No description available.

Bakgrund: Palliativ vård i hemmet är en ökande företeelse. Närstående vill ofta delta i vården som informella vårdgivare trots att det innebär stor påverkan på deras livssituation. Den palliativa vårdens uppgift är att i livets slutskede lindra och möjliggöra ett så bra liv som möjligt inte bara för patienten utan också för dennes närstående. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur närstående upplever sin situation i den palliativa hemsjukvården. Metod: En litteraturstudie har genomförts med sökning i databaserna Cinahl, Pubmed och Medline. Tolv artiklar valdes ut för resultatet. I sju av de utvalda artiklarna användes kvalitativ metod, i två artiklar kvantitativ metod och i tre både kvalitativ och kvantitativ metod. Sju studier var svenska och övriga från Canada, Italien, Japan och Australien. Resultat: Resultatet visade att närståendevårdare hade både positiva och negativa upplevelser av att delta i vården av patienten och att de ofta kände otillräcklighet, osäkerhet och trötthet, vilket sedan gav upphov till många andra symtom såväl fysiska som psykiska och existentiella. Resultatet visade också att  närståendevårdarna hade ett stort behov av att få stöd, information och utbildning av sjuksköterskan i det professionella vårdteamet såväl under pågående vård som efter att patienten avlidit. Diskussion: Det blir ofta en svår balansgång för närståendevårdare mellan att ta hand om patienten och de egna behoven av vila och egen tid. De närstående behöver därför mycket stöd från det professionella vårdteamet för att kunna hantera sin roll som informell vårdare. Sjuksköterskan måste kunna uppmärksamma den enskilde individens unika behov genom att vara behjälplig i att finna omvårdnadsåtgärder som kan hjälpa de närstående att få så bra balans som möjligt i sitt dagliga liv trots vårdbördan. Jag anser att Carnevalis omvårdnadsmodell kan vara ett stöd i detta arbete. / Background: Palliative homecare is a growing phenomenon. Next of kins often participate in the care as informal caregivers, although it means a major impact on their lives. The goal of palliative care is to relieve and allow as good a life as possible, not only for the patients but also for their next of kins. Aim: The aim of the study was to shed light on how next of kins perceive their situation in palliative homecare. Methods: A literature study has been accomplished through searches in the databases Cinahl, Pubmed and Medline. Twelve articles were selected for the result. In seven of the articles qualitative method was used, in two articles quantitative method and and three articles both qualitative and quantitative method were used. Seven studies were Swedish and the others were from Canada, Italy, Japan and Australia. Results: The result showed that informal caregivers had both positive and negative experiences of taking part in the care of the patient and they often felt insufficiency, uncertainty and fatigue, which caused other symptoms, both physical and psychological and spiritual. The result also showed that the informal caregivers had a great need to get support, information and training from the nurse in the professional care team both during treatment and after the patient had died. Discussion: There is often a difficult balance for the next of kins between taking care of the patient and their own personal needs of rest and personal time. Next of kins therefore need support from the professional care team to manage their role as informal caregivers. The nurse must be able to pay attention to the individuals unique needs and to assist in finding nursing interventions that can help next of kins to get the best possible balance in their daily lives despite the care burden. I consider that Carnevalis nursing model can be supportive in this work.

