Biodrivmedel blev efter millennieskiftet en alltmer prioriterad energikälla för EU och ansågs kunna stävja både klimathot och energissäkerhetsproblem samtidigt som drivmedelsproduktionen skulle gynna sysselsättningen i jordbruket. EUkommissionen formulerade 2007 ett mål om att ersätta 10 % av transportenergin till biodrivmedel. Snabbt uppkom dock en strid mellan en grupp av aktörer (miljörörelse och livsmedelsindustri) som såg biodrivmedelssatsningen som ett hot mot både miljön och livsmedelssäkerheten medan en annan grupp bestående av företrädesvis biodrivmedelsintressenter såg det som viktigt att behålla och utveckla EU:s mål för att rädda både klimat och miljö. Motsättningarna som uppkommit väcker frågor kring vilka logiker som legat bakom detta. Avhandlingens syfte är att analysera EU:s biodrivmedelspolicy, vilka aktörer och nätverk som har format denna process, vilka problem och lösningar som dessa aktörer och nätverk argumenterat för i processen, samt hur de har agerat för att mobilisera stöd för sina ståndpunkter. Detta har kopplats till teorier om nätverksstyrning, förekomsten av utlösande händelser i policyprocessen, resursberoende i nätverksmodellen samt på vilket sätt managementteori utövat inflytande. Metoden har varit att utifrån dokumentstudier rekonstruera det historiska förloppet och de aktörer som medverkat i processen. Avhandlingens visar att en förhållandevis liten grupp aktörer har haft ett stort inflytande över policyprocessen från det att problemen som biodrivmedel var satta att lösa definierades i slutet av 80-talet till det att hållbarhetsstandarder utvecklades och implementerades. Dessa aktörer har funnits i policynätverkens kärna och har som ett av sina centrala mål velat utarbeta globala regelverk för råvaruhandeln. De miljöorganisationer som medverkat i processen har genom resursberoenden till stor del varit underordnade denna grupp. Processerna har innehållit ett stort inslag av strategisk planläggning men även utlösande händelser som klimat- och livsmedelskriser har varit viktiga för att motivera politiska beslut. / Biofuels became a prioritized energy source for the EU in the new millennium. It was believed that biofuels would suppress both climate change and problems with energy security, and would simultaneously benefit agricultural employment. The EU Commission decided in 2007 that 10 % of the energy used in transportation would be replaced by biofuels. This was, however, soon criticized by a group of actors (environmental associations and the food industry) that saw the biofuels initiative as a threat to both the environment and food security. The biofuels proponents, on the other hand, argued that it was important to maintain and develop the EU’s biofuels objectives to save both the climate and the environment. These contradictions raised my interest to understand and analyze the logics that lie behind these different perspectives on the same issue. The aim of this thesis is to analyze the EU's biofuels policy, which actors and networks shaped this process, which problems and solutions these actors and networks put forward in the process, and how they have acted to mobilize support for their positions. Theoretically, I have applied theories on policy networks, the occurrence of triggering events in the policy process, resource dependence between actors and networks, and how management theory can be used to understand how policy develops. The main results are that a relatively small group of actors has had a strong influence on the policy process. These actors have been at the core of the policy community. The environmental organizations involved in the process have been subordinate to this policy community through resource dependencies. One actor network was formed that wanted to increase the amount of biofuels, while another was formed to protect the forest and soil from heavy exploitation. It took over 20 years before these contradicting efforts collided. This thesis concludes that the process contained large elements of strategic planning and that triggering events such as climate and food crises have been important to justify political decisions.