ett hälsoproblem världen över. Kontinuitet, personcentrerad vård, korrekt sårbedömning och tillämpad kunskap om sårläkningsprocessen och bakomliggande faktorer ligger till grund för god sårläkning. Distriktssköterskans handhavande och kunskaper är betydelsefulla faktorer i vården av patienter med svårläkta sår. Tvärprofessionell vård och personcentrerad vård är viktiga komponenter i vårdplanen av patienter med svårläkta sår. Syfte: Syftet är att undersöka distriktssköterskans handhavande av och kunskaper om svårläkta sår. Metod: Denna enkätstudie är en empirisk tvärsnittsstudie med analys av kvantitativ data och deskriptiv design. Urvalsgruppen bestod av sjuksköterskor och distriktssköterskor arbetsverksamma inom primärvården och den kommunala hemsjukvården i två län i sydöstra Sverige. Resultat: Analysen resulterade i fyra framträdande fynd. De mest framträdande fynden är: kollegor, arbetslivserfarenhet och fortbildning är de främsta kunskapskällorna angående svårläkta sår och fortbildning i sårvård erbjuds sällan. Distriktssköterskor graderar sina kunskaper om svårläkta sår högre än sjuksköterskor, det finns skillnader mellan arbetsplatser och län i vilka läkningshämmande faktorer som arbetas aktivt med samt att det tvärprofessionella samarbetet skiljer sig mellan arbetsplatser och län. Slutsats: Det finns skillnader i utbildningen inom sårvård mellan sjuksköterskeutbildningen och distriktssköterskeutbildningen, därav har kunskapsbyte mellan kollegor och fortbildning blivit en viktig faktor för högre kompetens inom sårvård. I dagsläget finns det inga nationella riktlinjer och rutiner i hur sårvården bör utformas utan det skiljer sig mellan olika län, primärvård och kommunal hemsjukvård. / Background: Chronic wounds are a health problem all over the world. Continuity, person-centered care, proper wound assessment and applied knowledge of the wound healing process and underlying factors underpin good wound healing. District nurses handling and knowledge are important factors in the care of patients with chronic wounds. Cross-professional care and person-centered care are important components of the care plan of patients with chronic wounds. Purpose: The purpose is to investigate the district nurse disposal and knowledge of severe wounds. Method: This survey is an empirical cross-sectional study with analysis of quantitative data and descriptive design. The selection group consisted of general nurses and district nurses employed in primary care and community home care in two counties in southeast Sweden. Results: The analysis resulted in four prominent findings. The most prominent findings are: colleagues, work experience and continuing training are the main sources of knowledge regarding chronic wounds and wound care training is rarely offered. District nurses grade their knowledge of chronic wounds higher than general nurses, there are differences between workplaces and counties in which anti-healing factors are actively working whit and that cross-professional cooperation differs between workplaces and counties. Conclusion: There are differences in education in wound care between nursing education and district nursing education, hence the exchange of knowledge between colleagues and continuing education has become an important factor for higher wound care skills. Today there are no national guidelines and procedures in how wound care should be designed, there are differences between counties, primary care and community home care

Bakgrund  Svårläkta sår är något som drabbar cirka en procent av Sveriges befolkning och påverkar hela livssituationen. Sårläkningen påverkas av många olika faktorer, och för att gynna sårläkningen kan patienter undervisas om egenvårdsåtgärder. Omvårdnaden vid svårläkta sår ska vara evidensbaserad. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge information så att patienten förstår och patientens förståelse ska följas upp. Patientundervisning kan främja egenvård vid svårläkta sår.  Syfte Att belysa sjuksköterskans upplevelse av hur patientundervisning kan främja egenvård hos patienter med svårläkta sår inom slutenvården Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv ansats. Åtta sjuksköterskor inom slutenvården i Storstockholm intervjuades. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat  Sjuksköterskornas upplevelser sammanfattades i tre kategorier med åtta underkategorier. De tre kategorierna var: förberedelse inför patientundervisning, genomförande av patientundervisning och uppföljning av patientundervisning. Sjuksköterskorna upplevde sin kunskap och utbildning som bristfällig. Individanpassad information och patientens förståelse för egenvård upplevde sjuksköterskorna vara betydande för patientundervisningen och kognitiv svikt upplevdes vara det främsta hindret. Slutsats Sjuksköterskorna upplever att individanpassad patientundervisning kan främja egenvård. Följsamhet till egenvårdsåtgärder ökar om en förståelse finns hos patienten om vad de ska göra och varför. Bristfällig kunskap hos sjuksköterskorna, utebliven uppföljning av förståelse och kognitiv svikt är faktorer som kan leda till att patientundervisningen brister.

