Den här uppsatsen utforskar de nya reglerna om bristande tillgänglighet som blev en form av diskriminering i den svenska diskrimineringslagen 2015. Studien undersöker den praktiska erfarenheten av att tillämpa de nya reglerna, genom att analysera avgöranden i svenska domstolar. Uppsatsen söker svar på huruvida diskrimineringslagens regler om bristande tillgänglighet kan uppfylla de krav i praktiken som ställs om tillgänglighet i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Uppsatsen tillämpar den rättsdogmatiska metoden och den rättsanalytiska metoden. Materialen för analysen består av diskrimineringslagen och dess förarbeten, CRPD, domar gällande bristande tillgänglighet och juridisk doktrin. Analysen av rättstillämpningen sker utifrån ett funktionshinderperspektiv som ger uppsatsen sitt teoretiska ramverk. Uppsatsen hävdar att diskrimineringslagens regler om bristande tillgänglighet är otillräckliga för att öka tillgängligheten i samhället för att personer med funktionsnedsättning ska kunna vara delaktiga på lika villkor som andra. Enligt uppsatsens förslag bör det övervägas huruvida diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet ska utvidgas till alla samhällsområden; vidare behövs det att domstolarna tillämpar den fördragskonforma tolkningen konsekvent eller att CRPD inkorporeras för att de krav som ställs i konventionen om tillgänglighet ska få större genomslag i det svenska rättssystemet. / The present thesis explores the rules concerning denial of reasonable accommodation that became a new form of discrimination in the Swedish Discrimination Act in 2015. The thesis examines the practical experiences of applying the new rules, by analyzing judgments of Swedish courts. The thesis seeks to answer whether the new rules concerning denial of reasonable accommodation can meet the requirements for accessibility set in the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD). The thesis is carried out by employing both the legal dogmatic method and the legal analytical method. The thesis is based on the Swedish Discrimination Act, the CRPD, judgements regarding denial of reasonable accommodation as well as legal doctrine. The analysis of the judgements is based on a disability perspective that provides a theoretical framework for this thesis. It is argued that the rules concerning denial of reasonable accommodation in the Swedish Discrimination Act are insufficient to increase accessibility for persons with disabilities to be able to participate in society on equal terms with others. This thesis argues that the prohibition of discrimination in the form of denial of reasonable accommodation should be extended to all areas of society. Furthermore, it is argued that the courts shall apply the treaty-based interpretation consistently, alternatively the CRPD shall be incorporated in order to better ensure that the requirements on accessibility set in the CRPD are met by the Swedish legal system.

Reaching shared understanding during court hearings is a prerequisite to ensure a fair trial and maintaining legal certainty. Every month between 2,000 and 3,000 court hearings in Sweden make use of interpreters. Interpreter-mediated conversations involve an extra discourse compared to monolingual conversations which increases the risk of misunderstandings. Using methodology of conversation analysis the study explores how bilingualism is expressed during interpreter-mediated court hearings, at which occasions the Spanish-speaking laymen switch to Swedish and what function the codeswitching fulfills. The study identifies patterns in codeswitching and categorizes them into six different types. Furthermore the ideology of monolingualism in court is challenged and the advantages and disadvantages of codeswitching is discussed. The analysis concludes that even though certain types of codeswitching lead to delays in the conversation, the interaction is mostly favored by the Spanish-speaking party understanding some Swedish. Court proceedings would benefit from being more permissive toward bilingualism and the types of codeswitching that favor intersubjectivity.

Games can be used to convey meaning and communicate messages. While there is ample research on games' expressive capacities, how players' backgrounds impact game interpretation has thus far been under-explored.  This study explores this gap by way of testing an expressive game and discerns if there is a relationship between how people experience a game and their personal background and current state of mind. To engage this question, we conducted a player study. We developed the abstract, metaphorical game “Lorn” intended for this purpose. The game together with an online survey, intended to assess players' background and state of mind, was distributed to potential participants. After having played the game, the participants shared their interpretation of the message in the game and their experiences and feelings they experienced while playing. 15 people participated in the player study. The result indicates there are differences in how people interpret a message depending on their personal background and their current state of mind. / Spel kan användas för att förmedla både budskap och mening. Trots att det finns omfattande forskning på hur man kan uttrycka sig med spel, så är forskning kring hur spelares bakgrund påverkar deras tolkning bristfällig. Den här studien utforskar detta genom att testa ett “expressivt spel” och urskilja om det finns någon koppling mellan hur människor upplever ett spel och deras personliga bakgrund och sinnesstämning. Vi utförde en spelarstudie för att undersöka den här frågan. För detta ändamål utvecklade vi det abstrakta, metaforiska spelet “Lorn”. Tillsammans med en online enkät, som ämnade att ta reda på spelarnas bakgrund och sinnesstämning, distribuerade vi spelet till potentiella deltagare. Efter att ha spelat spelet delgav deltagarna sina tolkningar av betydelsen, sina upplevelser av Lorn, och vilka känslor de kände när de spelade spelet. 15 personer deltog i studien. Våra resultat indikerar att det finns skillnader i hur människor tolkar budskap beroende på deras personliga bakgrund och sinnesstämning.

