The purpose of this paper is to investigate Feedback-Informed Therapy (FIT) (Miller & Bertolino, 2015) in the form of the Outcome Rating Scale (ORS) and Group Session Rating Scale (GSRS) scales when used in network therapy within the social services. The study is quantitative and is based on collected ORS and GSRS forms from 10 network therapies, including 94 people. The material is collected by network teams in four municipalities in Sweden; Norrköping, Enköping, Gothenburg and Botkyrka. The protagonists have completed an ORS on three occasions during the treatment period; before, during and after. The closest relatives, mainly parents, have made parallel estimates on the same occasions. In each network therapy, a network meeting and a follow-up network meeting have been held. All participants have completed a GSRS after the meetings. Of the study participants, 38% estimated a Clinical Significant Change in ORS after the network therapy. 50% estimated a positive change that did not exceed the limit of clinical significance. 12% estimated a small deterioration. In the cases of a Clinically Significant Change or major change, the meeting participants at the network meetings have estimated high on the GSRS (36.5 in the first meeting and 37.1 in the second meeting. In those cases with a small positive change or decrease, the participants have estimated lower on the GSRS (33.5 in first and 31.8 in others). The results indicate that network therapy gives a good effect if measured with ORS and that this effect appears early in the treatment. The study also indicates that the limit value for GSRS does not appear to be lower in Network Therapy than in other group therapy. Furthermore, the study points out that the network therapies that have network meetings with balance from the different sectors in the protagonist's life provide the best results both on the GRSR and ORS. / Syftet med denna uppsats är att undersöka Feedback-informerad terapi (FIT) (Miller & Bertolino, 2015) i form av skattningsskalorna Outcome Rating Scale (ORS) och Group Session Rating Scale (GSRS) när de används i nätverksterapi inom socialtjänsten. Studien är kvantitativ och utgår från insamlade ORS- och GSRS-formulär från 10 nätverksterapier som inkluderat 94 personer. Materialet är insamlat av nätverkslag i fyra kommuner i Sverige: Norrköping, Enköping, Göteborg och Botkyrka. Studiedeltagarna har fyllt i en ORS-skattning vid tre tillfällen under behandlingstiden; före, under tiden och efter. De närmast anhöriga, oftast föräldrar, har gjort parallella skattningar vid samma tillfällen. I varje nätverksterapi har det hållits ett nätverksmöte och ett uppföljande nätverksmöte. Samtliga deltagare har fyllt i en GSRS efter mötena. Av studiens deltagare skattade 38 % en klinisk signifikant förändring (KSF) på ORS efter nätverksterapin. 50 % skattade en positiv förändring som inte översteg gränsen för klinisk signifikans. 12 % skattade en försämring. I fallen med en klinisk signifikant förändring eller stor förändring har mötesdeltagarna på nätverksmötena skattat högt på GSRS (36,5 i första mötet och 37,1 i andra mötet. I de fall med liten positiv förändring eller minskning har deltagarna skattat lägre på GSRS (33,5 i första och 31,8 i andra). Resultaten pekar på att nätverksterapi ger god effekt om man mäter med ORS och att denna effekt visar sig tidigt i behandlingen. Studien pekar också på att gränsvärdet för GSRS inte verkar ligga lägre i Nätverksterapi än i annan gruppterapi. Vidare pekar studien på att de nätverksterapier som har nätverksmöten med balans från de olika sektorerna i huvudpersonens liv ger bäst resultat både på GRSR och ORS.

