Projecting Urban Natures is a compilation thesis in critical studies in architecture. It comprises three journal articles and four design proposals in which I have taken an active part. The point of departure for this thesis is the renewed emphasis on social-ecological interaction and resilience that is currently taking place within ecological systems science, and the opportunities that these paradigmatic insights in turn have opened up within urbanism and design. The thesis argues that although they are promising, these emerging integrative frameworks are seldom brought into mainstream planning and urban design practice. Instead, the structuring of “nature” and “city” into a dualistic balance relationship still permeates not only the general planning discourse, but also makes its way into planning documents, notably influencing distinctions between professions. In response, this thesis sets out to rethink and explore more integrated approaches to human/nature relationships, through the utilization of design-based and transdisciplinary research methods. While this core aim of the thesis remains the same throughout the work, the task is approached from different perspectives: through different constellations of collaborative work as well as through parallel case-based explorations that emphasize the relational, anti-essentialist and situated articulation of values of urban natures and how these forces come into play. The work has been propelled through workshop-based, site-specific, and experimental design processes with professionals and researchers from the fields of e.g. systems ecology, natural resource management, political ecology, urban design, architecture, and landscape design, as well as planners, developers, local interest groups, and NGOs. Specifically, projects performed within this thesis include: Nature as an Infrastructural Potential – An Urban Strategy for Järvafältet; Kymlinge UrbanNatur together with NOD, Wingårdhs, MUST and Storylab; Årsta Urban Natures with James Corner Field Operations and Buro Happold; and Albano Resilient Campus — a collaboration between Stockholm Resilience Centre, KTH and KIT. / <p>QC 20171102</p>

This dissertation explores the potential of new public landscapes developed in small scale lost, or latent spaces within the urban fabric of Pretoria, in order to change the CBD into a living city that encourages urban regeneration through tactical intervention. The urban voids of Pretoria will be mapped and a site developed using a series of tactical interventions. The exploration of current pop-up trends and guerilla urbanism as a vehicle for urban renewal provides the basis for the phasing process. C13/4/48 / Dissertation ML(Prof)--University of Pretoria, 2012. / Architecture / ML(Prof) / Unrestricted

Denna uppsats har skapats för att agera underlag vid framtagandet av en strukturskiss över fastigheten Nya Jägersro i Malmö. Uppsatsen syftar till att skapa ett planeringskoncept som kombinerar social och ekologisk hållbarhet genom att ta hänsyn till platsens specifika egenskaper. Både kommunen och fastighetsägaren, de två mest inflytelserika aktörerna för fastigheten, lägger stort fokus på hållbar utveckling. Uppsatsens frågeställningar baseras i två problematiker. Den första är fastighetsägarens separation av hållbarhetsaspekter som genom resonemanget om att hållbarhet skapas genom interaktioner mellan hållbarhetsaspekter kan bli problematisk. Den andra är hur Nya Jägersro som plats påverkas av ideal om förtätning i syfte att bygga hållbart. För att adressera dessa problem är uppsatsens syfte att ta fram ett planeringskoncept som kombinerar social och ekologisk hållbarhet och som tar hänsyn till platsens specifika egenskaper. Det teoretiska ramverket består av tre teorier som behandlar hållbar platsspecifik planering och design för att utveckla hållbara städer. De metoder av datainsamling som har använts är platsläsning, litteraturstudier och semistrukturerade intervjuer. Planeringskonceptet som slutligen presenteras benämns som JägersGro, vilket sammanfaller i flera avseenden med SMT:s och Malmö Stads agendor, men avviker delvis i vissa aspekter. Den största avvikande faktorn i relation till SMT är att JägersGro utgår från att hållbarhet utgörs av kombinationen mellan olika hållbarhetssystem. Ytterligare en avvikande faktor från båda aktörerna är att JägersGro förespråkar idén om att människans påverkan på de naturliga systemen inte enbart bör reduceras. Istället anses hållbara stadsdelar behöva vara med i återskapande processer för att kunna fungera i ett balanserat kretslopp med naturen. / This thesis has been created to act as a basis for the preparation of a structural sketch of the property Nya Jägersro in Malmö. The thesis aims to create a planning concept that combines social and ecological sustainability by taking into account the specific characteristics of the site. Both the municipality and the property owner, the two most influential stakeholders, place great focus on sustainable development. The thesis examines two problems. The first is the property owner's separation of sustainability aspects, which through the reasoning that sustainability is created through interactions between different sustainability aspects can become problematic. The second is how Nya Jägersro as a place is affected by ideals of densification in order to build sustainably. To address these problems the purpose of the thesis is to develop a planning concept that combines social and ecological sustainability by taking into account the specific characteristics of the site. The theoretical framework consists of three theories that deal with sustainable site-specific planning and design for developing sustainable cities. The methods of data collection that have been used are site reading, literature studies and semi-structured interviews. The planning concept that is finally presented is referred to as JägersGro, which coincides in several respects with SMT's and Malmö Stad's agendas, but also deviates in some aspects. The biggest deviating factor in relation to SMT is that JägersGro assumes that sustainability consists of the combination of different sustainability systems. Another deviating factor from both actors is that JägersGro advocates the idea that the human impact on the natural systems should not only be reduced. Instead, sustainable districts are considered to be involved in regenerative processes in order to function in a balanced cycle with nature.