Teckenspråkstolkar hanterar till vardags olika typer av tolkuppdrag, till exempel möten på arbetsplatser, offentliga uppdrag på scen, i utbildningssammanhang eller hos tandläkaren. Syftet är alltid detsamma, nämligen att möjliggöra kommunikation mellan personer som inte delar samma språk. Situationernavarierar dock och kan äga rum i alla tänkbara kontexter i livet, från vaggan till graven. Det ingår i tolkensprofession att anpassa sig till situationen. Det handlar både om en språklig och kulturell anpassning och en anpassning av sitt yttre för att inte vara ett störningsmoment för de närvarande parterna under uppdraget. Kläderna är en viktig del inom tolkning eftersom teckenspråket är visuellt baserat och mottagaren uppfattar språket via synen. Den här studien fokuserar på yrkesverksamma teckenspråkstolkars uppfattning om klädkoden inom professionen samt hur klädvalet anpassas efter uppdragen. I uppsatsen genomfördes sju kvalitativa forskningsintervjuer för detta ändamål. Analysen visar att det förekommer anpassningar ifråga om vad tolkar väljer att ta på sig beroende på vilken typ av uppdrag som står på agendan. Det kan handla både om att vara praktiskt klädd inför uppdrag och att signalera professionalitet till omgivningen. Klädkoden inom tolkkåren är en oskriven regel som alla känner till och följer, men som inte är specifikt uttalad när man väl är klar med utbildningen. Samtidigt uppger flera tolkar om att de inom ramen för den rådande klädkoden ändå på kreativa sätt kan variera sin klädsel och markera sin personliga identitet. / Sign language interpreters handle different types of interpreting assignments with regards to work-related situations such as meetings at workplaces, public assignments on stage, in educational contexts, or at the dentist. The purpose is always the same, to enable communication between people who do not share a language. Situations, however, vary greatly and can occur in all conceivable contexts in life from the cradle to the grave. A part of the interpreter's profession is to adapt to these situations. It includes linguistic and cultural adaptation, as well as adaptation of the interpreter’s appearance in order to not interfere with the parties involved in the assignment. Clothing is an important part of interpretation as the sign language is visual and the recipients understand the language through signs. This study focuses on the professional sign language interpreter’s perception of the dress code in the profession and how the choice of clothing is adapted to the assignments. The study conducted seven qualitative research interviews for this purpose. The analysis shows that there are adjustments in terms of what interpreters choose to wear, which depend on the type of assignment, to be both practically dressed and to signal professionalism in the environment. This dress code within the interpreting corps is an unwritten rule that everyone knows and follows, but which is not specifically stated once the education is completed. At the same time, several interpreters state that within the framework of the prevailing dress code, they can still creatively vary their attire and mark their personal identity.

The description of a family tradition – a hermeneutic interpretation The purpose of this thesis is to deepen the knowledge of the description of a family tradition and how it can be analysed and interpreted as well as what a family tradition can consist of. The conclusion is that it can consist of more than just dance and music. The family members’ life circumstances, the social contexts, the use of the body, and the content of the repertoire are also described as important aspects of the family tradition according to my interpretation. To fulfil the purpose of the study, I have used a hermeneutic approach to examine the content of two texts (a magister thesis and a film) in relation to the research context, in which they were made, and to my preunderstanding. The thesis contributes to the field of dance pedagogy by offering an example of how a dance pedagogue can obtain knowledge about a repertoire and/or a tradition and thereby develop their understanding of what they pass on through their teaching.

No description available.

