Denna studie syftade till att få kunskap om hur elever i mellanstadiet kan utveckla sin förståelse för begreppet ”förbränning” samt hur dramaövningar kan skapa möjligheter för att synliggöra begreppet förbränning. För att undersöka detta iscensattes en lektionsserie med ett variationsteoretiskt perspektiv i en årskurs 6. Datainsamlingen bestod av elevtexter, intervjuer och videofilmning av lektionerna. Resultatet av studien visar att genom en dramaövning och medvetet iscensatta variationsmönster om begreppet förbränning är det möjligt för lärare att skapa lärandesituationer, där eleverna fördjupar sin förståelse för begreppet förbränning.

Syftet med den här studien var att få kunskap om hur elever i årskurs 4–6 kan utveckla sin förståelse för det naturvetenskapliga begreppet energi med variationsteorin som teoretisk utgångspunkt. Frågorna jag ville ha svar på var vilka kritiska aspekter för begreppet eleverna måste få möjlighet att urskilja för att förstå begreppet på ett specifikt sätt och hur undervisningen kan utformas för att synliggöra dessa kritiska aspekter. I bakgrunden behandlas tidigare forskning om lärande och undervisning om energi, det naturvetenskapliga språket kontra det vardagliga, elevers förståelse av begreppet energi, skolans styrdokument och rollen som forskande lärare. Med mig själv som lärare har data samlats in genom förtest i form av gruppintervjuer och eftertest, videofilmning och ljudinspelningar från lektionstillfällena. Genom att använda variationsmönster i undervisningen skapades möjligheter för eleverna att urskilja vad energiprincipen innebär, att energi inte kan skapas eller förstöras utan endast omvandlas, att det vardagliga språkets sätt att tala om energi skiljer sig från det naturvetenskapliga och att energi är mer än bara den elektricitet vi använder. Resultatet visar att elevernas förståelse för begreppet energi står i relation till hur undervisningen formades och de kritiska aspekterna behandlades.

Studien syftade till att vinna kunskap om hur elever i årskurs 1–3 kan utveckla sin förståelseför vinterekologi. För att undersöka detta användes variationsteorin och det sociokulturellaperspektivet som teoretisk utgångspunkt när jag planerade, genomförde och analyserade enlektionsserie i årskurs 1. Lektionsserien baserades till viss del på en learning study där jagagerade både forskare och lärare. Jag identifierade två kritiska aspekter, livscykler och årstiderdär årstidsväxlingar ingick. För att kunna förstå det avsedda lärandeobjektet ”vinterekologi”behövde eleverna urskilja de kritiska aspekterna. Därför valde jag att utforma undervisningenför att synliggöra aspekterna genom variationsmönster. Dessa mönster var kontrast, vilketinnebar att visa hur djur och växter anpassar sig till ett kallt klimat och vilka dessa anpassningarvar. Även variationsmönstret generalisering användes, vilket innebar att generalisera de kritiskaaspekterna till att gälla olika växter och djur, inte endast de som togs upp under lektionerna.Eleverna bidrog med en annan kritisk aspekt som jag inte identifierade i förväg, denna varfotosyntesen och dess betydelse. Resultatet visade att elevernas kunskaper och föreställningarom vinterekologi stämde överens med tidigare forskning. Genom att utforma undervisningenmed syfte att synliggöra de kritiska aspekterna utvecklade eleverna sin förståelse förvinterekologi. Sammanfattningsvis tyder denna studie på att variationsteorin är ett verktyg somskapar möjligheter för elever att utveckla sina kunskaper inom undervisningen. Det är viktigtatt elever får arbeta med varandra och lära av varandra, genom språket och sociala interaktionerkan eleverna utvecklas ännu mer.