Undernäring är ett tillstånd som kan påverka äldre personers dagliga liv och som därmed kan påverka hälsan negativt. Faktorerna som kan leda till undernäring är många och av skiftande slag. Syftet med arbetet var att identifiera och beskriva faktorer som kan leda till att äldre personer bli undernärda. Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie och genomförandet av sökningarna gjordes i de vetenskapliga databaserna Cinahl, ELIN, PsycINFO och PubMed. I den systematiska litteraturstudien ingick 12 kvalitetsgranskade artiklar, både kvantitativa och kvalitativa studier. Resultatet påvisade följande faktorer som inverkar på undernäring: munhälsa, kost, ålder, fysisk hälsa, mental hälsa, aptit och boendeform. En ökad kunskap om och förståelse för faktorer som bidrar till undernäring kan bistå vårdpersonal i arbetet med att förebygga undernäring och att ge omvårdnad till dem som redan utvecklat undernäring.

Purpose: The purpose of this interview study was to describe the nurses’ view of their experiences of interaction with other professionals to improve the elderly patient's nutritional status in municipal elderly care. Method: The study is based on qualitative interviews with nine nurses and was analyzed according to a qualitative content analysis method. Results: The main themes that emerged: Communication among the involved, To feel secure in their role, Lack of structure. The nurses worked closely with nursing staff and cooperated more with doctors about nutrition than with the physiotherapist and occupational therapist. The nurses felt they had the main responsibility for maintaining a good nutritional status of the elderly patient and described themselves as primarily responsible for nutrition while they lacked nutritional competence equal to the responsibilities they had during the whole nutrition process. The nurses had no community dietitian’s skills and felt that the dietitian had a great responsibility and the most updated knowledge in diet and nutrition. The results showed a lack of routine, structure and clearly defined responsibilities of different professional groups. Conclusions: A multidisciplinary approach is a successful method tackling malnutrition in older people. All the professionals at various levels have a common responsibility, and shall cooperate to provide the elderly patient a good nutritional care. Nurses have a key role but needs to develop collaboration with other professionals. Collaboration with dieticians should be increased. The dietician's role and competence are important to achieve a good quality of nutrition and needed to complete the nurses’ competence. To improve the elderly patient nutritional status we need to have a clear definition of the responsibilities for each professional group.

God nutrition är nödvändigt för god livskvalitet och optimal vård men det finns samtidigt beskrivet att nutritionsvård inte utförs i den utsträckning som är nödvändig. Att sörja för god nutrition kan ge tydliga hälsovinster för den enskilda patienten och är en patientsäkerhetsfråga. Det är lika angeläget att erhålla god nutritionsvård som annan adekvat vård. Distriktssköterskan har en central roll i det tvärprofessionella teamet runt patienten, med ansvar att både identifiera behov samt genomföra för patienten lämpliga åtgärder. Syftet med studien var att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av undernäringstillstånd hos äldre patienter på särskilt boende. Kvalitativ metod användes och datainsamlingen genomfördes med halvstrukturerade livsvärldsintervjuer av åtta distriktssköterskor. Data bearbetades genom kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. I resultatet framkommer att distriktssköterskan ser sig som huvudansvarig för patienternas nutrition. Distriktssköterskan bedömer och ordinerar, men är inte den som praktiskt utför åtgärder kopplade till nutritionen. Hur riskbedömning för undernäring genomförs och hur ofta vikt kontrolleras varierar i stor grad, även om samtliga intervjuade anser att detta är viktiga åtgärder. Brister i utförandet av åtgärder skapar en frustration hos distriktssköterskan. Bristerna berör främst kontinuitet i genomförande av ordinerade åtgärder samt avsaknad av kunskap och förståelse hos baspersonalen, det vill säga undersköterskor och vårdbiträden. Det konsultativa arbetssättet sätter ramarna för arbetet och distriktssköterskan upplever många gånger begränsad möjlighet att påverka patienternas nutritionsvård. Samarbete med baspersonalen utgör grunden och stödjande rutiner samt kontinuerlig handledning är viktiga delar i nutritionsarbetet. Att kunskapsnivån hos baspersonalens påverkar patienternas nutritionsvård framkommer både i innevarande studie och i tidigare forskning. En upplevd brist på tydliga rutiner och riktlinjer medför att varje distriktssköterska utför bedömningar och åtgärder på sitt eget sätt. Forskningen visar dock att strukturerade bedömningsinstrument och utarbetade rutiner utgör grunden i en evidensbaserad vård.

No description available.

