The purpose of this study is to examine teachers’ and principals’ attitudes towards the use of digital tools in school and how such tools are incorporated in their teaching practice. The study looks into the details of what teaching methods are used by the teachers when using digital tools. It also examines the resources available for teachers in order for them to develop their pedagogical skills in the field of digital tools. In this study, qualitative interviews were used as a method. The study shows that the interviewed teachers are both positive and negative to using different kinds of digital tools in their teaching but to different degrees. The interviews with the principals show that their knowledge of digital tools in school is limited. They do not agree whether the municipality has a policy for digital tools in schools. Moreover, and in line with this uncertainty, the interviews reveal that the principles think teachers use digital tools in their teaching, but they have no idea of how much or how teachers use them.

BakgrundGrundskolan är en miljö som är under ständig förändring och utveckling. När förändringar sker inom styrdokument förändras även verksamheten. Arbetet med digitala verktyg i skolan är ett pågående arbete och en process som påverkas av verksamhet och styrdokument. Lärarnas val av förhållningssätt och arbetsmetoder påverkas i sin tur av verksamhetens miljö och synsätt.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur och hur frekvent digitala verktyg används av lärare i årskurs 1-3 vad gäller elevers undervisning i svenska samt vilka omständigheter som påverkar användandet.MetodUndersökningen är grundad i den kvantitativa metodansatsen med enkät som undersökningsverktyg. Resultatet har tolkats utifrån den sociokulturella teorin. Det lämnades ut 60 enkäter till verksamma lärare och vi fick tillbaka svar från 52 av dem.Resultat Studiens resultat visar att alla lärare ser positivt på användandet av digitala verktyg. Gemensamma drag som framträder hos respondenterna är att alla lärare har tillgång till någon form av digitala verktyg och att de flesta lärare använder verktygen mer än 1 gång i veckan. Den mesta digitala användningen sker via iPad (lärplattan) där applikationerna Safari, Bookcreator, ABC-klubben och Pages är de mest använda applikationerna inom verktyget. Det minst använda verktyget är Smartboard, den interaktiva skrivtavlan, där 8 respondenter angett att de använder verktyget mer än 1 gång i veckan medan 40 respondenter angett att de aldrig använder den. Digitala verktyg förekommer i mer än bara svenskämnet. Matematik, samhällsorienterade ämnen samt naturorienterade ämnen är de områden där de digitala verktygen har störst användning. Majoriteten av lärarna har även deltagit i fortbildning inom IKT och de flesta anser även att ledningen förespråkar det digitala användandet. Lärarna hävdar att IKT är viktigt då det ger eleverna möjlighet för ytterligare en inlärningsstrategi men att skolan behöver mer resurser.

I den reviderade läroplanen för förskolan (2016) lyfts vikten av att pedagoger och förskolan ska stimulera barnen till att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens. Kommunikation är ett aktuellt och viktigt ämne och utifrån detta kommer vår studie till vårt examensarbete att handla om ”den kommunikativa pedagogiken” i förskolan. Studien är en uppföljning av ett utvecklingsprojekt om ”den kommunikativa pedagogiken”, där syftet har varit att följa upp hur sju förskolor använder sig av och arbetar med pedagogiken på sin arbetsplats idag. En kvantitativ webbenkätundersökning har gjorts, där pedagoger på förskolorna har fått ta del av enkäten digitalt via en länk. Detta har gjorts för att få fram så konkreta och utvärderingsbara svar som möjligt. Resultatet visade på att svaren vi fått in lyfter vår teoretiska utgångspunkt med det interaktionistiska perspektivet, då vi kan se att samverkan, samspel och ömsesidig påverkan har en stor roll för interaktionen människor emellan. I resultatet får vi svar på våra frågeställningar som även besvarar vårt syfte med om ”den kommunikativa pedagogiken” lever kvar inom verksamheten. Uppföljningsstudien kan fungera som en inspiration till hur man som pedagog kan arbeta med denna form av pedagogik i förskolan.

Avsikten med undersökningen var att få djupare kunskap kring IKT i förskolan, hur IKT används samt de pedagogiskt ansvariga i förskolans egna perspektiv och åsikter kring IKT som ett hjälpmedel i verksamheten. Detta har uppnåtts via en enkätundersökning där det både funnits öppna frågor såväl som slutna frågor. De frågeställningar vi haft och använt oss av i denna studie är följande; - Vilka digitala medel finns det på förskolorna? - Hur använder de pedagogiskt ansvariga sig av IKT i förskolan? - Vad är de pedagogiskt ansvarigas syn på digitala medel som verktyg i förskolan? Resultatet visar att de pedagogiskt ansvariga i förskolan är generellt positiva till användandet av digitala medel i verksamheten. Samtidigt upplever de flesta att de inte har tillräckligt med kunskap och utbildning för att bedriva en pedagogisk verksamhet där digitala medel används som stöd.

