Syfte och frågeställning Syftet med studien är att undersöka om det finns ett samband mellan hopptiden på mark och hopptiden i det tekniska hoppet Flip på is för konståkare. Det sekundära syftet är att undersöka om det finns ett samband mellan hopptiden i tekniska hopp på is och antal år i idrotten samt ålder. Finns det en korrelation mellan countermovement jump med armar (CMJa) på mark och tekniska hoppet Flip på is hos konståkare? Finns det en korrelation mellan hopptiden i Flip och antal år i idrotten samt ålder? Metod En kvantitativ metod användes för att få fram försökspersonernas hopptid på is och mark. 11 stycken konståkare medverkade i studien, 6 kvinnor och 5 män (20,9 ± 3,1 år). Försökspersonerna var skadefria, friska och hade fyllt 15 år. Ett krav för deltagande var att försökspersonerna utövat idrotten i minst åtta år samt att de kunde utföra en enkel Flip. Vid själva testtillfället fick försökspersonerna börja med att utföra tre stycken enkel Flip på is medan deras hopp filmades. Försökspersonerna fick sedan utföra tre stycken CMJ(a) där deras hopptid registrerades med hjälp av Ivarjump system. Resultat Resultatet visar på att det inte finns något samband i hopptiden mellan CMJ(a) och Flip(r = 0,17, p= 0,602 ). Det fanns inte heller något samband mellan hopptiden i Flip och ålder. Däremot påvisar resultatet att det finns en korrelation mellan hopptiden i Flip och antal år i idrotten (r = 0,821, p = 0,02). Slutsats Slutsatsen med studien är att det inte finns något samband mellan hopptid på mark och på is. Forskningsläget är fortfarande relativt litet område och fler studier behöver göras. Flertal studier menar att maximalstyrka i ben korrelerar med hopphöjden på mark men eftersom det inte finns en korrelation mellan hopptiden på mark och is behöver det göras mer studier som undersöker sambandet mellan maximalstyrka och hopptid på is. Resultatet visade även på att sambandet mellan antal år i idrotten (erfarenhet) och hopphöjd på is var stor. De tekniska färdigheterna verkar vara den dominerande faktorn för att kunna utnyttja benstyrkan i hoppen

Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att se om ett plyometriskt idrottspecifikt belastat träningsprogram har inverkan på hopphöjd inom konståkning. Det sekundära syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan hopphöjden i enkel axel (1A) på is, 1A på mark, CMJ(a) och SJ.Specifika frågeställningar:○ Hur stor inverkan på hopphöjd i 1A på is ger idrottsspecifik plyometrisk markträning med ankelvikter?○ Vilken korrelation i hopphöjd finns mellan CMJ(a), SJ, 1A på mark och 1A på is?○ Går 1A på mark att använda som mätredskap för hopphöjden på is? Metod: Studien använde en kvantitativ metod för att ta reda på hopphöjden i 1A is och mark, CMJ(a) samt SJ. 16 försökspersoner medverkade i studien ålder 17 ±2 år. Krav för deltagande var tävlingsåkare, med test Basic 2 och Fri 2. Försökspersonerna randomiserades till test- samt kontrollgrupp där testgruppen implementerade en plyometrisk träningsslinga med vikter utöver deras ordinarie träning två ggr/v, under fyra veckor. Kontrollgruppen gjorde ingen förändring i sin träning under träningsperioden. Vid testerna filmades tre 1A på is, två 1A från vardera riktningen på mark, två CMJ(a) samt två SJ. Hopphöjden fastställdes via videoanalys i Darthfish. Resultat: Resultatet visade att hopphöjden ökade i genomsnitt för testgruppen med 25 % i 1A på is (P<0.05) och 23 % i 1A på mark (P<0.05). Resultatet visade ingen signifikant förbättring i SJ och CMJ(a) för testgruppen. Kontrollgruppen visade ingen förändring i något av hoppen. Studien visade på en stark korrelation (r= 0.949, P<0.05) i hopphöjden mellan 1A på is och mark, mellan 1A på is och SJ samt CMJ(a) visades svag korrelation. Slutsats: Studien tyder på en ökad rörelsespecifik neuromuskulär aktivering i 1A (mark och is) då man implementerar idrottsspecifik plyometrisk träning med vikter till sin ordinarie träning. Detta gör att man kan hoppa högre på is och därmed öka möjligheten att förbättra sin prestation.