Bakgrund: Trycksår innebär onödigt lidande för patienter som drabbas. Trots att sjuksköterskor är medvetna om riskgrupper och förebyggande insatser är komplikationen relativt vanlig. Syfte: Undersöka patienters erfarenheter av trycksår. Metod: Underlaget till litteraturöversikten kom från vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ design. Artiklarna analyserades induktivt och granskades kritiskt. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; upplevelse av smärta, konsekvenser i det dagliga livet och kontakt med hälso- och sjukvården. Smärta var ett genomgående tema och påverkade patienterna emotionellt, fysiskt, psykiskt och socialt. Patienterna upplevde att det saknades ömsesidig dialog med sjuksköterskor. Diskussion: Adekvat smärtlindring är nödvändig för sårläkning och för att patienter ska kunna delta i trycksårsförebyggande åtgärder. För att minska vårdlidandet behövs bättre kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter i riskzonen. Trycksårsprevention bör få större utrymme inom alla vårdformer. Slutsats: Ökad förståelse för patienters erfarenhet kan flytta fram trycksår från sekundära tillstånd till en plats där de förebyggs i tid. Trycksår förekommer globalt och trots medvetenhet om prevention är detfortfarande ett problem. / <p>Godkännande datum: 2017-03-20</p>

Bakgrund: Det saknas uppgifter om hur många som lider av svårläkta sår i Sverige idag. Svårläkta sår är ett stort hälsoproblem och det drabbar många äldre personer. Risken för såren ökar med åldern samt att antalet äldre personer ökar i vårt samhälle. Inom särskilt boende är dessa sår vanliga och sjuksköterskorna är nyckelpersoner som leder och planerar omvårdnaden. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med äldre personer med svårläkta sår inom särskilt boende. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Tretton sjuksköterskor inom särskilt boende inom kommunal verksamhet intervjuades personligen med en semi-strukturerad intervjumetod. En kvalitativ innehållsanalys med ett induktivt resonemang tillämpades. Resultat: Resultatet av studien visade att sjuksköterskorna huvudsakligen baserade sina omvårdnadsåtgärder vid svårläkta sår hos äldre personer på en erfarenhetsbaserad kunskap. De äldre inom särskilt boende var sköra eller i ett palliativt tillstånd, många gånger var det inte realistisk att läka såren på grund av de äldres förutsättningar. Sjuksköterskorna inom särskilt boende var ensamma, de var självständiga i sina bedömningar av såren och de äldre. Sjuksköterskornas samarbete med omvårdnadspersonalen försvårades av omvårdnadspersonalens ojämna kompetens och därmed en bristande insikt i utförandet av omvårdnadsåtgärderna för de äldre. Läkaren förlitade sig vanligtvis på sjuksköterskornas bedömningar av sår och saknade ett intresse och kunskap om sår hos äldre personer enligt sjuksköterskorna. Sårbehandling var ett omfattande och utmanande område, mer fördjupande kunskaper i sår efterlystes. Slutsats: Arbetet med äldre personer med sår inom särskilt boende utgjorde en pedagogisk utmaning för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna behövde inneha mycket kompetens om geriatriska sjukdomar, äldre med svårläkta sår behövde bedömas utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskorna behövde arbeta mer efter vetenskaplig evidens inom området svårläkta sår hos äldre. Nyckelord: Kvalitativ studie, sjuksköterskors erfarenheter, svårläkta sår, särskilt boende, äldre personer. / Background: There is no information on how many people are suffering from hard-to-heal wounds in Sweden today. Hard-to-heal wounds is a major health problem, and it affects many older people. The risk of wounds increases with age, and the number of older people in our society increases. In nursing homes, these wounds are common, and nurse is a key person who leads and plans the nursing. Aim: The aim of the study was to illustrate nurses' experiences of working with older people with hard-to-heal wounds in a nursing home. Method: A qualitative interview study was conducted. Thirteen nurses in nursing home in one municipality were personally interviewed using a semi-structured interview method. A qualitative content analysis with inductive reasoning was applied. Result: The results of the study showed that the nurses mainly based their nursing interventions on hard-to-heal wounds in the older people on an experience-based knowledge. The old in a nursing home were fragile or in a palliative condition; many times, it was not realistic to heal the wounds because of the older people’s conditions. The nurses in a nursing home were alone, and they were independent in their assessments of the wounds and the old. The nurses' cooperation with the nursing staff was hampered by the nursing staff's unequal competence and thus, a lack of insight into the implementation of the nursing intervention for the older people. The doctor usually relied on nurses' assessments of wounds and lacked interest and knowledge of wounds in the old, according to the nurses. Wounds were an extensive and challenging, area; more in-depth knowledge of wounds was called for. Conclusion: Working with the old with wounds in a nursing home was an educational challenge for the nurses. The nurses needed to have a great deal of expertise in geriatric diseases, older people with hard-to-heal wounds needed to be assessed from a holistic perspective. The nurses needed to work more according to evidence-based knowledge in the area of hard-to-heal wounds in the old. Keywords: Hard-to-heal wounds, nurses' experiences, nursing home, older people, qualitative study.