This thesis aims to classify contemporary way of thought in the architecture and urbanism mainly in respect to the formation of public space. Generally, it seeks to identify ideological background of individual ways of thoughts and their genealogy – therefore it explores their historical roots too. The methodological framework of the thesis is grounded in the critical theory and production of (public) space as well as architectural production is therefore understood as a political act; not necessarily in terms of the established political parties or ideologies but rather in the sense of production of the city space as a social arena, in which completion of various agents, interests and notions is present including the architectural discourses. The resulting form of the public space is than a result of this competition and unavoidable ideological antagonism, which is present in the ideological basis of the individual way of thoughts in architecture and urbanism.

Studien handlar om hållbar utveckling med utgångspunkt i stadsutveckling där byggandet idag står för en stor del av klimatförändringarna vilket är något som behöver åtgärdas enligt Agenda 2030. Att bygga hållbart är en förutsättning för att minimera klimatförändringarna.Grön Stadsby är ett förslag i en motion från Centerpartiet i Växjö kommun för en hållbar stadsutveckling med de globala målen Agenda 2030 och Växjös hållbarhetsprogram som utgångspunkt. Syftet med studien var att göra en fördjupning av den Gröna Stadsbyns kriterier samt att ta fram ett förslag på en gestaltning i from av en illustrationsplan. Målet var att få en bebyggelse med en så låg klimatpåverkan som möjligt som även uppfyller kriterierna för en Grön Stadsby i motionen.Insamling av data skedde genom studier av artiklar, avhandlingar, rapporter, dokument, GIS-analyser av kartor samt intervjuer med sakkunniga personer inom området. Resultatet av insamlingen visar att en viktig förutsättning för en Grön Stadsby är att den har en låg klimatpåverkan och i övrigt kan uppfylla de globala målen för en hållbar stadsutveckling. Det framtagna förslaget på en Grön stadsby visar att en sådan mycket väl kan byggas och utvecklas i Jonsboda, en plats i Växjö kommun där kommunen själv föreslår att en Grön Stadsby skulle kunna förläggas. / The study is about sustainable development based on urban development where construction today accounts for a large part of climate change, which is something that needs to be addressed according to Agenda 2030. Building sustainable is a prerequisite for mitigating climate change.Green Urban Village is a proposal in a motion from the Center Party in Växjö Municipality for a sustainable urban development with the global goals Agenda 2030 and the sustainability program of Växjö as a starting point. The purpose of this study was to make an in-depth study of the Green Urban Village criteria and a proposal for a design in devotion of an illustration plan. The goal was to get a settlement with as low a climate impact as possible, which also meets the criteria for a Green Urban Village.The collection of data consisted of a study of articles, dissertations, reports, documents, GIS analyzes of maps and interviews with experts in the area. The results of the study show that a Green Urban Village a low climate impact is vital in order to meet the global goals for sustainable urban development. The conclusion that can be drawn from the study is that the proposed concept of Green Urban Village could contribute to a sustainable development of urban areas.