Syfte och frågeställningar Syftet med arbetet är att skapa en strukturerad litteraturöversikt som sammanställer existerande biomekanisk forskning på hopp inom konståkning, och även beskriva vilken betydelse muskelstyrkan i relevanta muskelgrupper har för rotation.  •    Vilka biomekaniska parametrar är viktiga att eftersträva för hopp med olika antal rotationer? •    Vad är forskningsläget kring muskelstyrkan som behövs för hopp med olika antal rotationer? Metod En strukturerad litteraturstudie genomfördes. Litteratursökningen gjordes i databaserna SportDiscus och PubMed på ett strukturerat sätt med olika sökkombinationer av nyckelord. Manuella sökningar gjordes även via referenslistor i artiklar och böcker. 150 artiklar extraherades och slutligen inkluderades 15 vetenskapliga originalartiklar i studien. Artiklarna valdes med hjälp av inklusions- och exklusionskriterier och granskades sedan kritiskt med hjälp av granskningsmall. Resultat Resultaten presenterade flera olika biomekaniska parametrar som är viktiga i konståkningshopp med olika antal rotationer och att kunna genomföra dessa på ett gynnsamt sätt. Resultaten visade också att muskelstyrkan verkar vara en väsentlig del för att klara av hopp med olika antal rotationer och ha en positiv effekt på rotationen. Resultaten presenterar även relevanta muskelgrupper för detta. Slutsats Denna litteraturstudie ger en unik sammanställning av de viktigaste biomekaniska parametrarna som är viktiga vid konståkningshopp för att uppnå fler varv, och även de viktigaste fokusområden för styrka för utveckling av konståkningshopp. Ytterligare forskning med hög kvalitet kring detta behövs för att få en bredare översikt kring ämnet. / Aim The aim of this study is to create a structured literature review that compiles existing biomechanical research on jumps in figure skating. The aim is also to describe the importance of muscle strength in relevant muscle groups for rotation. •    What biomechanical parameters are important for jumping with different numbers of rotations? •    What is the state of research on muscle strength needed for jumps with different numbers of rotations? Method A structured literature study was conducted. The literature research was done in the databases SportDiscus and PubMed in a structured manner with different search combinations of keywords. Additional sources were compiled via reference lists in articles and books. 150 articles were extracted and finally 15 original scientific articles were included in the study. The articles were chosen using inclusion and exclusion criteria and then critically reviewed using review templates. Results The results present several different biomechanical parameters that are important to strive for in figure skating jumps with different numbers of rotations and to be able to execute them out in a favorable way. Results also showed that muscle strength seems to be an essential part of coping with jumps with different numbers of rotations and has a positive effect on the rotation. The results also present relevant muscle groups. Conclusion This literature study provides a unique compilation of the most important biomechanical parameters that are essential in figure skating to achieve more rotation. The most important focus areas for strength for the development of figure skating are presented. More comprehensive and in-depth research to obtain a broader overview of the subject is required.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka om tidig specialisering är en förutsättning för att uppnå elitnivå inom de estetiska idrotterna konståkning och truppgymnastik samt försöka få en förståelse för vilka för- och nackdelar tidig specialisering kan tänkas få för individen och den framtida elitkarriären. Följande frågeställningar skall besvaras i studien: Hur ser idrottsbakgrunden ut för samtliga landslagsutövarna inom konståkning och truppgymnastik? Hur beskriver landslagsutövarna sin idrottskarriär, inklusive eventuell specialisering och diversifiering? Metod En deduktiv enkät med totalt 7 frågor skickades ut till de 34 landslagsutövarna för att få en överblick över/kring hur deras idrottsbakgrund såg ut. 29 stycken valde att svara varav 14 var kvinnor och 15 var män, 10 konståkare och 18 truppgymnaster. Därefter kunde intervjupersonerna väljas utifrån de svar de angivit och som ansågs relevanta för studien, 2 från varje sport, 2 män och 2 kvinnor, med olika bakgrund inom sporterna. En semistrukturerad intervjuguide skapades för att samla så mycket information från deltagarna som möjligt. Efter transkribering togs citat ut och en induktiv metod användes för att skapa en modell med de svar som angivits av atleterna. Resultat Studien visade att det var stor spridning inom de båda landslagen gällande när atleterna börjat, specialiserat sig, utövat olika idrotter och dylikt. De fyra intervjupersonerna hade en mängd likheter och olikheter i deras väg till landslaget. Det skiljer sig i när de började utöva sporterna, några hade mest lek i träningen och andra tränade med målet att bli bättre redan första året. Kvinnorna hade fler skador än männen, endast en av de fyra atleterna hade slutat och tagit en paus i sin karriär. Stöttningen hemifrån och lagamraterna/kompisarna hade också olika stor inverkan på de fyra intervjupersonerna. Slutsats Tidig specialisering framkommer inte som ett måste för att nå det svenska landslaget i konståkning och truppgymnastik.