Bakgrund: Svårläkta sår innebär olika typer av sår som venösa bensår, trycksår och diabetes fotsår. Brister i nutritionen och därmed brist på viktiga näringsämnen kan leda till undernäring och försämra sårläkning. Undernäring är den största riskfaktorn för äldre personer med svårläkta sår. Syfte: Syftet var att beskriva faktorer som påverkar nutritionen hos äldre personer med svårläkta sår. Metod: En allmän litteraturstudie som genomfördes med induktiv ansats och studiens resultat baserades på nio kvantitativa artiklar från tre olika databaser. Resultat: Det framkom tre kategorier; äldre personers kost, äldre personers hälsotillstånd och äldre personers kunskap om kostens betydelse. Resultatet visade att när äldre personer fick tillräckligt av de viktiga näringsämnena i form av vitamin C, zink, protein och arginin gav det positiv effekt för sårläkningen. Med hjälp av nutritionsbedömning kunde vårdpersonal utvärdera nutritionsstatus i god tid och därmed förebygga risk för undernäring. Utbildning om kost- och näringsintag ökade äldre personers förståelse, kunskap och medvetenhet att hantera sjukdomen. Konklusion: Faktorer som påverkade nutritionen hos äldre personer med svårläkta sår var deras kost, hälsotillstånd och kunskap om kostens betydelse. Äldre personer behöver få utbildning och information för att få ökad kunskap om viktiga kost- och energiintag som kan påverka sårläkningen positivt. / Background: Hard-to-heal wounds involve different types of wounds such as venous leg ulcers, pressure ulcers and diabetic foot ulcers.  Deficiencies intake of nutrition and lack of important nutrients can lead to malnutrition and impair wounds healing. Malnutrition is the biggest risk factor for the elderly with hard-to-heal wounds. Aim: The aim was to describe factor that affect the nutrition of elderly with hard-to-heal wounds. Method: A general literary study was conducted, with an inductive approach and the study results were based on nine quantitative articles from tree different databases. Results: Three categories emerged; the diet of elderly people, the health status of elderly people and knowledge of elderly people about the important of diet. The result showed that when elderly people get enough amount of the important nutrients in form of vitamin C, zinc, protein and arginine, it had a positive effect on wounds healing. With help of nutritional assessment, healthcare professionals were able to evaluate nutrition status in good time and so that prevent the risk of malnutrition. Education on diet and nutrition intake increased elderly’s understanding, knowledge and awareness of managing the disease. Conclusion: Factors that affect the nutrition of elderly people with hard-to-heal wounds are their diet, health status and knowledge of the importance of food. Elderly people need to receive education and information to gain increased knowledge about the most important food and energy intakes that can positively effect on wound healing.

Bakgrund: Ett sår som inte läker inom sex veckor defineras som svårläkt. Prevalensen ökar med stigande ålder och medför stora samhällskostnadersom följd samt långvarigt lidande för patienterna. Sjuksköterskan skall leda omvårdnadsarbetet självständigt men också tvärprofessionellt utifrån omvårdnadsprocessens alla delar samt ansvara för utveckling av eget lärande. Syfte: Syftet var att belysa faktorer som har betydelse för sjuksköterskans omvårdnad av patienter med svårläkta sår. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturstudoie med induktiv ansats. Sju kvalitativa och två kvantitativa vetenskapliga artiklar analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen genererade fyra resultatkategorier: Sambandet mellan evidensbaserad vård och sjuksköterskans sårvårdskunskaper, sambandet mellan utbildning och sjuksköterskans sårvårdskunskaper, sambandet mellan teamarbeta och sjuksköterskans sårvårdskunskaper och sambandet mellan organisatoriskt stöd och sjuksköterskans sårvårdskunskaper. Konklusion: För att sjuksköterskan skall kunna utföra evidensbaserad sårvård behövs uppdaterade kunskaper genom sårvårdsutbildningar, kollaboration mellan kollegor och patienter samt organisatoriskt stöd. Sjuksköterskan behöver såväl teoretisk implementering av nya riktlinjer som praktiska övningar för att vara uppdaterad med aktualiserad information. / Background: A wound that does not heal within six weeks is defined as a hard-toheal wound. The prevalence increases with increasing age associating with high,societal costs and resulting in long-term suffering for the affected patients. Nursesmust lead the nursing work independently but also interdisciplinary based on all stepsof the nursing process. Nurses are also responsible for continuing to learn throughouttheir career. Aim: The aim was to shed light on factors that are important for nurseswound care knowledge in nursing patients with difficult-to-heal wounds Method: Thestudy was conducted as a general literature study with an inductive approach. Sevenqualitative and two quantitative scientific articles were analysed with a contentanalysis. Results: Four categories emerged: The connection between evidence-basedcare and nurses wound care knowledge, the connection between education and nurseswound care knowledge, the connection between teamwork and nurses wound careknowledge and also the connection between organizational support and nurses woundcare knowledge. Conclusion: To perform evidence- based wound care, updatedknowledge is needed through wound care training, collaboration between colleaguesand with patients but also organizational support. Nurses needs both theoreticalacquisition of new guidelines and practical exercises to implement the latest updatedinformation.