I Sverige finns idag ett stort antal områden där torvbrytning pågått och avslutats utan att någon efterbehandling av områdena genomförts, och dessa områden har då lämnats för att återhämtas genom naturlig succession. Syftet med studie är att undersöka hur avslutade torvtäkter återhämtar sig till dess ursprungliga karaktär och artsammansättning av en mosse genom naturlig succession, utan påverkan från någon typ av efterbehandling, restaurering eller annan typ av markanvändning. Undersökningen genomfördes genom att undersöka artsammansättningen hos tre avslutade torvtäkter där brytning avslutats på 1950-talet med tre mossar utan omfattande påverkan från torvbrytning eller annan markavvattning. Resultaten visar att avslutade torvtäkter inte återhämtar sig till dess ursprungliga artsammansättning av torvbildande och typiska arter för en mosse genom naturlig succession. Resultaten pekar på att ytterligare restaureringsåtgärder behöver genomföras för att återställa avslutade torvtäkter till dess ursprungliga miljö, samt kunskapsunderlaget för restaureringsalternativ behöver breddas.

LIFE GoodStream is an EU-financed conservation project, which strives to improve the ecologicalstatus of a stream in the agricultural landscape of Halland County, Sweden. Since 2015, the project hasconstructed amphibian ponds, restored wetlands, removed dispersal barriers and worked to return theTrönninge stream (Trönningeån) to more natural conditions. This study explores current and expectedeffects of these measures on populations of five species of amphibians (B. bufo, R. arvalis, R.temporaria, L. vulgaris, T. cristatus) and Eurasian otter Lutra lutra. Difference in amphibiancolonization of amphibian ponds and wetlands was explored through visual surveys. Otter presencewas investigated using standard survey method. All surveys took place in April 2019. Results showthat the wetlands have the highest presence of individual amphibians per meter shoreline, and thatotters are using the whole Trönningeån. While colonization and dispersal of amphibians to new habitatdepend on the ecology of the different species, our results emphasize appropriate hydroperiod andabsence of predators. That the top predator otter has returned to the ecosystem makes the future lookbright, even if otter presence itself does not necessarily mean that the ecological status of the streamhas improved. We would like to stress the difficulties in recreating natural conditions and ecosystems,and that it is always best to preserve natural systems when possible. Thanks to the measures ofGoodStream so far, these diverse semiaquatic species now have a chance to survive in the future, evenin the highly anthropogenic agricultural landscape of Trönninge. / LIFE GoodStream är ett EU-finansierat projekt för att förbättra ekologisk status av en å i södraHallands jordbrukslandskap. Sjöar, åar och andra vattendrag är ständiga mottagare av överskottsnäringfrån jordbruket, föroreningar och ämnen från antropogen markanvändning. GoodStream-projektet harsedan 2015 bl.a. anlagt groddammar, restaurerat våtmarker, tagit bort vandringshinder och arbetat föratt återskapa naturliga förhållanden i Trönningeåns avrinningsområde. Denna studie undersökernuvarande och förväntade effekter av dessa åtgärder på populationer av fem arter av amfibier (B. bufo,R. arvalis, R. temporaria, L. vulgaris, T. cristatus) och utter Lutra lutra. Skillnaden i kolonisering avgroddjur i groddammar och våtmarker har undersökts genom visuella inventeringar, och förekomst avutter i Trönningeån undersöktes med standardiserad inventeringsmetod under två dagar (april 2019).Våra resultat visar att våtmarkerna uppvisade fler individer av amfibier per inventerad sträcka ängroddammarna, samt att utter utnyttjar hela Trönningeån. Medan kolonisering och spridning avamfibier till nya habitat beror på de olika arternas ekologi, så stödjer våra resultat främst vikten av rätthydroperiod och frånvaro från predatorer. Att toppredatorn utter har kommit tillbaka till ekosystemetgör att framtiden för ån ser ljus ut, även om förekomsten i sig inte behöver betyda att åns ekologiskastatus har förbättrats. Resultaten illustrerar svårigheterna i att försöka återskapa naturliga förhållandenoch ekosystem, och det är i första hand bäst att bevara naturliga system. Tack vare de åtgärder somgjorts hittills finns idag större möjligheter för dessa olika semiakvatiska djur att överleva även iframtiden i Trönningeåns starkt mänskligt påverkade landskap.

No description available.

No description available.

