Risk management in portfolio construction is a widely discussed topic and the tradeoff between risk and return is always considered before an investment is made. Modern portfolio theory is a mathematical framework which describes how a rational investor can use diversification to optimize a portfolio, which suggests using variance to measure financial risk. However, since variance is a symmetrical metric, the framework fails to correctly account for the loss aversion preferences most investors exhibit. Therefore, the use of downside risk measures were proposed, which only measures the variance of the portfolio below a certain threshold, usually set to zero or the risk-free rate. This thesis empirically investigates the differences in performance between the two risk measures when used to solve a real world portfolio optimization problem. Backtests using the different measures on all major Nordic equity markets are performed to highlight the dynamics between the frameworks, and when one should be preferred over the other. It is concluded that the optimization frameworks indeed provides a useful tool for investors to construct great performing portfolios. However, even though the downside risk framework is more mathematically rigorous, implementing this risk measure instead of variance seems to be of less importance for the actual results. / Riskhantering för aktieportföljer är mycket centralt och en avvägning mellan risk och avkastning görs alltid innan en investering. Modern Portföljteori är ett matematiskt ramverk som beskriver hur en rationell investerare kan använda diversifiering för att optimera en portfölj. Centralt för detta är att använda portföljens varians för att mäta risk. Dock, eftersom varians är ett symmetriskt mått lyckas inte detta ramverk korrekt ta hänsyn till den förlustaversion som de flesta investerare upplever. Därför har det föreslagits att istället använda olika mått på nedsiderisk (downside risk), som endast tar hänsyn till portföljens varians under en viss avkastningsgräns, oftast satt till noll eller den riskfria räntan. Denna studie undersöker skillnaderna i prestation mellan dessa två riskmått när de används för att lösa ett verkligt portföljoptimeringsproblem. Backtests med riskmåtten har genomförts på de olika nordiska aktiemarknaderna för att visa på likheter och skillnader mellan de olika riskmåtten, samt när det enda är att föredra framför det andra. Slutsatsen är att ramverken ger investerare ett användbart verktyg för att smidigt optimera portföljer. Däremot verkar den faktiska skillnaden mellan de två riskmåtten vara av mindre betydelse för portföljernas prestation. Detta trots att downside risk är mer matematiskt rigoröst.