<p>Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen.</p><p>Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande:</p><p>Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier?</p><p>Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd.</p><p>Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.</p>

Psykisk hälsa/ohälsa är ett svårdefinierat begrepp som sätter fingret på ett av de största folkhälsoproblemen i vårt land, där depression är en av de vanligaste diagnoserna. Manualerna DSM-IV TR och ICD-10 används inom stora delar av sjukvården, världen över, i syfte att ge kunskap om lämpligast behandling till patienter med psykiska besvär. Denna studie syftar till att, genom en kvalitativ analys, undersöka vilka grunder som finns bakom de vanligast använda diagnosmanualerna och vilka kriterier som krävs för att uppfylla två vanligt förekommande diagnoser, PTSD och svår depression. Vidare syftar studier till att belysa eventuella likheter och olikheter mellan dessa diagnoser och vad det kan föra med sig. Såväl psykologisk forskning som klinisk praktik utgår idag mestadels från psykiatriska diagnoser, vilket kan ha såväl fördelar som nackdelar, men samtidigt diskuteras huruvida man istället ska lägga fokus på en annan mer underliggande nivå, nämligen processerna som sträcker sig över diagnosernas gränser. Fördelarna med ett transdiagnostiskt perspektiv är att det delvis kan ge en förklaring till den höga komorbiditet som finns i kliniska grupper och som skulle kunna iakttas även i de sjukdomsbilder som denna studie fokuserar på. Unified Protocol är en annan behandlingsmodell som tas upp i studien, vilken baseras på en betydande fenotypisk över-lappning mellan olika ångeststörningar hos patienter, där personer med subkliniska nivåer av symtom ändå kan ha en nedsatt funktionsnivå och ett subjektivt lidande, fastän de inte uppfyller alla de diagnostiska kriterierna för en specifik störning. Resultatet visar på möjligheten att se över diagnosgränser, för att öka chanserna för ett tillfrisknande hos patienten. Människans upplevelser av olika situationer den befinner sig i formas av personens egen uppfattning om sin förmåga, eller oförmåga, att påverka resultatet. Att uppleva sig ha mist kontroll över sitt eget liv kan i sig leda till såväl depression som suicidala tankar/-handlingar. Om symtomen för depression jämförs med kriterierna som står att finna under diagnosbilden “Posttraumatiskt stressyndrom” under kapitlet “ångestsyndrom”, kan många likheter konstateras. Slutsatsen blir att likheterna i symtombild skulle ge patienter med PTSD en behandlingsrekommendation som inte alls överensstämmer med de rekommenderade riktlinjer som är utformade för PTSD. Trots diagnosernas likheter rekommenderas olikartad behandling, och även olika förutsättningar för att fungera i kombination med förvärvsarbete påvisas. Vid så lika symtombilder, men ändå så skilda rekommenderade behandlingsplaner utifrån de olika diagnoserna, torde risken för en felaktig rehabiliteringsplan vara över-hängande. / Mental health/illness is complex to define and this highlight of the biggest public health problems in our country, in which depression is one of the most common diagnoses. The manuals DSM-IV TR and ICD-10 is used in much of health care, worldwide, in order to provide knowledge of appropriate treatment for patients with mental disorders. This study aims to, through a qualitative analysis, examine the grounds behind the most commonly used diagnostic manuals and the criteria required to meet two common diagnoses, PTSD and severe depression. Further studies aimed to highlight any similarities and differences between these diagnoses and what it can bring. Both psychological research and clinical practice today is based mostly from psychiatric diagnoses, which can have both advantages and disadvantages, but also discussed whether they should instead focus on another more underlying level, namely the processes that extend across the diagnostic boundaries. The advantages of a trans-diagnostic perspective are that it may partly explain the high co-morbidity found in clinical groups and that could be observed even in those syndromes which this study focuses on. Unified Protocol is a different treatment model that is entered in the study, which is based on a significant phenotypic overlap between anxiety disorders in patients, where individuals with subclinical levels of symptoms still can have a reduced level of functionality and a subjective suffering, although they do not meet all the diagnostic criteria for a specific disorder. The result shows at the opportunity to review the diagnostic boundaries, to increase the chances for a recovery of the patient. The human experiences of different situations it is in the form of personal self-perception of their ability, or inability, to influence the outcome. To experience they have lost control over his own life in itself can lead to both depression that suicidal thoughts / actions. If the symptoms of depression compared with criteria that are to be found during diagnostic image "Post-traumatic stress disorder" in the chapter "disorder" can be found many similarities. The discourse comes to that the similarities in symptoms would provide patients with PTSD, a treatment recommendation, which did not conform to the recommended guidelines that are designed for PTSD. Despite the diagnosis, the similarities are recommended disparate treatment, and also different conditions to work in conjunction with work shown. At this same symptom pictures, yet so different recommended treatment plans based on the different diagnoses, would risk a false rehabilitation plan to be imminent

