Sammanfattning Syfte, frågeställningar och hypotes Syftet med denna studie var att undersöka om ett aerobt medelintensivt träningspass har någon akut effekt på uppmärksamhetsförmågan.   Finns det någon akut effekt på uppmärksamhetsförmågan, mätt med Trail Marking Test, 5 minuter efter ett avslutat aerobt medelintensivt cykelträningspass?   Hypotesen var att aerob medelintensiv cykelträning förbättrar testpersonernas uppmärksamhetsförmåga.   Metod Studien var av kvantitativ ansats och studiedesignen var crossover. Urvalet bestod utav 14 unga vuxna med en medelålder på 24,4(SD: 2,28). Könsfördelningen var fyra kvinnor och tio män.  En grupp blev först testad efter vila sedan efter fysisk aktivitet. Den andra gruppen blev testad först efter fysisk aktivitet och därefter efter vila. Två deltest användes för att bedöma testpersonernas uppmärksamhetsförmåga med och utan interventionen medelintensiv aerob träning. En ANOVA jämförde uppmärksamhetsförmågan efter aktivitet med uppmärksamhetsförmågan efter vila.   Resultat Resultatet i denna studie visade ingen signifikant förbättring i uppmärksamhetsförmåga efter ett medelintensivt aerobt cykelträningspass. En tendens (p = 0,07) till förbättring hittades i en av de två grupperna i det mer krävande deltestet av uppmärksamhetsförmåga. Denna tendens visar på en förbättring i uppmärksamhetsförmåga efter medelintensivt aerobt arbete   Slutsats Uppmärksamhetsförmågan förbättras inte signifikant efter medelintensiv aerob cykelträning i denna grupp av fysiskt högaktiva och kognitivt högpresterande studenter. Den tendens som framkom i en delgrupp stödjer tidigare forskning och hypotesen i denna studie. Tendensen kan vara en indikation på att en förbättring av uppmärksamhetsförmågan är möjlig vid mer kognitivt krävande uppgifter. Framtida studier borde använda fler olika kognitiva tester och undersöka om akuta effekter av fysisk aktivitet på uppmärksamhetsförmågan beror på individers fysiska aktivitetsnivå. / Abstract Aim The purpose of this study was to investigate the acute effects on attentional ability after moderate aerobic exercise.   Does moderate aerobic exercise on bicycle effect the attentional ability, measured with Trail Marking Test after a 5 minute rest?   The hypothesis was that moderate aerobic exercise on a test bicycle would acutely improve the attentional ability of the subjects.    Method This quantitative study was designed as a crossover. Fourteen young adults with average age 24, 4 (SD 2, 28) participated in the study. Distribution in terms of gender was 4 women and 10 men. One group was first tested after rest and then after exercise, whereas the other group started with exercise and finished with rest. Two subtests were used to discern the attentional ability on the participants with or without the intervention, moderate aerobic exercise. An ANOVA was used to compare attentional ability after activity with attentional ability after rest.   Results The results of this study showed no significant improvement in attentional ability after a moderate aerobic exercise workout. There was a tendency (p = 0, 07) towards a improvement after exercise found in one of the two groups in the more subtest of attentional ability. This tendency suggests an improvement in attentional ability after moderate aerobic exercise.   Conclusions There was no significant improvement in attentional ability after a moderate aerobic exercise on test bicycle in this group of physically active students with high cognitive function. The tendency for improvement in one subgroup support earlier studies and the hypothesis of this study. This tendency could indicate that physical activity might have some positive effect on attentional ability in more demanding cognitive exercises. Future studies may use multiple cognitive tests to investigate the acute effect on attentional ability after physical activity and depending on activity level.

