Patientens känsla av välbefinnande är relaterat till om det finns en fungerande vårdrelation som utvecklas i ett vårdande möte, mellan vårdare och patient. Vårdrelationen i mötet kan främja eller motverka hälsa. Båda parter i vårdrelationen är aktiva i någon mening och det är distriktssköterskans ansvar att det blir ett vårdande möte. Barnet som besöker vården är, som varje patient i en vårdsituation, utsatt - dels beroende på sårbarhet och dels beroende på underlägsenhet gentemot vårdgivaren, i det här fallet distriktssköterskan. Utsatthet hos barn kan leda till att tillit, både till andra och till sig själv, rubbas. Barnets delaktighet och förmåga att uttrycka sig är delvis beroende av de vuxna i det vårdande mötet. Kommunikation är av stor betydelse i det vårdande mötet med barn. Syftet med studien var att beskriva hur distriktssköterskor gör för att skapa förutsättningar för ett vårdande möte med barnet på BVC. Metoden för studien är kvalitativ datainsamling i intervjuform. Undersökningsgrupp är åtta distriktssköterskor som arbetat med Barnhälsovård mellan 1,5 och 38 år. Resultatet har framkommit genom kvalitativ innehålls analys. Det visar hur distriktssköterskor erfar sitt görande i det vårdande mötet med barnet. Egenskaper och olika sätt att bemöta påverkar det vårdande mötets innehåll. Egenskaper av vikt är att vara lugn, intresserad, lyhörd och följsam gentemot barnet. Det betyder att de etablerar kontakt genom struktur och förhållningssätt, att de använder kunskap om vad som påverkar barnets välbefinnande och att de är följsamma i mötet. Distriktssköterskorna erfar också att familjen påverkar hur de gör i det vårdande mötet. I diskussionen påtalar vi förhållningssätt, följsamhet och kunskap om barn och deras miljö som betydelsefullt i det vårdande mötet. Den kvalitativa intervjuns betydelse för hur den kan sätta igång reflektion hos den intervjuade diskuteras också. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

I den psykiatriska vården lider cirka en femtedel av patienterna av samsjuklighet. Det vill säga förutom psykisk sjukdom har de också någon form av beroendeproblematik. Många av dessa patienter vittnar om mindre bra vårdande möten. Syftet med denna studie är därför att beskriva innebörden av ett vårdande möte så som det erfars av personer med psykisk sjukdom och beroendeproblematik. Genom livsvärlden utspelar sig hälsa, välbefinnande, lidande och sjukdom. Som metod har vi därför använt oss av nio intervjuer ur ett livsvärldsperspektiv. Efter att ha analyserat textmaterialet utifrån en innebördsanalys framkom tre teman: att bli sedd som en vanlig människa bortom beroendet, att våga och vilja möta sig själv ger kraft att växa, samt en äkta närvaro som berör ger välbefinnande. Att bli sedd som en vanlig människa bortom beroendet innefattar bland annat en strävan efter att ibland få känna sig som alla andra, hjälp med att återta det som förlorats, ges tid och få stöd utan att be om det. Att våga och vilja möta sig själv ger kraft att växa berör kraften i att reflektera, få kunskap och insikter för att kunna förändra sitt liv. En äkta närvaro som berör ger välbefinnande beskriver bland annat vårdarens egenskaper som upplevs vårdande av patienten. I diskussionen diskuterar vi vår metod samt vårt resultat och vår slutsats är att vårdaren har en större betydelse än vad vi tidigare förstått. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot psykiatrisk vård