Känsla av sammanhang (KASAM) är ett sätt att studera hälsa och välbefinnande ur ett salutogent perspektiv. Med denna infallsvinkel kan såväl avgränsade sjukdomsgrupper i små populationer, som en större normalbefolkning undersökas. Det är väsentligt att studier också kan ske över tid för att ha möjlighet att fånga en utveckling. Syftet med denna studie var, att med magbesvär som infallsvinkel, studera KASAM och den salutogena modellens relation till hälsa, kön, psyko- sociala faktorer och stabilitet. Vid en klassifikation av patientens sjukdomstillstånd, gjord separat av patient, läkare och kurator, visade jämförelsen full överensstämmelse i hälften av fallen. En motsvarande jämförelse gällande patientens allmänna hälsotillstånd visade full överensstämmelse i en tredjedel av fallen. Synliggörandet av dessa skillnader antyder behovet av reflektion, över såväl den egna bedömningen som andras, i den kliniska vardagen. En grupp personer med magbesvär intervjuades 16-18 år efter en gastroskopiundersökning. Fynden i en kvalitativ studie visade att patientens inflytande på sitt liv, direkt eller indirekt, tycktes vara relaterat till om han/hon var frisk vid uppföljningen. Att ha inflytande över sitt liv kan också innebära att vara i stånd till att ha inflytande i mötet med vårdgivare och över adekvat behandling. I en tvärsnittsstudie av en normalbefolkning (WHO MONICA Project) visade sig medelvärdena för KASAM, efter uppdelning i tre olika diagnosgrupper, vara signifikant lägre i en grupp med magbesvär (n=309) i jämförelse med såväl en grupp med identifierad sjukdom (n=198) som en grupp utan de efterfrågade symtomen/sjukdomarna (n=1212). I en panelstudie med en uppföljning efter fem år visades att det förelåg en statistiskt signifikant minskning av KASAM i totalpopulationen (n=1254) och att män och kvinnor hade en likartad minskning. Studien visade också KASAM endast var stabil hos personer med höga ingångsvärden. Personer i åldersgruppen 45-74 år och personer med en identifierad sjukdom hade den största sänkningen. Nedgången är i linje med samhällsutvecklingen under den studerade perioden under 1990-talet, med en nedmontering av delar i det tidigare välfärdssamhället. En studie, som jämförde två tvärsnitt i en normalbefolkning med fem års mellanrum, visade en statistiskt signifikant nedgång av KASAM. Sänkningen var mest uttalad bland kvinnor, i den yngre åldersgruppen (25-44 år) och bland dem med en identifierad sjukdom. Personer med mångåriga magbesvär hade det lägsta medelvärdet i båda tvärsnitten. Att kartlägga hur olika faktorer relaterar till KASAM kan utgöra en väg både vad gäller att förstå hur politiska beslut påverkar skilda sektorer i samhället, och var enskilda människor befinner sig i olika processer vid hälsa och sjukdom. Patienter med mångåriga magbesvär rapporterade en låg känsla av sammanhang och är till synes en grupp som borde uppmärksammas i vården. Det är väsentligt att inte bara mäta KASAM som en personlig variabel utan också se hur strukturförändringar påverkar den enskilda människan. Olika vårdgivare kan tillsammans med patienten vara öppna för att inte enbart det medicinska perspektivet utan att även patientens inflytande och sociala situation lyfts fram. / <p>Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2002</p> / digitalisering@umu

Bakgrund: Enligt WHO drabbas ungefär tio miljoner människor av demens varje år varav 60 till 70 procent av Alzheimers sjukdom. I Sverige är upp emot var femte vuxen en regelbunden informell vårdgivare till någon i sin omgivning. Informell vård innebär den omsorg som närstående ger till vårdtagaren. Behovet av närståendes närhet ökar ofta under insjuknandet i Alzheimers sjukdom. Sjuksköterskan har en hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande funktion och har en roll som rådgivare där denne vägleder vårdtagare och deras närstående. Syfte: Syftet var att belysa närståendes upplevelser kring vårdandet av familjemedlemmar med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt genomfördes där tio artiklar med kvalitativ design granskades och analyserades enligt Friberg. Dessa artiklar framkom ur databaserna Cinahl Complete, Pubmed, Medline och PsykINFO. Sökord som användes var ”Alzheimers disease”, ”experience”, ”relatives” och ”family”. Resultat: Fyra huvudteman konstruerades. Transitionen från närstående till att bli vårdgivare, här framkom det att närstående upplevde maktlöshet, tvivel och en förlust av autonomi. Älta det förflutna och känna oro för framtiden, närstående upplevde en känsla av oro inför framtiden både för vårdtagaren och dem själva. Upplevelsen av stigmatisering och isolering, närstående upplevde att de blev isolerade och kände av en stigmatisering i samhället. Att förlora samhörigheten och stärka den, närstående belyste att relationen med vårdtagaren förändrades till följd av sjukdomens inverkan.  Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån Callista Roys teori om adaption. Diskussionen fördes kring hur upplevelserna hos närstående kan förstås utifrån denna teori och det som framkom i resultatet. Närstående genomgår en övergång till att bli en vårdgivare och befinner sig i en föränderlig miljö där adaption eftersträvas för att finna en balans i livet. En diskussion fördes kring sjuksköterskans roll i samspelet med närstående. / Background: According to WHO, approximately ten million people are affected by dementia each year, of which 60 to 70 percent are suffering from Alzheimer's disease. In Sweden, every fifth adult is an informal caregiver to someone in their environment. Informal care involves the care that relatives give to their care recipient. At the onset of Alzheimer's disease, the need of closeness to the relatives often increases. The nurse has a health promoting and disease preventing function and has a role as an adviser in which he/she guides the care recipient and their relatives. Aim: The aim was to illustrate the experiences of relatives in caring for family members with Alzheimer´s Disease.  Method: A literature review was conducted where ten articles of qualitative design were examined and analyzed according to Friberg. These articles came from the databases Cinahl Complete, Pubmed, Medline and PsychInFO. Keywords used were "Alzheimers Disease", "Experience," "Relatives," and "Family." Results: Four main themes were constructed. The transition from relative to becoming a caregiver, here it emerged that relatives experienced powerlessness, doubt and a loss of autonomy. Dwelling on the past and Feeling worried about the future, relatives experienced a sense of concern for the future both for the care recipient and for themselves. The experience of stigmatization and isolation, relatives felt that they were isolated and felt stigma in society. The loss of togetherness and strengthen it, relatives explained that the relationship with the care recipient changed as a result of the effect of the disease.  Discussion: The results was discussed based on Callista Roys theory of adaptation. The discussion was conducted in relation to how the experiences of relatives can be understood based on this theory, and other findings that emerged from the results. Relatives undergo a transition to becoming a caregiver and are in a changing environment where adaptation is sought to find a balance in life. A discussion was held about the nurse's role in the interaction with relatives.