No description available.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka om det är möjligt att från idrottspsykologins mentala träning anpassa och skräddarsy den för mig, som musiker, för att på så sätt kunna sänka både stress och nervositetsnivå. Min tanke med uppsatsen är att den förhoppningsvis ska kunna väcka ett intresse för idrottspsykologins mentala träning inom musikaliska kretsar. De aspekter av den mentala träningen som jag valt att fokuserat på är att med hjälp av den mentala träningen strukturera upp den mentala förberedelseprocessen: inför, under och efter ett uppträdande. De metoder som jag använt mig av är litteraturstudier och praktiska undersökningar, på mig själv som musiker, med hjälp av de olika övningar och teorier som presenteras i den litteratur som jag studerat. Dessa övningar och teorier har jag sen anpassat för mig, som musiker. Jag har även valt att läsa boken The inner game of music av Berry Green och W. Timothy Gallwey för att se vilka teorier som redan finns översatta för musiker och för att se om det finns något mer att tillägga. Resultatet visar att det är möjligt att sänka både stress och nervositetsnivån med hjälp av de teorier och övningar som jag tagit del av och sedan omvandlat. Vidare diskuteras det i analysen och i diskussionen hur en musiker på bästa sätt kan ta till vara på dessa metoder och övningar.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med motorik ur ett didaktiskt perspektiv. För att svara på studeins syfte har följande frågeställningar formulerats Hur genomför förskollärare den motoriska träningen? Vad erbjuds för aktiviteter under den motoriska träningen? Varför planerar förskollärarna för motorisk träning? Studien har en innehållsanalytisk utgångspunkt vilket innebär att dra slutsatser om ett innehåll. För att samla in empiri till studien har semistrukturerade intervjuer använts. Dessa har sedan transkriberats, tolkats och kategoriserats för att finna svar på studiens frågeställningar. Det teoretiska ramverket som ligger till grund för denna studie är didaktiken och undervisningsplaneringen. Utgångspunkt har varit i didaktikens frågor Hur, Vad och Varför som satts in i den didaktiska triangeln för att bilda en helhet. Resultatet visar att barn får motorisk träning under vistelsetiden på förskolan men att den inte är medvetet planerad. Det visar också att förskollärarnas roll och miljöns påverkan har stor betydelse för barns motorik träning. Resultatet visar även att förskollärarna ser ett syfte med den motoriska träningen då det finns med i läroplanen.

Syfte & Frågeställning Syftet med denna studie var att undersöka hur sprint- och hoppförmåga kan påverkas av ett sex veckors plyometriskt träningsprogram på unga fotbollsspelare i U17-Allsvenskan Norra. Studiens frågeställning var: Ger ett kortsiktigt träningsprogram i form av plyometrisk träning någon effekt på ungdomsspelares sprint (0-5 m, 0-15 m, 0-30 m), CMJ och trehopptest? Metod 16 fotbollsspelare från U17-Allsvenskan Norra deltog i studien. Plyometrigruppen (PG) följde ett träningsupplägg baserat på en vetenskaplig studie av Váczi et al. (2013) där varje träningspass utfördes innan den schemalagda fotbollsträningen. Kontrollgruppen (KG) fortsatte träna fotboll i vanlig ordning enligt lagets ordinarie träningsupplägg. Träningsprogrammet bestod av unilaterala och bilaterala plyometriska rörelser. Två testtillfällen förekom dessutom i studien där spelarna testades i sprint, CMJ och trehopptest före och efter träningsprocessen. Resultat PG förbättrade sin hopphöjd med 9,1 % medan KG visade på ingen signifikant skillnad efter träningsperioden. Hopplängden  förbättrades hos PG med 4,2 % medan KG visade ingen signifikant skillnad vid eftertesterna. Ingen signifikant skillnad i utveckling mellan grupperna förelåg i sprintförmåga. Slutsats Studien visar att plometrisk träning ger effekt på hoppförmåga hos unga fotbollsspelare under tävlingssäsong efter ett kortsiktigt träningsprogram. Ytterligare forskning behöver dock göras under en längre träningsperiod där den plyometriska träningen kombineras  med snabbhetsträning för att utveckla båda egenskaperna på bästa möjliga vis.

