Bakgrund: Fysisk aktivitet har flera positiva effekter på hälsan. Fysisk aktivitet på recept är en behandlingsmetod mot olika ohälsotillstånd, samt i preventivt syfte. Fysisk aktivitet på recept kan förskrivas av legitimerad vårdpersonal, exempelvis sjuksköterskor.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av följsamhet till fysisk aktivitet på recept. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats där tio vetenskapliga artiklar sammanställdes efter analys av materialet enligt Fribergs femstegsanalys.  Resultat: Tre kategorier formades: individuella påverkansfaktorer, sociala påverkansfaktorer och yttre påverkansfaktorer. Individuella påverkansfaktorer berörde exempelvis symtom och tidigare erfarenheter. Sociala faktorer var till exempel stöd från familj och närstående samt vårdpersonal. Yttre påverkansfaktorer handlade bland annat om tid och ekonomi. Slutsats: Både yttre och inre faktorer påverkade följsamheten till receptet. Orsakerna till följsamhet/icke följsamhet var ofta multifaktoriella och komplexa. Vårdpersonalen som förskriver receptet behöver vara lyhörda för patientens behov och förutsättningar. Som förskrivande vårdpersonal är det även viktigt att erbjuda stöd och uppföljningar. / Background: Physical activity (PA) has several beneficial effects on health. Physical activity on prescription (PAP) is a non-medical treatment method and is also used to prevent future illness. Health care practioners with a legitimation – e.g. nurses - can prescribe PAP. Aim: To describe patients experiences of compliance to physical activity on prescription.  Method: A qualitative literature review with inductive approach. Ten articles with qualitative design were analyzed and compiled through Friberg’s analyze in five steps.  Results: The result was organized in three main categories: individual factors, social influential factors and external factors. Individual factors was for example symptoms and previous experience. Social factors was for example support from family, friends and healthcare staff. External factors was for example time and economy. Conclusion: Both external and internal factors had impact on the participants adherence to PAP. The reasons explained by the participants were multifactorial and complex. Health care professionals who prescribe physical activity need to be responsive to the patients` needs and prerequisites. It is also important to offer support and follow-ups.

Introduktion: Hästunderstödd terapi är en behandlingsform där man ägnar sig åt ridning och andra aktiviteter med hästen för att främja fysisk och psykisk hälsa. Hästen har en central roll och bidrar till en icke-dömande och trygg plats för patienterna. Vidare har stallet och naturen positiva effekter inom behandlingen. Syfte: Belysa synen på hästunderstödd terapi hos fysioterapeuter som arbetar eller har arbetat med hästunderstödd terapi som behandlingsmetod. Metod: Fyra semistrukturerade intervjuer med legitimerade fysioterapeuter/sjukgymnaster, med erfarenhet av hästunderstödd terapi, genomfördes via telefon. Intervjuerna analyserades sedan med kvalitativ innehållsanalys utifrån en induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i temat “Hästen ger möjlighet till en unik och omfattande behandling”, som beskriver bredden av behandlingen, hur kroppen och psyket påverkas samt vilken roll hästen, stallet och naturen har inom behandlingen. De fem kategorierna som identifierades var Mångsidig behandling som möter olika behov, Stallet och naturen blir ett annorlunda behandlingsrum, Hästen som stöttande behandlare, Personlighet och kropp tar stora steg framåt samt Ökad dialog och delaktighet genom hästen. Kategorierna inkluderar delar av behandlingsmetoden, vilka patientgrupper man kan komma i kontakt med, vilken roll hästen har samt effekterna av behandlingen. Konklusion: Hästunderstödd terapi lyftes fram som en bred behandlingsform av fysioterapeuterna. De upplevde behandlingen som speciell i förhållande till annan behandling genom dess möjlighet att påverka flera delar samtidigt, både för kroppen och psyket. Fler studier bör genomföras med större undersökningsgrupper; både fler fysioterapeuter, men även patienters erfarenheter bör lyftas fram.