Den kompakta staden står inför klimatförändringar, bland annat ökad nederbörd. För att klara av denna förändring har öppna dagvattenlösningar implementerats som ska bidra med multifunktionalitet och hållbarhet. Syftet med uppsatsen är att undersöka hållbar dagvattenhantering i Norra Djurgårdsstaden med inriktning på arkitektur i planeringsprocessen. Detta ska besvaras med två frågeställningar som handlar om utmaningar och möjligheter som tjänstepersoner upplever i planeringsprocessen samt involvering av arkitektur i hållbar dagvattenhantering.   Studien bygger på kvalitativa metoder i form av dokumentanalys och semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att det är kostsamt, tar lång tid, vid överlämning till driften sker det ibland missförstånd och det kräver brett samarbete vilket Norra Djurgårdsstaden har lyckats bra med. Kommunen har svårt att påverka utformningen och arkitekturen inom dagvattenhantering på kvartersmark och arkitekturen riskerar att bli åsidosatt vid involvering i planeringsprocessen eftersom funktionen prioriteras före. / The compact city stands in front of climate changes. For instance increased precipitation. To manage this change, open stormwater solutions have been implemented that will contribute to multifuncion and sustainability. The purpose with this paper is to examine sustainable stormwater management in the planning process in Stockholm Royal Seaport with focus on architecture. This is going to be answered with two issues that deal with both challenges and opportunities that officials experience in the planning process. Also when involving architecture in sustainable stormwater management.  The study is based on qualitative methods; document analysis and semi-structured interviews. The result shows that it’s expensive, requires time, demands broad cooperation with multiple managements which Stockholm Royal Seaport have succeeded well with. The municipality has difficulties to impact the design in the development district and architecture risks being put aside in the planning process because other functions get higher prioritization.

I skapandet av staden har människan möjlighet att göra om sig själv och förverkliga sitt hjärtas önskan. Hur och för vem staden ska utformas för är troligtvis en diskussion vilken kommer att finnas lika länge som staden i sig. Genom historien har privat ägande och andra samhälleliga former av dominans kontrollerat dess rum, vilket ofta resulterat i olika former av proteströrelser.   Tactical urbanism har i flertalet städer världen över blivit en populär metod för att förbättra livskvaliteten i staden. Detta genom att lokala aktörer, främst medborgarna, förändrar sitt närområde med småskaliga förbättringar. Denna uppsats beskriver vad tactical urbanism är, teorin bakom metoden och vilka möjligheter och följder den kan medföra i stadsmiljön och i planeringen av staden. Ur ett svenskt perspektiv undersöks detta genom en fallstudie utav Stockholms stads riktlinjer för idéburen stadsförbättring.   Uppsatsen går in på den kritik som finns inom modern stadsutveckling, vilken menar att den nyliberala urbanismen skapar ojämlikhet i samhället. Dessutom behandlas begreppet ”rätten till staden” vilken genomsyrar tactical urbanisms metoder, synsätt och grundläggande teori. Uppsatsens bidrag är en sammanläsning av teorier kring ”rätten till staden” med tactical urbanisms praktiska användning. Därmed visas hur tactical urbanism kan utvecklas till att bättre möta medborgarnas behov, i synnerhet svaga grupper i samhället. Det finns tendenser till att tactical urbanism införlivats i neoliberalismens stadsutveckling och därmed riskerar att förlora sin röst för de svaga. Fallstudien om Stockholm visar att tanken på ifall en eventuell konsekvens om gentrifiering som följd av idéburen stadsförbättring saknas. Dock visar fallstudien att det finns en oro över att metoderna främst gynnar innerstadsborna. Stockholms stads riktlinjer för idéburen stadsförbättring ligger i linje, men sammanfaller inte helt med vad tactical urbanism i teorin står för. Studien visar att det finns ett behov av någon form av samordnare för idéburen stadsförbättring och en djupare förståelse för tactical urbanism.   Staden har genom historien varit och fortsätter vara en plats där rummets struktur skiljer människor åt. Det säger mycket om våra värderingar, och om symbolen människan. Att främja metoder vilka tillåter medborgaren att skapa staden blir en symbol för en rättvisare stad. Om tactical urbanism och idéburen stadsförbättring möjliggör det får framtiden utvisa. Min förhoppning är att denna uppsats ska ge en förståelse för vad tactical urbanism och idéburen stadsförbättring står för. Dessutom önskar jag inspirera till en fortsatt diskussion om hur och varför vi bygger våra städer, vilken påverkan det har på det offentliga rummet, samt hur nya riktlinjer tas fram. Jag vill även framhålla vikten av en syftesbaserad riktlinje som är enhetlig i kommunens hela organisation, från politiker till tjänstemän. / In the creation of the city man has the opportunity to remake himself and realize his heart's desire. How and for whom the city should be designed for is probably a discussion that will continue until eternity. Throughout history, private ownership and other social forms of domination has controlled urban space, which often has resulted in various forms of protest movements.   Tactical urbanism has in several cities around the world become a popular method for improving the livability in the city; local actors, mainly citizens, have remade their neighbourhood with small-scale improvements. This paper describes what tactical urbanism is, the theory behind the method and the opportunities and consequences it may bring in the urban environment and in the planning of the city. From a Swedish perspective this is explored through a case study of Stockholm's City guidelines for idéburen stadsförbättring.   This study examines the criticism in contemporary urban development, which argue that the neoliberal urbanism creates inequality in society, and the concept of "right to the city" which permeates tactical urbanisms actions, approaches and basic theory. The contribution of this essay is an interlacement of theoris concerning "right to the city" with tactical urbanism practical usage and how tactical urbanism can be developed to better fullfill the needs of the citizens, especially marginalised groups in society. The essay suggests that there is a tendency that tactical urbanism is incorporated into neoliberal urban development and therefore is losing its voice for the weak of society. The case study of Stockholm shows that the idea if a possible consequence of gentrification as a result of idéburen stadsförbättring is lacking. However, the study shows that there is a concern that the methods mainly benefit inner-city residents. Stockholm's guidelines for idéburen stadsförbättring is similar, but does not entirely coincide with what the tactical urbanism in theory stand for. The study shows that there is a need for a coordinator for idéburen stadsförbättring and a deeper understanding of tactical urbanism.   Through history, the city has been, and continues to be a place where spatial structure divides people, it says a lot about our values, and the symbol of man. To promote practices which allow the citizens to remake the city, is a symbol for the ”right to the city”, but time will tell if that is something tactical urbanism and idéburen stadsförbättring can enable. My hope is that this paper will provide an understanding of what tactical urbanism and idéburen stadsförbättring stands for and inspire for further discussion on how and why we build our cities, what impact it has on the public space, and how new urban guidelines are developed and the importance of a guideline is purpose-based and consentient in municipalities, from politicians to the official.

