Bakgrund: Våld mot vårdpersonal inom psykiatrin är vanligt förekommande. I dagens lagstiftning finns ett krav på att arbetsgivarna ska utreda och åtgärda risker för hot och våld på arbetsplatsen genom kartläggning, information och utbildning. De-eskaleringsteknikerna är viktiga instrument som utgångspunkt i hanteringen för att öka förutsättningarna för stabilitet i situationen. Syfte: Syftet är att beskriva hur de-eskaleringstekniker fungerar i praktiken för att reducera aggressivitet och våld i psykiatriska slutenvårdsmiljöer. Metod: Litterturstudie innefattande elva kvalitativa artiklar. Resultat: De återkommande uttrycken i studierna har identifierats och sammanställts i nio generiska kategorier: vara på plats, läsa patienten och situationen, självkännedom/trygghet, skapa kontakt, lugnt kroppsspråk, lyssna med genuint intresse, tala på ett lugnt, känsligt och korrekt sätt, stärka patienten (empowerment) samt balans mellan empati och kontroll. Kategorierna har inordnats under tre huvudkategorier: individuella egenskaper, handlingar samt effekt - de-eskaleringen syftar till att stärka patienten i ett eget val om stabilisering. Diskussion: Det har påvisats konkreta resultat i användandet av de-eskaleringstekniker men även att de-eskalering är mycket situationsbundet och kräver en adekvat kompetens hos vårdpersonalen.

The problem area in this thesis is that harassments, violence, vandalism, etc. caused by problematic users in Swedish public libraries are not particularly studied in the scientific community. This study’s purpose is to gain knowledge about the media image of social unrest in Swedish libraries and study which types of social unrest that happen according to the media and the narrative techniques that are used in these articles. The research questions are:   What problems regarding social unrest in Swedish libraries are lifted in news articles from 2015? Which narrative techniques are used in news articles to report about social unrest in public libraries during 2015? How can research of the articles, together with the narrative techniques, contribute to a further developed understanding about the studied problems? As theoretical framework I used Strömbäck’s (1998, 2009) theory of media logic. For method I used qualitative content analysis. 27 articles were found relevant. Social unrest by library users has become common in many libraries in Sweden. It’s affecting many users, libraries user-frequencies, work environment and personnel. All the articles use one or more of the narrative techniques within the media logic theory, and all the techniques are used in the 27 articles. By studying the two together I have reached another dimension for understanding the studied problems. Among other things it was concluded that some articles mostly blame the problems on adolescents and gangs, whilst other articles say that it’s in fact grown-ups that cause most of the problems.

<p>Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.</p>

Denna c-uppsats är ett examensarbete inom studieprogrammet med inriktning mot personal, arbete och organisation (PAO) på Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Syftet är att undersöka och beskriva hur poliser i yttre tjänst ser på och upplever effekten av fenomenet krishantering inom organisationen Polisen. Vidare är syftet att analysera vilka konsekvenser organisationskulturen inom Polisen får för fenomenet krishantering. I denna studie tar jag upp frågeställningar såsom vilka värderingar och normer poliser har kring krisstöd, och vilken effekt krisstöd har på den enskilde polisen. Jag problematiserar kring organisationskultur som en viktig del i hur normer och värderingar kan vara styrande i en arbetsmiljö där våld och hot om våld är en del av vardagen. För att belysa detta använder jag mig av en modell med olika medvetandenivåer av kulturen. Det teoretiska materialet visar vidare att organisations­kulturen inom den svenska polisen med dess värderingar och normer delvis skapas i kontakten med våld och hot om våld för den enskilde polisen. Våldet i arbetsmiljön är en del av det dagliga arbetet för poliser i yttre tjänst. Avståndet från chefer och den stora handlingsfriheten påverkar även kulturen och bidrar till att skapa en skiktning inom Polisen angående det praktiska arbetet i kontakten med allmänheten. För denna studie har jag intervjuat sex poliser, samtliga verksamma i yttre tjänst inom en polismyndighet i ett storstadsområde. Jag har i det empiriska materialet identifierat fem begrepp som beskriver fenomenet krishantering: Yrkesroll, Ledarskap, Påfrestning, Hinder samt Effekt. Utifrån dessa empiriska begrepp har jag identifierat fyra inslag i den polisiära organisationskulturen som påverkar hur respondenterna ser på och upplever, men även vilka egentliga möjligheter de har att använda sig av krishantering: ”Magkänsla”; Föreställningar om ekonomiska ramar; Vad en polisman skall tåla samt Småprat istället för krisstöd. I denna studie har jag funnit att det inte finns ett regelbundet tillhandahållande och genomförande av krisstöd inom Polisen delvis pga. organisationskulturen. Slutsatsen är att organisationskulturen som skapas i relation till krishanteringen och som verkar genom de av mig identifierade fyra inslagen, minskar organisationens effektivitet.