Min uppsats är en jungiansk analys av Mevlevi-orderns dansritual. Min C-uppsats, Den dansande imaginationen, behandlade dansterapi utifrån den jungianska psykologins teorier och analysen av dansritualen är en fortsättning på temat om dans som ett redskap i den terapeutiska processen. Syftet med min uppsats är att utifrån den jungianska psykologins teorier få en fördjupad förståelse för den psykiska process som ritualen återspeglar. Min frågeställning är följande: Vilken psykologisk innebörd får Mevlevi-orderns dansritual om jag analyserar den utifrån den jungianska psykologins teorier? Jag har analyserat utifrån arketypteorin och teorin om individuationsprocessen som innebär en fortgående psykisk växt som leder fram till mötet med en gudomlig inre själskärna, Självet. Forskningsmetoden jag har använt mig av är en hermeneutisk textanalys och texten jag har analyserat är Friedlanders redogörelse för dansritualen. Jag har använt mig av amplifikationsmetoden i min analys vilket innebär att jag dragit paralleller till symboliskt material för att tydliggöra och fördjupa förståelsen för dansritualen. Jag har analyserat ritualen i dess helhet eftersom varje del i ritualen har sin specifika betydelse och bidrar till dess psykologiska innebörd. Genom att analysera dansritualen utifrån Jungs teorier får ritualen den psykologiska innebörden av en individuationsprocess som leder fram till upplevelsen av Självet som den centrala och organiserande arketypen i psyket. I dansritualen får dansaren en konkret fysisk upplevelse av ett skeende som har en inre psykologisk motsvarighet och genom denna upplevelse finns en möjlighet att medvetandegöra omedvetet material.

Insomni och depression är psykiatriska åkommor som idag drabbar många människor. Forskning har visat att det råder en stor samsjuklighet mellan diagnoserna där många drabbade lider av samtidig insomni och depression vilket utgör en stor belastning för den enskilde individen. Patienter rapporterar ofta en negativ påverkan på kognitiva funktioner, bland annat minnessvårigheter och problem med koncentration och uppmärksamhet. Inom forskningen råder det i dagsläget en osäkerhet kring vilka kognitiva nedsättningar som karakteriserar personer med dessa diagnoser och på vilka sätt de skiljer sig åt. Det finns också ett behov av att undersöka vilken roll kognitiv förmåga spelar för människors möjlighet att tillgodogöra sig psykologisk behandling. I föreliggande studie var syftet att undersöka dessa båda områden. Resultaten visade inte på några signifikanta skillnader mellan personer med insomni, personer med depression och personer med det komorbida tillståndet avseende kognitiva funktioner, när det mättes genom test av uppmärksamhet, arbetsminne och exekutiva funktioner. Däremot framkom vissa samband mellan arbetsminne och förbättring av upplevda sömnbesvär, liksom mellan förmåga till bibehållen uppmärksamhet och förbättring av depressionssymtom. Vidare forskning med större och jämnare urvalsgrupper behövs för att undersöka stabiliteten i dessa fynd.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Linköpings universitet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Psykisk ohälsa är ett ökande problem samtidigt som symptomen ofta behandlas med medicinering istället för psykologiska behandlingsmetoder där individen får möjlighet att läka i lugn och ro. Hästunderstödda insatser är en behandlingsmetod som innefattar glädje och struktur för att lyfta individens självkänsla och egenskaper. Syftet med studien är att undersöka behandlarens syn på hästens roll i arbetet med psykisk ohälsa. Studien fokuserar på att utreda om hästen påverkar relationen mellan klient och behandlare samt huruvida häst och behandlare inverkar på klientens återhämtning. Det är en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer och tematisk analys. Resultatet visar att hästunderstödda insatser kan vara en metod där det finns möjlighet att med hjälp av djur och natur, återhämta sig från psykisk ohälsa i lugn och ro. Hästen kan motivera samtidigt som relationen mellan behandlare och klient förbättras. Metoden kräver dock mer forskning för starkare evidens för att utvidga användningen i samhället. / Mental ill-health is a growing problem, where symptoms are often treated with medication instead of psychological treatment that allows the individual to recover in peace and quiet. Equine-assisted intervention is a treatment method that improves an individual's self-esteem and attitude by providing joy and structure. This study investigates the therapist's view of a horse's role in the treatment of mental ill-health. It examines whether a horse can influence the relationship between the client and the therapist, and whether the horse, together with the therapist, can influence the client's recovery. It is a qualitative study, with semistructured interviews and thematic analysis. The result shows that equine-assisted interventions can, with the help of animals and nature, provide the opportunity to recover from mental ill-health with tranquility and improve the client’s relationship with the therapist. However, more research is needed to strengthen the evidence and encourage the adoption of the method in society.

