<p>Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur synen på kvinnors rätt till högre studier framställs i den äldre svenska flickboken med bakgrund mot 1927 års skolreform och skolkommissionerna från 1918 och 1923, samt om den bild som förmedlas är av det äldre, patriarkala slaget eller mer modern och självständig i sin utformning. Vidare ämnar jag redogöra för dåtidens samhälleliga debatt rörande vidarestuderande kvinnor samt huruvida flickböckerna presenterar en realistisk bild av sin samtid. För att kunna göra detta analyseras</p><p>åtta svenska flickböcker från den första hälften av 1900-talet enligt den hermeneutiska metoden och den narratologiska analysen. De böcker som behandlas är Barbro Betings ungflicksår (1917) och Studentklassen (1925) av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, Ullabella (1922) av Marika Stiernstedt, Vårdträdet (1938) av Jeanna Oterdahl, I livets vår (1939) och</p><p>Ing-Britt och hennes friare (1941) av Maja Jäderin-Hagfors, Anne Vildkatts barn (1948) av Gerda Ghobé och Ingen oro för Sonja (1949) av Irma S:t Cyr Jonsson. Resultaten av analysen sätts sedan i relation till forskningsläget rörande den äldre svenska flickboken och dåtidens samhällsdebatt angående kvinnors utbildningsmöjligheter, för att se om dessa faktorer går att</p><p>härleda till varandra. Resultatet visar att både den konservativa och den mer moderna synen på kvinnors rätt till högre utbildning existerar i de utvalda flickböckerna. De teman som förekommer i böckerna kan relativt enkelt kopplas till ett aktuellt forskningsläge, vilket gör att flickböckerna får en mer verklighetsförankrad status samt kan anses influerade av dåtidens samhällsdebatt. Att böckerna är skrivna i en tid av förändring, då flera olika samhällssyner rådde, märks tydligt.</p>

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur synen på kvinnors rätt till högre studier framställs i den äldre svenska flickboken med bakgrund mot 1927 års skolreform och skolkommissionerna från 1918 och 1923, samt om den bild som förmedlas är av det äldre, patriarkala slaget eller mer modern och självständig i sin utformning. Vidare ämnar jag redogöra för dåtidens samhälleliga debatt rörande vidarestuderande kvinnor samt huruvida flickböckerna presenterar en realistisk bild av sin samtid. För att kunna göra detta analyseras åtta svenska flickböcker från den första hälften av 1900-talet enligt den hermeneutiska metoden och den narratologiska analysen. De böcker som behandlas är Barbro Betings ungflicksår (1917) och Studentklassen (1925) av Elisabeth Kuylenstierna-Wenster, Ullabella (1922) av Marika Stiernstedt, Vårdträdet (1938) av Jeanna Oterdahl, I livets vår (1939) och Ing-Britt och hennes friare (1941) av Maja Jäderin-Hagfors, Anne Vildkatts barn (1948) av Gerda Ghobé och Ingen oro för Sonja (1949) av Irma S:t Cyr Jonsson. Resultaten av analysen sätts sedan i relation till forskningsläget rörande den äldre svenska flickboken och dåtidens samhällsdebatt angående kvinnors utbildningsmöjligheter, för att se om dessa faktorer går att härleda till varandra. Resultatet visar att både den konservativa och den mer moderna synen på kvinnors rätt till högre utbildning existerar i de utvalda flickböckerna. De teman som förekommer i böckerna kan relativt enkelt kopplas till ett aktuellt forskningsläge, vilket gör att flickböckerna får en mer verklighetsförankrad status samt kan anses influerade av dåtidens samhällsdebatt. Att böckerna är skrivna i en tid av förändring, då flera olika samhällssyner rådde, märks tydligt.