Inledning: Det är vida diskuterat om träning på instabilt underlag har någon effekt på idrottslig prestation. En del studier visar att instabil träning utmanar nervsystemet i högre grad än vad stabil träning gör och kan därav förbättra muskelkoordination och muskelsynnergier. Annan forskning rapporterar minskad kraftutveckling vid träning på instabila underlag, vilket ses som en begränsning för idrottslig prestation. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vilken effekt hängande frivändningar, på stabilt kontra instabilt underlag har, sett till explosivitet och postural kontroll. Metod: Experimentell kvantitativ randomiserad pilotstudie. Under en träningsperiod på fem veckor genomförde fem manliga deltagare hängande frivändningar tre gånger i veckan. Deltagarna delades in i två grupper, grupp 1 (n=2) utförde frivändningarna på stabilt underlag och grupp 2 (n=3) på instabilt underlag. Innan och efter mättes posturalt svaj och explosivitet i stillastående en minut med slutna ögon på stabilt respektive instabilt underlag samt upphopp på kraftplatta. Resultat: Grupp 2 förbättrade samtliga parametrar av posturalt svaj vid quiet stance på instabilt underlag. Framför allt sågs en minskad svajarea (23 %), en minskning som även sågs på stabilt underlag (16 %). Grupp 1 påvisade en ökning i svajarea på båda underlagen medan förbättring sågs i övriga parametrar på instabilt underlag. Stora individuella variationer gällande explosivitetsförändring vid squat jump sågs i båda grupperna. Konklusion: Denna pilotstudie indikerar att frivändningsträning på instabilt underlag kan ha positiva effekter på den posturala kontrollen. Resultaten behöver verifieras i en framtida större studie grundad på samma metod med längre träningsintervention.

Bakgrund: Tennis är nyttigt både för den fysiska och mentala hälsan. De vanligaste skadorna som rapporterats innan är knäskador och axelskador. En riskfaktor för tennisskadors uppkomst är omkretesen på tennisrackets handtag, tennisrackets storlek på huvudet och träningsvolymen. Uppvärmning och vara aktiva inom fler idrotter var skadeförebyggande åtgärder. Svenska tennisförbundet har ett utbildningsprogram för tennistränare som var certifierad på silvernivå av internationella tennisförbundet och finns i fyra steg. Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva tennistränarnas erfarenheter av skador, skadehantering och skadeförebyggande träning hos tävlingsspelare Metod: Metoden som använts var kvalitativa semistruktuerade intervjuer. För databearbetning användes kvalitativ innehållsanalys. Sammanlagt intervjuades 10 chefstränare på olika tennisklubbar. Resultat: Ur analysen framträdde fyra olika teman: hög tävlings- och träningsnivå, kunskapsbrist, individuellt ansvar och samarbete. Konklusion: Sammanfattningsvis verkade tränarna ha god kunskap i vilka de vanligaste skador var och där de ansåg att axlar var det vanligaste skadestället. Tränarna upplevde också vissa hinder när det gällde skadeprevention såsom; kunskapsbrist, bristande uppvärmning och spelarnas ansvar brister.

Bakgrund: Demens är en global folkhälsosjukdom och rankad i WHO´s Global Health Estimates som den sjunde största orsaken till död bland alla förekommande sjukdomar år 2019. Personer med demenssjukdom lider av försämrade fysiska- och kognitiva funktioner, tillståndet bidrar bland annat till ökad passivitet i olika situationer. I förlängningen innebär det för den demenssjuke att personen blir allt mer fysiskt inaktiv vilket negativt påverkar hälsa och livskvalitet. Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av fysiska aktiviteter för äldre vid demenssjukdom. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på nio kvantitativa artiklar samt en kvalitativ artikel som sökts fram via databaserna CINAHL Complete, Medline with Full Text och PubMed. Resultat: Resultatet visade att fysisk aktivitet verkar ha en positiv inverkan på äldre personers rörlighet i vardagen, att BPSD relaterade symtom delvis minskade samt att allvarligare fallskador hos personer med Alzheimers sjukdom förebyggdes. Studierna kunde dock inte fastställa några förbättrande resultat där träning gav effekt på livskvalitet. Sammanfattning: Studier visade trots liknande studieupplägg delvis olika resultat när äldre personer med demenssjukdom utförde träningsprogram i syfte att förbättra kondition, styrka, balans och smidighet och dess påverkan på fysisk aktivitet, kognitiv funktion, beteendemässiga och psykiatriska symtom och livskvalitet. Ett personcenterat förhållningsätt där personers egna resurser stöttas i att utföra fysisk aktivitet är av betydelse vid omvårdnad för hälsa och livskvalitet.

