Teckenspråkig barnkultur och teckenspråkiga barns kulturupplevelser har hittills inte beforskats inom det barnkulturella ämnesfältet. Teckenspråkiga barns rätt till konst, kultur och språk fastslås i flera svenska lagar: barnrättskonventionen, språklagen och bibliotekslagen. Trots det visar tidigare forskning och studier på försvagad eller utebliven implementering av dessa lagar i det offentliga kulturlivet; döva barn och barn med hörselnedsättning ges inte längre möjlighet att lära sig, anända och utveckla svenskt teckenspråk och det offentliga kulturlivet brister i teckenspråkig verksamhet för teckenspråkiga barn och unga och deras familjer. En fenomenologisk intervjustudie har genomförts med tio teckenspråkiga barn / unga vuxna för att undersöka deras egna perspektiv på kulturupplevelser i vardagslivet. Studien visar att teckenspråkiga barn och unga har gemensamt att de väljer kulturella sammanhang och miljöer där jämställda kommunikationsvillkor råder. De upplever med stigande ålder ett successivt ökande utanförskap i talspråkiga miljöer och kultursammanhang. Teckenspråkiga barn intresserar sig för eget kulturutövande men få har kännedom om Kulturskolans verksamhet. Kulturen kan i viss mån möjliggöra möten mellan teckenspråkiga och icke teckenspråkiga barn och vuxna. En grundläggande förutsättning är visuell tillgänglighet och teckenspråkig kommunikation förenat med öppenhet, respekt och intresse för det teckenspråkiga barnet. Med ett multicentriskt perspektiv kan samhället förstå svenskt teckenspråk som en berikande möjlighet.