The two main purposes of this essay are to examine how formative assessment was used and what challenges were meet in doing so by upper secondary teachers within the subject of religion. The study looks at these questions in the context of after the teachers transitioned to remote learning due to the covid-19 pandemic. The study aspire to answer the questions posed by the essay using the qualitative interview study method in combination with a general hermeneutic analytical approach. The interviews are semi-structured in their approach. The empirical data extracted by the interviews are analyzedanalysed using a general hermeneutic perspective which includes the hermeneutic circle. The chapter dealing with earlier research puts the ups and downs of formative assessment as well as grading via digital tools in the spotlight. The results show that the prerequisites of and for formative assessment via remote learning is present for all the interviewed teachers. Some of the challenges found were that both the lack of variety of digital tools and the overflow of multiple different digital tools both in their own ways created obstacles or inefficiencies for the teachers. Another result was that the practice of formative assessment via remote learning is a very time-consuming endeavorendeavour for the teachers, and certain elements of perceived quality were cut back by the teachers in favorfavour of saving time. A suggestion for further research is to interview and perhaps observe the pupils in a remote learning situation and see how they perceive their learning in contrast to what the teachers perceive.

Syftet med uppsatsen är att utveckla kunskap om undervisning och lärande av skönlitterär tolkning genom litteratursamtal i gymnasieskolan. Litteratursamtal har observerats och analyserats utifrån litteraturteoretiska antaganden och sociokulturella perspektiv på lärande. Uppsatsen tar utgångspunkt i kritik mot dominansen av läsarorienterade, receptionsteoretiska perspektiv på litteraturtolkning där ett stort ansvar läggs på elever att utveckla innehållet i det lästa. Studien har använt sig av deltagande observation som metod. Analysen fokuserar litteratursamtal i gymnasieskolan utifrån sociokulturella antaganden med koppling till styrdokumentens kunskapssyn, relationen undervisning – lärande, samt användande av språket som medierande redskap. De observerade samtalen visar bland annat medveten strategiundervisning för att upptäcka och benämna stilfigurer och formrelaterade begrepp i texter. Däremot används sällan litteraturvetenskapliga begrepp i direkt relation till den aktuella texten för att utveckla elevers tolkning och förståelse av innehållet. En närvaro av läsarorienterade perspektiv påvisas, men med frånvaro av lärarens stöttande, tolkande läsning. Resultaten visar samstämmigheter med tidigare forskning. Diskussionen problematiserar hur individen utifrån receptionsteoretiska perspektiv på litteraturundervisning antas konstruera undervisningens innebörder mellan text och läsare. Det innefattar brist på samstämmigheter mellan allmändidaktiska och ämnesdidaktiska antaganden. Lärarens roll i undervisningen framstår utifrån den sociokulturella analysen som central för att främja det ämnesrelaterade språkliga användandet i litteratursamtalet. / The purpose of the thesis is to develop knowledge about teaching and learning of fictional interpretation through literary conversations in upper secondary school in Sweden. Observations of literary conversations were conducted, and the conversations analyzed using sociocultural theory as an analytical tool. The thesis’ point of departure is a critique of dominating reader oriented, reception theory influenced perspectives in the field of literary teaching, where much responsibility is put on students to develop understanding and meaning from texts being read. According to critics, teaching in this perspective has limited students' opportunities to interpret literature. Previous research points to the need to investigate teaching, with the use of concepts in literary interpretation. The analysis focuses on students’ participation in literature conversations, relating to the philosophy of knowledge expressed in curriculum texts, teaching-learning relations, and the use of language as a mediating tool. The observed conversations show, among other things, strategy teaching to discover and name style figures and form-related concepts in texts. On the other hand, literary concepts are rarely used in direct relation to the current text to develop students' interpretation and understanding of the content. A presence of reader-oriented perspectives is demonstrated, but in the absence of the teacher's supportive, interpretive reading. The results are consistent with previous research. The discussion problematizes how the individual, based on reception-theoretical perspectives on literature teaching, is assumed to construct meaning from the teaching between text and reader. This includes a lack of coherence between general and more subject specific assumptions about teaching. Based on the socio-cultural analysis, the teacher's role appears crucial to promoting the subject-related language use in literary conversations.

Syftet med arbetet är att utforska hur jag uppfattar texten och musiken utan några övriga instruktioner och sedan följa processen i att skapa mina egna interpretationer utifrån instruktioner jag lägger till själv. De frågeställningar som används för att undersöka detta är: Vilka tankar och känslor väcker det hos mig när jag studerar in en notbild helt utan instruktioner? Vilka insikter kan jag få om olika sätt att följa de instruktioner som tonsättaren anger genom att ta bort dem helt? Vad fyller tonsättarens instruktioner för funktion för mig som musiker och hur kan jag förhålla mig till dem respektfullt men samtidigt fritt? Metoden som används är att två romanser av Ture Rangström har valts ut och alla instruktioner som har med tempo, karaktär, artikulation och dynamik att göra har suddats ut. Därefter studerar jag in romanserna för att sedan föra in mina egna instruktioner och skapa min egen interpretation. Genom att följa min process genom den loggbok jag fört under tidens gång resonerar jag sedan kring frågeställningarna och gör en kort jämförelse av min egen tolkning och tonsättarens instruktioner i originalnoterna. Detta gör jag för att väcka medvetenhet kring hur jag gör mina konstnärliga val genom det landa i att kunna göra de valen på ett mer självsäkert sätt. Mina resultat pekar på att det som tonsättaren ger oss musiker med sina instruktioner är en utgångspunkt för interpretationen, snarare än en absolut sanning om hur något ska låta. Genom att utföra instruktionerna till punkt och pricka har jag inte framfört en interpretation, den måste jag bidra med själv genom att umgås och arbeta med musiken, analysera den, reflektera över vilka val jag vill göra samt prova mig fram genom min klingande praktik.

