Vattentillgången i Sverige är generellt god men med stora variationer beroende på område i landet och tid på året. Ur ett globalt perspektiv används majoriteten av färskvattentillgångar till jordbruk, i Europa och Sverige är industrisektorn den enskilt största vattenanvändaren. Syftet med den här studien är att genom kvalitativa intervjuer undersöka hinder och möjligheter till minskad industriell vattenanvändning i Sverige.  Resultaten visar att goda vattentillgångar till låga priser motverkar industriers vilja att prioritera vattenbesparingsåtgärder, något som också bromsar en omställning till ökad cirkulär vattenanvändning. VA-organisationer har i vissa fall tecknat avtal med industrier som inneburit fördelaktiga ekonomiska förutsättningar för industrin. Tillsammans med tillgång och pris finns även juridiska aspekter i form av osäkerhet gällande tolkning av lagstiftningen som hindrar cirkulär vattenanvändning. Normativa aspekter gällande synen på vatten som resurs och samband mellan vatten och energi är också relevanta utmaningar som bromsar vattenbesparingsåtgärder och cirkulär vattenanvändning. Genom höjningar av VA-taxan kan incitament till vattenbesparingar skapas samtidigt som tydliggörande av lagstiftning kring återanvändning av vatten kan underlätta för cirkulär vattenanvändning. Nämnda styrmedel kan i sin tur skapa en förändrad syn på vatten som värdefull resurs.