Bakgrund: Relativ energibrist är ett begrepp som syftar till de fysiologiska såväl som psykologiska konsekvenserna av ett långvarigt otillräckligt intag av energi associerad till träningsmängd. Dessa konsekvenser har bevisats kunna påverka en individs viloomsättning. Syfte: Syftet med denna studie var att jämföra två prediktionsekvationer som använts för uträkning av viloomsättning med klinisk uppmätt viloomsättning hos svenska elitidrottare med och utan symptom på relativ energibrist. Metod: Studien följde en kvantitativ tvärsnittsstudiedesign och data insamlades med Inbody 770 och Vyntus-CPX systemet från 45 svenska elitidrottare. Resultat: Parade T-test samt Wilcoxon Signed Ranks Test visade både signifikanta skillnader samt icke-signifikanta resultat hos de båda prediktionsekvationerna. Formeln närmst det kliniskt uppmätta värdet för viloomsättning var Cunninghams formel för män och formeln från Owen et al för kvinnor. För de elitidrottare utan symptom på relativ energibrist visade sig formeln från Owen et al vara lämplig och Cunninghams formel kunde användas, dock ej övertygande. För elitidrottare med symptom på relativ energibrist uppvisades delvis icke-signifikanta resultat men formlerna kan inte anses ha god validitet. Slutsats: De båda prediktionsekvationerna visade en anpassningsbarhet och kan tillämpas i viss mån, dock med ett litet urval, begränsad studiepopulation samt påverkningsfaktorer krävs ytterligare forskning för att kunna ge ett slutgiltigt resultat. / Introduction: Relative energy deficiency is a syndrome that refers to the physiological as well as the psychological deleterious consequences that occur as the result of prolonged low energy availability in relation to volume of exercise. Relative energy deficiency has proven to be able to affect resting metabolic rate. Purpose: The aim of this study was to evaluate two commonly used resting metabolic rate prediction equations and compare them with measured resting metabolic rate in Swedish athletes. Methodology: This cross-sectional study gathered data using the InBody 770 and the metabolic cart Vyntus-CPX from 45 Swedish athletes. Results: The paired T-test and the Wilcoxon Signed Ranks Test showed both significant and non-significant results. The predictive equation closest to the actual measurement was Cunninghams for the male athletes and the equation developed by Owen et al for women. For the athletes without relative energy deficiency, the equation from Owen et al provided a suitable result, however the result from Cunninghams equation were not convincing. As for the athletes with relative energy deficiency, the results were both significant and non-significant, therefore they could not be proven to possess a good validity. Conclusion: Both predictive equations showed adaptability and can be applied to a certain degree, unfortunately because of the lack of participants, limited study population and influencing factors this study advocates for additional research in the future to provide sufficient data for a reliable result.