Denna uppsats handlar om Telubaffären, som utspelade sig under slutet av 70-talet och början av 80-talet. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att utforska händelsen i kontext av Sverige under kalla kriget, med fokus på utrikespolitiken och den svenska självbilden. Med hjälp av detta, och med avstamp i forskning om internationella relationer analyseras den allmänna diskussionen om händelsens efterspel. Uppsatsens huvudsakliga källmaterial är knappt 60 tidningsartiklar skrivna 1979–1982. Undersökningen genomförs genom kvalitativ textanalys och avslutas med en analys via kriterier givna av tidigare forskning och teori. Uppsatsens slutsatser är att regeringens agerande framstår som till allra största del förenligt med svensk utrikespolitik och även IR-teorins realistiska och liberala perspektiv, även om frågetecken kan resas gällande rådande svensk självbild och identitet. I den mediala diskussionen, och i oppositionens kritik, lyser främst etiska argument utifrån uppfattningar om självbild igenom.