Bakgrund: Antalet personer med demenssjukdom ökar i världen. Demenssjukdom försämras progressivt och ger en dödlig utgång. God omvårdnad är den viktigaste åtgärden idag. Sjuksköterskan har det yttersta ansvaret för omvårdnaden och implementering av nya metoder. Tidigare studier påvisar att alternativa omvårdnadsåtgärder kan vara ett gott komplement till sedvanlig vård för patientgruppen. Det är tidigare känt att musik främjar hälsa hos människan.  Syfte: Att beskriva musikens betydelse i omvårdnaden av personer med demenssjukdom samt att granska hur musiken har använts i inkluderade artiklar.  Metod: En beskrivande litteraturstudie, baserad på 14 artiklar, totalt sju kvantitativa, fem kvalitativa samt två av mixad ansats.  Huvudresultat: Musik minskade beteendemässiga och psykiska symtom vid demens, var en källa till glädje och sinnesro. Mänsklig kontakt, interaktion och relation sågs stärkas. Musik hade en distraherande funktion och användes vid observation och bedömning av patientgruppen. Musik förmedlades individuellt eller i grupp av musikterapeuter, musiker och vårdare. Musiken förmedlades via CD-spelare, MP3-spelare, sång, konserter och musikterapi. Musiken var i form av bekanta sånger, professionellt utformad- eller individanpassad efter patientgruppen.  Slutsats: Musik i omvårdnaden av personer med demens sågs ha övervägande positiv betydelse. Kunskap kring musikens betydelse i omvårdnaden kan underlätta och förbättra demenssjukvården. Litteraturstudien kan tyda på att musik kan verka som ett gott komplement till sedvanlig vård. Musik tycktes ha positiv betydelse oberoende av hur musiken hade använts. Fortsatt forskning kring musikens betydelse i omvårdnad samt hur musiken har använts kan ses betydande för att utveckla demensvården. / The number of people with dementia increases in the world, is a progressive disease and gives a fatal outcome. The most important measure is to provide good care. The nurse's role includes the overall responsibility for the care and the implementation of new methods. Studies have shown that alternative care can be a good complement to ordinary care for this group of patients. In previous studies music has shown positive results in promoting health in humans.