Syfte  Syftet med arbetet var att undersöka sambandet mellan träningsmängd och prestation för svenska konståkare i A- och Nationella serien inom klasserna junior och senior. Det arbetet syftat till att ta reda på var följande frågeställningar:  Finns det något samband mellan det totala antalet träningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling? Finns det något samband mellan isträningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling? Finns det något samband mellan fysträningstimmar per vecka och uppnådd poäng på tävling?  Hur väl kan den totala träningsmängden förklara den uppnådda poängen på tävling? Metod Data samlades in med hjälp av en webbenkät skapad i Sunet Survey. Frågorna i enkäten handlade om tävlingsklass, total träningsmängd per vecka, totalt antal istimmar per vecka, totalt antal fystimmar per vecka, annan idrott och eventuell skada. Enkäterna mejlades ut till de 120 klubbarna i Sverige med åkare i urvalsgruppen. De statistiska testerna genomfördes i programmet Jamovi där Pearsons sambandsanalys användes för att undersöka sambanden. Utifrån r-värdet kunde även determinationskoefficienten (r2) beräknas genom att ta kvadratroten av korrelationskoefficienten (r). Den valda signifikansnivån för analysen var 0,05. Resultat Totalt samlades 73 enkäter in varvid 66 inkluderades i studiens slutgiltiga analys. Resultatet från de statistiska testerna visade inget samband mellan total träningsmängd och uppnådd poäng på tävling (p=0,097), mängden isträning och uppnådd poäng på tävling (p=0,094) eller mängden fysträning och uppnådd poäng på tävling (p=0,088). 4,2 procent av den uppnådda poängen kunde förklaras av den totala träningsmängden (r2 = 0,042). Slutsats Resultaten från studien visar att det inte finns något samband mellan total träningsmängd och uppnådd poäng på tävling. Tränare som avser förbättra prestationen hos sina åkare bör överväga att reducera mängden träning med tanke på skaderisken och i stället se över träningens innehåll. Det tycks således vara andra faktorer än träningsmängden som är avgörande för prestation hos konståkare på A- och Nationell serienivå. / Aim  The aim of this study was to research the relationship between training load and performance for Swedish figure skaters in the A- and National series within the junior and senior category. The study aims to research the following questions:  Is there any relationship between the total amount of training hours per week and achieved score at competition?  Is there any relationship between the amount of training hours on ice per week and achieved score at competition?  Is there any relationship between the amount of training hours off ice per week and achieved score at competition?  How well can the total training load explain the achieved score at competition? Method  Data was collected using a web survey created in Sunet Survey. The questions in the survey focused on competition level, total training hours per week, total training hours on ice per week, total training hours off-ice per week, other sports and possible injury. The surveys were emailed to 120 clubs in Sweden with skaters in the sample group. The statistical tests were completed in the program Jamovi and Person’s correlation analysis was used to study the relationships. Based on the r-value the coefficient of determination (r2) could be calculated by taking the square root of the correlation coefficient (r). The chosen significance level for the analysis was 0,05.  Results  In total 73 surveys were collected and 66 of them was included in the study’s final analysis. The results from the statistical tests showed no relationship between total training load and achieved score at competition (p=0,097), the amount of ice training and achieved score at competition (p=0,094) or the amount of off-ice training and achieved score at competition (p=0,088). 4,2 percent of the achieved score at competition could be explained by the total training load (r2 = 0,042).  Conclusion  The results from this study shows that there is no relationship between total training load and achieved score at competition. Coaches aiming to enhance performance for their skaters should consider reducing the training load considering the risk of injury and instead focus on the training content. It seems to be other factors than training load that are crucial for performance for figure skaters at A- and National series level.