Equine Assisted Therapy is, from a social work perspective, a relatively unexplored arrangement of therapy in which the horse is part of the treatment. This study illustrates the equine therapist’ experiences of Equine Assisted Cognitive Behavioural Therapy (EA-CBT) and Equine Assisted Therapy (EAT) up against people suffering from mental health issues. The research questions are: How do we use horses as a part of the treatment up against people with mental health issues? What components can be identified as a central part of the treatment in Equine Assisted Therapy? The empirical material was collected by using hermeneutic approach and qualitative semi-structured interviews with three practicing equine therapists. The main result showed that horses are used as therapeutical co-workers, as well as a metaphor for the individuals’ emotions. The horses take a significant part of the patients’ sense of coherence (KASAM) as well as the patients’ mentalization, especially through emotional understanding and communication. Furthermore, the result indicate that the horse is as an important link in the encounter between therapist and patient. The analysis was based on an analytic method, in which the empirical material is the starting point of coding and creating themes. The central conclusions were that the horse play a significant role in the promotion of the humans’ ameliorative mental health. It does not only play role for the mental health issues, but also for the patients’ conduction after the treatment.

Mindfulnessbaserad stressreduktion och mindfulnessbaserad kognitiv terapi är två program som har god evidens vid ett flertal psykiska och fysiska tillstånd. Den övervägande delen av tidigare forskning är dock kvantitativ. Syftet med denna studie var att genom kvalitativ metod undersöka vilka förändringar människor upplever till följd av programmen. Sju tidigare deltagare intervjuades och resultatet bearbetades genom tematisk analys. Resultatet visade att deltagarna upplevde ett ökat psykiskt välmående och en större acceptans för sig själva och sina upplevelser. De beskrev en ökad förmåga till decentrering från tankar och känslor och minskad tendens att reagera automatiskt vid obehag. Många upplevde ökad affekttolerans och en stärkt känsla av agentskap. MBKT-deltagarna beskrev att de lättare kunde släppa taget om grubblerier och ältande. Flera deltagare beskrev att de börjat prioritera egna behov mer och sänka kraven på sig själva. Flera upplevde minskad känslighet för social bedömning och ökad förmåga till gränssättning och självhävdelse i relationer. Många beskrev en minskad känslomässig reaktivitet och ökad mentaliseringsförmåga i påfrestande interpersonella situationer. Vissa upplevde ökad medkänsla med sig själva och andra. Hos en del framkom behov av uppföljning efter avslutat program. Fynden diskuteras med hänsyn till studiens begränsningar och i relation till teori, tidigare studier och möjlig framtida forskning.

Studiens syfte var att undersöka terapeuters erfarenheter av att arbeta med hundassisterad terapi med kvalitativ metod. Studien bygger på intervjuer med sex yrkesutövare som inkluderade terapihund i sitt klientarbete. Datainsamlingen bearbetades med en tematisk analys vilken gav fyra huvudteman. Kontextuella terapifaktorer, Terapiprocess, Påverkan på terapeutroll och verksamhet och Terapihunden som terapeutisk agent. Resultatet visar att terapihund kan användas som en icke-verbal terapiingrediens, den erbjuder en brygga vid terapialliansbyggande och den inkluderar beröring. Terapeuterna uppfattas ha ett utvidgat ansvar som terapihundförare, och de förefaller ta hand om terapihundarna med stor lyhördhet, vilket ger intrycket att djurens välfärd kan påverkas positivt. Terapihundarna väljs ut och tränas utifrån lämplighet och deras beteenden bygger på väl utvecklade sinnen och ett eget känsloregister. I analysen tolkas terapirelationen som inte bara dyadisk utan också triadisk. I diskussionen konceptualiseras terapihunden från en tvåpersonspsykologisk position. Denna modell föreslår att terapihunden bör erkännas som ett tredje subjekt i den terapeutiska triaden med sin egen subjektivitet, snarare än som endast ett verktyg som kan användas i en terapimetod. Resultatet kopplas till tidigare forskning och framtida forskningsområden diskuteras. / The aim of this study was to investigate how therapists experience their use of dog-assisted therapy with qualitative method. The study is built on interviews with six professionals who included therapy dogs in their work with clients. The empirical data was analyzed thematically and four main themes emerged: Contextual therapy factors, Therapy process, Impact on the therapist role and on the working place and The therapy dog as a therapeutic agent. The results showed that therapy dogs can be utilized as a non-verbal ingredience and as a bridge building alliance and they can offer tactile stimulation. The therapists are perceived to have an expanded responsibility as dog instructors and they seem to care for their therapy dogs with high sensitivity, which gives the impression that it may affect the animals’ welfare positively. The therapy dogs are selected and trained by criteria of suitability and their behaviours are built on their perceptual abilitys and their own emotional range. In the analysis the therapeutic relationship is interpreted as not only dyadic but also triadic. In the discussion the therapy dog is conceptualized from a two-person psychological position. Such a model proposes that the therapy dog should be recognized as a third subject in the therapeutic triad with its’ own subjectivity, rather than only as a tool to be used in a therapeutic method. The findings of the study are related to previous research and future topics of research are discussed.