Inledning: Trots att det finns starka belägg för att fysisk aktivitet är en effektiv behandling vid depression, ordinerar medicinsk personal sällan fysisk aktivitet som en del av behandlingen. Ett lättillgängligt sätt att behandla personer som lider av lätt till måttlig depression med fysisk aktivitet är därmed önskvärt. Syfte: Att undersöka genomförbarheten av ett oövervakat konditionsträningsprogram i kombination med en webbföreläsning som tilläggsbehandling vid mild till måttlig depression samt att beräkna stickprovsstorleken till en framtida slutgiltig studie. Metod: Totalt rekryterades 20 personer till denna randomiserad kontrollerad pilotstudie. Interventionen bestod av sedvanlig behandling samt åtta veckor oövervakad konditionsträning i kombination med en webbföreläsning om fysisk aktivitet vid depression. Kontrollgruppen fick enbart sedvanlig behandling. Utfallsmåtten var; genomförbarhet, depressiva symtom skattat med MADRS-S och fysisk aktivitetsnivå. Resultat: Bortfallet var 18 % i interventionsgruppen. Medianen av andelen genomförda träningspass var 79 % (interkvartilavstånd (IQR) 54– 85), andelen procent som uppnådde rekommenderad ansträngningsgrad var 100% (IQR 86-100), samt duration 100 % (IQR 92,5-100). Ingen signifikant skillnad noterades mellan grupperna i MADRS-S (p = 0.504, effektstorlek 0.48). Antalet aktivitetsminuter ökade signifikant i interventionsgruppen (p=0.006, effektstorlek = 1.67). Baserat på en klinisk relevant skillnad på 8 poäng för MADRS-S, krävs totalt 16 personer (8 personer per grupp) för att upptäcka en skillnad på 8 poäng med en SD på 4.7 med 80% power, alpha 0.05 och ett tvåsidigt test samt beräknat på en drop-out på 20%. Konklusion: Fysisk aktivitet i form av oövervakad konditionsträning i kombination med en webbföreläsning är en genomförbar tilläggsbehandling vid depression.

Syftet med studien var att undersöka förskrivares syn på Fysisk aktivitet på recept(FaR). För att besvara detta syfte användes fyra frågeställningar: Vilka brister ochstyrkor anser förskrivare att det finns med FaR, kan en funktion som lotsar patientermed FaR bidra till att förskrivare väljer att skriva fler FaR, samt förskrivares syn pålotsning inom FaR som en avlastning för vårdpersonal. Metoden som användes varsemistrukturerade intervjuer med sex förskrivare av FaR på ett sjukhus i Mellansverige.För att analysera intervjuerna genomfördes först en transkribering följt av eninnehållsanalys där betydelsefulla citat från respondenterna användes för att skapakodord, underkategorier och teman. Resultatet visade att de styrkor förskrivare kunde semed FaR var att det skapar en tydlighet och blir mer än bara ett muntligt råd förpatienten. De brister som förskrivarna beskrev låg i uppföljningarna som ansågsbristfälliga samt en okunskap kring hur FaR skall användas. Förskrivarna ansåg attlotsning skulle kunna vara en extra resurs inom vården som kan avlasta vårdpersonalsamt att det skulle kunna vara en hjälp för de patienter som behöver extra stöd med FaR.Den extra resurs som lotsningen kan bidra med menade förskrivarna skulle kunna ledatill fler utskrivna FaR. Studien kan bidra med kunskap om FaR och dess förskrivare,vilket kan leda till en ökad förskrivning av FaR och gynna förskrivarna som använderFaR i sitt arbete samt att studien ger kunskap om hur följsamheten bland patienter kantänkas förbättras. En möjlig lösning på problemen med uppföljningar och bristandekunskap om FaR är att det inrättas ytterligare en instans inom vården som jobbar tättihop med förskrivarna när de använder FaR och bistår med de extra resurser som krävsför att patienten ska fullfölja sin behandling.