När en ungdom mellan 15-17 år misstänks för ett brott ska åklagaren begära in ett yttrande från socialtjänsten enligt 11 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Målet med att begära in ett yttrande är att ge rättsväsendet ett underlag som klarlägger den unges situation och ett eventuellt vårdbehov. Yttrandena utgör ett viktigt kunskapsunderlag och kan påverka hur både åklagaren och rätten uppfattar den unge. Tidigare forskning visar att socialtjänsten tenderar att kategorisera och bedöma klienter utifrån traditionella föreställningar om kön. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur socialtjänsten i sina yttranden beskriver flickor som misstänks för misshandel eftersom våld är starkt associerat med maskulinitet. Materialet har bearbetats genom en kvalitativ innehållsanalys och har tolkats hermeneutiskt. Studiens vetenskapsteoretiska ansats är abduktiv vilket innebär att studien utgår från empiriska data men att teoretiska moment samtidigt har beaktats. Resultatet visar att socialtjänsten i flera avseenden beskriver och förklarar flickorna och deras beteenden utifrån föreställningen om normativ femininitet. I flera fall beskrivs flickornas aggressivitet som en bristande kontrollförmåga och det är vanligt förekommande med beskrivningar av utsatthet och psykisk ohälsa. Det framkommer även att när flickorna anpassar sig efter den normativa femininiteten beskrivs det som positivt medan avvikelser överlag beskrivs som problematiskt.

The purpose of this thesis is to examine how gender is constructed in presentence reports written by social workers’ as mandated by 11§ LUL. Young offenders are often assigned normative masculine or feminine attributes by personnel at treatment centers, girls are considered emotional and in need of support while boys are considered disorderly and in need of structure. Young female delinquents are victimized which affects their culpability; they are less likely to be held responsible for the crimes they committed. Young male delinquents are viewed as aggressive and in control; they are more likely to be held accountable for their criminal actions. In this study we analyze 20 presentence reports using critical discourse analysis; ten reports about girls and ten about boys, in half of the reports the youth is diagnosed with ADHD (5 boys and 5 girls). Our main results show that gender construction occurs in presentence reports, for example it is crucial that girls’ are calmed down by means of adult support, while boys’ need to be activated and controlled. We also ascertain that youths with an ADHD-diagnosis often are perceived as victims and therefore attributed less culpability for their crimes, regardless of gender.