Bakgrund: Human immunodeficiency virus (HIV) är en kronisk virussjukdom som drabbat stora delar av världen. Behandling med ART har gett möjlighet för patienter att få en bättre livskvalité. Individer som lever med HIV har sedan upptäckten tillskrivits stereotypiska karaktärsdrag och upplevt stigmatisering, även inom sjukvården. Det är sjuksköterskans ansvar att upprätthålla god yrkeskompetens och arbeta utifrån etiskt förhållningssätt för att bedriva god och jämlik vård oavsett patienters bakgrund och sjukdom. Syfte: Syftet med studien var att belysa HIV-smittade patienters upplevelser av stigmatisering i vårdmöten. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt genomfördes med 13 artiklar från 10 länder. Artiklarna granskades och analyserades för att urskilja likheter och sedan sammanställas.  Resultat: Resultatet utmynnade i två huvudteman; upplevelse av bristfälliga vårdhandlingar samt rädsla för att söka vård. Sju underteman; förnekad och fördröjd vård, bruten sekretess, överdrivna försiktighetsåtgärder, fördomar, upplevd okunskap hos vårdpersonal, rädsla för ett dåligt bemötande, att bli kränkt och ignorerad. Konklusion: Patienter upplevde stigmatisering, fördomar och stereotypa föreställningar i vårdmöten, vilket påverkade viljan till fortsatt vård och behandling. Vårdpersonalens bristande kunskap beträffande HIV kan ses som en möjlig orsak till att patienter fortfarande upplever stigmatiserande attityder i mötet med vårdpersonal. För att motverka negativa attityder hos vårdpersonal krävs ökad kunskap och forskning kring stigmatisering i vårdsammanhang. / Background: Human immunodeficiency virus (HIV) is a chronic viral disease that has affected large parts of the world. Treatment with ART has given patients the opportunity to have a better quality of life. Individuals living with HIV have since the discovery been attributed stereotypical traits and experienced stigma, even in healthcare settings. It is the nurse's responsibility to maintain good professional competence and work on the basis of an ethical approach in order to provide good and equal care regardless of patients' background and illness. Aim: The aim of the study was to illustrate patients experiences of stigmatization in healthcare meetings.  Method: A qualitative literature review was conducted with 13 articles from 10 countries. The articles were reviewed and analyzed to identify similarities and then compiled. Findings: The result resulted in two main themes; Experience of inadequate care documents and fear of seeking care. Seven sub-themes; denied and delayed care, broken confidentiality, excessive precautions, prejudice, perceived ignorance by healthcare professionals, fear of bad treatment, being offended and ignored. Conclusion: Patients experienced stigma, prejudice and stereotypical perceptions in care meetings that affect the willingness to continue care and treatment. The care staff's lack of knowledge regarding HIV can be seen as a possible reason why patients still experience stigmatizing attitudes in the meeting with care staff. To counteract negative attitudes among care staff, increased knowledge and research on stigma in care contexts is required.

Dementia has become to be named the ‘relative’s illness’ as a result of the physical and psychological effects that the relatives experience, due to the fact that the patient goes through many changes within the course of the disease. In addition, individuals suffering from dementia receive more help from their relatives compared to individuals suffering from other diseases or disabilities. Therefore, it is important to address to relative’s individual needs connecting to the caregiving role. The aim of this qualitative study was to examine how relatives to individuals suffering from dementia are affected by the role of caregiving. We conducted a thematic text analysis of our empirical material consisting of three autobiographies, written by relatives of those suffering from dementia. By reading the material and categorising the topics the authors wrote about, three main themes were identified: Relatives as caregivers, Health effects of caregiving and Emotional strain.  The results showed that the author’s experienced several different aspects of how they were affected as caregivers. For instance, all three author’s described how their role with their loved one changed. Another result shown was that the author’s experienced how their health deteriorated, both physically and psychologically, and it was repeatedly described how they felt lonely and forgotten. The authors also described how the caregiving role resulted in positive experiences such as personal development. Strongly prominent was the author’s experiences of how the dementia caused strong feelings of grief. In conclusion the findings highlight how important it is to shed light on the relative’s role and their wellbeing.