Bakgrund: Undernäring hos äldre är ett vanligt förekommande problem, sjuksköterskan har som ansvar att identifiera och bedöma undernäring samt att sätta in lämpliga åtgärder. Syfte: Syftet var att genom en litteraturstudie belysa faktorer som kan förebygga undernäring hos äldre personer. Metod: En litteraturöversikt där sökningen gjordes i vetenskapliga databaser för att hitta artiklar som svarade på studiens syfte, efter kvalitetsgranskning inkluderades 17 artiklar som sammanställdes till resultatet. Resultat: Risken för undernäring kan reduceras genom utbildning till vårdpersonal och de äldre. En lång nattfasta är associerat med ett lägre energiintag under dagen, för att förebygga detta ska man servera regelbundna måltider och mellanmål. Diskussion: Utbildningstillfällen till vårdpersonal borde ligga under arbetstid då fler har möjlighet att delta. Utbildningarna borde innehålla information om vilken betydelse nutritionen har och även hur man kan förebygger undernäring genom att belysa vikten av energirika måltider, mellanmål och måltidsmiljön. Slutsats: Det finns en brist i kunskap hos vårdpersonal när det gäller undernäring, detta kan åtgärdas genom att personalen får den utbildning de behöver. Andra åtgärder kan vara; kosttillägg, minska nattfastan och anpassa måltidsmiljön. Framtida forskning borde fokuseras på nattfastan. / <p>Godkännande datum: 2017-12-13</p>

De flesta sjuksköterskor kommer att i sitt arbetsliv möta äldre som är undernärda eller har risk för undernäring. Professionen har därför ett ansvar att identifiera äldre med undernäring och vidta evidensbaserade åtgärder. Syftet var att undersöka hur sjuksköterskan kan påverka nutritionsstatus hos äldre med undernäring. Studien utfördes som en allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultatet baserades på nio artiklar. Tre kategorier framkom: Bedömning av nutritionsstatus, Tvärprofessionellt samarbete och Stödja den äldre. Samarbete mellan sjuksköterskor och olika professioner identifierades som en viktig faktor för att öka kunskapen om äldres näringsstatus. Arbetet strukturerades genom att använda bedömningsinstrument och på så sätt skapades en helhetsbild av den äldres hälsa. Sjuksköterskors rätta kunskap om nutrition anses vara betydelsefullt för att förbättra nutritionsstatus bland äldre. Detta kan genomföras genom att vidta åtgärder som stödjer den äldre genom att anpassa kosten efter individen, ge sällskap, energi- och proteinberikning samt uppföljning av matvanor. / Nurses encounter of aged people who are malnourished or at risk of nutritional deficiency is expected in their line of work. The profession therefore has a responsibility to identify elderly with malnutrition and to take evidence based measures. The aim of this paper was to investigate how nurses can affect nutritional status in elderly people with malnutrition. The study was conducted as a general literature study with an inductive approach. The result was based on nine articles. Three categories were formed: Assessment of nutrition status, Multidisciplinary cooperation and, Supporting the Elderly. Collaboration between the nurse and other professions was identified as an important factor in increasing knowledge about the elderly's nutritional status. By using assessment tools, the work was structured and an overall picture of the elderly's health was created. Nursing's correct knowledge of nutrition is considered important for improving nutritional status among the elderly. Prevention of malnutrition can be accomplished by taking measures that support the elderly by providing: individually adapted diets, company, energy and protein enrichment, and following up on eating habits.

Bakgrund:Undernäring hos äldre är ett växande problem med stora negativa konsekvenser för den enskilde. Forskning som undersöker de faktorer och de äldres upplevelse av vad som påverkar undernäring kan ge distriktssköterskan verktyg att förebygga undernäring. Syfte och metod: Syftet med studien var att beskriva vilka faktorer distriktssköterskan kan identifiera för att förebygga undernäring hos äldre. Studien genomfördes som en integrativ litteraturstudie. Resultat: Studien resulterade i tre teman: Fysiska faktorer, psykiska faktorer och yttre faktorer. Resultatet visade på att det finns flera faktorer som påverkar undernäring hos äldre. Distriktssköterskan bör försöka se hela den äldre personen och ett screeningsverktyg kan underlätta detta.