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om skattad familjefunktion påverkades av parsamtal på familjerådgivning och om det förelåg någon skillnad i behandlingsutfall mätt med SCORE-15 beroende på om deltagarna gått i sedvanlig familjerådgivning eller familjerådgivning med inkludering av Feedback Informerad Terapi (FIT). Åttiotvå deltagare skattade familjefunktion vid inledning av familjerådgivningen. Trettioåtta undersökningsdeltagare skattade sin familjefunktion med SCORE-15 både före och efter parsamtal vid familjerådgivning. Av de 38 fick 18 (47.4%) familjerådgivning med FIT och 20 (52.6%) sedvanlig familjerådgivning. Resultatet visade en statistisk signifikant förbättring avseende skattning av total familjefunktion mätt med SCORE-15 före och efter familjerådgivning och en signifikant större förändring i SCORE-15 före och efter familjerådgivningen för de deltagare som fick sedvanlig familjerådgivning jämfört med FIT. Deltagarna i sedvanlig familjerådgivning hade dock en sämre familjefunktion inledningsvis, vilket innebar en större möjlighet till förbättring. Därutöver undersöktes genom fyra kvalitativa intervjuer familjerådgivares upplevelser av huruvida familjefunktion påverkas av familjerådgivning, med eller utan inkludering av FIT och huruvida de upplevde någon skillnad i behandlingsutfall beroende på om FIT inkluderas i familjerådgivningen. Familjerådgivare upplevde att familjefunktionen förbättrades efter familjerådgivning. Däremot upplevde de inte någon skillnad i behandlingsutfallen beroende på om individer fått familjerådgivning med FIT eller inte. Studiens begränsningar och de kliniska implikationerna diskuteras.

Bakgrund: En fungerande vardag bygger på att individen klarar av sin egenvård. Depressiva symtom kan vara paralyserande och till följd av det skapa egenvårdsbrist. Den huvudsakliga behandlingen idag är farmakologisk och tillgången på psykologisk behandling motsvarar inte behovet som finns. Syfte: Syftet var att belysa hur individer med depressiva symtom kunde stärka sin egenvårdsförmåga med hjälp av djur. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats utfördes. Samtliga valda vetenskapliga original artiklar kvalitetsgranskades. Två teman valdes utifrån utskiljningar som gjorts vid granskning av artiklarna mellan gårdsdjur och husdjur. Artiklarna delades in i två teman: Husdjurens förmåga att stärka individen och Gårdsdjurens förmåga att stärka individen. Resultat: Resultatet visade hur individer med depressiva symtom kunde stärkas med hjälp av husdjur eller gårdsdjur i djurassisterad terapi eller aktivitet. Samtliga studier i resultatet påvisade olika positiva egenskaper och känslor som kom utav djur. Positiva saker som påvisades i resultatet var bland många: ett ökat självförtroende, en förbättrad självkänsla och sinnesstämning samt ökade känslor av hopp. Konklusion: Utmärkande var att depressiva symptom kunde reduceras med hjälp av djur samt att djuren stärkte individen utifrån en ökad kompetens kring hur att hantera sitt hälsotillstånd. / Background: A functioning everyday life is based on the individual being able to take care of their own care. Depressive symptoms can be paralyzing and as a result create a lack of self-care. The main treatment today is pharmacological and the availability of psychological treatment does not correspond to the need that exists. Aim: The aim was to shed light on how individuals with depressive symptoms could strengthen their self-care ability with the help of animals. Method: A literature study with an inductive approach was performed. All selected scientific original articles were quality reviewed. Two themes were selected based on differentiates made when reviewing the articles between farm animals and pets. The articles were divided into two themes: The ability of pets to strengthen the individual and the ability of farm animals to strengthen the individual. Results: The results showed how individuals with depressive symptoms could be strengthened with the help of pets or farm animals in animal-assisted therapy or activity. All studies in the results showed different positive qualities and feelings that came from animals. Positive things that were demonstrated in the results were among many: an increased self-confidence, an improved self-esteem and mood and increased feelings of hope. Conclusion: Characteristic was that depressive symptoms could be reduced with the help of animals and that the animals strengthened the individual based on an increased competence in how to manage their health condition.