Studien undersöker utmaningar inom socialtjänstens arbete med barnutredningar och relationen till föräldrar, specifikt när relationen till föräldrar inte blir produktiv och snarare hindrar utredningsarbetet. Konsekvenser av en dålig relation kan vara att barnet blir osynligt i processen då fokus hamnar på föräldrars problematik och känsloliv, samt att barnets situation inte kan utredas och barnet riskerar att fara illa. Studien är kvalitativ och använder sig av semi-strukturerade intervjuer som tolkats ur begrepp från compassion-fokuserad terapi. Studien har genomförts med en deduktiv ansats och en tematisk analys. Resultat visar att relationens problem ofta handlar om föräldrars känsloliv och primitiva affektsystem, vilket beror på biologiskt och evolutionärt naturliga reaktioner i situationer där föräldraskapet hotas. Möjligtvis kan socialsekreterare bemöta föräldrar på ett mer ödmjukt sätt om de har en generell kunskap om hur affektsystemen påverkar föräldrar i mötet med socialtjänsten samt låta föräldrarnas affekt vara en del av processen. / This study examines the challenges that social workers in the child protective services face in relations to parents, specifically when the relationship with parents become problematic and hinders the investigation. The consequences of a bad relationship can be that the child becomes invisible in the investigation process because the problems and feelings of parents stand in the way. There is also the risk that the living situation of the child is left undiscovered and that harm may come the child. This is a qualitative study that used semi-structured interviews, analyzed through terms from compassion-focused therapy. The study used a deductive approach with a thematic analysis. The result shows that problems in the relationship often come from the feelings of parents and how they are effected by primitive affects that can be explained by biology and evolution. These reactions are natural in these circumstances regarding how parents might feel threatened in their parental status. Social secretaries might be able to treat parents in a humbler manner, with a general knowledge of how parents react according to primitive affects when meeting the child protective services, and maybe let the feelings of parent be a part of the process.

Idag finns ett starkt forskningsstöd som visar att små barn utvecklar PTSD eller andra stressrelaterade symtom i samband med trauma i lika eller högre grad än äldre barn, ungdomar och vuxna. De yngsta barnens starka beroende av sina vårdnadshavare för överlevnad och skydd i kombination med deras utvecklingsmässiga omognad gör de minsta barnen till en särskilt utsatt och sårbar grupp. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka forskningsstödet för olika psykoterapeutiska metoder för små barn (noll till fem år) med trauma. Översikten omfattar 29 artiklar med olika metodologiska tillvägagångssätt. Sammanfattningsvis visar litteraturöversikten att det saknas forskning om behandling av små barn samt att det finns studier som påtalar behov av att anpassa behandlingen till barnens ålder och behov. Detta inkluderar till exempel att involvera barnets primära omsorgsperson/er, att använda lek som metod, att ge åldersanpassad psykoedukation samt att identifiera känslor utifrån ålder och mognad. Framtida forskning om små barn har flera frågeställningar som behöver besvaras; Hur går en evidensbaserad diagnostisk process till för de små barnen? Vilka symtom behöver premieras i behandlingen? Vilka barn bör erbjudas behandling och hur kan effekten av terapin mätas? Ytterligare studier med fokus på genomförbarhet och enhetliga utfallsmått rekommenderas. / There is ample evidence to suggest that infants and small children can develop PTSD and other stress-related symptoms as a result of trauma, to an equal or greater degree than older children, adolescents and adults. Particularly, their strong reliance and dependence on their caregivers for protection and survival, in combination with their developmental immaturity, makes them an especially vulnerable group. This review aims to investigate the evidence base for varying psychotherapeutic methods specifically targeting small children zero to five years of age who have experienced trauma. A structured search was conducted using two databases; PsychInfo and Web of Science. The results includes 29 articles with diverse methodological approaches. In essence, the discussion highlights that there is sparse research concerning small children and the treatment of trauma. Studies that exist, put forward the need to conduct therapy with the small children and their caregivers, so called “dyadic therapy” regardless of psychotherapeutic orientation. Also, adapting therapy to suit the small children's cognitive, language and social development is imperative. This is done, for example, through the use of play, by providing age appropriate psychoeducation, and identifying emotions based on age and maturity. Still, there are many questions remaining that may need to be answered in order to provide evidence-based treatment to small children and their families, for example; How do we best conduct an evidence-based assessment of trauma in small children? Which trauma-symptoms should be treated and how should the treatment outcome be measured? Further studies are recommended.