Bakgrund Läkemedelsupplysningen (LMU) är en upplysningstjänst som svarar på allmänna frågor kring användning av läkemedel där en viktig del av arbetet är att fånga upp informationsbehov om läkemedel. Sedan 2015 dokumenteras var tionde samtal med hjälp av ett webbaserat formulär och flera av frågorna handlar om vaccin. Vaccination är något som rekommenderas av både myndigheter och sjukvårdspersonal. Anledningen till att vaccinera sig är dels för att skydda individen i sig och för att inte sprida smitta till personer som av olika anledningar inte kan vaccineras. Det kan ses en trend med oroade föräldrar som väljer att inte vaccinera sina barn och tvekan till vaccin är rankat som ett av de tio största hoten mot global hälsa av WHO. Syfte Syftet är att analysera frågor som kommit in till LMU för att öka förståelsen för de kunskapsluckor, oro och behov som allmänheten besitter om vacciner. Metod En kvalitativ analys har gjorts av samtalen som kommit in till LMU som handlar om vaccin mellan åren 2015 och 2018 med hjälp av webbaserade formulär. Det som inkluderats i studien är frågor om influensavaccin, hepatitvaccin, TBE vaccin, resevacciner och barnvaccinationsprogrammet. En validering gjordes även genom att kontrollera hur många samtal om vaccin som hamnat under fel ATC kod. Resultat Samtal som handlar om vaccin motsvarade 2% av alla frågor som kommit in till LMU och det vaccin som efterfrågades mest var influensavaccin. Det kan ses en trend med ett ökande antal samtal angående vaccin de senaste fyra åren. Slutsats Media och internet påverkar människors syn om vaccin men även levnadsvanor kan påverka. Det största informationsbehovet om vaccin verkar vara om biverkningar, dosering, behandling/effekt och interaktioner.

Bakgrund: Det finns många orsaker till ofrivillig barnlöshet men tack vare nya tekniker har det blivit möjligt att få barn för många. Först och främst är det in vitro fertilisering (IVF)- / Intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI)-behandlingar genom kontrollerad ovariestimulering (COS) av gonadotropiner som har ökat möjligheten att få flera ägg för att öka chansen att få en lyckad graviditet. Under de senaste årtiondena har en markant utveckling gjorts inom gonadotropins område från urin extraherade gonadotropiner till rekombinanta gonadotropiner. De två välstuderade och mest använda gonadotropinerna för COS vid IVF/ICSI är högrenat humant menopausalt gonadotropin (HP-hMG) och rekombinant humant follikelstimulerande hormon (r-hFSH, follitropin alfa). Syfte: Syftet med föreliggande arbete var att jämföra effektivitet och farmakologiska skillnader på Menopur ® (HP-hMG) och GONAL-f ® (r-hFSH) för COS vid IVF/ICSI-behandling. Metod: Denna litteraturstudie byggde på vetenskapliga artiklar, som söktes fram via PubMed, Webb of Science. Fem kliniska studier, vilka främst fokuserade på effektiviteten och farmakologiska skillnader av två gonadotropinpreparat (r-hFSH och HP-hMG) för COS vid IVF/ICSI, granskades närmare. Resultat: Granskningen visade att resultatet med avseende på pågående graviditetsgrad är jämförbart mellan HP-hMG och follitropin alfa oavsett fast eller flexibel dos både med GnRH-agonist- och antagonistprotokoll. Resultat med avseende på farmakologiska skillnader för COS visade att antalet erhöllna oocyter och progesteronnivån var signifikant högre hos r-hFSH-gruppen. Däremot var serum E2-nivån signifikant högre hos HP-hMG-gruppen medan serum LH-nivån var liknande i båda grupperna. Slutsats: Utifrån denna litteraturstudie demonstrerades icke-inferioritet med avseende på den pågående graviditeten för HP-hMG jämfört med r-hFSH. Men det fanns tydligt farmakologiska skillnader för COS mellan dessa två gonadotropinpreparat exempelvis serum E2-nivå, progesteronnivå och antal erhöllna oocyter. Detta skulle kunna bero på att LH-aktivitet spelade en viktig roll både för att optimera kvalitet och utvecklingspotential hos oocyterna. r-hFSH är rekombinant och därmed kan tillverkas oberoende av tillgång på humant material. Detta bör på längre sikt innebära att tillverkningskostnaderna minskar och att preparatet blir billigare samt mera tillgängligt för patienterna. Då effekten mellan preparaten i denna studie inte tycks skilja sig åt i någon högre utsträckning kanske framtida investeringar skulle sikta på att försöka utveckla effektivare r-hFSH-preparat. Dessutom bör större kunskap om betydelsen av de olika farmakologiska profilerna av dessa två gonadotropiner med avseende på reproduktiva resultat utredas genom ytterligare undersökningar i större effektstudier. Ur ett kliniskt perspektiv bör mer forskningsfokus läggas på att undersöka behandlingsprotokoll som förbättrar oocytkvaliteten och kliniska utfall istället för att maximera antalet erhållna oocyter.

No description available.

The Virus PR772 infects E. Coli and has an icosahedral shape with a inner lipid membrane. The diameter of the virus is 66 nm and a purification of the virus gave 0.8 mg/mL pure viral particles. The structures of the coat proteins of the virus PR772 are still unknown and it would be interesting to study them. Coat proteins will be expressed in a larger amount for crystallization. X-ray crystallography can, in principle, be used to determine high-resolution structures of the coat proteins, P6 and P30.