Bakgrund: Patienter med långvarig smärta är en stor grupp i samhället. Långvarig smärta avser en smärta som har varat i minst tre månader. Den innebär ett fysiskt, psykiskt och socialt lidande för patienterna. Mötet mellan patient och vårdpersonal påverkar patienternas förmåga att hantera sin smärta och vardag. Det är således relevant att ta reda på patienternas upplevelser av mötet med vårdpersonalen. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter med långvarig smärta upplever mötet med vårdpersonal. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats. Litteratursökningen utfördes i CINAHL och MEDLINE. Tio artiklar med kvalitativ design som besvarade syftet valdes ut. Artiklarna analyserades enligt Fribergs femstegsmodell och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Resultatet visade att patienterna med långvarig smärta upplevde mötet med vårdpersonalen både vårdande och bristande.  I resultatet framkom två kategorier vilka var Ett vårdande möte och Maktlöshet som beskrevs av respektive underkategorier. Slutsats: Patienterna med långvarig smärta behöver bli bemötta med förståelse och bli trodda. Ökad kunskap hos vårdpersonalen om långvarig smärta och patienternas upplevelse av mötet behövs för att patienterna ska uppleva ett vårdande möte. Ett vårdande möte kan leda till att deras hälsa förbättras och lidandet minskar. / Background: Patients with chronic pain are a large group of society. Chronic pain involves suffering to the patient. A meeting between patient and healthcare professionals affects the patient's ability to handle his pain and everyday life. It is thus relevant to ascertain the patient's experiences of the encounter with healthcare professionals.  Aim: The aim was to describe how patients with chronic pain experience the encounter with healthcare professionals. Method: A literature review with an inductive approach. Ten scientific articles with qualitative design were included. Result: The result showed that patients with chronic pain experienced the relationship in the healthcare both as caring and inadequate. In the result, two categories emerged which were  Caring encounter and  Powerlessness described by the respective subcategories. Conclusion: Patients with chronic pain need to be treated with understanding and being believed. Increased knowledge of healthcare professionals about chronic pain and the patient's experience of the healthcare relationship is necessary for the patient to experience a caring relationship. A caring relationship can lead to their improved health and diminished suffering.

Barn i alla åldrar möter sjuksköterskor i vården i såväl planerade som oplanerade möten genom hela uppväxten. Grunden för ett lyckat vårdande möte med barn är tillit. Syftet med denna allmänna litteraturstudie var att beskriva barns och sjuksköterskors erfarenheter av att skapa tillitsfulla vårdande möten. Arbetet genomfördes med deduktiv ansats utifrån Randall, Brook och Stammers (2008) teori Att skapa en god sjuksköterska i omvårdnad av barn. 13 resultatartiklar valdes utifrån sökningar i sju databaser, och granskades för att sedan kategoriseras utifrån teorin Att skapa en god sjuksköterska i omvårdnad av barn. Resultatet mynnade ut i tre huvudteman utifrån teorin. Sjuksköterskor behöver framförallt ha ett lugn i mötet med barn, vara kul och rolig och kunna knyta band till barnen. Även miljön i vilken vården sker är essentiell för ett gott vårdande möte. Slutsatsen av denna litteraturstudie blev att teorin Att skapa en god sjuksköterska i omvårdnad av barn kan vara av stor nytta för sjuksköterskor för att kunna skapa goda vårdande möten med barn. / Children of all ages meet nurses in care, in both planned and unplanned encounters throughout their childhood. The foundation in a successful encounter with children is trust. The purpose of this general literature study was to describe children’s and nurse’s experiences of creating trustful encounters with children. The study was conducted with a deductive approach based on Randall, Brook and Stammers (2008) theory To make a good children’s nurse when caring for children. 13 results articles were selected from searches in seven databases and were reviewed to be categorized based on the theory of creating a good nurse for children. The result emerged in three main themes. Nurses primarily need calmness in the encounter with children, be fun and must connect with the children. The environment in which the care is conducted is also essential in creating a good caring encounter. The conclusion of this literature study is that the theory of creating a good nurse for children could be of great benefit for nurses in their work to create good caring encounter.

I barnmorskans kunskapsområde ingår att vårda kvinnor före, under och efter förlossning samt att ge stöd i föräldraskapet. Oftast sker vården efter ett barns födelse på BB. Enligt WHO ska vården innefatta hela familjen. Tidigare forskning visar att kvinnor som får barn i en samkönad relation önskar att båda kvinnorna blir bekräftade som likvärdiga föräldrar av vårdpersonal, samt att ett öppet, intresserat och kompetent förhållningssätt som utgår ifrån den enskilda familjens behov är betydelsefullt. Det finns begränsat med forskning som enbart handlar om den icke-bärande kvinnan i samband med barnafödande. I den forskning som finns framkommer dock att det finns en bristande kunskap hos barnmorskor för den icke-bärande kvinnans roll, och att kvinnorna ibland bemöts utifrån ett heteronormativt synsätt genom att ses som pappan i relationen. Syftet med studien är att beskriva hur vården på BB upplevs vid första barnets födelse av den icke-bärande kvinnan i en samkönad relation. Kvalitativ metod med en induktiv ansats har använts där datainsamlingen gjorts genom intervjuer med 14 kvinnor. Datan har analyserats med kvalitativ innehållsanalys och resulterat i temat Att bli stärkt eller begränsad i föräldrarollen. Under temat har de två kategorierna Vikten av att bli inkluderad i vården och Att möta vården utifrån att inte tillhöra heteronormen samt sju underkategorier presenterats. Studiens resultat påvisar vikten av att den icke- bärande kvinnan inkluderas i vården. För att den icke-bärande kvinnan ska uppleva en god vård krävs kunskaper om barnafödande i samkönade relationer samt ett öppet förhållningssätt för olika familjekonstellationer hos vårdpersonalen. Barnmorskan på BB har möjlighet att stärka den icke-bärande kvinnan i sin föräldraroll, samtidigt som negativa upplevelser i vården kan resultera i att kvinnan upplever sig begränsad i sin föräldraroll.

