Ambulanssjuksköterskan är ofta den första patienten möter inom akutsjukvården, och varje enskilt uppdrag är unikt gällande både person och situation. På grund av det oförutsägbara i varje patientmöte prioriteras den egna säkerheten, vilken säkerställs innan vårdandet kan börja. Tidigare forskning var visat att ambulanspersonal är en grupp som löper ökad risk för att drabbas av hot och våld i sitt arbete, vilket kan få konsekvenser i form av mer avvaktande beteende hos ambulanssjuksköterskan. Det har inte gått att finna någon forskning gällande ambulanssjuksköterskan och terrorattentat. År 2017 befann sig Sverige på en förhöjd hotnivå gällande terrorattentat, på en femgradig skala bedömdes hotet vara på nivå tre. Vid svåra skador är tiden en avgörande faktor, varför patientomhändertagande i möjligaste mån måste gå fort. Syftet med denna studie var att beskriva ambulanssjuksköterskans känslor inför att verka i en prehospital miljö i samband med ett potentiellt terrorattentat. Den valda metoden för studien var en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Urvalet bestod av ett strategiskt och ett bekvämlighetsurval och bestod av tio ambulanssjuksköterskor. Inklusionskriterier var att informanterna skulle varit verksam som specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård i minst ett år, vara verksamma inom ett för studien utvalt län i Mellansverige, samt både kvinnor och män. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån ett förutbestämt frågeformulär med följdfrågor. Den insamlade datan analyserades sedan via en kvalitativ innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt. Resultatet utgjordes av sju underkategorier, vilka sedan resulterade i två kategorier; Betydelsen av samverkan och Ambulanssjuksköterskans yrkesroll. Det framkom att ambulanssjuksköterskan upplevde en osäkerhet inför hur samverkan med polis, räddningstjänst och SOS skulle kunna ske vid ett terrorattentat, såväl gällande kommunikation, den egna säkerheten samt informationsinhämtningen. Vidare framkom det en känsla av bristande utbildning gällande arbetet vid ett terrorattentat, en känsla av att erfarenhet i yrket skulle spela stor roll vid ett terrorattentat och att den mentala förberedelsen och vikten av att alltid tänka brett ansågs mycket viktigt. Ur resultatet framkom även en känsla av inre spänning inför att verka vid ett potentiellt terrorattentat. Slutsatser som kunde dras av denna studie var att ambulanssjuksköterskan kände en oro inför hur samverkan med polis, räddningstjänst och SOS skulle kunna komma att se ut vid ett terrorattentat. Vidare noterades en känsla av bristande utbildning hos ambulanssjuksköterskan i det prehospitala arbetet vid ett terrorattentat. Ökad utbildning i detta är nödvändigt för att öka möjligheterna för ambulanssjuksköterskan att göra ett bra jobb, och genom detta öka möjligheten till ett väl fungerande patientomhändertagande.

Problemformulering och syfte:  Syftet med den här studien är att analysera svenska kontra utländska mediers bildgestaltning av terrorattentaten i Paris 2015 för att studera vilka eventuella likheter och skillnader det fanns i bildgestaltningen mellan olika tidningsmedier i olika länder. För att förstå bildernas roll i rapporteringen och hur de används för att gestalta terrorattentat gör att studien är intressant och viktig ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv.  Metod och material:  För att besvara studiens syfte och frågeställningar om hur de tre utvalda tidningarna har bildgestaltat terrorattentaten i Paris 2015 har studien använts sig utav en semiotisk bildanalys. Materialet som har analyserats kommer från Dagens Nyheters, Le Figaros och Daily Mails publicerade tidningar som gavs ut 14 och 16 november 2015.  Huvudresultat:  Den främsta tendensen som studien pekar på är att samtliga tidningars publicerade bilder har gestaltat människor. Utifrån resultatet på den konnotativa nivån har de publicerade bilderna främst gestaltat och förmedlat känslan av sorg.