Vård- och omsorgspersonal påverkas i dagsläget av hög stressrelaterad ohälsa, samtidigt som få interventioner implementeras för att hantera det. Studiens syfte var att utforska vård- och omsorgspersonals upplevelse av en internetbaserad stresshanteringskurs utifrån compassionfokuserad terapi med fokus på kursens genomförbarhet och hur den påverkat hantering av arbete och vardagligt liv. Flertalet regioner i Sverige representerades av elva deltagare som arbetade med direkt patientkontakt inom vård- och omsorg. Deltagarna besvarade frågeformulären Treatment Credibility Scale och “Utvärdering av stresshanteringskursen”. Sju deltagare deltog även i en semistrukturerad intervju som syftade till att utforska upplevelsen av kursen. Det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys samt deskriptiv sammanställning av frågeformulären. Resultatet påvisade att kursen hade hög genomförbarhet som ökade deltagarnas upplevda stresshantering. Alla deltagarna beskrev nya förhållningssätt utifrån bland annat ökade insikter och nya färdigheter. Studiens resultat indikerar att en liknande kurs kan implementeras i större skala för att öka vård- och omsorgspersonals hantering av stress samt öka välmående. / Care and nursing staff are currently affected by high-stress-related health issues, while few interventions are implemented to handle it. The purpose of the study was to explore care and nursing staff´s experiences of an internet-based stress management course based on compassion-focused therapy with a focus on the course's feasibility and how it affected coping of work and everyday life stress. Some regions in Sweden were represented by eleven participants who worked with direct patient contact in healthcare. Participants answered the questionnaires Treatment Credibility Scale and “Evaluation of the stress management course”. Seven participants also participated in a semi-structured interview which aimed to explore the experience of the course. The material was analyzed with qualitative content analysis and a descriptive compilation of the questionnaires. The results showed that the course had high feasibility that increased the participants' stress management. All participants described new approaches based on, for instance, increased insights and new skills. The results of the study indicate that a similar course can be implemented to a greater extent to increase care and nursing staff's coping of stress and well-being. / ICOP

Introduktion: Långvarig smärta påverkar uppemot 30% av världens befolkning och tar upp stora resurser inom hälso- och sjukvården. Långvarig smärta påverkar individen på flera nivåer där biopsykosociala interventioner har visat sig vara mest effektiva vid behandling. Det finns dock brist på insatser som kan användas i primärvården.  Syfte: Att utforska hur personer med långvarig smärta har upplevt rehabiliteringsprocessen i ett gruppträningskoncept i primärvård som kombinerar både psykologiska och fysioterapeutiska metoder.  Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes med elva deltagare (kvinnor 51-68 år) som deltagit i gruppträningen de senaste sex månaderna relaterat till långvarig smärta med eller utan samsjuklighet. Urvalet var strategiskt och analys gjordes med grundad teori enligt Charmaz.  Resultat: Analysen genererade en teoretisk modell och fem kategorier. Huvudkategorin – lära sig nya sätt att leva med smärta – en förändringsprocess i trygg miljö, illustrera genom tre olika sammanhang som har haft betydelse för deltagarnas rehabiliteringsprocess, 1) ett inre cirkulärt sammanhang, 2) vårdmiljön och 3) friskvården och sociokulturella sammanhanget.  Slutsats: Studien tillhandahåller en ökad förståelse för hur en rehabiliteringsprocess upplevs av personer med långvarig smärta som deltagit i ett gruppträningskoncept i primärvården. Studien belyser vårdens roll i att stödja och inge trygghet för att främja en förändringsprocessen. Studien uppmärksammar även hur psykosociala faktorer kan hindra personer med långvarig smärta från att upprätthålla motivation till att träna och ta sig ut till friskvården på egen hand. Framtida studier behövs som studerar gruppträningen i relation till andra behandlingsinterventioner. / Introduction: Chronic pain affects up to 30% of the world’s population and takes up large resources in healthcare. Chronic pain affects the individual on several levels where biopsychosocial interventions have been shown to be most effective in treatment. However, there is a lack of interventions that can be used in primary healthcare.  