ISTDP (Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy) är en psykodynamisk behandling som intervenerar på ångest och försvar. Metoden innebär aktivering av starka känslomässiga processer hos patienten varför det är relevant att undersöka om detta kan uppnås i terapier som sker på distans - en särskilt relevant fråga i samband med covid-19-pandemin. Frågeställningarna undersökte hur ISTDP-terapeuter upplever terapi via digitala mötestjänster samt upplevda skillnader av distansterapi med sköra respektive motståndskraftiga patienter. Studien hade en concurrent, embedded mixad-metoddesign. Kvantitativa data med bekvämlighetsurval samlades från svenska, CORE-utbildade ISTDP-terapeuter [n=38] genom en webbaserad enkät. Inbjudan skedde via facebookgrupp. Frågorna eftersökte deskriptiv information såväl som upplevelser av digital ISTDP och besvarades på en likertskala 1-7. Kvalitativa data med bekvämlighetsurval samlades genom separata, semi-strukturerade intervjuer med fyra [n=4] terapeuter från samma målgrupp och bearbetades med tematisk analys. Inbjudan skedde via mejlkontakt. Korrelationsanalyser av kvantitativa data visade på ett samband mellan lägre upplevd digital kompetens och sämre upplevd funktionalitet av digital ISTDP. Upplevda svårigheter med digital ISTDP-terapi korrelerade med svårigheter i arbetet med både sköra och motståndskraftiga patienter. I den kvalitativa undersökningen framkom två huvudteman: möjligheter och begränsningar med digital ISTDP. Huvudtemat möjligheter innefattade undertemana: ett portabelt terapirum, terapeutens egenpåverkan samt patientens strukturerande jag. Huvudtemat begränsningar innefattade undertemana: ett sårbart terapirum, patientens konflikt mot plattformen och skärmen - en begränsning bland flera. Sammanfattningsvis tyder resultaten på att ISTDP-terapeuter upplever såväl fördelar som nackdelar med digital terapi. Upplevelser av det digitala formatets funktion hade också ett samband med upplevelser av arbetet med digital ISTDP. / ISTDP (Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy) is a psychodynamic treatment that addresses anxiety and defenses. The method’s reliance on in-session emotional processing raises the question whether this can be achieved remotely - especially in connection to the covid-19-pandemic. Research questions explored how ISTDP-therapists experience therapeutic work through video conferencing as well as their perceived differences of remote therapy between fragile and resistant patients. The study used a concurrent, embedded, mixed- methods design. Quantitative data, using convenience sampling, was collected from Swedish core-trained ISTDP-therapists [n = 38] through a web-based questionnaire. Invitations were made through a facebook group. Items explored descriptive information, experiences of digital ISTDP and could be answered on a likert scale between 1-7. Qualitative data, using convenience sampling, was collected separately through semi-structured interviews with four [n = 4] participants from the same target group and processed using thematic analysis. Invitations were made via e-mail. Correlation analysis of the quantitative data showed a relationship between low digital self-efficacy and experienced difficulty performing digital ISTDP. Difficulties with digital ISTDP therapy had same-size correlations with both fragile and resistant patient difficulty. In the qualitative study, two main themes were found: possibilities and limitations with digital ISTDP. The main theme possibilities included the underthemes: a portable therapy room, and effects on the individual therapist and the patient’s structured self. The main theme limitations included: a vulnerable therapy room, the patient’s conflict against the platform and the screen – a limitation among others. In conclusion, ISTDP-1therapists experience advantages as well as disadvantages with digital therapy. Experiences of the digital format function also had a relationship with the digital ISTDP working experience.