Levande Stockholm är ett koncept som Stockholms Stad initierade 2015. Syftet med det är att skapa levande och attraktiva stadsrum för medborgarna. Sökandet efter den attraktiva staden är en utveckling som blivit vanligare och viktigare för städer i och med den allt mer tilltagande globaliseringen. Konceptet Levande Stockholm baseras på temporär urbanism för att skapa attraktiva stadsrum under sommaren och har haft ett lyckat utfall. Det är från detta koncept studien tar ansats. Under vintern råder andra förhållanden som påverkar staden och människorna och samspelet mellan dem. Därför undersöker denna studie hur man kan skapa förutsättningar för attraktiva och levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism. Forskningsfrågan har besvarats genom att i en fallstudie samla in data från tre olika grupper som vi valt att benämna planerare, externa aktörer samt medborgare. De planerare samt externa aktörer som intervjuats har valts på grund av deras erfarenheter av att jobba med Levande Stockholm eller med att skapa attraktiva stadsrum. Ett medborgarperspektiv har undersökts genom en enkät för att jämföra om deras tankar om attraktiva stadsrum vintertid överensstämmer med åsikterna hos planerare samt externa aktörer. Det teoretiska ramverket består av tre övergripande forskningsfält från olika discipliner; den levande staden, temporär urbanism samt samhällsplanering i ett kallt klimat. Detta skapar en tvärdisciplinär kontext som skapar ett djup och en bredd i studien. Studiens resultat visar att den temporära urbanismen har potential att skapa fler levande och intressanta stadsrum. Vidare visar empirin att de flesta aktörer, offentliga och privata, är överens om att stadens roll är att skapa förutsättningar för levande stadsrum, medan övriga aktörer bör stå för innehåll. Möjliga hinder för att utveckla levande stadsrum vintertid genom temporär urbanism är rigida regler angående snöröjning, upplåtelsetaxa samt tidsperioden för uteservering. Genom att underlätta för aktörer att temporärt utveckla och utnyttja gatu- och stadsrum under vintern kan levande och attraktiva stadsrum skapas. / Levande Stockholm is a concept that Stockholm City initiated in 2015. The purpose of the concept is to create vibrant and attractive urban spaces for the citizens. Developing the attractive city is a process that has become more common and important for cities, due to the ever- increasing globalization. The Levande Stockholm concept is based on temporary urbanism to create attractive city spaces in the summer and has had a successful outcome. This study springs from this concept. During winter, there are different conditions that affect the city, its inhabitants and the interaction between the two. Therefore, this study investigates how to create conditions for attractive and vibrant urban spaces during winter through temporary urbanism. The research question is answered through a case study by collecting data from three different groups whom we chose to label as planners, external actors and citizens. The planners and external actors who were interviewed were chosen due to their experience of working with Levande Stockholm prior. A citizen's perspective has been examined through a survey to compare if their thoughts about attractive urban spaces in winter time are consistent with the views of planners and external actors. The theoretical framework consists of three comprehensive research fields from different disciplines; the vibrant city, temporary urbanism and urban planning in a cold climate. This creates a cross-disciplinary context that allows a depth and breadth in the study. The results show that temporary urbanism has the potential to create more vibrant and interesting urban spaces. Furthermore, our empirics show that most actors, public and private, agree that the municipality’s role is to enable the creation of vibrant spaces, while other actors should be the creators of the content within the urban space. Possible obstacles to developing vibrant city spaces during wintertime through temporary urbanism are rigid rules regarding snow clearance, concession fees and the fixed periods for outdoor seating. Vibrant and attractive urban spaces can be created by enabling actors to temporarily develop and utilize streets and urban spaces during winter.