Det senaste året har flertalet våldtäktsmål fått stor uppmärksamhet i media. I mars 2014 startade tidningen Metro #NEJÄRNEJ - kampanjen som granskar hur polisen och domstolar hanterar våldtäktsfall. Denna kampanj består av en serie artiklar som uppmärksammar domar där män frias från misstankarna om våldtäkt. Kvinnans trovärdighet ifrågasätts, deras samtycke misstolkas och ord står mot ord. En konsekvens av detta resulterade i att det blev allt svårare för kvinnor att bevisa inför rätten att det de hade blivit utsatta för var en våldtäkts handling. Vårt mål i denna studie är att söka förståelse för hur tingsrätten motiverar sina friande domar. Syftet med denna uppsats är att belysa vilken diskurs som konstrueras genom friande våldtäktsdomar utifrån ett genusperspektiv. Syftet uppnås genom att undersöka de subjektiva rekvisiten i beslutsskäl som ligger till grund för friande våldtäktsdomar. Kritisk diskursanalys används som både metod och teori som behandlar diskursiva mönster i domstolsbeslut i friande våldtäktsmål. I den här studien har vi analyserat fem texter i form av domar från svensk tingsrätt. Studien visar att tingsrätten i sina bedömningar utgår ifrån olika diskursiva och sociala praktiker. Dessa diskurser är kopplade till det så kallade genuskontraktet med bestämda föreställningar, där män definierar hur kvinnor ska vara i olika sammanhang; denna diskurs ser kvinnan som "det ideala offret" och säger hur kvinnor ska bete sig inför, under och efter att kvinnor ha blivit utsatta för våldtäkt. Ett hård draget exempel kring de bestämda föreställningarna är om kvinnor bär korta kjolar kan detta ses som en inbjudan till att bli våldtagna. Vidare handlar och hävdar de sexologiska teorier som att kvinnor kan frivilligt acceptera en viss grad av våld. Efter att ha genomfört vår undersökning anser vi att tingsrätten inte bara konstruerar diskurser om vad som är normalt vid ett våldtäktsbrott, utan även avspeglar rådande maktförhållanden mellan det manliga respektive kvinnliga könet och definierar hur människor ska bete sig i detta sammanhang. / This past year, the media has been giving a major attention to exculpatory rape cases. In March 2014 the newspaper Metro started the # NEJÄRNEJ – campaign that examines how the police and courts handle rape cases. This campaign consists of a series of articles commemorating the judgments of the men cleared of allegations of rape. The woman's credibility is questioned; their consent is being misinterpreted and when word stands against word, men’s word tends to weight more. One consequence of this was that it became increasingly difficult for women to prove in court that it was indeed rape. Our ambition for this study is to seek understanding of how the district court justifies its guilty sentences. The purpose of this paper is to highlight the discourse constructed by exculpatory rape sentences from a gender perspective. We aim to achieve the purpose by investigating the subjective criterions of the decision in the evaluation process. Critical discourse analysis is used both as method but also as theory and deals with discursive patterns in the court's decision in acquitting rape cases. In this study, we analyze five texts in the form of sentences of the Swedish district court. The study shows that the district court bases on different discursive and social practices in the evaluation process. These discourses are linked to the so-called gender contract with certain ideas where men define how women should be in different contexts; this discourse sees the woman as the "ideal victim" and says how women should behave before, during and after the women have been victims of rape. An example around the determined performances is about women wearing short skirts and how that can be seen as an invitation to be raped. Further claim the sexological theories that women may voluntarily accept a certain degree of violence. After conducting our investigation, we believe that the district court not only construct discourses about what is normal at a rape crime but also reflects power relationships between the male and female gender and defines how people should behave in this context.