Bakgrund Hjärtsvikt är den vanligaste orsaken till att personer över 65 år läggs in på sjukhus och orsakar ofta stort lidande med sänkt livskvalitet som följd. Hjärtsvikt uppstår när hjärtats pumpförmåga inte försörjer vävnaderna i kroppen med tillräcklig mängd blod. Dödligheten är hög men går att förebygga genom egenvård som görs för att bibehålla eller förbättra hälsan som till exempel god nattsömn, hygien, hälsosam kost och motion. Genom att stärka och möjliggöra egenvården är det lättare för patienter att leva med kronisk sjukdom. Syfte Syftet var att belysa vad som stärker och möjliggör utförandet av egenvård hos patienter med hjärtsvikt. Metod Studien är en litteraturöversikt som baserades på 15 artiklar. Dessa återfanns i databaserna CINAHL och PubMed och var publicerade mellan åren 2011–2019. Artiklarna analyserades genom integrerad analys samt kvalitetsgranskades och sorterades i kategorier efter huvudsakligt innehåll. Resultat I resultatet framkom att patienter med hjärtsvikt kunde bibehålla livskvaliteten med olika handlingar och med motivation att utföra egenvård. Patienterna blev stärkta när de kände sig inkluderade i vården och delaktiga i besluten kring sin sjukdom. Stöttning från sjukvård och närstående gav upplevelsen av både frihet och autonomi. Slutsats Vård och omsorg samt tekniska hjälpmedel behöver anpassas efter patientens unika behov och kunskap. Andra omständigheter som kan motivera patienter med hjärtsvikt är hens grundinställning till livet, sociala nätverk samt förmågan att acceptera sjukdomen och den nya livssituationen. / Background Heart failure is the most common cause for people over the age of 65 being admitted to hospitals and often causes great suffering with a reduced quality of life. Heart failure occurs when the heart's pumping capacity does not supply the tissues of the body with sufficient blood. Mortality is high but can be prevented through self-care that is done to maintain or to improve health such as good night's sleep, hygiene, healthy diet, and exercise. By strengthening and enabling self-care, it is easier for patients to live with chronic illness. Aim The aim was to illustrate what strengthens and enables self-care in patients with heart failure. Method The study is a literature review that was based on 15 articles. These were found in the databases CINAHL and PubMed and were published between the years 2011-2019. The articles were analyzed through integrated analysis, quality checked and sorted into categories according to main content. Results The results showed that patients with heart failure could maintain the quality of life with different actions and motivation to perform self-care. Patients were strengthened when they felt included in the care and became involved in decisions about their disease. Support from healthcare and informal caregivers provided an experience of both freedom and autonomy. Conclusions Care as well as technical aids need to be adapted to the patient's unique needs and knowledge. Other circumstances that can motivate patients with heart failure include the patient's basic attitude to life, social networks, and the ability to accept the disease and the new life situation.

Att vårda en närstående med en kronisk sjukdom känns ofta som en självklarhet, men hur detta påverkar en själv som person och det liv som är utstakat är inte lika självklart. Syftet med studien var att undersöka närståendes upplevelser av att vara vårdgivare till en person med amyotrofisk lateralskleros (ALS). Studien är en litteraturstudie och är baserad på tio vetenskapliga artiklar. Resultatet av vår studie har identifierats till tre stycken teman: Psykisk påverkan, belastning och QoL. Det är en del av sjuksköterskans arbete att även se de närstående och hur dessa påverkas, inte bara använda sig av de som en avlastning i omvårdnadsarbetet. / Caring for a relative with a chronic illness often feel like an obvious thing, but how this affects oneself as a person and the life that is marked out is not as obvious. The purpose of this study was to examine closely relative’s experiences of being a caregiver for a person with amyotrophic lateral sclerosis (ALS). The study is a literature review and is based on ten articles. The results of our studie have identified three categories: Psychological stress, burden and QoL. It is part of the nursing profession to also see the family and how they are affected, not just use those as a relief in nursing.

Amyotrofisk lateral skleros klassas som en neurologisk sjukdom där de motoriska nervcellerna i hjärnan, hjärnstammen och ryggmärgens yttre del degenererar. Någon kurativ behandling för patienter med ALS finns inte i nuläget. Behandlingen inriktas därför på att möta behoven som patienterna utvecklar under det snabba sjukdomsförloppet för att ge den bästa palliativa vården. Syftet med vår litteraturstudie var att undersöka vilka omvårdnadsbehov en patient med ALS och deras vårdgivare har. Resultatet har tematiserats efter patienterna och vårdgivarnas fysiska, psykiska, existentiella och social behov. De olika behoven varierade, beroende på var i sjukdomsförloppet patienterna befann sig. Något som även påverkade vårdgivarna. / Amyotrophic lateral sclerosis is a progressive neurodegenerative disease that causes the motor neurons in the brain, brainstem and the outer areas of the spinal cord to degenerate.Any treatment or cure for patients with ALS is not yet discovered. The treatment is therefore concentrated onto meeting the patient’s different needs, during the fast progression of the disease, to give the best palliative care. The purpose of this literature study is to investigate what kind of care a patient with ALS and its caregiver have. The result has been thematisized after the patients and caregivers physical, psychological, existential and social needs. The different needs varied, depending on in what present stage of the disease the patient was in. This did also affect the caregivers.