Bilen är fortfarande ett samhällsproblem som allt fler städer vill komma bort ifrån och istället värna om den mänskliga dimensionen. Gaturummen anses därför vara den plats i staden som ska leda förändringen, ritbordet och kartan är numera negligerade. Denna studie undersöker med hjälp av sex kvalitativa intervjuer Härnösands kommuns arbete med att reducera biltrafiken i gaturummet för att skapa ett gaturum för människor och minskad biltrafik. Resultatet visar att Street Moves är svaret på planeringens svårigheter i de centrala delarna av Härnösands bildominans, gestaltning och acceptans från medborgarna för att få legitimitet i att driva förändring i gaturummet. Slutsatsen är att arbetssättet med Street Moves är gynnsamt och eftersträvansvärt samtidigt som medborgarna som ett verktyg förblir kontradiktoriskt / The car has long been and is still a societal problem that more cities want to get away from and protect the human dimension instead. The street spaces are considered as places in the city that will lead to change to a more sustainable development, the drawing board and map are now neglected. This study examines Härnösand municipality's work to reduce car traffic in the street space to create spaces for people while reducing car traffic. Six qualitative interviews have been conducted. The result shows that Street Moves, a project that is the answer to the difficulties of planning in the city of Härnösand's to reduce car dependency, and to work with conformation and acceptance from citizens, to gain legitimacy in driving change in the street space. The conclusion is that the approach with Street Moves is beneficial and desirable, while citizens as a tool remain adversarial.

Master of Landscape Architecture / Department of Landscape Architecture/Regional and Community Planning / Laurence A. Clement / Contemporary design of the urban environment focuses increasingly upon the quality of space found within the public right-of-way. Landscape architects and urban planners are beginning to ask new questions that deviate from the conventional streetscape designs of the latter half of the 20th century. Under the mantra “complete the streets,” communities all across America are calling for a paradigm shift towards multimodal, pedestrian-scaled urban rights-of-way. At the same time, existing stormwater and combined sewer infrastructure is nearing the end of its productive lifespan in cities all across the country and world. The direct costs associated with repairing this infrastructure combined with the indirect costs of poor water quality and a greater frequency and intensity of flooding events downstream present a strong argument for developing new, innovative ideas about how to best design the stormwater infrastructure of tomorrow. The reintegration of ecological processes into the urban fabric will act as a catalyst for the appreciation of genius loci (spirit of the place) and user meaning while mitigating downstream flooding, increasing water quality, and extending the lifespan of existing stormwater infrastructure. By studying the hierarchical categorization of urban rights-of-way according to increased levels of user orientation, this research project aims to clearly articulate a new theoretical framework for expanding upon the current discourse surrounding “complete streets” and “green streets” theory. In the long-term, it is both economically and socially profitable for cities to use ecological processes to reclaim auto-oriented, urban rights-of-way as valuable public space for the health, safety, and welfare of all their users.