Denna studie analyserar disciplinärenden på Uppsala högre allmänna läroverk mellan 1895 och 1927. Syftet med undersökningen är att studera hur ett kollegium förmedlar sina strukturerande praktiker genom disciplinering för att därigenom urskilja de ideal som rådde på läroverket. De disciplinärenden som återfunnits i kollegiets protokoll har i samtliga fall rört möjligheten till förvisning från läroverket, vilket innebär att läroverkskollegiet fått resonera för sin ståndpunkt i de olika förseelserna. Utifrån Bourdieus teoretiska begreppsvärld undersöks kollegiets strukturerande praktiker och dispositioner, samt hur kollegiet förhöll sig till lärjungars sociala strategier. Källmaterialet har undersökts både kvalitativt och kvantitativt. För att urskilja kollegiets habitus och dess strukturerande praktiker har en kvalitativ textanalys använts, medan en kvantitativ textanalys använts för att sammanställa lärjungarnas sociala strategier. Resultaten av studien visar, utifrån disciplinärenden, att Uppsala högre allmänna läroverk var en institution för social reproduktion. Borgerligheten skickade sina söner till läroverket för att dessa skulle ackumulera utbildningskapital och ta del av de borgerliga mansidealen. Genom kollegiets strukturerande praktiker främjades kamratuppfostran, där ärlighet och hederlighet var centrala delar av den sociala världen. Studien visar också att våld var en viktig del i den manlighetsuppfostran som skedde på läroverket.