Enligt Socialstyrelsen har alla individer rätt till en adekvat, till individen och dennes tillstånd anpassad näringstillförsel. Ändå är undernäring hos patienter som vårdas på sjukhus ett vanligt förekommande problem och kan förekomma vid inskrivningstillfälletmen kan även utvecklas under vårdtiden. ett tillstånd av undernäring har allvarliga konsekvenser för sjukdomsförloppen genom stor negativ påverkan på varje organ i kroppen och för samhällsekonomin genom en signifikant påverkan på mortalitet, morbiditet, sjukhusvistelse och livskvalitet. Trots detta förblir undernäring hos patienter många gånger ouppmärksammat och obehandlat. Sjuksköterskor har ett stort ansvar för omvårdnaden av patienten. Att uppmärksamma och identifiera undernäring samt initiera behandling är central i det dagliga arbetet för sjuksköterskan. På en intermediärvårdsavdelning vårdas patienter med akuta sjukdomstillstånd med hög risk för snabb försämring. Ofta krävs en hög övervakning av patienterna och vårdtiden kan variera allt ifrån ett par timmar till flera dygn. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevda förusättningar och hinder för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling på en intermediärvårdsavdelning. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie där semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta respondenter från ett universitetssjukhus i Stockholmsområdet. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i två olika kategorier med tillhörande underkategorier. Dessa två  kategorier var förutsättningar för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling och hinder för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling. Resultatet visade att upplevda förutsättningar var att de hade tillräckligt med kunskaper om såväl grunderna i nutrition men även kunskaper om en mer diagnosanpassad nutrtionsbehandling. Sjuksköterskerna lyfte även fram att det var viktigt med att nutrtion var en egen punkt på den rondmall som fanns på intermediärvårdsavdelning samt att det från början fanns en förutsbestämd plan och struktur för hur nutritionsbehandlingen skulle gå till. ett samarbete mellan olika professioner var även en viktig förutsättning samt att det fanns ett väl anpassat risk- och bedömningsinstrument. Den kliniska blicken ansågs vara viktig när det gällde att bedöma om en patient var undernärd. Upplevda hinder var korta vårdtider, att det på  intermediärvårdsavedlninen var ett helt annat fokus kring patienten som var medicinskt samt att det redan fanns mycket dokumentation kring patienten. Ytterligare en sak till att dokumentera skulle bara göra att det prioriterades ned. Ett annat hinder som framkom var att det många gånger rådde oklarheter kring vad patienten själv ville med den fortsatta behandlingen. Slutsatsen i denna studie är att det förekommer upplevda brister inom näringsvård på den intermediärvårdsavdelning där studein genomfördes. Flera av sjuksköterskorna beskrev att upplevda förutsättninga för att upprätthålla en fullgod nutritionsbehandling inte fanns på avdelningen. De visade på att de upplevde olika  hinder för att upprätthålla en fullgod nutrtionsbehandling. Nutritionsbehandling är en fråga om och är en effektiv metod för att förhindra vårdskador. den sjuka individens nutrtion måste betraktas på samma sätt som annan medicinsk behandling och underkastas samma krav på utredning, diagnos, behanslingsplanering och uppföljning samt dokumentation.

BakgrundDemens är en folksjukdom som vanligt vis drabbar äldre personer. Kognitiva nedsättningarleder till att personen har svårt att sköta sina vardagliga sysslor. Det kan bero påminnesnedsättning men även på grund av att personen har svårigheter med att planera, inledaoch genomföra sina vardagliga sysslor, vilket också kan leda till att personen drabbas avundernäring.SyfteAtt beskriva väsentliga aspekter i samband med undernäring vid demenssjukdom.MetodEn strukturerad litteraturöversikt med Högskolan Dalarnas mixade modell som grund vilken ärbaserad på (n=18) artiklar. Artiklarna som ingår i litteraturöversikten har kvalitativ ochkvantitativ ansats samt mixad metod. Artiklarna söktes fram i databaserna CINAHL ochPubMed.ResultatTvå huvudkategorier visades Måltidssituationen och Omvårdnadspersonal vilka sedan deladesin i subkategorierna, Anpassad måltidsmiljö, Anpassning till patientens funktionsförmåga,Stimulering av kostintag, Kompetens och Bemanning.SlutsatsGenom en personcentrerad vård kan undernäring förebyggas och behandlas med olika insatserav omvårdnadspersonal, vilket kan leda till ökad livskvalitet och välbefinnande samtförhoppningsvis ge minskade samhällskostnader på sikt

Undernäring är ett stort problem bland äldre både internationellt och inom svensk hälso- och sjukvård. Inom den svenska äldrevården används verktyget Mini Nutritional Assessment (MNA), (bilaga 3) för screening av nutritionsstatus. Trots detta är var tredje patient underviktig inom den svenska äldrevården. Undernäring leder till en minskad livskvalitet, ökad risk för infektioner, ökad sjuklighet och en ökad dödlighet. Vid ett minskat intag av energi och näringsämnen, som understiger kroppens behov, förbrukar kroppen sina depåer av näringsämnen och muskulaturen bryts ner. Förutsättningen för en god hälsa och sjukdomsläkning är ett gott näringstillstånd. Enligt Virginia Henderson har alla människor vissa gemensamma egenskaper och behov, där omvårdnaden skall planeras utifrån patientens upplevda behov och bristande förmåga att tillfredsställa dessa. Sjuksköterskan har enligt International Council of Nurses [ICN], (2000) ett grundläggande ansvarsområden att främja hälsa, förebygga sjukdom, lindra lidande samt återställa hälsa. Syftet var att undersöka effekter av omvårdnadsåtgärder som syftar till att förebygga undernäring hos äldre i äldrevård. En forskningsöversikt genomfördes utifrån 14 inkluderade artiklar. Sökningen av artiklarna gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och Psycinfo. Resultatet presenterades utifrån tre huvudteman, nutrition, kunskap och utbildning samt vikten av delaktighet och engagemang. Resultatet visade att nutritionsåtgärder som att förbättra måltidsmiljön, ge kosttillskott, arbeta utifrån en individanpassad vård där patienten engageras i sin egen näringsvård, var åtgärder som kan förebygga undernäring inom äldrevården. Åtgärderna kan tillämpas inom både äldreboende och sjukhus. Slutsatsen var att faktorer som upplevdes betydelsefulla ur patientens perspektiv var att själv få medverka i sin näringsvård. Nutritionsåtgärder som visat sig effektiva för äldre är kosttillskott och en familjelik måltidssituation.