<p>Denna uppsats redogör för en studie med syftet att undersöka dialektbruk, dialektattityder samt vilken betydelse dialekten har för identiteten hos gymnasieelever.  Undersökning baseras på två informantgrupper från Gotland och Stockholm som dels genomfört en enkätundersökning, dels deltagit i gruppintervjuer. Resultatet visar att en majoritet av eleverna anser att de talar dialekt och är positiva till dialekternas existens och det är fler flickor som anser sig tala dialekt än pojkar. Det egna sättet att tala har en stark koppling till identiteten framför allt för ungdomarna på Gotland. Dock visar studien att standardspråkets prestige är betydande för båda informantgrupperna. Ur ett didaktiskt perspektiv är studien intressant eftersom eleverna från det mer utpräglade dialektområdet Gotland är mer medvetna om sitt sätt att tala, vilket går att koppla till det faktum att de har haft mer undervisning i skolan om de svenska dialekterna i allmänhet samt den egna dialekten.</p>

I detta arbete undersöks en grupp ungdomars attityder till skrivet och talat ungdomsspråk utifrån dialoger i två textutdrag ur ungdomsboken Sandor slash Ida (Kadefors 2009). Syftet har dels varit att undersöka huruvida det fiktiva ungdomsspråket i ungdomslitteraturen är verklighetsförankrat eller inte, dels att försök spåra ungdomarnas upplevda och faktiska normer kring sitt eget talspråk. För att kunna mäta/jämföra det fiktiva ungdomsspråket i textutdragen mot informanternas språk har kategorin fiktiv norm tillförts. Undersökningen har gjorts utifrån kvalitativ etnografisk metod och har bedrivits i form av ett mellanting mellan aktionsforskning och deltagande observation som ett led i informanternas ordinarie svenskundervisning. Informanterna har i tre olika grupper diskuterat språket i textutdragen. Datainsamlingen består av inspelat och transkriberat material från diskussionerna samt informanternas markeringar i textutdragen. Analysen har gjorts utifrån tendenser som har kunnat spåras i det empiriska materialet med utgångspunkt i informanternas attityder till talat och skrivet ungdomsspråk. Analysen skedde i fyra steg: gruppanalys, jämförande analys, analys utifrån informanternas upplevda och faktiska norm samt slutligen en analys av den fiktiva normen i Kadefors två texter.Analysen visar att informanternas attityder till Kadefors texter generellt sett är negativa såtillvida att det fiktiva ungdomsspråket inte upplevs som verklighetsförankrat. Vidare belyser analysen vissa skillnader i flickors och pojkars språk och sätt att tala. Exempelvis ses detta i samtalsstil, användning av språkliga markörer och dramatiserande inslag. I detta arbete undersöks en grupp ungdomars attityder till skrivet och talat ungdomsspråk utifrån dialoger i två textutdrag ur ungdomsboken Sandor slash Ida (Kadefors 2001; 2009). Syftet har dels varit att undersöka huruvida det fiktiva ungdomsspråket i ungdomslitteraturen är verklighetsförankrat eller inte, dels att försök spåra ungdomarnas upplevda och faktiska normer kring sitt eget talspråk. För att kunna mäta/jämföra det fiktiva ungdomsspråket i textutdragen mot informanternas språk har kategorin fiktiv norm tillförts. Undersökningen har gjorts utifrån kvalitativ etnografisk metod och har bedrivits i form av ett mellanting mellan aktionsforskning och deltagande observation som ett led i informanternas ordinarie svenskundervisning. Informanterna har i tre olika grupper diskuterat språket i textutdragen. Datainsamlingen består av inspelat och transkriberat material från diskussionerna samt informanternas markeringar i textutdragen. Analysen har gjorts utifrån tendenser som har kunnat spåras i det empiriska materialet med utgångspunkt i informanternas attityder till talat och skrivet ungdomsspråk. Analysen har utformats i tre huvudsakliga steg: enskild gruppanalys, jämförande analys, samt analys kring normer där informanternas upplevda och faktiska norm först diskuteras och därefter den fiktiva normen i Kadefors två texter.Analysen visar att informanternas attityder till språket i Kadefors texter generellt sett är negativa, såtillvida att det fiktiva ungdomsspråket inte upplevs som verklighetsförankrat. Vidare belyser analysen vissa skillnader i flickors och pojkars språk och sätt att tala. Detta märks exempelvis i samtalsstil, användning av språkliga markörer och dramatiserande inslag. Tre slutsatser kan dras av undersökningen. För det första att informanterna har en relativt god uppfattning om sitt eget språk, dvs. deras upplevda norm motsvarar i hög grad deras faktiska norm utifrån empirin. För det andra att det fiktiva ungdomsspråket i Kadefors två texter enligt analysen bedöms vara inaktuellt och stereotypt samt sakna verklighetsförankring i dagsaktuellt ungdomsspråk, troligen även då boken publicerades. För det tredje bedöms det som sannolikt, trots att undersökningens generaliserbarhet är låg, att det finns osynliga normer som styr författares språkval i ungdomslitteraturens dialoger och att repliker och dialoger därför har en relativt hög grad av skriftspråklighet. Textutdragen ur Sandor slash Ida är exempel på det.

Denna uppsats redogör för en studie med syftet att undersöka dialektbruk, dialektattityder samt vilken betydelse dialekten har för identiteten hos gymnasieelever.  Undersökning baseras på två informantgrupper från Gotland och Stockholm som dels genomfört en enkätundersökning, dels deltagit i gruppintervjuer. Resultatet visar att en majoritet av eleverna anser att de talar dialekt och är positiva till dialekternas existens och det är fler flickor som anser sig tala dialekt än pojkar. Det egna sättet att tala har en stark koppling till identiteten framför allt för ungdomarna på Gotland. Dock visar studien att standardspråkets prestige är betydande för båda informantgrupperna. Ur ett didaktiskt perspektiv är studien intressant eftersom eleverna från det mer utpräglade dialektområdet Gotland är mer medvetna om sitt sätt att tala, vilket går att koppla till det faktum att de har haft mer undervisning i skolan om de svenska dialekterna i allmänhet samt den egna dialekten.