Syftet med denna undersökning är att studera pedagogers skilda uppfattningar om användandet av förskolans digitala verktyg i skriftspråksarbetet med barn i åldern 3 - 6 år. Med frågor som hur pedagoger i förskolan tänker kring användandet av digitala verktyg samt hur de beskriver sin kunskap för att kunna arbeta med digitala verktyg har ett resultat framträtt. Detta har sedan kopplats samman med tidigare forskning och aktuell debatt. Aktuell debatt efterfrågar teknikorädda pedagoger vilket inspirerat oss till denna studie. För att få svar på forskningsfrågorna har kvalitativa intervjuer använts som metod. Resultatet visar att det finns en variation av uppfattningar om användandet av digitala verktyg i förskolan. Analysen utgår från ett fenomenografiskt perspektiv. Samtliga pedagoger efterfrågar kompetensutveckling samt riktlinjer för att göra de digitala verktygen meningsskapande. Vidare kan ett samband ses mellan intresse och användning, de pedagoger som anser sig ha ett intresse har också en större kunskap vilket leder till ett mer frekvent användande av de digitala verktygen.

I det här arbetet kommer vi att behandla nyanlända barns kommunikation i samspel med andra individer. Vi vill undersöka detta dels eftersom området är intressant och relevant för oss i vår roll som blivande förskollärare, dels är det en aktuell fråga ur en samhällsaspekt på grund av nyanlända familjers migration till Sverige i stor utsträckning idag. Detta innebär en ny kultur samt ett nytt språk för barnen och både forskning och styrdokument visar betydelsen av att flera språk lyfts i förskolan för att ge barn ökade möjligheter till kommunikation och deltagande. Studiens syfte är att undersöka nyanlända barns användning av språk och andra kulturella verktyg för att kommunicera med andra barn och vuxna på förskolan samt hur användandet av olika kommunikativa uttryckssätt bidrar till barnens deltagande i sociala sammanhang. Våra frågeställningar är: – Vilka kulturella verktyg använder nyanlända barn för att kommunicera i interaktion med andra barn och vuxna på förskolan? – På vilket sätt möjliggör olika kommunikativa uttryckssätt nyanlända barns deltagande i olika aktiviteter? Vi utgår från det sociokulturella perspektivet som teoretisk grund för studien och har genomfört en mikroetnografisk fältstudie där vi använt oss av observation och intervju som metoder för insamling av empiriska data. Den analysmetod vi använt oss av för att bearbeta vårt material är kommunikationsanalys. Studiens resultat visar att nyanlända barn dels använder sig av det verbala språket som kulturellt verktyg för att kommunicera i samspel med andra barn och vuxna, dels av icke-verbala uttryckssätt som sitt eget kroppsspråk och olika artefakter tillgängliga i förskolans miljö. Vi har också kommit fram till att barnens kommunikativa uttryckssätt bidrar till deltagande på olika sätt beroende på kontext. Vår slutsats är att användandet av olika kulturella verktyg och kommunikativa uttrycksätt styrs av barnens individuella förmågor samt att barnens användande av såväl modersmålet som det svenska språket är viktiga förutsättningar för deltagande.

Studien syftar till att undersöka vilka diskurser som visar sig i förskollärarnas berättelser gällande digitala verktyg och yngre barns lärande och utveckling. Studiens teoretiska utgångspunkt är ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och metodologin utgår från det diskursanalytiska fältet med inriktning på diskurspsykologi. Empirin har insamlats genom tre ostrukturerade intervjuer med tre verksamma förskollärare i förskolan. I studiens resultat urskiljs fyra teman och tre diskurser: förskollärarens positionering, det gemensamt lärande och bristande tillgänglighet.  Resultatet visar att förskollärare upplever sig själva som dåliga när det gäller att synliggöra den digitala tekniken för barnen. Förskollärarna berättar kring hur de önskar att arbeta med digital teknik, vikten av att vara tillsammans synliggörs i förskollärarnas berättelser. Slutsatsen är således att förskollärarens attityd och förhållningssätt till digital teknik begränsar i vilken utsträckning de arbetar med digitala verktyg tillsammans med barnen. Samt att digitala verktyg blir pedagogiska när en kommunikation sker mellan förskollärare och barn om innehållet i det digitala verktyget.