Bakgrund: Inom sjuksköterskors professionskrav ingår skapandet av patientcentrerad omvårdnad, vilket kan grundas i en livsvärldsbaserad omvårdnad. Den ökande internationaliseringen i världen ökar behovet av förmåga till att nå livsvärlden i transkulturella vårdande möten på akutvårdsmottagningar.  Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskan når patientens livsvärld i vårdande möten på en akutmottagning med patienter från andra kulturer som ej har svenska som modersmål.Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design genom individuella semistrukturerade intervjuer med sex informanter, tre kvinnor och tre män. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Fyra kategorier detekterades; det transkulturella vårdande mötets olika delar, se patienten som unik, behov av externa resurser samt hinder i det transkulturella vårdande mötet.Slutsats: Kunskap kring hur de framträdande individberoende och organisatoriska faktorerna påverkade tillgången till livsvärld hos patienter med annan kulturell bakgrund kan bidra till förbättrade arbetssätt i de vårdande mötena. Baserat på det ökande antalet transkulturella möten sjuksköterskor på akutmottagningar är ämnet aktuellt att vidare beforska.

Barnhälsovårdssjuksköterskan (BHV-sjuksköterskan) träffar föräldrar och barn på barnavårdscentralen (BVC) regelbundet under barnets fem första levnadsår enligt barnhälsovårdsprogrammets riktlinjer. I BHV-sjuksköterskans uppdrag ingår att ge stöd till föräldrar för att ge dem möjlighet att växa in i föräldrarollen. Tidigare forskning visar att föräldrar uttrycker att stödet från BHV-sjuksköterskan är av stor betydelse och att brister i relationen kan leda till osäkerhet i föräldrarollen och en känsla av otrygghet. Syftet med studien var att ta reda på BHV-sjuksköterskans erfarenheter av att skapa en tillitsfull relation med föräldrar. Åtta BHV-sjuksköterskor intervjuades kring sina erfarenheter och för att få svar på forskningsfrågan gjordes en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv inriktning. Resultatet visar att genom ett förhållningssätt som bygger på lyhördhet och inkännande och genom att visa intresse och lyssna skapas goda möjligheter för en god relation. Att ge stöd och råd utifrån föräldrarnas behov möjliggör ett vårdande möte. Hembesök som är den första kontakten beskrivs som den viktigaste och värdefullaste förutsättningen när det gäller relationsskapande. För att bygga upp en trygg relation krävs tillgänglighet och kontinuitet. BHV-sjuksköterskor beskriver utmaningen med anmälningsplikt, psykisk ohälsa och kulturella skillnader. När det gäller anmälningsplikten beskrivs vikten av ärlighet och öppenhet gentemot föräldrarna som en viktig faktor. Vid psykisk ohälsa hos föräldrar belyses betydelsen av att tidigt uppmärksamma tecken på detta för att kunna erbjuda stödjande insatser. När det gäller kulturella olikheter framkommer det att språkförbristning kan vara en utmaning när det gäller att skapa en tillitsfull relation. I diskussionen lyfts resultatet utifrån barnets perspektiv och rättigheter utifrån barnkonventionen.

