Vertikala strukturer i byggnader har blivit väldigt vanligt och mer komplexa, därmed ökar vikten av wayfinding. Syftet med denna studie var att undersöka om en tredimensionell modell av en spiraltrappa ökar spatiala orienteringen när man rör sig vertikalt via den motsvarande existerande trappan. Ett experiment utfördes med 25 deltagare, 13 män and 12 kvinnor, mellan åldrarna 18-29 (M= 23.12, SD= 2.93). Hälften blev fördelade till testgrupp och andra hälften till kontrollgrupp. Båda grupper studerade en karta i 30 sekunder och blev instruerade att gå till ett mål på översta våningen. Testgruppen presenterades med ett visuellt hjälpmedel innan de gick in i trappan, kontrollgruppen såg inte detta hjälpmedel. När deltagarna nått översta våningen var deras uppgift att peka till tre olika platser, målet, starten och till Universum byggnaden med en kompassapplikation. Graderna av fel vid pekandet räknades ut och analyserades. Deltagarna fyllde även i Santa Barbara Sense of Direction skalan för att undersöka deras spatiala förmåga. Andra aspekter som togs i aktsamhet var huruvida de var familjära med byggnaden sedan tidigare och skillnader i utförandet mellan kvinnor och män. Resultatet visade något mindre fel vid pekuppgifterna av testgruppen än kontrollgruppen, dock visades ingen signifikant skillnad i datan. Alternativa tolkningar av resultatet och begränsningar tas upp i diskussionen. / Vertical structures in buildings have become very common and more complex, and thereby the importance of wayfinding increases. The aim of the present study was to investigate whether a three-dimensional model of a spiral staircase will improve spatial orientation when travelling in vertical motion via the corresponding real-world staircase. An experiment was conducted with 25 participants, 13 males and 12 females, between the ages of 18-29 (M= 23.12, SD= 2.93). They were divided into a test-group and a control-group. Both groups studied a map for 30 seconds and were instructed to walk to a goal on the top floor. The test-group was presented with a three-dimensional representation of the staircase as a visual aid before entering the stairs, the control-group was not presented with the aid. When the participants reached the top floor, they were instructed to point to the goal, the start and to the Universum building using a compass application. The pointing error was calculated and analyzed. The participants also filled in the Santa Barbara Sense of Direction scale to assess their spatial ability. Other aspects that was taken into consideration was to what extent the participants were familiar with the building the experiment took place in and differences in performance between men and women. Results show an indication of a smaller pointing error for the test-group than the control-group in all pointing tasks, however there were no statistically significant differences in the data. Alternative interpretations of the results and limitations of the study are discussed.