Aim: To explore how people with chronic pain have experienced the rehabilitation process in a group training concept in primary healthcare that combines both psychological and physiotherapeutic methods.  Method: Semi-structured interviews were conducted with eleven participants (women 51-68 years) who had participated in the group training related to chronic pain with or without comorbidity. The selection was strategic and analysis was done with grounded theory according to Charmaz.  Results: The analysis generated a theoretical model and five categories. The core category – learning new ways of livning with pain – a change process in safe environment, is illustrated through three different contexts that have been important for the participants’ rehabilitation process, 1) an inner circular context, 2) the health care context and 3) the wellness and socio-cultural context.  Conclusion: The study provides an increased understanding of how a rehabilitation process is experienced by people with chronic pain. It highlights the role of health care in supporting a change process and it draws attention to how psychosocial factors can prevent people with chronic pain from maintaining motivation to exercise and get out to wellness training. Future studies are needed that examine the group training in relation to other treatment interventions.

Different architectures of gating networks that aggregate information from multiple modalities and their suitability for decision fusion is investigated. The research question, how does a gating network for decision fusion in multimodal classification problem compare to other alternatives, is answered by a quantitative and inductive reasoning approach. This is done by training different machine learning methods on individual modalities and fusing their predictions forthe final classification using M-MNIST, a new data set with three modalities (image, audio, and text). The gating networks achieve greater classification accuracy when fusing information from all modalities, in contrast to considering only one modality, or without fusion. The gating network potential is demonstrated by training it on modalities with different levels of classification accuracy where it achieves the highest average normalized gain when scoring the highest validation accuracy of the three fusion methods, where the results indicate that the gating network can suppress noise in the data. Moreover, by adding an additional weak modality to the gating network, the classification accuracy is improved, hinting at that there might be an incentive to use many weak modalities instead of a few strong ones. / Olika arkitekturer för gating-nätverk som aggregerar information från flera olika modaliteter undersöks här, liksom deras lämplighet för användning för att förena olika beslutsunderlag. Forskningsfrågan ”Hur bra står sig ett gating- nätverk för att ensa beslutsunderlag i multimodala klassificeringsproblem?” besvaras med ett kvantitativt och induktivt tillvägagångssätt. Olika maskininlärningsmetoder har tränats på singulära modaliteter och sedan ensa deras prediktioner för klassificering i M-MNIST: en ny ansamling data med tre modaliteter (bild, ljud och text). Nätverket uppnår bättre resultat i klassificeringen när information från alla modaliteter används, än när endast en modalitet används (eller utan ensning). Nätverkets potential har kunnat illustreras genom träning på modaliteter med olika nivåer av klassificeringskapacitet. Det får bästa resultat, mätt i högsta genomsnittliga normaliserade ökning, i samband med högsta valideringsresultat av de tre metoderna för ensning. Här indikerar resultaten att gating-nätverket kan undertrycka brus i datat. Genom att lägga till ytterligare en (svag) modalitet till nätverket så kan klassificeringens kvalitet ökas på, vilket antyder att det kan finnas skäl att använda många svaga modaliteter iställer för få starka modaliteter.