Bakgrund: Ett av tusen barn i Västeuropa lever med en palliativ sjukdom, ungefär hälften är i behov av palliativ vård. I Sverige får en allmänsjuksköterska mellan tre timmars utbildning till fem veckors utbildning i palliativ vård. Sjuksköterskan stöttar och hjälper familjen att lindra de känslor som uppstår och hjälper dem att hantera den palliativa processen, vilket kan påverka sjuksköterskan emotionellt. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn i palliativ sjukdomsfas. Metod: En litteraturstudie som är baserad på tio vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna har granskats och analyserats enligt Kristensson. Resultat: Tre kategorier och sju underkategorier framkom i studiens resultat. Att vårda barn med palliativ sjukdom är känslomässigt krävande för sjuksköterskorna. Sjuksköterskan uttrycker en kunskapsbrist inom palliativ vård. Familjen till barn med palliativ sjukdom är delaktiga i vården och det kan vara både hindrande samt underlättande. Kollegorna är en viktig del både som handledare och stöd. Slutsats: Studien visar att den grundutbildade sjuksköterskan inte har tillräcklig med utbildning i palliativ vård av barn. Ytterligare kunskap hade kunnat skapa en trygghet och självsäkerhet för sjuksköterskan. Sjuksköterskan upprättar personliga gränser för att vara privat och professionell för att skydda sig själv.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt utbrett folkhälsoproblem som är en påfrestning för såväl kvinnorna som samhället. De våldsutsatta kvinnorna upplever skam och rädsla över att prata om våldet, vilket gör att sjuksköterskans kompetens sätts på prov. Då sjuksköterskor träffar våldsutsatta kvinnor i sitt arbete, har de en chans att erbjuda stöd i ett vårdande möte.  Syfte: Belysa sjuksköterskors upplevelser av vårdande möten med våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Metod: En allmän litteraturstudie där datainsamlingen genomfördes i databaserna Cinahl och PsycInfo. Tio vetenskapliga artiklar, som svarade till syftet, kvalitetsgranskades. Samtliga artiklar analyserades genom en integrerad analys.  Resultat: Tre kategorier, med tillhörande underkategorier, identifierades; upplevelser av påverkande faktorer i omgivningen för att identifiera, fråga och utreda våld mot kvinnor i nära relationer, upplevelser av påverkande faktorer i sjuksköterskans förhållningssätt och kompetens för att identifiera, fråga och utreda våld mot kvinnor i nära relationer, upplevelser av att vårda och ge stöd.  Slutsats: Tids- och kunskapsbrist var sjuksköterskans hinder i att utreda och fråga om våld mot kvinnor i nära relationer. Bättre kunskap erfordras för att sjuksköterskorna ska känna sig säkrare i vårdande möten med våldsutsatta kvinnor i nära relationer.

I Sverige drabbas varje år 25 000 personer av stroke som kan ge olika konsekvenser för patienten, exempelvis afasi. Baserat på tidigare forskning kan det uppstå problem för patienter med afasi i mötet med sjukvården. Patienter med afasi kan hamna i en situation där ord inte längre räcker till. Detta ställer krav på att sjukvården har kunskap om faktorer som påverkar hur patienten upplever mötet med sjukvården. Syftet med studien är att utifrån patienters perspektiv beskriva faktorer som påverkar upplevelsen av det vårdande mötet hos patienter med afasi till följd av en stroke. Metoden är utformad som en litteraturöversikt. Datainsamlingen genererade nio kvalitativa artiklar som användes i resultatdelen. I dataanalysen identifierades nio subteman. Dessa bearbetades till tre huvudteman, vilka relaterar till faktorer som påverkar det vårdande mötet hos patienter med afasi. Resultatet visade att patienter med afasi vill bli respektfullt behandlade. De vill även bli bekräftade av vården genom ett professionellt bemötande. Det framkom även att patienter med afasi till följd av en stroke upplever många olika känslor efter insjuknande. Patienterna ansåg det viktigt att vårdarna såg och samtalade kring dessa känslor i det vårdande mötet. I diskussionen framhåller författarna hur sjukvårdens perspektiv skiljer sig gentemot patienters upplevelser av det vårdande mötet. Det framhålls i diskussionen att vårdare i många fall är medvetna om faktorerna som påverkar det vårdande mötet. Ett exempel som inte ansågs som en viktig faktor var att strokepatienter har en högre risk att begå suicid. Detta innebär slutligen att mycket ligger på att den specifika vårdaren måste anpassa sitt bemötande och söka kunskap för att kunna möta livsvärlden hos patienter med afasi.