Terrorattentat orsakar ofta massförstörelse med civila offer, det sprider rädsla och leder till allvarliga konsekvenser för de som drabbas. För att hantera rädslan använder människor olika strategier. Syftet med studien var således att bidra till en nyanserad bild av människors rädsla för terrorattentat och hur de hanterar rädslan. Detta undersöktes genom semi-strukturerade intervjuer där frågorna baserades utifrån tre frågeställningar, “Hur beskriver människor sin rädsla för terrorattentat och vilka känslor beskrivs i relation till rädslan?”, “Varför upplever människor rädsla för terrorattentat?” och “Hur använder människor copingstrategier för att hantera rädslan för terrorattentat?” För att besvara dessa intervjuades tre kvinnor och tre män mellan åldrarna 21 och 29. Resultaten visade att rädslan dels innefattade indirekt och direkt utsatthet samt känslor som sårbarhet och ångest. Rädslan var också kopplad till särskilda platser och situationer. Vidare identifierades också att deltagarna använde sig av känslo- och problemfokuserad coping samt undvikande beteende för att hantera rädslan. Dessa resultat bekräftas i stort av tidigare forskning. / Terrorist attacks often causes mass destruction with civilian casualties, it spreads fear and leads to severe consequences for those who are victimized. To handle the fear, people use different strategies. The aim of this study was therefore to contribute to a nuanced depiction of people’s fear of terrorist attacks and how they handle the fear. This was examined through semi-structured interviews based on three issues; “How do people describe their fear of terrorist attacks and what emotions are described in relation to the fear?”, “Why do people experience fear of terrorist attacks?” and “Which coping strategies are being used to handle the fear of terrorist attacks?” To answer these, three women and three men between the ages 21 and 29 were interviewed. The results showed that fear partially included indirect and direct victimization as well as vulnerability and anxiety. Fear was also linked to specific places and situations. Furthermore, was also identified that the participants used emotion- and problem focused coping as well as avoidance behaviour to handle the fear. These results are mostly confirmed by previous research.

<p>The aim of this study was to find out if the use of the concepts ‘terrorism' and ‘organized crime' has changed after the event on 11 September, 2001 when terrorists attacked World Trade Center and Pentagon. In this study I make use of discourse theory in a way which is inspired by the writings of Winther Jorgensen and Phillips. Knowledge acquired through this research has been primarily generated from two Swedish Government Official Reports concerning questions arising from introducing secret police surveillance. In these reports, there are many opinions from authorities whom have given their thoughts on introducing new ways of policing which are very interesting to analyze. The results shows that the ways the concepts have been used have changed after the terrorists attacks. The same holds true for how the authorities describe their will to combat crime. Terrorism has been described as something that pose a near none existent problem before the terrorist attack, afterwards it is described as a risk that poses a major threat to the whole society. The organized crime has been described as something which has been going from a relatively controllable problem to one that undermines the judicial system and the democratic state.</p>

The aim of this study was to find out if the use of the concepts ‘terrorism' and ‘organized crime' has changed after the event on 11 September, 2001 when terrorists attacked World Trade Center and Pentagon. In this study I make use of discourse theory in a way which is inspired by the writings of Winther Jorgensen and Phillips. Knowledge acquired through this research has been primarily generated from two Swedish Government Official Reports concerning questions arising from introducing secret police surveillance. In these reports, there are many opinions from authorities whom have given their thoughts on introducing new ways of policing which are very interesting to analyze. The results shows that the ways the concepts have been used have changed after the terrorists attacks. The same holds true for how the authorities describe their will to combat crime. Terrorism has been described as something that pose a near none existent problem before the terrorist attack, afterwards it is described as a risk that poses a major threat to the whole society. The organized crime has been described as something which has been going from a relatively controllable problem to one that undermines the judicial system and the democratic state.

Att ha en välfungerande intern kommunikation inom en organisation är av yttersta vikt. Att dessutom ha en välfungerande intern kommunikation under en krishändelse är fundamental. Idag hamnar samhällen och organisationer ofta i olika typer av problematiska och hotfulla situationer. Detta är nästintill oundvikligt. Det som dock är hanterbart är kommunikation kring dessa situationer. Vintern 2010 sattes Polismyndighetens kommunikation på prov i och med ett terrorattentat där en självmordsbombare sprängde sig i centrala Stockholm. Denna uppsats tar sikte på att studera och undersöka polisens interna kommunikation under denna händelse. Avsikten är att redogöra för huruvida retoriska strategier så som retorisk situation, definition och angreppssätt, tagits i beaktande under den interna kommunikationens skapande och förmedlande. Genom användandet av en kvalitativ fallstudie som metod analyserade den interna skriftliga kommunikationen. Studien visar att flera delar inom den interna kriskommunikationen kan sammankopplas med olika retoriska strategier och modeller. Dock finns det delar som kan förbättras rent retoriskt. / To have an effective internal communication within an organization is of utmost importance. To also have a well-functioning internal communication during a crisis event is fundamental. Today, communities and organizations are often placed in different types of problematic and threatening situations. This is almost inevitable. However, the communication about these situations is manageable. In the winter of 2010 the communication of the Police Authority were put to the test, because of a terrorist attack that also included a suicide bomber. This essay aims and investigates the police's internal communication process during this event. The intention is to report on whether rhetorical strategies such as rhetorical situation, definition and approach, has been taken into consideration in the internal communication. Through the use of a qualitative case study method the internal written communication were analyzed. The study indicates that several elements within the internal crisis communication can be linked with various rhetorical strategies and models. However, there are parts that can be improved.