In the 1870's the beaver (Castor fiber), population in Sweden had been exterminated. Thebeaver was reintroduced to Sweden from the Norwegian population between 1922 and 1939.Today the population has recovered and it is estimated that the population of C. fiber in all ofEurope today ranges around 639,000 individuals. The main aim with this study was toinvestigate if there was any difference in species diversity between sites located upstream anddownstream of beaver ponds. I found no significant difference in species diversity betweenthese sites and the geographical location of the streams did not affect the species diversity.This means that in future studies it is possible to consider all streams to be replicates despiteof geographical location. The pond age and size did on the other hand affect the speciesdiversity. Young ponds had a significantly higher diversity compared to medium-aged ponds.Small ponds had a significantly higher diversity compared to medium-sized and large ponds.The upstream and downstream reaches did not differ in terms of CPOM amount but somewater chemistry variables did differ between them. For the functional feeding groups I onlyfound a difference between the sites for predators, which were more abundant downstream ofthe ponds.

Det halländska kustdynlandskapet har utsatts hårt historiskt av framförallt igenväxning, men även andra faktorer som exploatering och friluftsliv har påverkat. Plantering av bergtall och gräs på sanddynerna, för att förhindra sandflykten som drabbade bönderna redan på 1600- talet, gjorde att nästan hela kustdynlandskapet var täckt med vegetation på 1800- talet. Mellan 2012- 2018 restaurerades stora delar av Laholmsbuktens sanddynreservat i samverkan med EU- projektet SandLife, vilkas syfte var att bevara sanddynmiljön, samt gynna dess hotade arter. I sanddynmiljön lever många evertebrater, däribland skalbaggen strandsandjägaren, som i rödlistningsbedömningen 2015 är klassad som Sårbar i Sverige och är föremål för ett nationellt åtgärdsprogram för dess långsiktiga bevarande. Södra Sveriges troligen enda återstående större population återfinns i Gullbranna naturreservat, som tillsammans med Tönnersa- och Hökafältets naturreservat utgör Laholmsbuktens sanddynreservat. Strandsandjägaren lever i Halland längs havsstränder och vid åmynningar, där dess larver gräver tunnlar i lätt fuktig hårt packad fin sand. Tillbakagången av strandsandjägaren i detta habitat tros överensstämma med tillbakagången av det forna dynamiska kustdynlandskapet. Detta arbete har gått ut på att inventera larver av strandsandjägare i Laholmsbuktens sanddynreservat, att utvärdera om arten gynnats av de storskaliga sanddynrestaureringarna i samband med SandLifeprojektet 2012-2018, samt urskilja hot och förslag till konkreta bevarandeåtgärder. Jag fann att populationen har ökat betydligt de senaste 15 åren, dock inte till följd av riktade åtgärder utan troligen tack vare den nybildning av habitat som stormen Gudrun åstadkom 2005, samt att en viss spridning av populationen kan ses. Åtgärdsprogrammets långsiktiga mål fram till 2025 är dock inte uppnått än, men en positiv trend syns och möjligheterna finns i Halland att närma sig målet ytterligare. Restaureringarna inom SandLife verkar inte gynnat strandsandjägarpopulationen, då inga nyrestaurerade områden koloniserats, vilket indikerar att riktade bevarandeåtgärder krävs. En stor och förmodligen mycket underskattad störning i området är trampslitage, så åtgärder behöver vidtas genom att t.ex. sätta upp informationsskyltar och göra vissa lämpliga områden där larver hittats svårtillgängliga. Hela 97% av larvpopulationen, som räknades till 3287 larver, återfanns i augusti på näset i Gullbranna naturrservat, på en bara 6 m bred och 435 m lång yta, av habitattypen sandrevlar/åmynningar. I Tönnersa- och Hökafältets naturreservat fann jag bara enstaka larver längs habittypen havsstrand, men dock är det första gången som strandsandjägarlarver hittats i de områdena. Näst största lokalen med strandsandjägare hittades på norra stranden av Gullbrannas naturreservat, med 44 larver räknade i augusti. Resultatet indikerar att havsstränderna är ett sekundärt val för strandsandjägaren i området, och att de inre sanddynerna/sänkorna i nuläget inte verkar erbjuda lämpligt habitat överhuvudtaget, då inga larver återfanns i den habitattypen. Sandrevlar/mynningar är alltså det mest gynnsamma habitatet i området, men då inga larver hittades vid den andra ån Lagan så indikerar det att fler faktorer spelar in, inte minst frånvaro av alltför kraftigt trampslitage. Orsaken till att Genevadsåns mynning hyser nästan hela populationen är troligen att där finns ännu mycket bra habitat, strandsandjägarens troligen små hemområden med låg spridningstendens vid goda förutsättningar och få störningar. Resterande områden har mindre bra habitat, låg spridning till dessa områden, samt mer störningar. Med riktade åtgärder finns det dock potential för flera metapopulationer i de andra områdena, vilket kan leda till en livskraftigare population av strandsandjägaren i Halland.