I skolans svenskämne ingår det att elever får ta del av fiktioner i form av skönlitteratur, men det vidgade textbegreppet innebär att text inte alltid behöver vara typografisk text i tryckta böcker. Även film kan med det vidgade textbegreppet ses som en text som kan läsas. Film behöver dock läsas på ett särskilt vis då mediespecifika verkningsmedel används för att bygga upp berättelsen filmen skildrar. I svenskämnets styrdokument för gymnasiet står det att eleverna skall få kunskaper om berättartekniska och stilistiska drag i dels film. För att kunna studera och iaktta detta i film behöver man ägna sig åt det som Rosenblatt kallar för en efferent läsning – en analytisk läsning. Motsatt finns upplevelseläsning vilket Rosenblatt benämner estetisk läsning. Läskunnighet med ett kritiskt förhållningssätt är ett par av egenskaperna som ingår i begreppet litteracitet som är högst relevant för skolans svenskämne. Tidigare forskning har bland annat visat att svensklärare inte alltid behandlar film som en text som skall läsas med sina mediespecifika verkningsmedel i åtanke när mediet ingick i undervisningen. Därför är syftet i detta arbete att undersöka svensklärares erfarenheter med att arbeta med film, med särskilt fokus på efferent läsning. Metoden för undersökningen är semistrukturerade intervjuer med sex behöriga svensklärare på gymnasiet. De data som insamlats har analyserats med tematisk analys. Den tematiska analysen har styrts och begränsats av det teoretiska ramverket, bakgrunden och syftet och frågeställningarna. Resultatet visar att film främst lästes efferent, men att estetiska läsningar ändå förekommer. Svensklärarna i denna undersökning skiljer inte filmlitteracitet från skönlitterär litteracitet i någon nämnvärd uträckning. Det primära syftet hos lärarna är att eleverna skall förstå det medierna förmedlar. Dock är ett kritiskt förhållningssätt ett uttalat mål med att visa film för eleverna, men sällan ingår kunskap om filmspecifika verkningsmedel i det kritiska förhållningssättet. Det framgår att lärarna går igenom verkningsmedel, men inte tydligt i vilken utsträckning eller på vilket vis. Filmspecifika verkningsmedel omtalas endast i förbifarten hos de flesta av lärarna. Slutsatsen är att lärarna gärna arbetar med film och film läses alltid efferent och ibland också estetiskt. Dock sker undervisning om film i begränsad utsträckning.