Detta examensarbete inriktar sig mot de yngre barnen i förskolan. Studien belyser hur förskollärare tänker när de väljer böcker, hur de använder böcker som pedagogiskt verktyg samt hur lästillfällen kan se ut i förskolan. En kvalitativ studie har utförts där semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare tillämpats. Därigenom har förskollärarnas syn på högläsning i förskolan lyfts fram. Resultatet visar bland annat att alla förskollärarna väljer böcker utifrån vilka budskap de vill förmedla. Däremot visas ett motsägelsefullt resultat angående boksamtalets befintlighet i den pedagogiska verksamheten.

Denna studie består av två delsyften. Det första delsyftet är att utveckla ett verktyg i form av en ekonomisk analysmodell specifikt anpassad för bostadsrättsföreningar. Avsikten med analysmodellen är att den ska fungera som ett verktyg för att avbilda det ekonomiska resultatet och ställningen i bostadsrättsföreningar. Analysmodellen skall även kunna hjälpa till att förenkla och tydliggöra den ekonomiska informationen i bostadsrättsföreningarnas årsredovisningar. Det andra delsyftet är att använda den framtagna analysmodellen i en empirisk studie av svenska bostadsrättsföreningar för räkenskapsår 2014. Studien syftar till att avbilda det ekonomiska resultatet och ställningen i svenska bostadsrättsföreningar och jämföra det med faktorer. Metoden som har använts i studien är en kvantitativ empirisk undersökning i form av en dokumentstudie, där årsredovisningar från bostadsrättsföreningar för räkenskapsår 2014 varit det huvudsakliga underlaget. För att besvara det första delsyftet i studien har en analytisk metod används. Ett test av den ekonomiska analysmodellens har genomförts på 30 studenter för att bedöma den ekonomiska analysmodellens begriplighet. Den ekonomiska analysmodellen har med hänsyn till tidigare forskning utformats för att hjälpa till att avbilda det ekonomiska resultatet och ställningen i bostadsrättsföreningar. Testet av den ekonomiska analysmodellen ger indikationer på att den är begriplig. Den ekonomiska analysmodellen har gått att använda i den empiriska undersökningen vilket uppfyller syftet med modellen. Studien finner även att faktorerna storlek, marknadsläge och ålder på föreningen har en påverkan på den ekonomiska ställningen.

Musikproduktion är ett relativt nytt utbildningsområde i skolväsendet. Detta faktum, i kombination med att arbetsredskapen är under ständig utveckling, kan tänkas medföra att det finns flera olika uppfattningar i fråga om hur utbildningen bör utformas. Syftet med den här uppsatsen är att söka uttolka hur gymnasielärare förhåller sig till musikproduktionskursernas innehåll och hur de utformar undervisningen, särskilt angående musikskapande och musikproducentrollen. De tre forskningsfrågor som står till grund för studien berör väsentliga förmågor i rollen som musikproducent, fundamentala arbetsmoment för en musikproducent samt hur lärare förhåller sig till kursplanen vad gäller musikskapande. I bakgrunden för undersökningen behandlas tidigare forskning kring kreativitet, Skolverkets riktlinjer för de två gymnasiekurserna i musikproduktion, musikskapande i undervisning, musikproducentens uppdrag och den ojämlika arbetsfördelningen mellan kvinnor och män när det kommer till musikproduktion. Studiens genomförande utgjordes av kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare som undervisar i musikproduktion. Analysarbetet har gjorts med stöd av och hänsyn till framför allt det sociokulturella och kulturpsykologiska perspektivet samt en så kallad ad hoc-metod. Genusperspektivet som lyfts har granskats genom det sociokulturella synsättet som berättar att människans läroprocesser påverkas av hennes sociala och kulturella omgivning. Resultatet av undersökningen visar att samtliga fyra lärare tolkar musikskapande som en central del av musikproduktionsområdet och inkluderar momentet i sin undervisning på ett eller annat sätt, trots att skapande inte finns med i kursplanens direktiv för musikproduktionskurserna. Vidare indikerar studien att föreskrifter saknas även gällande en musikproducents primära arbetsuppgifter, därjämte att musikproduktion som utbildningsområde är en ojämnställd arena sett ur ett genusperspektiv.