Experiences, narratives and architecture are seemingly connected; therefor this thesis project attempts to explore the transformation of emotions and impressions from an ‘artwork’ into architectural components and sequences of spaces. Our “artwork” and generator for this thesis has been the film The Square by Ruben Östlund. It is not a “complete/regular” suggestion on a certain site with a solved program; we have instead chosen to see this project as an investigation and a sketching process, a fundamental research. Our starting point has been based in our common interest for the perception and we wanted to explore how we as architects could bring out rooms through intuitive feelings and methods. The interest around how architecture just like anything else is interpreted different between persons and how many variations it can create, how we as architects work with creating for other people and how our intention rarely ends up being the final result.   -How can the understanding and translation of experiences be made with architectural elements when only having the experience to generate from? -How can the narrative be transformed from one tale to another? -How can interpretations from two architects meet/unite in a creation for people to experience something new in? This thesis started with 10 methods where different subjects as for example: “direction, dramaturgy or spatiality” where analyzed and represented. These methods was for us a way to test what we could find in this movie to continue build something upon. These methods where made week after week and we had not set them out from the start, they came as the process begun. The building or series of rooms we now have created is what we would like to call the 12th method, also a test and part of the process of searching for translation. What we have chosen to work with in terms of film is the cutting. We have interpreted and translated the director Ruben Östlunds way of cutting into architectural means. We have assembled theses 14 rooms with: straight cuts, association cuts and juxta positioning. This project is two interpretations interwoven into one building, a monument of our so to say mental rooms generated from the same starting point/generator. The different scenes have evoked different feelings and impacts on us and have been translated into 14 rooms. / Upplevelser, berättelser och arkitektur är märkbart kopplade till varandra. Därför försöker detta examensarbete att omvandla känslor och intryck från ett ”konstverk” till arkitektoniska komponenter och rumsligheter. Vårt ”konstverk” och generator i detta examensarbete har varit filmen The Square av Ruben Östlund. Vi har valt att se detta projekt som en undersökande skissprocess. Vår utgångspunkt har varit baserat i vårt gemensamma intresse för tolkning och varseblivning och vi ville undersöka hur vi som arkitekter kunde ta fram rum genom intuitiva känslor och metoder. Intresset kring hur arkitektur precis som allt annat tolkas olika mellan personer och hur många variationer det kan skapa, hur vi som arkitekter arbetar med att skapa för andra människor och hur sällan vår första intuition blir slutresultatet.   - Hur kan förståelsen och översättningen av erfarenheter göras med arkitektoniska element när man endast har upplevelsen att generera från? - Hur kan ett narrativ bli transformerad från en berättelse till en annan? - Hur kan tolkningar från två arkitekter mötas rumsligt i något för andra människor att uppleva i?   Detta examensarbete började med 10 metoder där olika ämnen som t.ex. riktning, dramaturgi och rumslighet analyserades och representerades. Dessa metoder var för oss ett sätt att testa vad vi kunde hitta i den valda filmen och fortsätta bygga något på. De valda metoderna, som genererades vecka efter vecka var inte förutbestämda från start utan de formades intuitivt när processen påbörjats. Den byggnad eller serie av rum som vi skapat är vad vi valt att kalla den 12:e metoden, även detta ett test och en del av processen där vi sökt efter översättning. Det vi har valt att arbeta med när det kommer till film generellt är klippningen. Vi har analyserat och omtolkat regissören Ruben Östlunds sätt att klippa till arkitektoniska medel. De scener från filmen som påverkat oss främst har vi översatt till 14 rum, där dessa rum fogats samman genom: raka klipp, associations klipp och juxtapositionering. Detta projekt är två tolkningar sammanvävda till en byggnad, ett monument av våra så kallade mentala rum, genererade från samma utgångspunkt/generator.